/ Valpar /

Valpleveranserna har börjat

Förutom ett par blåsiga och regniga dagar, så har vi haft otrolig tur med vädret. Vi har åkt i väg på utflykt med valparna varje dag i stort sett. De verkar gilla det för när vi går mot bakluckan på bilen så kommer allihop som skållade troll. 

I måndags var det dags för veterinärbesiktning och i dag har de första valparna levererats. Dios husse kom hit i måndags och i dag tog han med sig Dio och Dios matte (tillika vår duktiga kenneltant och hushållerska) och åkte hem. Ett stort tack till Annelie som gjort en stor insats under de nästan tre veckor hon varit här. Vi har haft fullt upp och det har gått i ett, men jag tror vi kommer att tänka tilllbaka på dessa veckor med saknad och som en minnesvärd och rolig tid bara vi har vilat våra slitna ben. Själv har jag tappat ett antal kilon och i morse var jag övertygad om att Ove hade hängt in ett par av sina jeans i min garderob, för de var alldeles för stora.

När Dio och med familj hade åkt hem så badade jag de valpar som skulle hämtas i dag och till deras förtret fick de även klorna klippta. 

Hugin flyttade in hos familjen Hägglund i dag. Där kommer han att kampera i hop med
Enduros Error.
 
 
Här följer han glatt med sin nya matte uppför rullstolsrampen.
 
 
Obekymrad.
 
 
 Tjenare kompis! Hugin vill nog gärna prata med Benny.
 
 
Nästa vovve som lämnade oss var Hilo. Här pussar han sin matte.
 
 
Hilo tillsammans med sin matte Hillevi Wendelin.
 

I kväll kändes det konstigt att ge valparna kvällsmålet. Dels för att Annelie har åkt hem och dels för att det märktes att det saknades två valpar. Man kan tycka att åtta eller tio inte spelar någo roll, men visst var det skillnad. Hur ska det då inte vara i morgonkväll då det bara är sex valpar kvar eller på fredag då det är fyra? Häromkvällen när de var fulltaliga, som man säger på hockeyspråk, så filmade jag lite av deras aktiviteter. Jag har även en film från veterinärbesiktningen och tisdagens utflykt till Kjula:
 
 
 
#1 / / Claes Lundin:

Vilka lymlar och huliganer! Det kommer att krävas sin husse eller matte att få fason på en sådan där. Det intressanta är också att alla verkar rätt jämna, trots kullens storlek. Alla är aktiva och tar för sig. Fantastisk kull, kul.