/ Träning /

Träningslogg 1

Jag har sett fram emot att testa Eva Bodfäldts träningslogg och i dag var det dags för den första dagen av tre. 
Jag valde att börja med Följsamhet. För att slippa beskriva vad det gick ut på så länkar jag till denna blogg där kriterierna beskrivs väldigt bra.

Jag valde att gå i känd miljö, eftersom jag vet att Guzzi är mer uppmärksam på mig i okända miljöer. Eller det är i alla fall vad jag tror. Kriteriet för belöning var ögonkontakt och jag försökte verkligen variera belöningar. Jag försökte också att göra det på vänster sida, men uppenbarligen är hon van vid att belöningen ges framifrån för hon hade svårt att stanna på vänster sida, så det får vi nog ändra på. Det svåraste var signalen. Guzzi vände sig om och tittade på mig banne mig var femte meter och man kan ju fundera vad det beror på. Jag kom på mig med att vara urdålig på belöningssignaler och i vanlig ordning drog jag fram kampleksaken innan jag sagt Bus! Det var fascinerande att gå en tyst promenad och verkligen iaktta vad valpen gjorde och försöka att även ge akt på hur jag själv betedde mig. 

Jag tror att jag under alla år omedvetet tränat följsamhet. Kanske har jag inte varit så uppmärksam på att belöna spontan kontakt som med denna valp, men jag har undvikit att följa valpen och i stället sett det som en rolig lek att valpen ska vara uppmärksam på mig och vart jag tar vägen. Så hon svarade bra på signalerna, dvs sökte ögonkontakt när jag stannade eller bytte riktning. Det jag däremot blev medveten om var att jag missat belöningssignalerna. Om jag stannade så tog hon ögonkontakt, men stod hon kvar på samma ställe cirka fem meter framför mig och väntade på min nästa rörelse såvida jag inte tog fram leksaken eller började gräva i fickan efter godis. 

Så jag ger mig själv bakläxa på belöningssignaler. Däremot var jag duktig på att variera belöningar och inte bara slänga åt henne en godis.

Kvällen har bestått av miljöträning på Södertälje Syd och sedan hundsim. Här kommer en bildkavalkad från Guzzis andra besök långt borta från lugna landet.

Guzzi på perrongen.


Jag har lagt ut godis och hon får koncentrera sig. Sitter väldigt stadigt även när jag trycker henne mot godisen.

Hämtar sin leksak som jag har kastat.
 
Guzzi får sitta när de andra ligger.

Sitt stanna kvar i grupp.
 
Gå bakom i denna långa trappa.
 
Mer träning i grupp.


/ Allmänt / Träning /

Jobbigaste valpen...puhh

 
Det handlar mycket om Guzzi. Vi kan inte påminna oss att vi haft en så jobbig valp tidigare. Det skulle möjligtvis vara Dolly (Birkelands Dolores) som fortfarande tar priset vad gäller att inte ge sina ägare en lugn stund. Till och med Allti kommer och söker skydd emellanåt och tycker det är jobbigt med allt tjafs som uppstår.

Inför planerade TV-kvällar försöker jag efter bästa förmåga att trötta ut det lilla energiknippet. Det fungerar si så där. Tyvärr har magen slagits ut till och från när den sista utvägen, för att kunna följa spännande OS-äventyr eller en thriller, har varit att kasta till henne ett märgben eller allehanda tuggben. Det har förmodligen blivit lite för mycket av den varan. Så flera nätter har bestått av att stiga upp si så där 4-5 gånger för att ta ut den lilla. Utfodringen har sedan blivit maizenavälling någon dag och nattsömnen är räddad. Tills jag återigen glömmer att en liten valpmage kanske inte klarar 4 mål om dagen, beöningsgodis, märgben och en ansenlig mängd tuggben....
Jag tröstar mig med att energi förmodligen är en egenskap som jag kommer att ha nytta av i framtiden. 

Guzzi är olik sin mamma på ett antal punkter. Hon är framförallt inte lika vek som Allti. Vekhet låter som något negativt, men när det motsatta innebär att hunden har minne som en guldfisk vad gäller att ta åt sig förbud så inser jag att denna hund blir en utmaning för mig. Hon har dock tagit till sig att det inte är någon bra idé att bita i sladdar när jag sitter vid datorn och arbetar. Min förhoppning är att hon även ska ta till sig att vår katt Micke inte är intresserad av att bli överöst av pussar. Såväl vi som Micke gör vårt bästa för att hon ska förstå detta.


Träningsmässigt har jag jobbat annorlunda än med mina tidigare hundar. Faktum är att lilla Guzzi inte kan ett enda kommando. Jag har i stället inriktat mig på att jobba in en rad delar som jag tänker mig ha användning av i framtiden: hand-, pinn- och tasstarget är hon duktig på nu. Jag har fångat en rad beteenden som hon älskar att göra. Förutom frivilliga sittanden och lägganden så backar hon och gör häftiga ställanden med ett stoppskutt. Vi jobbar även en hel del med on/off och tyst koncentration framåt i kombination med stadga. Jag inväntar nu lite material från Eva Bodfäldt och ska testa träningsloggen i tre dagar.Jag kommer att redogöra för detta här och hoppas få hjälp med videofilmning också.

Klossträning där vi tränar bakdelskontroll.
Koncentration på en godisbit som jag har slängt ut. Där tränar jag även stadga genom att trycka henne framåt. Belöning i form av "Varsågod-kommando" kommer när hon trycker emot bakåt.

Sedan gör vi det viktigaste av allt. Leker och bygger relation. 

Det jag tycker är oerhört viktigt under valptiden är att lära valpen att hålla reda på mig och inte tvärtom. På promenaderna sticker jag i från henne vid varje tillfälle där hon är ouppmärksam eller ute på små egna upptåg. Nu händer det väldigt sällan, så jag försöker gå i de mest vilttäta områdena där det finns lite spillning som kan tänkas intressera Guzzi. Jag försöker gå ett par promenader varje dag där det bara är jag och Guzzi, men även när Allti är med håller hon mer koll på mig än på sin mamma.

Vi bor i ett område med mycket vilt. I går kväll stötte vi t o m i hop med en grävling. Räv och hare finns det också. Men mest av allt har vi rådjur och dem ser jag varenda dag. Det som irriterat mig är att Guzzi inte sett viltet. Jag vill ta varje chans till att träna henne med vilt nu när hon är liten. I går såg jag tre rådjur som skuttade ut ur skogen och ut på gärdet när vi kom. Allti såg dem också, men när jag tittade på Guzzi så höll hon helt obekymrat på med att böka efter något intressant i marken. Jag upptäckte dock att rådjuren hade stannat en bit bort på gärdet. Jag kollade vinden och bestämde mig för att försöka smyga mig på dem i motvind. Denna övning ville jag göra med bara Guzzi så jag sa åt Allti att stanna när jag smög mig i väg genom skogen. Jag och Guzzi tog en stig ner mot gärdet där rådjuren stod och betade. De såg oss inte förrän vi var 30-40 meter i från dem. Guzzi, som gick 5-6 meter framför mig på stigen stannade till och tittade på dem med stora ögon. Rådjuren upptäckte oss och stod blickstilla med resta huvuden i någon sekund innan de skuttade i väg. Guzzi stod alldeles stilla och följde dem med blicken. I det ögonblicket kallade jag in henne och förflyttade mig snabbt bakåt. Guzzi kom efter mig som ett jehu och belönades. Tanken är att hon ska förknippa markering av vilt med belöning hos mig. Jag vet att hon en dag kommer att testa att springa efter viltet och hoppas att den dagen kommer under första halvåret eftersom de vänder relativt snabbt i den åldern. Här finns många filosofier om vad som är det bästa. Min strategi är att hon kommer att inse att den varianten inte är någon bra idé. Jag är inte fysisk, men sätter stor social press om de kommer tillbaka efter att ha lämnat flocken. Med social press menar jag att de inte per automatik är välkomna in i flocken. På detta sätt har samtliga mina hundar blivit viltrena och jag hoppas att även Guzzi ska kunna få ett fritt liv under ansvar.
 
FreeDigitalPhotos.net