/ Allmänt /

30 december - Backspegel och blicka framåt

Backspegel


Inkallning SM 2011

Snart ett nytt år och inför det nya året finns tid för reflektion. Jag vet att jag spände bågen för hårt inför 2010, där jag bland annat siktade på att höja mitt fembästaresultat till en bit över 600 poäng. Men 2010 blev det bara tre tävlingar och inget SM på grund av löp. Och sedan var det valpar. Det var den säsongen det.

Inför 2011 låg jag därför lågt vad gällde målsättning och jag bestämde mig för att åtminstone genomföra fem rapporttävlingar. Vi kom i gång sent efter en lika lång, snörik och seg vinter som året innan. Allti kom snabbt tillbaka i bra form efter D-kullen, men vi kom inte ut på tävlingsbanan förrän i maj.


Början av januari 2011. Allti i bra form en vecka efter valpleverans.

När Allti började löpa tidigare än beräknat insåg jag att SM skulle vara i fara även 2011. Faktiskt så tappade jag sugen i träningen emellanåt. Vi tävlade sparsamt, men hade riktigt bra tillfällen att träna tävlingsmässigt. Innan SM hann vi med fyra rapporttävlingar, varav vi sprack på en. Det var i Skutskär. Allti fick möte bara hundra meter efter starten och det fixade hon inte. Däremot blev hon näst intill rabiat under resten av tävlingen då hon fick ligga och se de övriga hundarna starta, men inte fick springa själv. Vid förflyttningarna från B och C drog hon i kopplet mot A-stationen, men se springa fick hon inte. Jag tror samtidigt att detta tände henne, för så snabb som hon varit under resterande tävlingar har hon aldrig varit tidigare. Och mitt mål uppfylldes med råge. Tre vanliga rapporttävlingar med vinst och cert. SM-silver och NM-guld. Cert även på dessa tävlingar. Det hade jag aldrig kunnat drömma om. Eller rättare sagt, så visste jag att hon var kapabel till det, men stora tävlingar har aldrig varit min grej rent mentalt.

Det jag framförallt tar med mig från SM är att en tävling är inte över förrän den är slut. Efter ett miserabelt uppletande tappade vi den ledning vi haft efter rapporten och helst ville jag bara åka hem. Det kändes bara pinsamt att gå in på lydnaden som sista ekipage. Och kanske var det då jag bestämde mig. Skit detsamma att vi inte skulle kunna ta någon pallplats. Jag skulle i alla fall gå in och visa upp min hund från sin bästa sida. Vilket även Allti verkade tycka var en bra idé. Bortsett från krypet kunde vi inte ha presterat bättre. Och detta tar jag med mig:


Fin galopp ut på framåtsändandet och alla vet att snart kommer den kritiska punkten...


..strax innan gruppen går hon ner i skritt och hon bara går och går..en underbar känsla.
Betyg 9-10.

Jag kommer också att ta med mig det som misslyckades. Krypet och uppletandet. Jag har bestämt mig för att annat får gå åt helvete. Men dessa två moment ska sitta inför nästa säsong. Då kan vi bli riktigt farliga..;-).

Jag tar naturligtvis även med mig dessa ögonblick:


Direkt efter lydnaden. Jag hade ingen aning om hur jag låg till, men var väldigt lättad.


Och detta var grädde på moset.

Hon var i form min tjej. Riktigt fin form, men jag trodde inte att det skulle bli något Nordiska. Men vi hann med även det innan hon började löpa. Och så hann jag även med att få min E-kull detta fantastiskt fina hundår.



Jag trodde att fler Endurohundar skulle ut och plocka cert under 2011. Så blev det visserligen inte. Men ett helt gäng ligger i startgroparna och bland C-hundarna är tre stycken klara för lägre. En väktarhund fick vi också genom Enduros Black Jaja och Accsa, som redan är uppflyttad till elit spår, är även uppflyttad till elit skydd.

Jag blickar framåt

2012 hoppas jag främst att vi ska få vara friska. Det har varit nog med sjukdom nu. Tävlingsmässigt vågar jag inte längre sätta upp några mål. Utan jag vill ha ett säkert kryp och uppletande även på tävling. Och en bra känsla. Då löser sig resten. Jag hoppas att jag även ska ha kommit i gång bra med min Egna. Lite pirrigt att börja om från början och försöka komma i håg allt nytt jag hunnit lära mig sedan Allti var liten. Roligt ska det bli om än jobbigt.

D-kullen ska göra sitt MH och det ska bli spännande. Nu har jag i och för sig träffat de flesta tillräckligt mycket för att veta vad det är för hundar. Trevliga, mycket kamplust och fart.

Jag kommer att få lära känna E-kullen. Det fortsätter ju att hända saker med dem i en rasande fart. I kväll gjorde Styrka lekinviter när jag satt på golvet. De är så häftiga när de tar fart och skuttar runt. Koordination och balans är väl inte den bästa, men de gör så gott de kan;-). Jag misstänker att det är riktiga huliganer om ett par veckor.

Om allt går som planerat så får vi en F-kull under 2012. Jag har fått klartecken att låna in Aqila för ytterligare en kull. Förmodligen löper hon i mars.

Arbetsmässigt hoppas jag att det har löst sig. Jag har även ett par roliga projekt som jag vill förverkliga under 2012. Första steget på dessa ska jag starta redan nästa vecka. Jag säger inte mer förrän jag har hela planen klar för mig.

Skönt med ett nytt år. Ett oskrivet blad som ska fyllas.
Nästa vecka ska jag sätta i hop mål, strategier och handlingsplaner. Sedan kör vi!

Och till alla valpköpare: Ta riktigt många, fina foton under 2012 och skicka till mig, så att almanackan 2013 blir riktigt, riktigt bra.

/ Valpar /

29 december - Valparna har flyttat upp!

I går var det så mycket annat som skulle fixas, så vi lät valparna vara kvar nere i valprummet i källaren ytterligare en natt. Själv tycker jag det är suveränt att låta tiken ha en egen ingång och lugn och ro den första tiden efter förlossningen. Men vid tre veckor, när socialiseringsperioden börjar får de flytta in i stöket.



I går tog vi undan en soffa och en TV som stod i denna möblerbara hall. Skrivbordet får stå kvar. Vi hade kvar det nerklippta kompostgallret från D-kullen, så att Allti kan hoppa ut om hon vill. Om någon dryg vecka kommer hon inte längre att vara med dem på natten.

Detta kommer att vara valparnas natthärbärge fram till leverans. När de har acklimatiserat sig här, så kommer de att tillbringa dagarna i köket och hallen. Och fr o m den dagen kommer vårt liv att vara lite upp och ner..;-).

Lite pipigt blev det när jag lastade in dem tre och tre i kattburen och bar upp dem hit. En orolig Allti var med under hela flyttprocessen.



Det var en del pyssel med utrymmet för att valpsäkra det inför D-kullen. De trärena bräderna längs med golvlisten döljer el- och TV-kablar. Spånskivor täcker spjälorna som avgränsar ner i trapphuset och i elkontakterna sitter det petskydd. Och vi har låtit allt sitta kvar sedan D-kullen.

Redan någon timme efter flytten hade valparna sovit på saken och var lugna och trygga med sitt nya boende. De har fått en vattenskål, men jag har ännu inte sett någon utforska den. Jag glömde berätta att jag konstaterat att de börjat få tänder. Det är främst de små framtänderna som man kan känna tydligt när de smaskar i sig köttfärs.

Jag återkommer när de utvidgat sina domäner till att även omfatta köket:-).

Förutom valpflytten har dagen bestått av ett besök hos tandhygienisten samt ett spår med Bolt i Kjula. Jag hade lagt in två spetsvinklar och det var en hel del omväxlande underlag. Han skötte sig så fint den stora killen. Jag måste ta tag i krypet nu också, så att han kan tävla lägre till våren. Kanske skulle försöka få fram ett skall också. Framåtsändandet tror jag blir det minsta problemet. Hans framförgående är så bra och han är en väldigt lyhörd och samarbetsvillig hund. Men i krypet har han sin koordination emot sig. Och uppfordringsskallet sitter långt inne.
/ Valpar /

28 december - Grattis fina Denver!


Enduros Denver HD A, ED ua

Jag fick ståpäls när Denvers husse ringde och berättade om röntgenresultatet. Visserligen hade jag fått en bild på plåtarna med ett sms i går. Men hur bra ser man en röntgenplåt på en mobiltelefon? Det var den tolfte av Alltis valpar i röntgningsbar ålder. 12 av 14 har alltså HD A. Det är med stor spänning jag följer resultatet på de två som återstår. Drive och Dante. Jag tror att det blir klart under januari. Jag får suga på den här karamellen så länge.

Valparnas utveckling har exploderat sedan de fick syn och hörsel. Hur bra dessa sinnen fungerar vet jag inte, men de är väldigt roliga att sitta och studera. De får bättre balans för varje timme som går. Det händer att någon blir övermodig och sätter full fart i valplådan för att plötsligt slå nosen rätt in i väggen. Så där fantastiskt bra avståndsbedömning kan man inte beskylla dem för att ha. De börjar bli nyfikna på mig, men det där riktiga kontakttagandet har inte kommit ännu. De kan komma och nosa lite försynt och klättra upp på mig. De piper inte längre när jag lyfter upp dem.

I dag fick de smaka lite köttfärs. I tidigare kullar har jag gett smakprov från två veckor, men från D-kullen har jag dragit ut på det.

Jag hade tänkt flytta upp dem i dag, men väntar till i morgon. Vi har flyttat undan en TV och en soffa för att fixa deras natthärbärge här uppe. Men i morgon sker flytten. Uj, så mycket nytt för dem.

Jag vägde Twiggy och Strimma i dag. Twiggy vägde 1051 gram och hade alltså ökat i vikt med 486 %. Strimma som vägde mest vid födseln hade ökat 372 % till 1888 gram.

Nu har jag ju lagt ut foton ganska nyligen, men här kommer ändå 3-veckorsuppdateringen. De var lite trötta när det var dags för fotografering, så det var inte enkelt precis.


Twiggy.




Strimma.





Styrka.



Gasta.



Femman.




Yes - som kommer att heta Enduros Error.

Ja, namnförslagen har börjat komma in och om ingen ångrar sig, så är följande namn klara:
Enduros Elda På
Enduros Ess I Allt
Enduros Epic Noomi
Enduros Egna
Enduros Error

Det saknas alltså bara ett namn. Min vän Mia föreslog Ettra och det är baske mig inget dåligt namn. Hon tyckte att det skulle passa bra på Twiggy, men av det jag sett av valparna så skulle det passa bäst på Gasta. Det är bara Error som vi vet vem det är. Så fortsättningsvis kommer jag att kalla honom Error här på bloggen i stället för arbetsnamnet Yes. Jag fastnade visserligen själv för en av valparna väldigt tidigt. Nu har andra utmärkt sig på olika sätt, men frågan är om jag vågar ändra mig.


Jag kommer i håg när jag skulle välja valp i A-kullen. Jag hade väldigt tidigt bestämt mig för "Tjockisen". Men "Den lilla Mörka" var ju också en valp som tilltalade mig. Främst för att hon var mörkast av alla. När det var en timme kvar till Högosta skulle komma så hade jag fortfarande inte bestämt mig. Det slutade med att jag sa åt dem: "Välj först ni, för jag kan inte bestämma mig". Jag hade ångest i två dygn efter det att de hade valt ut "Tjockisen". I dag heter hon Accsa och är polishund. Och jag kan fortfarande undra om "Den lilla mörka" hade varit polishund i dag om de hade valt henne. Och man kan ju undra om "Tjockisen" hade varit Nordisk Mästare i rapport om hon hade stannat hos mig. Förmodligen hade utfallet blivit detsamma.


Året var 2006. "Den lilla mörka" (Allti) och "Tjockisen" (Accsa) poserar tillsammans
5 veckor gamla. Obs, det är inte någon som kissat på tidningen bakom dem, utan
framförallt Accsa hade dille på att leka med vattenskålen...;-).


Avslutningsvis kommer en film på när valparna åt köttfärs i dag. Vi försökte lysa upp lite med min pannlampa, men det var svårt att hålla ljuskäglan stilla. Hoppas det går att se lite av de små liven i alla fall.