/ Allmänt /

30 augusti - Ingen rapportträning pga nytt projekt

29111-435
Bild från Piteås spårmarker - tog den helgen före SM


I dag skulle vi ha gjort en sista rapportträning inför lördagens appelltävling. Men det blev inte riktigt så. Jag hoppas vi hinner köra några korta skick i morgon i alla fall.

Om helgen var kaoitisk så har veckan fortsatt i samma stil. Vi har knappt haft "huvudet ovanför vattenytan" och det har varit synd om våra hundar. Jag har visserligen hunnit träna lite lydnad och spår med Allt-I, men morgonpromenaderna har varit kortare än vanligt och jag har inte varit nöjd med hundarnas liv.

I tisdags åkte Ove och lämnade tillbaka Miss. På onsdag morgon var han på jobbet igen....Jo ni läste rätt. Jag tyckte det var sanslöst att inte stanna och sova på vägen, men Ove var envis. Startade klockan 6 på morgonen och kom hem igen vid midnatt. Ett snitt på 92 km/h i 18 timmar. Den som är hågad kan ju räkna ut hur långt det var..;-). (Ok då drygt 165 mil).

Utöver detta så har jag haft mycket på jobbet. I helgen tog vi hem hästarna från sommarbetet eftersom hovslagaren skulle komma i tisdags. Dom ska få vara ytterligare någon vecka i sommarhagen eftersom vi måste tömma deras boxar och spola ur stallet.


29111-431
Pluto och Blackie kommer hem efter 4 veckor på bete


29111-430
När jag var i Piteå planade Ove ut lite och nu ska matjord på...så småningom

Det är inte bara det att vi inte hunnit med den årliga storstädningen av stallet. Det är mycket som ligger efter just nu. Jag har två tikar som fäller så det är tussar överallt. Det är ruggigt dammigt överallt. Papper som ska sorteras ligger i högar. Tvätt som ska strykas De sista fönstren som aldrig blev putsade. De sista stenarna som ska läggas på framsidan. Matjord som ska på så att vi kan lägga gräsmatta nån gång. Vi ska gräva ner en elledning mellan vår elcentral och hundhuset. Helst innan det blir mörkt och framförallt kallt. I dag har vi en lång sladd från stallet till hundhuset, men varje gång hästarna ska in och ut så måste vi dra ur och rulla i hop sladden så att dom inte går på den. Ved som ska klyvas....och så då det här nya projektet mitt i alltihop.....Sen skulle jag väldigt gärna vilja uppdatera hemsidan, lägga in lite filmer och göra klart sidan om våra hundar medan vi fortfarande har några...;-)

29111-433
Nåja - lite har hänt, men det saknas lite kattskallar längst bort....

29111-432
Det blir nog bra när allt blir klart...men inte i år.......heller

Ja efter denna bildkavalkad så är det dags att presentera det nya projektet. I ett svagt ögonblick har vi lovat en nyinflyttad granne att hon kan stalla upp sin islandshäst hos oss. Men eftersom vi har gjort sadelkammare av en box så har vi bara tre. Den tredje använder vi som höförråd...och då kan ni nog räkna ut resten. Vi ska förstås bygga ett höförråd. En bekant kom i kväll för att hjälpa till att regla upp. Sen går det fort säger Ove....själv ser jag åtskilliga rapportträningspass som rinner ut i sanden. Vi får väl se. Det kommer att bli en het kamp.

29111-434
Projekt höförråd startade i alla fall i kväll. Mer bilder kommer nästa vecka

Aqila har börjat löpa. Lite synd eftersom hon var anmäld till appell spår i Katrineholm nästa helg. Hade varit kul med en tredje valp uppflyttad till lägre. Jag hoppas ju att både Allt-I och Ajas dessutom hinner köra lägre i höst. Jaghar inte pratat med Håkan om det, men misstänker att han just nu sitter och sneglar på lägre tävlingar.....
/ Valpar /

27 augusti - Grattis Håkan och Ajas till vinsten och uppflyttning

29111-429
Håkan och Enduros Ajas
Foto: C. Danielsson


I helgen fick jag ett sms att Håkan vunnit appell klass spår i Valdemarsvik på 275 poäng. Det blåste och det var bara Ajas som hade fullt på spåret. Han nollade läggandet och måste alltså fått väldigt höga betyg på övriga moment.

Så till det mindre roliga. Jag har haft en frustrande helg tillsammans med Miss. Jag hade ju tänkt att det skulle vara jätteenkelt att para en tik som varit med förr med en rutinerad hane som också varit med förr....men ack vad man kan bedra sig.

Jag åkte till Varberg vid tretiden i fredags och var framme vid halv nio på kvällen. Jag åkte till Kurry och var beredd på att Miss skulle ge honom en motion han sent skulle glömma. Förra gången sprang hon ju i racerfart i åttor i en halvtimme. När jag släppte ut henne så var hon ytterst försiktig och Kurry fick inte komma närmare än en halvmeter. Hon fräste och visade hela garnityret. Vi gick en kort promenad och kunde bara konstatera att det inte skulle bli någon parning denna kväll. Miss hade väldigt bråttom tillbaka till bilen.

Jag letade mig till Börs Gård i mörkret. Jag hade bokat logi där för två nätter. Eftersom det var mörkt så såg jag inte så mycket av omgivningarna, men väl framme blev jag postivt överraskad. Det var en fin gård med rum i en tillbyggnad till stallet. Ja, jag tror att stallet var nytt det också. Det var ett stort allrum och et antal rum med hotellstandard. Jag pratade lite med ett par som satt och åt räkor i allrummet och sedan satt jag och kollade SM-resultat innan jag lade mig. Datorn var naturligtvis med, men det var lite dålig mottagning där ute på landet.

Nästa morgon tog jag det lugnt. Jag satt i ett par timmar och åt frukost och pratade med paret med räkorna. Det visade sig att även dom gått Tekniska Högskolan i Luleå. Dessutom hade dom hästar så vi hade en del att prata om. Jag åke till Borås BK vid lunchtid och Talweg's hade miniträningsläger. Träffade Christer och vi hann prata någon timme innan jag åkte tillbaka till Veddige. På eftermiddagen var det dags för ett nytt möte med Kurry. Miss var inte "roligare" denna gång. Då börjar tankarna snurra. OK att hon sa i från, men jag kände inte igen henne. Hon brukar ha full fart och att skaka av sig en påträngande hanne är en baggis för henne och brukar inte stoppa henne från att ge järnet. Men nu ville hon bara till bilen.

Det är ungefär här frågorna kommer: för sent eller för tidigt? Eller gillar hon inte hanhunden kanske? Tänk om det inte blir nåt? Jag som åkt 200 mil+ 50 mil till Veddige och sedan ska tillbaka samma väg. Så stressen började smyga sig på. Hur var det egentligen? Kanske skulle jag åkt i onsdags när Duro for runt rastgården som en dåre och gnällde?

Jag visste att jag måste åka hem söndagkväll. Viktiga möten på jobbet på måndagen. I går träffade hon Kurry igen. Det var ingen skillnad. Möjligen var Miss inte lika aggressiv, men å andra sidan var inte Kurry lika intresserad heller. Sedan tog jag nytt blodprov på Viskadalens djurklinik, men för att ha någon nytta av det så var jag ju tvungen att ha besked måndag (i dag). Därför var jag tvungen att åka ner med blodprovet till Halmstad. Det visade sig att det inte fanns någon postlåda, vilket veterinären trodde, men som tur var var det en anställd på labbet som jobbade över och öppnade så jag kunde lämna provet. Jag bestämde mig för att åka vägen över Trollhättan hem. Detta för att se om Miss kanske föredrog sin gamla kavaljer Nicke i stället. En del tikar är ju selektiva och gillar inte det partnerval man gjort. Kanske att hon var något välvilligare inställd, men inte alls som förra gången. Hon gick mest bredvid eller bakom mig och hade bråttom till bilen när vi gick tillbaka.

Jag kom hem strax efter midnatt i går kväll och avvaktade blodprovet för att avgöra om jag skulle åka ner igen eller inte. Det visade sig att progesteronhalten i går förmiddag låg på 52,2 nmol/liter. Parning med dräktighet kan visserligen ske mellan 30 och 80, men det som gjorde mig mest konfunderad var Miss beteende. Inte alls som förra gången, utan hon verkade mest ha hemlängtan och ville till bilen. Veterinären sa åt mig att progesteronet borde legat under 50 på söndagen om det skulle vara någon idé att åka ner igen. Hmm, 52,2 låg ju frestande nära. Jag bestämde mig att testa hur hon betedde sig mot Duro innan jag fattade beslut. Duro var visserligen helt galen och såväl jag som Miss höll på att bli överrumplade av hans snabba framfart. Jag fick dock bort honom från henne. Jag reagerade på att hon inte fräst åt honom, men hon hann väl knappt reagera. När jag sedan närmade mig henne med honom i koppel så sprang hon undan och drog upp mungiporna. Någonstans i eländet måste man ge sig. När hon lämnas tillbaka så har vi åkt 600 mil och tagit två blodprov. Erfarna uppfödare säger samma sak: Det är för tidigt. Det är möjligt och jag hade köpt det om hon varit som förra gången och bara fräst i från i sista stund, men nu ville hon ju knappt lämna bilen - vilket är väldigt konstigt. Hon älskar ju att springa och leka. Och som sagt en efterhängsen hanhund skulle knappast avskräcka henne - det har hon tillräckligt med pondus för. Kanske dumt, men min tro var inte tillräckligt stark för att åka ytterligare 100 mil.

Lite besviken. Jag hade sett fram emot ännu en valpkull. Nu får jag glädjas åt att vi lyckades "tillverka" A-valparna och fortsätta där. Det är en mening med allt och i stället för valpkullen så får jag mer tid att förbereda Allt-I inför högre och elit nästa år.

Sedan får man försöka se det positiva med alla mil hit och dit. Jag fick ju tillfälle att besöka mamma. Nere i Veddige så uppäckte jag ju Börs Gård, som jag kan rekommendera om någon behöver logi där nere. Jag hann besöka Borås BK. Jag fick lära mig en hel del om progesteronkurvor genom att ställa massor med frågor till veterinären. Jag träffade bekanta i Trollhättan och fick en god middag hos Nickes husse och matte. Tog t o m receptet och ska nog tillaga grytan redan nästa helg.

/ Valpar /

22 augusti- En uppfödares funderingar

"Om du ska hålla på med det här får du lugna ner dig" sa min kära man i dag. Snacka om att jag velar hit och dit. Miss har i dag löpt i 13 dagar. I måndags tog jag blodprov och fick i går besked. Men jag var inte speciellt hjälpt av beskedet. Förra gången tog jag blodprov torsdag 29 december i Umeå på väg ner från Norsjö. När jag var i Sundsvall ringde dom och talade om att "på söndag" är det dags.

I måndags åkte jag till Eskilstuna djurklinik. I går ringde dom och sa att progesteronhalten låg på 18 (i måndags). Och, svarade jag, vad innebär det? Jaha, du är inte bekant med progesteronhalter? frågade sköterskan. Jag svarade att jag vet att det är optimalt att para när den ligger runt 40-50, men jag vill veta ungefär vilken dag vi är där. Tjejen i telefonen skulle fråga en veterinär. Hon kom tillbaka och sa att det kunde ingen svara på eftersom det var individuellt. Jag berättade om förra gången och att de på torsdagen kunnat säga att det var dags på söndagen. Jaha, svarade tjejen - och vad låg progesteronhalten på då? Ingen aning, svarade jag - för det var inte ett dugg intressant eftersom jag bara ville veta ungefär hur många dagar jag hade på mig. Hon bad mig vänta i telefonen och gick för att fråga en gång till. När hon kom tillbaka hade hon ett fantastiskt bra meddelande till mig: "Det är på gång". Herregud, det vet väl jag också att en tik som är på 12:e dagen är på gång. Men jag trodde att man kunde få en indikation på om progesteronhalten stiger med 5, 10, 15 eller 20 enheter per dygn. Det kan man uppenbarligen inte.

Då skulle man ju kunna resonera så här: På vilken dag parades hon förra gången då? Ja, om jag säkert visste det. Enligt Miss matte så syntes den första blodfläcken den 18 december och hon parades den 3:e och 4:e januari. Alltså på dag 16 och 17. Men, sedan kommer en osäkerhetsfaktor in i bilden. Efter första blodfläcken så tog det 2-3 dagar innan löpningen kom i gång. Själv är jag ju lite skeptisk till detta med att löp börjar, slutar och tar fart igen. På en sund hund som Miss så tror jag att hon faktiskt parades på dag 16 och 17, men att blödningarna bara var svaga i början.

Och vad är det egentliga problemet då? Egentligen hade jag räknat med att åka ner i dag och prova lite då och då tills det var dags. Men nu har jag ett viktgt möte på jobbet på fredag. Då funderar jag så här: Hur kul är det på en skala 1-10 att åka ner och ta upp allas tid, dra på sig frustration över att inget händer och sedan åka hem till ett möte och därefter ner igen. Som en av mina samtalspartners sms-ade: "Man kommer ytterst sällan för sent".

Så jag har alltså bestämt mig för att strunta i resa nr 1 (onsdag-torsdag) och åka ner på eftermiddagen på fredag (dag 15). Dels för att jag vet hur frustrerande det är att försöka para en tik som inte är färdig och dessutom för att hon parades dag 16-17 förra gången. Jag vet dessutom att i går var det inte dags. Knappast i dag heller,men jag fick i alla fall kalla fötter när blödningen i dag har ljusnat mot rosa. Och det var då diskussionen med min man tog fart. Jag sa att kanske - kanske jag borde åka i morgon i alla fall.

Men han har rätt - jag kan inte hatta hit och dit. Om hon kan paras i morgon så bör hon rimligtvis även kunna paras på fredag kväll. Och faktiskt på lördag också. Så det blir en resa fredag till söndag. Och skulle det visa sig vara för sent så är fredagens möte det dyraste mötet jag prioriterat. Då har jag satsat 300 mil + språngaavgift helt i onödan. Fast det som skulle gräma mig mest är att jag inte får någon valpkull....

Jo, jag skrev fel förra beräkningen. Om allt går enligt planen så har jag suttit 900 mil i bli under det här "valpprojektet".

Is i magen - det här går säkert bra - fast jag blir fruktansvärt nervös varje gång Duro far runt här och gnäller. Inte än för tusan - inte än tänker jag.

Har en annan stressfaktor - har två tävlingar framöver. Appell rapport den 1 september. Körde kompetensprov i måndags och det fungerade utan problem.

Den andra tävlingen är lägre spår 9 september. Måste träna platsliggning med skott. I övrigt fixar det sig nog även om krypet inte är klart. Åkte till klubben i går, men det var ingen platsliggning så jag åkte hem och Sofie fick fyra av mina gamla smällare. Jag köpte ett tiotal paket när jag hade problem med skotten på Dolly. En del smällare finns kvar än (det är faktiskt 15 år sedan).....Har funderingar på att köpa en egen startpistol, men då måste jag fixa vapenlicens så det är inget ag hinner inför den här tävlingen.