/ Allmänt /

31 juli - Blogguppehåll



Nu laddar vi om...

Återkommer den 11 augusti.

/ Träning /

29 juli - Lugnet före stormen


Ann-Margret och Vinja

Det går lite trögt med redigeringar av mitt manus. Finns så mycket annat att ta tag i. Tiden fram till flytten komme ju att rusa fram. Piteå, rapport-special för instruktörer, Falkenberg och sedan är vi där.

I går kväll var jag och Ann-Margret i Kjula och tränade spår. Jag valde ett skogsparti som jag vet är svårt för hundarna att spåra i. Hade glömt spårapporterna eftersom dom låg i Josefinas bil. Ann-Margret erbjöd sig att låna ut sina, men jag valde att använda skogspinnar i stället. Man vet aldrig i Piteå. I bland har dom skogspinnar på sina tävlingsspår.

Jag vet inte vad det är som gör denna mark så svår för hundarna. Men jag tror att det är alla övergångar. Det börjar i blåbärsris och går sedan in i gammal skog utan vegetation. Bara jord med barr. Sedan ut i grön mossa och blåbärsris för att övergå till vassliknande vegetation. Man kan få in äng och björkskog med sly också, men jag gick aldrig så långt utan vände tillbaka in i "Trollskogen", dvs jord, barr och grenar som underlag.

Medan spåret låg körde vi uppletande. Två korridorer med två föremål i varje. Vi gömde föremålen lite klurigt bakom stockar och i skydd av trästammar. Både Allt-I och Vinja fick anstränga sig lite extra för att få in föremålen.


En gammal bild, men ungefär så här ser det nog alltid ut. Enda
skillnaden är att jag numera använder handskar....

Vinja gjorde ett bra upptag. Gick några meter åt fel håll, men vände själv. När jag hade tittat på Vinjas upptag släppte jag på Allt-I. Upptaget var bra. Jag hade gått in från vägen och släppte på parallellt med vägen, så hon hade varit ganska korkad om hon hade valt fel håll...;-). Hon stannade bara och markerade de första skogspinnarna, men ville sedan fortsätta utan att ta upp dom. Så vi stannade och lekte lite vid apporterna. Spårningen var lika intensiv som vanligt, men precis som jag hade förväntat mig så fick hon arbeta betydligt hårdare än vanligt för att hålla spåret. Många "av och på" från spårkärnan och en hel del tapp. Här ser man vad enkelt det är att lura sig själv. Köra i samma terräng och med samma apporter.

När vi kom hem låste jag upp ytterdörren för att släppa in prinsessan. Men hon hade valt att springa ner till lydnadsplanen. Där stod hon och blängde på mig. "Jag vill göra mer" sa hennes blick. Jag skrattade åt henne och gick ner och tränade lite stegförflyttningar och kryp.

I dag har vi varit och skrivit hyreskontrakt. Lägenheten är vår från 1 september, men vi kommer att ha hela september på oss att flytta över möblemanget och städa. Lägenhet och lägenhet förresten. Missförstå det hela rätt. Man skulle väl snarare kunna kalla det ett radhus på landet. Det är en lägenhet i en tvåfamiljsfastighet. Fastigheten ligger avsides några hundra meter från herrgården och med promenadstråk alldeles bakom knuten. Vi har fått klartecken att hägna in och sätta upp rastgårdar, så det blir säkert bra. När vi ändå var där och skrev kontrakt passade vi på att se oss omkring och åkte längs den tre kilometer långa skogsvägen som kommer att bli vår rastningsrunda. Det var jättefina omgivningar. Det blir nog bra detta.

Ska jobba vidare och planerar in ett fyspass i kväll. Lydnadsträning i morgon. Sedan ska vi förbereda Piteåresan.

/ Träning /

27 juli - Känslan finns i alla fall kvar


Anita och Enduros Blixtra (Ixa)

Eftersom det varit vilodag för hundarna i dag så får det bli ytterligare lite foton från lägret. Det var också roligt att få så mycket positiva omdömen om veckan från deltagarna. Det var värt allt arbete och den energi som alla gav gjorde att jag glömde trötta ben och brännskadan som sved vid varje steg. Och om ett läger blir lyckat eller inte beror till största delen på deltagarna. Tack vare alla som hjälpte till så kunde jag dessutom träna en hel del själv. Och nog behövs det allt. Faktum är att Allt-I innan detta läger bara kört två hela lydnadsprogrami elitklass tävlingsmässigt. Under lägret blev det två till. Men rutinerade kan vi inte precis kalla oss som ekipage. Nu fick jag veta att vi kommit med på elitspåret i Piteå (alla kommer med) så förhoppningsvis blir det minst ett helt program där också. Elitspår på lördagen och elitrapport på söndagen. Men när det gäller rapporten har jag lärt mig att man aldrig riktigt vet om det blir någon lydnad.

Vi vred oss av skratt när vi en kväll spann på en historia där jag skulle anmäla mig till en lydnadsetta med Allt-I i någon avkrok där vi skulle vara helt anonyma. Hela historien gick ut på att vi skulle ha med oss en dold kamera och att jag till att börja med skulle fråga om jag inte kunde hoppa över tandvisningen. Någon skulle sedan sprida skräck bland deltagarna genom att berätta att den där Allt-I brukade gå upp på platsliggningen och att hon nästan hade slitit en annan hund i stycken. Dessutom fick de rådet att inte gå fram till sin hund efter platsliggningen innan jag gått fram till Allt-I. För då kunde det hända att hon angrep dem. Ja alla kan säkert tänka sig hur vi med vår gemensamma fantasi skapade en fantastiskt rolig historia. Det var nästan så jag skulle vilja testa. Närbild på domaren när jag säger att jag helst inte vill göra tandvisningen för hon brukar inte gilla det. Sedan skulle jag tillägga att det kan ju gå bra, men då får du ta det lite försiktigt. Innan domaren var framme skulle jag böja mig ner mot Allt-I och säga: Den här gången får du skärpa dig gumman....
Vi vred oss av skratt.
Vred oss av skratt gjorde vi även när vi hittade på en historia om hur man skulle kunna äntra lydnadsplanen på SM och gå till historien....



Allt-I tränar framåtsändande




Bestha Elsas fina fria följ belönas



Anna med Accsa diskuterar med vår instruktör



Vet inte om den där historien om tandvisningen är så tokig...;-)


Här lyckas jag se till att det blir en bom



Nina och Aqila fick ett riktigt genombrott i sin träning. Där har vi haft
problem med pip och hög stressnivå. Det var en ren fröjd att se den
"nya" Aqila (och Nina).


Duro ser ut att diskutera med Jonas


Torboldts Dexxon imponerade med sina naturligt fina bett



Allt-I på uppletandet.

I dag var jag på lasarettet och lade om omslaget på min brännskada. Det hade börjat läka fint och jag behöver inte på återbesök utan kan ta bort omslaget på fredag. Skönt.