/ Träning /

28 maj - Rapportträning

Min pannlampa som jag haft i drygt tio år gick sönder i slutet av vintern. Ove åkte för att köpa en ny åt mig, men kom tillbaka med en pannlampa med LED-lampa. Jag är ju väluppfostrad och klagade inte, men det kändes som att gå omkring utan glasögon i skogen. Gick absolut inte att jämföra med min gamla Silva 478. Enligt affären så tillverkas de inte längre. Man kan ju fråga sig varför jag tjatar om pannlampa nu när det är sommar. Men det kan fortfarande hinna bli mörkt innan det är dags för kvällsrastningen och eftersom den nya pannlampan är så dålig så vill jag knappt gå i skogen då. Men i kväll hittade jag den! På jakto.se fanns både Silva 478 och efterföljaren Silva XCL 9.0. Jag har just beställt den senare och ser fram emot att åter kunna gå "som på ett elljusspår" i skogen.

I helgen skulle jag äntligen få ändan ur vagnen och städa ordentligt i alla skrymslen och vrår. Jag har skjutit på detta i 2-3 veckor nu och hela tiden hittat på roligare saker att göra. Det blev samma sak i dag. Vi fick besök av Dollar och började med rapportträning i Barva. Allti skötte sig inte så perfekt som betygen visade i Flen och vi känner båda att vi behöver träna framföringar. Både Ove och jag kände i Flen att Allti på ett par av skicken skulle ha sprungit även utan kommando. Ove lyckades få fram det på träningen i dag också trots att Allti gick som nummer 1. Jag tycker väl att hon går lite långt fram på framföringarna, inte alls som tidigare, så jag känner också för att träna mer.


Aja baja, nu ska lillan prinsessan sitta kvar tills "Marsch" kommer.
Foto: Thomas Franzon.

Första sträckan var ca 300 meter. Sedan en förlängning på ca 300 meter och sista förlängningen ca 400 meter. Banan går på stig, men vi gick av stigen vid sista förlängningen. Hundarna blev lite lurade där och fortsatte stigen i en båge innan de kom in på D från sidan.


Allti kommer in från sidan och stjäl Dollars mat...


Men Dollar fick ny mat av sin matte även om det inte ser ut så här.

Efter rapporten åkte vi till Jädersgården och fikade. Det lär bli fler rapportträningar i hop med Dollar framöver innan vi tävlar igen i Skutskär 12 juni. Den 19 juni får vi möjlighet till mer träning genom att vi då ska vara med som rapportekipage vid distriktets domarprov.

I övrigt blir nästa helg tuff: elit spår i Hällefors den 4 juni och Treklubbars i Enköping 5-6 juni. Det är visserligen bara uppletande och lydnad på Treklubbars, men det kommer säkert att kännas ändå. Om jag hinner städa klart i morgon så kanske jag åker till klubben och tränar. Kruxet är bara att jag skulle behöva inhandla lite nya kläder, så vi får se hur jag gör. Kanske struntar i städningen....;-).

/ Träning och valpar /

25 maj - Bytesdemonstration kontra social kamp

Jag ska börja med att berätta vad som hände på morgonpromenaden i måndags. Jag hade först varit ute på en kombinerad rastnings-och träningspromenad med Did It. Sedan var det Allti's och Bolts tur. Vi tog den vanliga stigen genom skogen och var ute på gärdena i ca 40 minuter innan det var dags att gå hemåt igen. Vi gick exakt samma stig och bara 150 meter från huset, så stannade hundarna ca 10 meter framför mig och nosade på något vid sidan av stigen. Jag trodde det var hästskit eller något för båda två stod och luktade intresserat bakom en buske. När jag kom fram såg jag vad det var. Ett litet, litet rådjurskid. Jag föste undan hundarna som snällt gick vidare. Skyndade mig därifrån, men bilden av det pyttelilla, max en vecka gamla rådjurskidet följde mig hela dagen. Det låg blixtstilla i en liten grop med en buske som dolde den på ena sidan. Jag hade tusen frågor i huvudet och ringde en jägare jag känner. Jag kunde inte begripa varför det lilla kidet låg lämnat där. Han förklarade att mamman lämnar dem i skydd medan hon går och betar. Men herre min je - den kommunikationen skulle jag vilja se.
" Ligg nu stilla och vänta här, mamma kommer tillbaka om en timme eller så."
Helt otroligt. Jag gick förbi på eftermiddagen och då var rådjurskidet borta, så mamman hade väl varit och hämtat det.
Men jag tycker ändå att det var märkligt. Att hon lämnade kidet så nära bostadhusen och det borde ju funnits vittring av oss eftersom vi passerat bara max 45 minuter tidigare.
Detta är kanske en tankeställare för alla som är ute i skogen med sina hundar. Det kan se väldigt fritt ut, men ligga både rådjurskid och harpaltar gömda. Nu är mina hundar vana med vilt, men det finns säkert en och annan som skulle nypit till.
Trots att mina hundar inte rör viltet, så går jag nu väldigt försiktigt i skogen för att inte störa i barnkammaren.

I kväll är det sista kvällen med Did It. Tiden har flugit i väg och hon har varit så snäll. Både på nätterna och på dagarna på jobbet. Jag hade lovat hennes matte att träna avlämnanden och det har blivit ett antal timmar...;-). Faktiskt på varje promenad och tiden har flugit i väg. I början fick jag kämpa ett bra tag, men allteftersom har det gått snabbare och snabbare.

Jag har haft "bumeranghundar", dvs hundar som redan från valpstadiet kommer tillbaka med allt man kastar åt dem. Men jag har också haft hundar som Did It. De tycker det är kul att kampa, men när de väl vinner föremålet eller man kastar det, så ägnar de sig hellre åt att springa runt för att bli jagade eller gå och lägga sig med bytet en bit bort. Man ser det i valpkullar. En som har fått tag i en leksak och springer runt med alla de andra efter sig. Och det är precis så Did It skulle önska att vi tvåbenta gjorde.  

I går filmade vi. I inledningen av träningen fick hon ha sin boll och springa sig lite trött. Det har varit ganska meningslöst att försöka med byteshandel direkt. Mitt mål med veckan var att inte bara få till stånd byteshandel "ur mun i hand". Jag ville också att hon skulle bjuda upp till fortsatt kamp och inte springa i väg så fort hon fått föremålet.

Jag började med två likadana bollar för att bara få till stånd en byteshandel. Men kriteriet för att få min boll, är att vi först kampar med den hon har. Som ni ser är hon duktig på att leka själv med bollen, vilket inte underlättar det hela. Vitsen är ju att hon ska upptäcka skillnaden: Hur roligt det är att leka med mig (och sen hennes matte) och hur tråkigt det är att stå där med en boll som ingen bryr sig om. Hon kommer så småningom med bollen men sticker i väg om jag försöker ta den. Jag upptäcker det och låter mig inte luras av att hon lägger bollen på "osäkert" avstånd. Jag bestämmer mig för att om jag ska ta den, så ska jag inte behöva sträcka mig emot henne. Jag vet ju att hon sticker då. Om det är på gränsen så flyttar jag mig hellre bort från henne.




På nästa film har hon börjat förstå att komma tillbaka med bollen. Hon får vinna sin boll i stället för byte. Helst vill jag ju "sudda" bort den boll jag har och belöningen ska vara kampen med den boll hon har. Till att börja med sticker hon i väg en bit efter vinst, men efter ett tag stannar hon och sträcker fram bollen i gen. Jag vill också att hon fortsätter kampa trots att jag tar fram "min" boll och kör lite störningsövningar på det.




Nästa steg är svårare. Då använder jag två föremål som uppenbarligen inte är jämbördiga för Did It. Bollen är roligare än den ihoprullade handsken. Hon hämtar gärna handsken, men släpper den för att inrikta sig på bollen som jag har. Detta beror främst på att hon är van att få komma i full galopp, släppa föremålet och kasta sig på bollen. Men kennelmamma har ändrat spelreglerna en aning...;-). Det blir ingen boll och inget annat kul heller för den delen om inte jag får föremålet. Dessutom ska jag inte bara ha det. Hon ska kampa med det också. Efter ett tag kommer det som jag väntat på hela veckan. När vi kampat rejält med föremålet och hon får vinna det, så kommer hon tillbaka och bjuder upp till förnyad kamp.




Jag hade alltså nåt mitt mål med veckans träning. Men jag har upptäckt att det varit väldigt svårt för mig att komma nära henne när hon har ett föremål. Därför har jag alltid rört mig bort från henne. Men jag bestämde mig för att hon måste tåla att jag går fram till henne och klappar om henne även när hon har föremålet. Inte springa i väg så snart jag kommer i närheten. Hon får något återfall emellanåt, men de kommer alltmer sällan. I den här övningen där jag rör mig omkring henne så går jag i väg så snart hon lägger sig och myser med bollen på egen hand. Jag vill inte att det ska vara ett dugg roligt för henne att leka själv. Jag har avbrutit många övningar under veckan med att jag stoppar min boll i fickan och avbrutit all lek med henne. Helt enkelt gått därifrån. Och visst har hon kommit då. Och visst har jag fortsatt att leka...;-). Det finns ingen anledning att hetsa upp sig. Jag vet ju vem som har "nyckeln".

På nästa film försöker jag dessutom att jobba utan byte. Det ska bara behövas en boll och den ska vi leka med.

Ett magiskt ögonblick i nästa film är när hon fått behålla bollen och tänker ge sig i väg. Jag bara står med händerna i fickorna och tittar på henne. "Och plötsligt händer det."




I dag har vi fortsatt leken/övningarna och när vi fick i gång "bumerangstuket" körde jag några uppletanden med avlämnanden. Det gick riktigt bra, även om jag gick i från henne vid ett tillfälle då hon fick återfall. I morgon blir det glädjefnatt för Did It. Matte kommer!!


/ Träning /

24 maj - Spår i kväll

I dag har jag tränat spår och uppletande tillsammans med Ann-Margret. Medan spåren låg tränade jag avlämnande med Did It. Vi filmade också, men det tar sån hiskelig tid att redigera och ladda upp på You Tube, så jag berättar mer om det i morgon.

Spåren gick bra för alla hundar. Did It är kanonduktig på spåret. Det är väl bara lite små egenheter hon har runt omkring..;-). Typ inte komma med bollen och typ inte vilja hoppa in i bilen när det är färdigtränat. Vet inte om det är en så dålig egenskap egentligen...:-).

Det där med att komma tillbaka med saker tar jag som sagt lite om i morgon. Filmer på hur jag åbäkar mig kommer också då. Utan ljud ska jag tillägga....


Jag och Did It