/ Träning / Tävling /

En champion är född!

SE SÖKCH KORAD Enduros Clicker
 
Ja, han är förstås inte nyfödd den fina Clicker. Han föddes sent en mycket kall natt den 18 februari 2010. Nu drygt fyra år senare, med en målinriktad och ambitiös förare, så har han på kort tid tagit sitt tredje cert i sök. Efter 10-10 på söket och 8,5-9 på uppletandet och i konkurrens med tre SM-ekipage kan jag tänka mig hur Linda kände sig inför lydnaden. En normal lydnad för dem ligger runt 270 poäng, men nerverna drog nog ner det hela en del. De presterade ändå ett högt resultat strax under 600 poäng. 599,25 poäng vet jag är löjligt irriterande samtidigt som det är så himla bra.
 
Jag minns att det var bistra tider vad gällde valpspekulanter den där snörika vintern. Jag hade tio intressenter på kö, men när jag glad i hågen efter valpningen ringde upp dem för att berätta att deras valp var född, så var det inte längre intressant för flertalet av dem. Jag minns en som bara snäste: - Vi ska inte ha någon valp!! Sedan var det allt från husrenovering till studier som gjort att de ändrat sig, men bara en enda som hade orkat släpa sig till telefonen och upplysa om att de inte skulle ha någon utan tänkte köpa valp på annat håll. Detta har inneburit att jag tagit väldigt lätt på när folk ringer och intresseanmäler sig för en valp. För er som inte provat på uppfödarrollen, så kan jag tala om att jag nog haft 100 intresseanmälnigar som försvunnit i skarpt läge. Detta var en parentes.
En film på Clicker (Pyret), Cenit (Lucia) och Coola Pompe (Korken) vid 6 veckor:

 
När jag vid ett tillfälle i slutet av februari satt i bilen så ringde mobilen. Det var en pigg röst som presenterade sig och var intresserad av en hanvalp.
- Och vad ska du med den till då? hade jag enligt Linda frågat.
Och hon blev lite ställd av denna fråga och säkert av mitt tonfall också för hon kunde ju inte veta att jag var ganska blasé på allt vad valpspekulanter hette.
Men nu vet jag i alla fall vad hon skulle med honom till. Hon har förvaltat honom otroligt väl. Ett stort grattis Linda! Och vad glad jag är att jag inte skrämde bort dig då vid vårt första samtal utan att du valde en Endurovalp. Kennel Enduros andra champion!
Han var fiffig den lilla Clicker. När jag var ensam hemma satte jag upp en liten hage av sektionerna på släpkärran så att jag kunde förvara dem säkert medan jag gick in och hämtade övriga valpar. Men med Clicker var det inte så säkert.

 
Det var en otroligt följsam skara valpar och annars hade det varit svårt att gå promenad med dem allihop:
 
 
Redan vid 13 månader var han rätt duktig fina Clicker. Filmen är från en av våra valpträffar:

 
Nu är det inte enbart Linda och Clicker som presterat på tävling i helgen. Enduroklanen har just nu många bra hundar på väg upp och några som verkligen kan konkurrera på hög nivå. Vi har fortfarande Enduros Diamants 604 poäng i rapporten i färskt minne. Men medan Clicker och Diamant har åldern inne för att börja nosa på högpoängarna i sina grenar, så överraskade Lillemor med Freda stort när hon redan i höst debuterade i elitklass. Denna säsong har de blivit uppflyttade från lägre och högre spår. Nu på deras första elitklasstävling var de ytterst nära, bara 4 poäng ifrån, att ta cert. Att debutera vid dryga 2 års ålder och göra 581 poäng är starkt. Mycket starkt, skulle jag vilja säga. Stort grattis Lillemor och Freda. Jag får säkert anledning att skriva mer om er vid fler tillfällen framöver.
 
Enduros Freda på MH för ett år sedan.
 
Freda har inte bara presterat i spåret. Hon ser tydligen ut som en schäfer också, trots att vi skojar om hennes långa kaninöron. Hon är Very Good och har numera godkänd exteriörbeskrivning. Bara mentaldelen kvar till titeln Korad och jag skulle bli mycket förvånad om hon inte fixade det.
 
I morgon eller på onsdag får jag fortsätta skriva om helgens aktiviteter i Hultsfred där vi varit på IPO-läger Guzzi, jag och husse. Men mycket intryck blev det. Så mycket intryck att jag kände för en rapportträning i kväll .....för självförtroendets skull måste jag bryta av med något jag kan lite om också.....;-). 
Efter rapporten tränade vi lite skall där Ove fick hjälpa till. Men hon har rackarns svårt att skälla. Tyst koncentration är Guzzis bästa gren. Inte så bra om man ska klara att skälla i en minut. Men jag tror det går bra om hon bara får träna lite på det. Vi lyckades i alla fall locka ur henne två fina skall som lät mer som hund än en skata som håller på att strypas. Jag har lyckats lära tre naturligt tysta hundar att skälla, så jag ska nog fixa detta också. Min erfarenhet är att dessa hundar skäller bäst på passivitet. Jag tycker bara så synd om dem innan de kommer på att nyckeln, för att få bollen eller vad de nu vill ha, är att skälla.
 
/ Träning /

Inomhusträning

Jag hade sett fram emot träningskväll i skogen med Josefina och Fendi, men det har varit skitväder i dag och var inte direkt trevligt i kväll heller. Så vi valde inomhusträning i stället. Lilla Fendi var precis så underbart fin som jag föreställt mig. 
 
 
Josefina körde lite ryggsäcken, som handlar om avslappning och tyst koncentration. De hade även tränat lite nostarget och mycket mer hann de inte eftersom den lilla blev trött. Hon hade varit här sedan tvåtiden och inte sovit just någonting.
 
Qbaz Fendi tränar koncentration på en utlagd godisbit.
När hon svarar genom att trycka sig bakåt får hon ta godisbiten.

Sedan var det Guzzi som skulle träna. Om Fendi var lite för trött, så var Guzzi åt andra hållet. Henne var jag klantig att ta direkt från rastgården där hon laddat sedan klockan två.... så det var mycket slarv i dag. Men vi tränade främst på frontingångar och apportering. Apporteringen fick jag vänta med tills jag varit ute på en timmes promenad i obanad terräng. Där har vi just börjat med gripa-hålla och jag ska väl erkänna att vi bara är på gripa... Men jag har bestämt mig för att ta det lugnt. Om vi nu ska köra IPO så är det träapporter som gäller. Inom brukset har jag alltid tänkt att "äh, de slutar tugga när metallen och tunga apporten kommer" och det har de faktiskt gjort. Men de elithundar som jag kört upp i flera grenar har alltid tuggat på träapporten när jag sedan gått tillbaka och kört lägre i en ny gren. Så nu måste jag vara mer noggrann.
 
Jag jobbade alltså främst med frontingångar när Josefina var här. Jag har inte hållit på så många träningar med detta eftersom det tagit hela sommaren för mig att bestämma om jag tror mig enbart köra bruks eller om jag även ska prova på IPO. Jag har inte bestämt mig än, men däremot har jag kommit så långt att jag har bestämt mig för IPO-ingångar. Sedan återstår att bestämma om hon ska gå runt eller direkt på benet, men det ska jag fundera på ett tag till. Bara helt nyligen har jag slutat ta hjälp med händerna. Nu ser det nog lite stelt ut för jag får anstränga mig att stå rakt med armarna ner. Men jag tycker att hon går in rakt och fint. Det som händer om jag blir kaxig och kör för långa sträckor är att hon kan sätta sig för långt i från mig. Så jag kommer att nöta på med kort avstånd ett tag.
 
I morgon hoppas jag på bättre väder. Då ska jag besöka "min" (?) skyddsgrupp på Strängnäs BK. På torsdag åker vi till Hultsfred för IPO-läger torsdag till söndag. Det ser vi verkligen fram emot.
 
/ Funderingar /

Stackelanvändning

Helgen har gått i hundens tecken, vilket gäller i stort varenda helg fram till 3 november. I går dömde jag lydnaden på klubbens lägre och högre spårtävling. I dag har jag varit på regelkonferens i distriktet. Rubriken syftar inte på att vi diskuterade stackelanvändning på dagens koferens, utan att detta blogginlägg innehåller lite om regelrevideringen och lite om stackelanvändning. 

Först regelrevideringen. De förslag jag lade fram som har nämnts här i bloggen tidigare blev väl mottagna. Det handlar dels om att förenkla appellklassmomenten för att få en bra stegring till lägre klass och samtidigt göra brukset enklare för nybörjare. När det gäller förslaget att ta bort platsliggningen verkar många vara inne på att vi i så fall ska införa krav på skottfasthet som inträdesprov till lägre klass. Tidigare krävde vi det i karaktärsprovet, medan genomfört MH med känd mental status i princip inte betyder några krav alls. Föraren kan t o m avstå skotten. 
 

Jag drog även mitt förslag om att införa möjligheten till uppvärmnng under rapporten. Till viss del kommer det att innebära mer störningar på stationen, men det är en ren träningssak. I skarpt läge under första världskriget kunde rapporthundarna få ligga i 12-13 timmar, medan föraren utförde andra sysslor, så nog borde våra hundar klara att ha en uppvärmningszon där hundar rör sig och ändå kunna ligga lugnt utan att tappa fokus på uppgiften.  

Mitt förslag:
 På SM:et 2014 i Nynäshamn hade arrangören placerat uppbindningsplatserna på djupet på ett sätt som gjorde att stationsområdet inte blev så långt. Om man gör så, så finns det plats för uppvärmningsrutor (räcker med 10 x 20 meter) på båda sidor om sträckan och de tävlande skulle fortfarande ha tid på sig att gå en bit i förlängningsriktningen innan start. Inför möjlighet att koppla loss hunden och värma upp i uppvärmningsrutan 15 minuter innan start. För att säkerställa att de tävlande har tid på sig att gå i förlängningsriktningen och hinna tillbaka föreslås en utökat tid mellan skicken, så att hundarna skickas med 5 minuters mellanrum. Denna förändring skulle innebära minskad risk för hundmöten. Detta skulle också innebära att det bara är max 3 hundar på uppvärmning samtidigt. De tävlande skulle alltså kunna lämna uppvärmningszonen och förbereda starten 5 minuter innan utsatt sändtid. 

 

En viktig del av rapporthundens kompetens ligger i att efter en längre tids väntan fortfarande med bibehållen motivation springa till den andra stationen. I regelboken står det i dag att hundarna ska erhålla minst 5 minuters vila. En del arrangörer tar detta bokstavligt och en ensam hund erbjuds ibland bara 5-10 minuters vila mellan skicken.

Förslag:
Ändra skrivningen till att hundarna ska erhålla minst 20 minuters vila mellan skicken. 

Diskussionerna innehöll en massa annat också, men det var alldeles för omfattande för att återge i ett bloggnlägg.

Så till min andra del av rubriken. Användning av stackel. Jag brukar roa mig med att titta på en massa olika filmer på YouTube för att se om jag kan få nya idéer och ny inspiration. I fredags kväll hittade jag följande filmer:

 
Inte alls särskilt nytt, utan ett hjälpmedel som många använder för att träna bakdelskontroll. Jag irriterade mig dock en del på att lådan inte var gummerad på undersidan utan gled i väg när hunden klev upp snabbt. Nästa film tyckte jag var snäppet intressantare att studera och slogs av att tankegångarna vad gäller hundträning och detaljer i stort sett är desamma över hela världen.
 
 
Jag blev lite förvånad när samma hundtränare även lagt ut detta filmklipp, men genom att han verkade så trevlig så kunde jag inte låta bli att kolla filmen. Eftersom jag under min barndom mer eller mindre bodde på brukshundklubben så har jag sett en hel del, i dag icke gångbara, träningsmetoder och ett stackel hängde i källaren hemma hos oss när jag växte upp. Jag trodde dock det tillhörde en förgången tid. 

 
Det jag inte riktigt begriper i filmen är varför öppningen på stackelhalsbandet skulle ligga vid struphuvudet medan den per automatik inte gör det när man använder ett halvstryp? I nästa film såg jag också mycket riktigt att argumentet med trycket på struphuvudet faller eftersom öppningen hamnar uppåt eller på sidan. 
Sedan blev jag intresserad att se vad det var för monstruösa hundar som krävde stackel när de i tidigare filmer kunde träna hundarna med positiva metoder. 

 
Nej, det var så klart inga monster till hundar. Jag kan inte heller påstå att hundarna i det här klippet utsattes för någon grövre misshandel. Det jag däremot frågar mig är varför de valde att använda dessa trista inlärningsmetoder. Är det för att de egentligen inte vill att hundarna ska utföra något alls? De vill enbart ha dem under kontroll. Jag menar detta är knappast hundar som tar initiativ och försöker ge järnet. Snarare försöker de komma på hur de ska undvika obehaget. Den lilla taxen ser man tydligt att den är mycket obekväm med situationen. Hur hade det sett ut med positiv förstärkning? 
Jag måste säga att jag har mycket svårt att förstå valet av metod.
Det jag funderar på är också hur liten korrigering som används och hundarna reagerar väldigt . Man kan ju då fundera på vad ett ryck i ett stackel gör med en hund och hur stor inlärningeffekt man får.