/ Allmänt /

Guzzi röntgad - en milstolpe

The one and only - Enduros Allt-I
 
Det har hänt en del dramatiska saker sedan sist. Förra helgen hässjade Allti så mycket att jag var tvungen att ta tempen på henne. 39,2 fick mig att åka till Strömsholm trots att det var på jourtid, vilket kostar ett par tusen extra. Deras ultraljud är nerstängt under helgerna och de röntgenbilder de tog var värdelösa eftersom hon hade så mycket mat, mossa, jord och hästskit i tarmarna samt gas i magen så det inte gick att se livmodern. Det var ju det jag misstänkte. Att det var något med livmodern. Vi fick tid för ultraljud på tisdagen och då skulle hon fasta innan. Men ultraljudet visade bara en liten förändring på ena äggstocken och en liten urinsten. Inget som kunde besvära henne. Kanske, vad vet jag, är det skendräktighet som fått henne att lura oss så. Nåja, nu är hon sig själv igen. Inget hässjande. Djäkla hund. Åtta tusen kronor gick det på....
 
Josefina med lilla Fendi.
 
Inte nog med det. Fendi hade ätit tuggben förra helgen och kräktes upp mat med småbitar av tuggbenet i. Sedan blev hon bra och var på kurs med Josefina. Dagen efter kursen, där hon säkerligen fått en och annan korvbit, så kräktes hon och hade diarré. Det blev skonsam kost, men ytterligare en dag senare ville hon inte äta. Då fick Josefina åka med Fendi till Ulltuna. Avnågon märklig anledning så måste jag blivit senil. När jag skulle leta reda på försäkringspapperen upptäckte jag att jag helt missat denna superviktiga detalj. Jag tror att det gick till så att uppfödaren hade Agria och att jag trodde att Agria skulle skicka försäkringsbrev och inbetalningskort. Det jag inte kom i håg var att jag sagt att jag hade Folksam och skulle försäkra där. Sedan när inget inbetalningskort dök upp så glömde jag helt enkelt bort alltihp. Inte mycket att göra åt när skadan väl var skedd. Naturligtvis försäkrade jag valpuschlingen omedelbart och hoppades att åtminstone lite av mina besparingar till pensionens knapra höst skulle bli kvar när notan var betald. Först och främst var jag naturligtvis orolig för valpen. De lade in henne och hon fick kontrastvätska som de skulle följa med röntgen för att se att passagen var fri. De konstaterade att det med största sannolikhet inte fanns något främmande föremål i magsäck eller tarm men genomgången av kontrastvätskan hade gått långsamt, vilket den tydligen kan göra om tarmen var irriterad. De ville behålla henne tills hon kunde äta utan att kräkas eller få diarré. På söndagen "löstes" hon ut för 11850:-. Det är tur att vi inte har några drömmar om sköna utlandssemestrar, för då hade vi just sett en sådan flaxa i väg.
 
 
Så var det äntligen gjort då. Allt-I har 23 valpar med fyra olika hanhundar. Innan G-kullen var 20 av 20 röntgade med HD A och två med en lindrig armbåge, restan u a. Så sannolikheten att även min Guzzi skulle ha fina leder var minst sagt rätt stora. Ännu större kändes det som att de blev när jag såg att två av Dragos valpar röntgats med HD A. Men A+A behöver ju inte bli A. I så fall skulle detta var skitenkelt. Jag såg redan hos veterinären att höfterna såg väldigt bra ut. Armbågar har jag sämre koll på, men jag såg inget konstigt. Jag hade faktiskt inte brutit i hop om hon hade haft ett C eller en lindrig armbåge. Jag trivs bra med min hund ändå. Visst skulle det vara roligt om jag en dag skulle kunna ta en kull på henne. Men det får vi ta ställning till om ett par år då vi vet mer om eventuella sjukdomar. Men hittills ser det bra ut på den fronten också.

Jag har hunnit med hundträning också sedan sist. Både andras och egna. Det har varit rapportkurser och i lördags hade jag träning för ett gäng trevliga boxrar som jag ska fortsätta träffa en gång i månaden ett tag framöver.

 
 
 
Guzzi har kört en del frispår och intervallpass. Vi har även hyfsat regelbundet tränat skyddsarbete en gång i veckan. Lydnadsträningen går framåt. Ett steg i taget utvecklar jag apporteringen, dvs att gripa och hålla. Jag har även utvecklat ingångarna från frontpositionen till fotposition. Hon har så bråttom, bråttom att det blir lite fort och fel i bland. Jag har börjat så smått med krypet, framåtsändandet och skallet. När jag skriver smått så är det smått jag menar. Men vi har i alla fall börjat. Skallet var jag faktiskt orolig för, men lite ljud har jag börjat få fram.

 
Ytterligare en händelse är att Dio har överraskat med att börja löpa en dryg månad tidigare än beräknat. Progesteronprov är taget i dag och låg på 7,82. Det stiger ju ganska långsamt i början och sedan fördubblas det nästan varje dag. Jag vet att när Aqila låg på 4,5 en tisdag så gjorde vi om det och då var det 9,8 på torsdagen. Men i Dios fall tror jag att det är ägglossnig i morgon och parningsdags lördag-måndag. Dio kommer hit med sin husse och matte i morgon och på fredag tar vi för säkerhets skull ett nytt prov. Det kan låta som lite slöseri, men det är svårt med en hund som man inte känner. Hade det varit Allti så hade jag tagit provet bara en gång och då på fredag då det är dag 12. Men henne känner jag ju. Sedan är det lite läropengar att se hur progesteronvärdet förändras över tid.
/ Träning och valpar /

Ytterligare ett par L-tester

Enduros Fnittra och Farah.
 
I dag har jag tittat på L-test av ytterligare ett par hundar i F-kullen. Farah började och jag kan väl tycka att hon inte riktigt kom till sin rätt. Efter den inledande hälsningen på okända personer så fick hon kampa med en kamprulle. Det skötte hon jättefint. När man sedan övergick till att titta på föremålsintresse och uthållighet så byttes kamprullen mot en liten boll. Vi såg tydligt att Farah hade svårt att släppa kamprullen som lades i gräset en bit från oss. Hon var därför ganska splittrad när hon jagade fram mot bollen som lades under en lastpall. Hon försökte komma åt den, men vid två tillfällen var hon på väg ner mot oss och kamprullen som låg i gräset. Efter detta låtsades man gömma bollen i högt gräs. Farah letade i två minuter, men var även här lite splittrad och stannade upp och tittade mot matte vid ett par tillfällen. 

När det sedan var Fnittras tur så hade de nog insett missen med kamprullen, så man bytte aldrig föremål utan använde rullen både under lastpallen och som låtsat utlagt föremål i det höga gräset. Nu har kanske Fnittra större föremålsintresse och är intensivare som hund, men så här stor skillnad hade det nog inte varit om Farah hade haft samma förutsättningar. 

Miljön skötte båda hundarna mycket bra. Farah var inte särskilt intresserad av att förfölja och undersöka en flyende person med filt över sig. Det som i gamla korningen kallades stora bytet. Hon startade halvhjärtat och stannade på halva vägen och tittade undrande på matte. Inte rädd, men ganska ointresserad. När Farah var på väg mot dumpen så sprang en hjort och ställde sig på en höjd ca 100 meter bort. Denna blev hon väldigt intresserad av. Så med denna hjort i näsan blev överraskningen verkligen en överraskning när overallen drogs upp framför henne. Hon gjorde dock bara en snabb undanmanöver och stod sedan vid mattes sida och skällde. Hon behövde dock lite hjälp för att ta sig fram. I övrigt skötte hon sig exemplariskt.

Exemplarisk var även den mer tempererade Fnittra. Båda hundarna fick omdömet nervfasta och mycket trevliga hundar. Farah fick sämre på arbetslusten och även dådkraften. Hon bedömdes har större skärpa än Fnittra, men båda bedömdes ha måttlig skärpa och försvarslust. Farah kryssades lämplig att prövas som väktarhund och Fnittra även lämplig att prövas som polishund.
Grattis till båda och tack för att jag fick följa med och se dem på banan.

Jag har fortsatt min träning av små små detaljer med Guzzi. Hålla apport och kryp är ju lite av mina käpphästar eftersom jag blir ganska otålig i just dessa moment. I framförgående och framåtsändande kan jag ha en ängels tålamod, men i just att hålla utan tugg och krypa lugnt ... nää inte min starka sida. Så därför har jag nog lite omedvetet knappt vågat börja träningen och absolut inte vågat låta henne hålla någon längre stund. Om jag har haft henne sittande framför mig och hållit fram apporten har hon rest sig samtidigt som hon tagit den på kommandot "Apport". Då försvinner liksom den där ängeln med tålamod och det är lätt att vråla "Sitt ner för helsicke!". Om jag dessutom försökt belasta lite så har hon absolut rest sig i tron att "aha, här är det tillkämpande som gäller". Men i går lyckades jag få henne att sitta hyfsat still och hon klarade belastningen med drag i apporten bra. Nästa steg måste bli ögonkontakt trots att jag har bollen i handen. Japp, så får det bli.
 


Hon är förstås inte riktigt 12 månader min Guzzi, men det kändes mer rätt att skriva så eftersom hon blir 1 år nästa vecka. Fasen vad fort det har gått.
/ Träning /

Vi tränar på

Qbaz Fendi 3 månader.
 
Jag har haft tre lugna dagar och har en vilodag även i morgon. Det enda i jobbväg jag gjort är lite bokföring. Jag kunde konstatera att jag nu överlevt i två år som icke-anställd. Det känns bra och firades i går med en tvårättersmiddag. Efterrätten orkade vi inte. Dessutom vände vi på förrätt och huvudrätt. Josefina skulle komma vid 23-tiden och då passade det bättre med gratinerad hummer än älgfilé med bakad potatis. Dels ska Fendi vara här i helgen och dels skulle Josefina få lite träningshjälp.
 
Josefina ska tävla rallylydnad med Allt-I den 6 december och ville träna lite i dag. Jag har kollat igenom alla skyltar i Nybörjarklass och det som var svårt för henne var att gå in i fotposition på fel sida, att gå från fotposition och sätta sig framför, samt göra helomvändning på det gamla sättet där föraren vänder åt vänster och hunden åt höger. Hon har även varit lite konfunderad över att följa föraren framifrån. Framför brukar betyda skall, backa eller möjligen att lägga sig. Så i dag fick Josefina mest kolla av vilka hjälper som behövs. I rallylydnad får man ju använda både röst och handtecken. Det var faktiskt första gången som Allti tränade lydnad med någon annan än mig.
  
 
Josefina tränade lite med Fendi också innan hon åkte och jobbade i Stockholm.
 
 
På eftermiddagen åkte vi ut i skogen för att köra ett par frispår med Guzzi. Vi körde även lite intervaller i obanat. 

Jag har tränat en del lydnad med Guzzi denna vecka och det går framåt med delarna. Jag har bland annat börjat ställa henne på framförgåendet. Nästa steg blir att skicka henne från fotgående. Jag har även bestämt mig för att hon ska gå runt mig när hon uppsöker fotposition från frontposition. Det är långt i från klart och än behöver jag hjälper. Apporteringen går också framåt, sakta men säkert. Jag har även börjat träna skall och det blir nog bra till sist, även om det är lite svårt för henne att sitta och skälla. I tisdags var det skyddsträning. Vi har hafft en väldig tur med vädret denna höst. Bilen ska lämnas in för att fixa dieselvärmaren nästa fredag. Jag tycker det kan vara värt att ha uppvärmd bil när kylan kommer.