/ Valpar /

30 november - Synd bara på pappans ledstatistik...


Enduros Bonus HD A, ED (0)

Jag har haft hemsida sedan 1999. Då hette hemsidan "Certs Fox" och jag skrev dagbok innan "blogg" hade blivit ett begrepp. Trots att jag stuckit ut hakan i bland så har jag sluppit en massa tjafs och illvilliga kommentarer. Det är nog bara en gång som jag blivit fundersam över en kommentar i bloggen. B-kullen var tio dagar och inlägget såg ut så här:

"Postat av: åsa

Vilka gulliga valpar!Synd bara på pappans Hd-statistik...

2008-08-25 @ 22:47:10"

Jag frågar mig fortfarande vad Åsa egentligen var ute efter. Ville hon tala om att valparna var gulliga? Eller ville hon tala om att jag var fullständigt ute och cyklade när jag valde avelsdjur? Och om hon nu tyckte att jag var ute och cyklade - vad baserade hon detta på?

Flygbolagen brukar aldrig använda siffror på låg olycksstatistik i sin marknadsföring. På samma sätt är det nog med oss uppfödare. Eller har ni sett någon uppfödare som skriver: Köp valp hos oss om du vill ha en friröntgad hund. Knappast. Ingen kan garantera något - vi kan bara göra vårt bästa.

Så här resonerade jag vad gäller leder: Allt-I har A på höfterna och kommer från en friröntgad kull. Bosco har också A på höfterna och kommer från en friröntgad kull. Nu var hans kull väldigt liten, men båda hans systrar hade använts i avel och gett friröntgade kullar. Bosco har dessutom en ledstatistik som ligger över snittet. I dag har den förbättrats ytterligare.

Så Åsa, om du nu läser dagens blogg, så kan jag rapportera att valparna var inte bara gulliga. Dom hade A på höfterna alla åtta...:-). En av valparna hade en lindrig pålagring på en armbåge. På en så stor kull kan jag inte låta bli att tycka att det var ett ganska bra utfall på lederna. Klart över snittet. Det ger mig också en viss självkänsla inför kommande kullar på Allt-I. Nu vet jag att hon kan lämna en väldigt massa A om jag väljer rätt avelshund också i fortsättningen.
/ Allmänt /

26 november - Det är mycket nu...pust


5/8 ur B-kullen

Ja, denna vecka har jag haft fullt upp. Tur att Ove haft tid att rasta hundar minsann. I dag var det dags för mitt älsklingspass -  hundsim med Allt-I. Lydnadsträningen ligger nere nu och jag kommer inte ens att försöka komma i gång förrän efter flytten nästa helg.

Denna helg är det regelkonferens för bruks i Kydingeholm. Det ska bli roligt, men egentligen har jag inte tid. Det är 16-timmarspass på jobbet. Sedan håller jag på att förbereda ytterligare en domarkonferens som ska hållas den 13 december för dem som inte kunde den 14 november. Dessutom börjar flytten närma sig. Men denna gång längtar vi faktiskt. Och jag hoppas att vi får hyfsad ordning innan jul.

Sedan vet man inte hur det blir mellan jul och nyår. Aqila ska ju börja löpa. Om hon håller sina 5,5 månader så ska hon börja i mitten av december. Nyårsafton kommer helt klart att vara i farozonen....men å andra sidan blev hon och de andra A-hundarna till på min 50-årsdag. Men skit detsamma. Det är ju bara ett datum i en almanacka. Jag är glad att hon i alla fall inte börjat än eftersom det är bolagsstämma på jobbet den 8 december. Så nu kan hon få börja när som helst.

I övrigt så inväntar jag fortfarande Bonus röntgenresultat. Sedan kan jag göra "bokslut". Hrmm - nästan i alla fall. En liten grånäsa nere i Alingsås har ju inte gjort sitt MH ännu. Jag hoppas kunna åka och titta när hon gör det.


Bestha Elsa med matte Lina

Bildtorka? Japp, så är det.
/ Träning /

22 november - Fem timmar i skogen


Okey - vad ska vi göra härnäst?

I dag stod spårträning på programmet. Jag är minst sagt mör efter att ha gått 6 (!!!) spår. Jag lade spår åt Allt-I och Bolt. När jag gick spår åt Bolt visade det sig att jag hade korsat Ankis spår pga ett missförstånd. Jag bestämde då att lägga ett nytt åt Bolt och att Allt-I skulle få gå två spår. När jag lade spår åt Bolt för en andra gång gick jag lite fel och var tvungen att göra en återgång. För att det inte skulle bli strul där så följde jag med Josefina på spåret. Vi lät honom inte försöka lösa det hela, utan ledde honom förbi den punkt där återgången hade skett. Bolt var jätteduktig på spåret och markerade alla apporter.

Sedan släppte jag på Allt-I's spår och hon var väldigt intensiv. Men tog upp åt rätt håll, tog alla pinnar och fixade spetsvinklarna utan problem. Efter detta, mitt femte spår, så var det dags för förtäring. Janne hade med sig grill och korv. Måste börja ta efter detta otroligt trevliga initiativ. Är oftast själv så speedad att jag inte ens har kaffe med mig...


Grillning pågår. Observera paraplyerna. Vet inte vad jag hade för
inställning på kameran, men det ser ljusare ut än det var i verkligheten.

När jag fått i mig ett par grillkorvar med bröd så släppte jag på Allt-I på det spår där jag hade korsat Ankis spår. Jag tänkte att det inte skulle vara några problem. Det största problemet var att jag inte riktigt kom i håg hur jag hade gått spåret....Det visade sig att det inte var en så bra idé att överhuvudtaget gå spåret. Allt-I måste ha bytt spår två gånger och helt plötsligt upptäckte jag att jag gick spåret, men åt fel håll. Så två pinnar som hon tog var i bakspår. Aj, aj, inte så bra, men när jag upptäckte det så selade jag av och gav Allt-I sin boll. Om det hade varit för ett par år sedan så hade jag nog blivit helgalen över att hunden fått "vinst" av att gå bakspår. I dag blev jag bara halvgalen och tröstade mig med att hon trots allt i första hand är rapporthund. Dessutom så bör hundra korrekta spår sudda ut detta felaktiga. När jag nu ska ha tid att sudda ut med hundra spår...tja det kanske räcker med tjugo..;-).

Vi avslutade träningen med uppletande i helvallad ruta. Det gick bra för både Vinja och Allt-I. Klockan var då halv tre och jag hade bestämt mig för att köra backträning efteråt. I bland ångrar man det man bestämt sig för. Jag ska ärligt erkänna att det pågick en inre dialog huruvida jag skulle nöja mig med dagens träning eller om jag skulle göra det jag hade bestämt mig för innan. Jag var genomblöt om fötterna medan denna inre dialog fördes. Men samtidigt vet jag hur veckan ser ut. Mörkt på kvällarna och jag måste komma i gång med kontinuerlig fysträning. Visst är det bra med spårträning, men särskilt fysiskt är det ju inte. Så dialogen slutade med att jag faktiskt åkte till "vår" backe och körde 2 x 10 x 80 meter backe. Hon är helt otrolig på detta min Allt-I. Jag tror banne mig inte jag skulle behöva någon target längst ner längre. Det är bara att säga åt henne att "Gå ner!". Sedan full fart upp. Dessutom verkar hundskrället tycka att detta är kul. Hur är det möjligt?!

Jag har börjat fundera över hur träningsupplägget i vinter och det blir förmodligen två simpass i veckan under den period då vädret är som värst. Det kostar både tid och pengar, men jag tror själv att simträningen är otroligt effektiv. Man kan bygga både styrka, smidighet och anaerob kapacitet. De delar i lydnaden som vi behöver fila på kan vi till största delen göra inomhus: skall, kryp och stegförflyttningar.