/ Funderingar /

Denna dagen ett liv

Tja, uttrycket "Denna dagen ett liv" känner de flesta igen från farbror Melker i Saltkråkan. Astrid Lindgren hade som sjuttonåring sett uttrycket hemma hos den berömda författarinnan och kvinnosakskämpen Ellen Key.

I torsdags hade jag "fridag", dvs en dag som jag i stort sett skulle få lägga upp själv. Jag skulle visserligen vara hos tandläkaren klockan 11 och på kvällen var skyddsträning i Strängnäs inplanerad. I övrigt en dag till förfogande. Eftersom jag skulle föreläsa på Mälardalens Högskola nästa dag (i går), så var min plan att förbereda mitt föredrag om att leda förändringsarbete för magisterprogrammet inom Organisation och ledarskap. Förutom tandläkarbesöket hade jag en riktig kanondag framför mig.

Jag satte mig i bilen vid halv elva och åkte in mot stan. Redan innan jag kommit till Kjula kände jag att det var något skumt med bilen. Det var som om den hade luftbubblor i tanken. Eller som jag upplevt det när membranet varit trasigt. Vid gaspådrag en fördröjning och sedan ett skutt framåt. På 90-vägen tryckte jag gasen i botten för att se vad som skulle hända. Det hände ingentig mer än att en lampa med texten "Motorsystem service erfordras" tändes.

 
Jag körde försiktigt och var livrädd för motorstopp på knepiga ställen. Hos tandläkaren var det kö vid skärmen där man skulle knappa in att man kommit. Jag var där fem minuter i elva och kvinnan före mig i kön fick göra om sin inknappning flera gånger innan "Anmälan mottagen" kom upp på skärmen. Jag hade problem jag också så jag gick till receptionen för att anmäla mig. Jag talade om att jag haft problem vid skärmen varpå kvinnan i receptionen snäste att det kunde bli så när man inte kom i tid. Jag tittade på klockan och konstaterade att den var två minuter över elva. Jag kunde inte låta bli att fräsa tillbaka att jag faktiskt varit där fem minuter i elva, men att de före mig också hade haft problem. En liten adrenalinkick alltså.

Hos tandläkaren fick jag veta att jag dels måste dra en visdomstand och dels måte göra en rotfyllning. Det enda positiva med detta är att jag har tandvårdsavtal och betalar 200 kronor/månad oavsett vad som görs med mina tänder. Det kändes konstigt nog som om jag hade tjänat lite pengar.

Jag hoppades att bilen hade vilat sig i form eftersom Ove skulle ha den på eftermiddagen och jag skulle förbereda mitt föredrag. De enda ärenden som skulle klaras av inne i stan var att hämta ut penicillin som tandläkaren skrivit ut samt att köpa en ny bläckpatron till skrivaren.

 

Men bilen var snarare värre än på vägen till tandläkaren. Jag tackade min lyckliga stjärna för att jag har en assistensförsäkring hos Folksam. Samtidigt var jag inte särskilt intresserad av att bli stående på en smal gata inne i centrum även om det bara skulle vara att ringa bärgning. Men jag beslutade mig för att chansa och försöka skutta mig fram till Bilia och höra om de kunde ta in bilen där. När jag väl var där så ringde jag först Folksams asstistensjour och förklarade läget. Jodå, de skulle fixa fram en hyrbil åt mig. Jag påpekade att Eurocar låg alldeles bredvid så det vore bra om jag fick en bil där. Det visade sig dock att Folksam inte hade avtal med Eurocar, så när jag hade lämnat in bilen som gick som akutärende så fick jag promenera in till stan. Det är väl ca 3 km och ingen större kraftansträngning men det var snålblåst och jag hade inga ordentliga ytterkläder. Jag passade på att gå in på Okay och köpa lite grejer. Jag formligen älskar att gå omkring och titta på kontorsmaterial och allt annat roligt som de har, men den främsta anledningen denna gång var för att få värma mig en stund. 

Snälla Olle med Äventyrs Lewis såg mig när jag hade några hundra meter kvar till OK/Q8 där hyrbilen skulle hämtas, så jag fick skjuts den sista biten. Klockan var halv två när jag lämnade OK/Q8 med hyrbilen. Jag skulle få ha den fritt i tre dygn och bokade ytterligare ett dygn eftersom tre dygn innebär att den ska återlämnas på söndag. 

För att göra en kort historia extra lång, alltså tvärtemot vad man brukar göra, så måste jag gå tillbaka dryga två veckor i tiden. När Josefina var här och vi skulle till Fotograf Malmabo för att fotografera hundarna så tog bankomaten mitt betalkort. Det visade sig att de byter ut korten från Visa till MasterCard. Jag har med viss fördröjning fått tummen ur och beställt ett nytt kort. Det nya kortet var aktiverat, men jag hade aldrig använt det tidigare. Jag åkte med hyrbilen till Media Markt för att köpa bläckpatron, men När jag skulle betala så fungerade inte min kod. Jag testade två gånger, men sedan var det bara ett försök kvar så jag signerade i stället. Därefter åkte jag till Apoteket för att hämta min medicin. Där stod jag för att betala 57,60 och kunde inte ens signera. I kassan sa de att det nog berodde på att jag bara hade ett försök kvar. Men det hade ju fungerat på Media Markt?!

Jag fick i alla fall en ny adrenalinkick och ringde till banken för att kolla vad fasen som hade hänt. När jag fick kortet så stod det att man kunde använda sin gamla kod. Det visade sig att när det gamla kortet har spärrats, vilket jag inte alls begriper varför det hade gjorts, så får man en ny kod. Men normalt kommer ju koden före kortet. Arg som ett bi var jag i alla fall. Jag ringde Ove för att be honom kolla om koden till kortet hade kommit med posten. 
- Vad håller du på med? frågade han när jag ringde.
- Vad då håller på med?
- Vad har du hållit på med, du skulle ju bara hämta hyrbilen och klockan är över tre nu.
Då kunde jag hålla mig för skratt.
I vilket fall som helst så hade inte dagens post kommit ännu.
Vi kom i alla fall på att jag kunde gå in på Coop och ta ut pengar på mitt Coop-kort så att jag kunde hämta mitt penicillin.

Halv fyra kom jag hem och hade då varit hos tandläkaren, köpt bläckpatron och hämtat ut medicin. Fem timmar tog det!!

 
Jag fick hoppa över skyddsträningen och i stället förbereda mitt föredrag. Jag funderade på att inleda med att berätta om min torsdag. För precis så kan det vara att vara chef och ledare. Dagen är inplanerad i minsta detalj. Något händer och hela dagen blir något helt annat. Kanske är det sånt som gör livet spännande. Men jag vill nog att de flesta dagar ska bli som jag planerat dem.

I dag hade jag planerat att åka til Stockholm Södra och titta på IPO-tävlingen där. Men genom att jag inte får ha hundar i hyrbilen stannar jag hemma och åker på någon annan tävling längre fram i stället. Dagen kommer att bestå av en superlång höstpromenad och lite lydnadsträning med lilla G. Inte så illa det heller :-).