2 oktober - Stay hungry, stay foolish
3 juli - Dammsugning
I dag har det varit äckligt kvalmigt. Tacka vet jag september och och oktober en dag med klarblå himmel och solsken. Men okey, jag vet att de flesta gillar juli månad med sol och bad.
Jag hade bokat in en lunch med en före detta VD i dag. Men när jag skulle ta ut hästarna i morse så upptäckte jag att Pluto hade en kraftig inflammation i vänstra ögat. Han var alldeles röd och det varade. Så jag ringde veterinären och hon skulle komma mellan klockan elva och tolv. Jag fick boka av lunchen, eftersom jag inte säkert visste när veterinären skulle komma och hur lång tid det skulle ta.
Veterinären påpekade att Pluto var mager. Precis som om vi inte vet det. Det är sannolikt hans sista sommar och jag försöker med allt för att få hull på honom. Hans tänder är slut och jag köper lusern åt honom. Veterinären sa att man kan klippa hö i småbitar och göra havregrynsgröt. Jag talade i alla fall om att han är 30 eller 31 år och att han ska få sluta sina dagar så snart vi hittat en köpare åt Blackie. Veterinären hittade ingen skada på hornhinnan och inget skräp i ögat. Jag fick i alla fall det jag ville ha - en salva med antibiotika och bakteriedödande att behandla med i sju dagar.
Dagen ägnades för övrigt åt städning. Jag läste något tankvärt i Aftonbladet i början av veckan. Det var ett reportage som handlade om tips för att stärka den äktenskapliga relationen. De flesta skilsmässor sker tydligen efter semestern. Jag orkar normalt inte läsa denna typ av reportage, men har man gott om tid och äter frukost själv så läser man det mesta i tidningarna. I vilket fall som helst så skrattade jag när jag läste ett av tipsen. Det stod nämligen att man skulle se till att få mer tid för varandra och att man gärna kunde hoppa över en dammsugning i veckan. Jag vet inte hur ofta vanligt folk dammsuger, men om vi skulle hoppa över en dammsugning i veckan, så skulle det inte bli dammsuget alls. Och då har vi hundar. Det skulle vara intressant att veta varför en familj utan hundar dammsuger mer än en gång i veckan. Dom skulle ju tjäna massor med tid om dom minskade ner detta slitande på golven. För speciellt mycket att suga upp kan dom ju inte ha. Det måste dessutom vara otroligt trist när det ser likadant ut efter dammsugningen som före.
Jag kom att tänka på en professor på Tekniska Högskolan. Han undervisade i materialkunskap och konstaterade vid ett tillfälle: "Smuts - det är bara material på fel ställe."
Just det - värre än så är det inte. Samma professor stod en dag vid en busskur och tittade upp mot de mörka moln som fanns på himlen. Så utbrast han: "Mån tro om det kommer att fälla ut någon fukt från dessa övermättade vattenmassor?" det var hans sätt att säga: Undrar om det börjar regna?.......
I kväll har vi varit på Strängnäs BK. Jag körde en platsliggning med skott. Gick bra, vilket var tur för annars hade jag nog ställt in i helgen...;-). Fria följet kändes inte lika bra och koncentrerat som i Sälen och tidigare i veckan. Vänstersvängarna har hon dock snappat. Framåtsändandet med långa saktagåenden gick bra. Jag tyckte dock att hon var lite loj och borde ha tagit några galoppsprång till innan tempobytet. Nu travar hon i och för sig några steg innan hon går ner i skritt, men det kan ändå vara varning för kort avstånd. Jag körde även skall och det går bättre och bättre.
18 januari - En annorlunda vecka
Allt-I fäller päls och har inte samma vackra färger längre. Ser mer jämthundsfärgad ut. Spjälstaket trots ökad fodermängd och en lång kal hals. Qrossa går mot samma öde, men är tack och lov utlånad under helgen. Hon är hos en bekant med en 9 år gammal dotter. Dottern kommer att kamma ur den värsta underullen, så vi slipper något kilo hår hemma hos oss. Sedan kommer vi att ha löptikar här hemma, men utan hanhund hemma så spelar det ingen roll. Bara skönt att löpningen är avklarad inför vårens tävlingar.
Jag och Sofie har börjat vår egen träning och jag har haft träningsvärk hela veckan. I måndags var det aerobic och i går körde vi box och afrodans. Tur att ingen man känner såg det hela....;-)
I övrigt har det hettat till på jobbfronten och jag har arbetat en hel del till efter midnatt när lugnet fallit över Solhaga.
I onsdags hade vi personaldagar på jobbet och den inbjudna gästförläsaren pratade om kommunikation och en del andra företeelser där vi människor emellanåt har anledning att tänka till över hur vi beter oss. Under avsnittet kommunikation visades denna filmsnutt:
http://www.jesper.nu/jtube/Reklam/10542-Silva_reklam
Han pratade även om hur mycket talang som går förlorad för att människor inte får chansen. Och att dom inte får chansen beror på att vi dömer ut dom så snabbt. Som exempel tog han Paul Potts. En människa med dåligt självförtroende, mobbad under uppväxten och som inte ser mycket ut för världen. Titta på filmen när Paul Potts ställer upp i "Britain's got talent". Studera juryn. Deras förutfattade mening och vad som händer under uppträdandet. Man får "ståpäls" Helt enormt! Gripande! Jag är ingen operafantast, men detta är starkt.
http://www.youtube.com/watch?v=1k08yxu57NA
Påminner mig om en hundtävling för många år sedan. Jag tävlade spår med min Dolly och tog cert på ungefär varannan tävling. På denna tävling så startade vi med platsliggning. Jag hade startnummer 2 och tjejen med startnummer 1 gav ungefär samma "vibbar" som Paul Potts innan uppträdandet. Under platsliggningen stod vi gömda bakom ett skjul och tjejen med startnummer 1 surrade om hur nervös hon var och orolig för att hunden inte skulle ligga kvar. Jag vet att jag tänkte: Skit också att just min hund ska behöva ligga närmast. Platsliggningen gick bra och med ganska stort självförtroende (eller var det rentav självgodhet?) stod jag och väntade på min tur utanför lydnadsplanen. Efter platsliggningen tänkte jag att det kunde ju vara en fördel att gå in på lydnaden efter detta som jag trodde "miserabla" ekipage. Nej, ännu värre - jag tänkte att det skulle vara bra att gå in efter den där "tönten". Jag trodde att jag skulle kunna gå in efteråt och visa hur det egentligen skulle gå till. Min min var nog att jämföra med juryns i "Britain's got talent". Startnummer 1 drog i väg den ena tian efter den andra. Och om det inte var en tia så var det en nia. Det var absolut sista gången som jag hade förutfattade meningar om vad ett ekipage kan prestera......och jag minns inte, men jag tror jag skämdes över de tankar jag haft.
Av erfarenhet blir man tack och lov vis....:-)
Nu väntar vi på stormen.
8 mars - Internationella kvinnodagen
Ånduro - 4 veckor
Oj vad tiden går. I morgon är valparna 1 vecka. Allt är lugnt i valplådan. Miss temperatur har börjat gå neråt, men är ännu inte nere på normal temperatur. Det enda trista är att Miss är dålig i magen, men jag får försöka kurera så att hon inte tunnar ur eller kommer av sig i mjölkproduktionen. Kunde inte låta bli att ta fram ett foto av Duro vid 4 veckors ålder - så som han såg ut första gången jag såg honom. Om bara 3 veckor har vi sex såna goingar.
Internationella kvinnodagen var det. Dottern hade fått en hemuppgift i skolan i går. Frågan vidarebefordrades till mig: " Mamma, kan inte du hjälpa mig? Varför är det så att tjejerna har de bästa betygen i skolan - men att killarna sedan får de bästa jobben?".
Ja vad svarar man? 65% av dem som tar examen från högskola är kvinnor, men ändå går det inte ens att ta in 50% kvinnor i styrelserna - eftersom man måste säkerställa att ledamöterna har kompetens....Svaret är enkelt men inte så korrekt att skicka med sin dotter att redovisa i skolan. Jag bluddrade i alla fall i hop något med att det handlar om en maktstruktur som inte är uppbyggd för kvinnor utan ett system byggt av män och som passar män. Jag tror inte hon begrep ett jota - vi får se om hon någonsin förstår.
Jag har tagit hjälp av valpköparna avseende namnen och samtliga är nu klara:
Ajas, Ampere, Accsa, Allt-i, Aqila och Alstra.
6 februari - Open Mind
Open Mind
I dag handlar bloggen inte alls om hundar, utan om just "Open Mind". Jag gick ett chefsutvecklingsprogram för ett antal år sedan och i slutet av programmet fick vi ett litet, litet konstverk av Ulrica Hydman Vallien. Det lilla konstverket skulle påminna oss om vikten av att ha just "open mind". Jag har den i bokhyllan och med jämna mellanrum finns det anledning att påminna sig själv om innebörden.
Oj, vad är nu detta? Har hon gått och blivit religiös? Nej, nej - tvärtom - jag har en gång efter många funderingar kring extensiella frågor bestämt mig och är obotlig ateist.
Det jag tänker på är att en karikatyr av en gubbe, som ingen ens med säkerhet vet om han nånsin levt, kan skapa så mycket oro i världen. Verkar helt sanslöst och jag har funderat en hel del kring det i dag. Jag har kommit fram till att de upprörda folksamlingarna i Syrien och Libanon sannolikt inte har ett dugg med karikatyren i sig att göra utan att det är uttryck för något helt annat.
"Open Mind" handlar om konsten att försöka förstå, utan att fördöma. Att vara öppen för intryck, för andra åsikter, värderingar osv. Det är inte lätt, men jag försöker utveckla det hos mig själv och skulle önska att vi alla hade en "Open Mind".
