/ Allmänt /

28 november - Duronytt

Ja, nu är det färdigvilat för Allt-i. Jag har varit ute på årets sista tjänsteresa - i alla fall om man ska tro på min almanacka...

Vi rivstartade i kväll med hundsim. Vi fick ta det lugnt på dom hala vägarna dit. Jag hade med mig en äggklocka som jag ställde på  2 minuter vid vare övning: bågar utan och med jetstream, cirklar samt åttor längs hela bassängen med jetstream. Jag tänkte sedan successivt öka tiden till 3 minuter. Mellan varje övning får hon snirkla runt i lugnt tempo i 2-3 minuter.

Det är fortfarande ovant att ha Durofritt, men jag får dagliga rapporter från Listerby:

29111-498
Duro träffar Aia som är 11 år och direkt talade om vad som gäller

29111-500
Duro aktiveras dagligen - här tränar han uppletande

29111-501
Jag visste vad jag gjorde. Duro fäller och ryktas på altanen. Vi har ullfritt

Slutligen bildbeviset. Som jag skrivit tidigare så har vi släppt vardagslydnaden alldeles "käpprätt". Vrål och skrik och stress vid utgång  för att inte tala om när det är dags att hoppa ur bilen. Sedan i söndags har Duro fått en helt ny "regelbok". Inte tigga vid matbordet och inte hoppa upp på mot diskbänken. Men mest har det handlat om "urstigning" ur bilen om jag förstått det hela rätt. Aia först - sedan Duro. F-n tro't men han ser ju riktigt avslappnad ut. Undrar om han fått valium eller nåt?...;-)

29111-502

I dag har Duro varit ute på cykeltur samt - jag skäms för att säga det men - han har miljötränats. Varit på veterinärkliniken och käkat levergodis. Han har träffat massor med olika nya människor och skött sig exemplariskt. Det är jättespännande att läsa om alla nya äventyr varje dag. Nu förstår jag hur det kändes för Margoth när jag hade Miss här i nästan tre månader och hon bara kunde följa sin hund på nätet.
/ Allmänt /

25 november - Träningsuppehåll

Eftersom jag har varit på tjänsteresa denna vecka och även ska i väg ett par dagar nästa vecka så har jag planerat in ett träningsuppehåll. När vi sätter i gång med högremomenten på allvar så kommer jag att träna de nya momenten varje dag - oavsett väder....hmmm (ser framför mig hur jag pulsar i djupsnö, stormvindar och kan riktigt känna de stelfrusna händerna brrr). Förstår inte hur jag alltid lyckas ha hundar som ska träna in detta under vinterhalvåret.

Under veckan har det alltså bara blivit promenader. Onsdag till torsdag var jag i Jönköping. På onsdagkväll besökte vi Husqvarna fabriksmuseum och det var väldigt intressant. En riktig nostalgikick eftersom jag börjar bli till åren och kände igen mycket av den gamla utrustningen från barndomen: symaskiner, spisar, cyklar, gräsklippare osv.

I går kunde det gått illa för mig. Ove åkte i väg tidigt på dagen för att hjälpa en kompis. Jag skjutsade Sofie till bussen vid elva-tiden. Sedan fortsatte jag till skogen med hundarna. När jag kom till skogen så upptäckte jag att jag inte tagit med mig några koppel. Eftersom det var så sent på dagen så vågade jag inte chansa utan åkte hemåt för att hämta koppel. Då slog det mig att jag även glömt ta med min dörrnyckel. Så det gällde att hinna tillbaka till busshållsplatsen och haffa Sofie innan bussen kom. Jag hann. Pust. Annars vet jag inte hur jag skulle fördrivit dagen. Nu hann jag både gå en långpromenad, mocka i stallet och städa hela huset. På kvällen var vi hembjudna till grannen på middag.

I dag sov vi länge och jag kom inte i väg med hundarna förrän klockan elva. Jag hann precis hem så fick vi besök av gamla klubbkamrater från Karlskrona. Deras hund gick bort för ett tag sedan och dom kom för att låna med sig Duro. Duro blev kompis med dom direkt så det ska förhoppningsvis gå bra.

29111-497
Duro med sin nyvunna vän

Lite konstigt är det med bara tre hundar. Det var lugnt och stilla vid eftermiddagsrastningen. Qrossa gnällde visserligen lite när jag tog på mig hundjacka, pannlampa och stövlar. Allt-i gjorde några lekinviter mot Qrossa, men i övrigt väldigt lugnt mot vad det brukar vara. Jag misstänker att jag redan i kväll får en första rapport om hur det går för Durre nere i Blekinge.

/ Tävling /

18 november - En bra avslutning på säsongen

29111-436

Vi tog det lugnt i går kväll, ställde två klockor och beställde även telefonväckning halv fem. Ryggsäckarna var packade och allt klart för att bara skutta ur sängen, kasta på sig kläderna och dra i väg.

Det fungerade bra och i morse kvart över sju svängde vi in till Mariestads BK. Idel vänner och bekanta fanns på plats ungefär samtidigt och alla gav alla lyckoönskningar inför den tuffa förmiddagen. Elithundarna drog i väg först och sedan hade lägre och högre lottning. Typiskt att jag fick startnummer 3 när jag önskade mig "spiken". Jag tror baske mig att jag ska fortsätta önska mig startnummer 1...;-).

Vi drog i väg till rapportbanan och tävlingen började. Det var fyra lägre och två högre. Första start var 09.00 och hundarna kom som på räls. När det var Allt-i's tur var jag minst sagt spänd. Första skottet kom och jag kunde bara stå där och hålla tummarna. Andra skottet kom och jag bara hoppades att det inte var ett skott för mycket. Men så kom hon över backkrönet med fradga runt munnen och jag blev bara så himla glad. Den fjärde lägre hunden sprack på första skicket och det gjorde en av högre hundarna också.

Allt-i bands upp och fick på sig sitt täcke. Det var visserligen inte kallt, men ändå. Så  var det dags för andra skicket. Allt-i satt med ögon stora som tefat när hund 1 och 2 drog i väg. Hon kunde se dem från uppbindningsplatsen. Det kunde högre hunden som var kvar också och han ryckte sönder sitt halsband och koppel och drog i väg. Hundens förare ropade för allt hon var värd för att få stopp på hunden. Jag blev orolig för ett kort tag. Tanken for genom huvudet. Tänk om hon inte får stopp på hunden? Täk om den drar i kapp hunden före och tänk om det blir strul nu bara för det. Men precis när jag började ta av Allt-i täcket såg jag att högre hunden hade kommit tillbaka och satt i säkert förvar vid sitt träd. Allt-i pep lite när jag tog loss henne från trädet, men sedan var hon nästan som vanligt. Inte riktigt. Hon hade en tendens att dra lite före på framföringen, men korrigerade sin position och satt tyst och fint vid starten. Det var ingen tvekan vid Marsch-kommandot. Full fart.

29111-493
Starten från A-stationen

Skotten kom som dom skulle och vi fick en stund senare veta att alla hundar kommit in. Sedan var det bara högrehunden som skulle tillbaka till A. Fy tusan vad smidigt. Tänk om elithundarna varit med, vilken tid det tagit.

Jag gick och mötte Ove och Allt-I och passade på att ta lite bilder av sträckan. Nu hann jag bara ca 500 meter. På förlängningen hade de gått över ett gärde och in i en glugg i skogen.

29111-494
Jag följde grusvägen ca 200 meter och kom till en vändplan. Sträckan går
rakt fram in i skogen
.

29111-495
Sträckan fortsatte sedan på en stig på en igenvuxen skogsväg

29111-496
Lite ris att forcera, men en väldigt fin sträcka så långt jag såg

Tillbaka till klubben för budföring och lydnad. Jag var inte ett dugg orolig för budföringen. Hon har ju aldrig strulat på det momentet. Startnr 1 och 2 gick klockrent. Sedan var det min tur. Jag körde min vanliga rutin. Riktade in henne mot motföraren och sa: Ska vi gå marsch-marsch? Full fart fram till motföraren, där jag bara instruerade att hon skulle säga "stanna kvar" när hon klappat henne. Jag tyckte ingenting var annorlunda, men ändå fick Allt-I ett hjärnsläpp. Hon startade i full fart från mig, men ca 20 meter ut började hon studsa i galoppen och vände sig mot mig. Jag marschade på igen och då fortsatte hon förbi skytten och såg åter lite tveksam ut i galoppen. Efter halva sträckan ropade motföraren och resten gick som det skulle. Tillbaka till mig var det som vanligt. Vi fick betyg 7-7 och det kändes ju lite snöpligt.

Direkt efter budföringen var det platsliggning. Jag hade redan när jag gick budföringssträckan känt att det luktade krutrök på hela planen, så när jag såg var hundarna skulle ligga och var skytten skulle stå förstod jag att krutröksmolnet skulle blåsa in mot hundarna. Shit! tänkte jag. Dessutom - som gammal friidrottare (sprinter) är jag rätt bra på avståndsbedömning - lovar jag att skytten inte stod längre än 20 meter från hundarna. Och precis bakom Allt-i. Om jag hade haft en pulsmätare på mig under platsliggningen, så hade den nog gått sönder. Jag hade som tur var ett staket bakom mig som jag lutade mig mot. Annars hade jag nog inte klarat det...;-). Skämt åsido så var det fruktansvärt jobbigt. Allt-i rörde inte en min vid skotten, men tittade bakåt mot skytten vid två tillfällen mellan skotten. Efter sista skottet hade jag tårar i ögonen. Inte för att jag var ledsen, utan för att jag inte vågade blinka. När tävlingsledaren äntligen sa att tiden var ute så lovade jag mig själv att ta upp skott-träningen igen. Det har varit lite dåligt med det sedan vi fick hem islandshästen. Vi har varit osäkra på hur den klarar skott-träning även om dom står en bit i från. Jag tror dock inte det är Allt-i som behöver skott-träning. Det är nog mest jag som måste känna mig tryggare. Platsliggningen var dagens absolut värsta moment. Vi fick 10-10.

Sedan körde vi lydnaden. Jag tittade med ett halvt öga på dom två före mig och gick på en annan plan och värmde upp. Så var det vår tur. Vid uppvärmningen hade vi kört framförgående och jag kände vid första transporten att Allt-i trodde det var framförgående. Så vid vänster om halt var det väl inte det bästa utförande hon gjort precis. Men sedan gick det bra. Hon skuttade lite på den avslutande språngmarschen, men annars gick det bra. Betyg: 8-9.

Man ska aldrig tro att man har något paradmoment. Jag har nog aldrig lyckats med mina. Jag vet att Allt-i kan ha ett ljuvligt framförgående och tänkte efter linförigheten att nu ska dom allt få se. När jag kommenderade "före" så gick Allt-i snett mot en sågspånshög där hon doppade ner nosen och fortsatte i lite sned riktning. Tillbakavägen var bra och hon fick 8-8. Platsläggandet har ju varit antiklimax på båda de appelltävlingar vi gjort och jag kände osäkerheten sprida sig. Men tydligen var det bra för vi fick 10-10 och applåder från publiken. Inkallningen är paradmoment nr 2 och det enda som kan hindra tian är en tjuvstart. Hon satsar för fullt och vrider in sig i position kanonfint. Det gjorde hon i dag också. Hon fick 10-9,5. Det skulle vara intressant att veta vad den halva enhetens nerdrag var för nåt? Jag var i alla fall jättenöjd med utförandet. Bättre kan hon inte göra det. Så var det då dags för krypet. Jag vet att det inte är klart och jag vet att jag kanske släppt i väg hennes "felaktiga" teknik för långt, men har inte velat peta innan denna tävling. Hon är följsam och hon ligger ner bra med armbågarna. Problemet är att hon paddlar med båda bakbenen samtidigt. I början innebär detta hög bak, men vid högt tempo klarar hon den skuttande tekniken utan att vara hög. Jag har funderat på varför man centralt påpekat att ålning är OK. Borde inte "jämfotakrypet" vara OK om hunden klarar det med låg bak? Nu var inte Allt-i låg, men jag skulle kunna tänka mig att tillåta henne ha denna för henne naturliga teknik och då bara behöva arbeta med att hon blir låg hela vägen. Det står ju ingentans att hunden ska ta ett bakben i taget. Hon fick i alla fall 7-7. Jag får fundera på fortsättningen. Troligen backar jag tillbaka.

Allt-i kan ha bra apportering, men kan också vara lite känslig för vissa apporter. På denna apport var kulorna inte mycket större i diamater än själva greppytan. Det innebar att hon gjorde omtag vid gripandet och sedan satte hon sig en bit i från mig vid avslutningen, så jag sa Fot för att korrigera in henne. Betyg: 7,5-8,5.

Hoppet fick hon 10-10 på, men jag var inte särskilt nöjd med det. Hon satte sig alldeles för nära på andra sidan och snett ut. Hon klarade återhoppet, men jag tycker inte om ett sånt utförande, Jag vill att hon ska ha driv framåt på andra sidan och i princip springa tills jag säger sitt. Nu "bänglade" hon sig över och jag hade inget val, utan var tvungen att säga sitt när hon damp ner på andra sidan.

Vi kunde köpa god mat och fick våffla med sylt och vispgrädde till efterrätt. Vi blev förvånade när det sedan var dags för prisutdelning. Vad effektiva dom var!. Ännu mer förvånad var jag när dom ropade upp dagens segrare i lägre klass. det var vi som vunnit på 550,5 poäng. Jättekul!