/ Träning /

29 april - Lägerveckan har börjat bra


I brist på egna foton lånar jag den här bilden från Marianne.

I måndags bar det i väg mot Herrgården och Garpengårdens vandrarhem. Det var Amperes matte som hade ordnat lägret tillsammans med en kompis. Som instruktör hade de hyrt in Frida. Nästan halva gänget var Enduro-hundar. I alla fall 4 av 9. Det var Allt-I, Ampere, Aqila och Bestha Elsa.

Måndag kväll inleddes med middag och sedan ett teoripass om mental träning. Vi fick fundera på trygghetsmål, realistiska mål och barriärbrytande mål. Jag har kört mycket mental träning tidigare, men av någon anledning slutade jag nån gång i början av 2000-talet. Så det var en bra påminnelse.

I går körde vi en och en. Vi hann med ett pass var på förmiddagen och ett på eftermiddagen. Jag hade bestämt mig för att få hjälp med kryp, skall och framåtsändande. Så i går förmiddag hann vi med kryp och skall. På krypet tyckte Frida att jag skulle träna det framifrån. Jag tycker själv att det är bättre eftersom man ser hunden. Men om Allt-I legat framför mig så har hon försökt vrida in sig i fotposition (liggande alltså). Så jag har inte velat utsätta henne för den frustrationen, utan försökt se så gott det går ändå. Men är man på kurs så ska man ju testa. Så vi har testat framifrån och med godis framför hennes nos så kryper hon rakt. Det var bara det att jag då kom på hur dåligt tränad hund jag har. Jag har slarvat rysligt mycket med belöningarna. Så när jag har godis i handen och håller fram så är det hennes...Det innebar att jag ägnat mycket dötid de här dagarna åt att träna på att hon inte får ta godis ur min hand, utan att det är jag som ska ge det till henne. Det finns mycket att göra på den fronten. Men med nästa hund ska det vara bättre....;-).

Det var inte bara det där med godis och att jag tillåtit att hon tagit det av mig. Det är ju samma sak med boll/kampleksak. Bara med en skillnad, nämligen att hon inte har släppt. Jag har antingen tjatat, monterat loss henne eller bytt med godis. Eftersom jag hade startnummer 7 och hann se fler Enduro-hundar som inte hade en susning om vad "Loss" betyder, så skyndade jag mig att träna in ett Loss-kommando på vägen från bilen ner till plan. Jag tror att Allt-I fick en smärre chock. Direkt hon kom ur bilen bjöds hon på en boll och kampade glatt med matte. Sedan kom mattes Loss-kommando och därefter var hennes matte som förvandlad och reagerade med en blixtsnabb korrigering. Men faktum är att innan jag var nere på planen så släppte hon till och med innan Loss-kommando om jag stod blickstilla eller om jag satte ena handen hennes halsband. Det blev till en ny rolig lek. Kampa, släppa, gripa, kampa, släppa, gripa. Sedan ska jag ärligt erkänna att hon fick en del återfall när det var dags att stoppa undan leksaken. Då ville hon gärna vara där och "känna" lite på den. Men det här ska vi hålla i.

I vilket fall som helst så har krypet framifrån gått ganska bra under de här två dagarna. Okej visst kommer det ett och annat skutt med båda bakbenen, men då är det jag som har flyttat mig för långt.

I går eftermiddag tränade vi mest på skallet. Där fick jag också värdefulla tips. Dels hur jag ska "nolla" dåliga skall på ett sätt som ökar hennes ansträngning. Men framförallt bevisade Frida för mig att Allt-I var kapabel till en bra skallserie på femton skall. Värsta skallet hade dock Aqila. Inga problem där inte. I alla fall inte på skallet..;-). Nåja vi kämpar vidare.

Efter träningen i går åkte vi till Hedemora och handlade. Systembolaget och ICA blev det. På kvällen en kort tipspromenad och grillning.

I dag körde vi en och en på förmiddagen. Jag körde då framåtsändandet. Det gick bra både med galopp och att bryta av. Men efter några stegs skritt ökar hon till snabb passgång - i princip lika snabbt som ett trav. Fick rådet att gå tillbaka till grunderna, dvs saktagåendet. Vi resonerade och jag erkände att jag har kallat in och belönat mer än jag har tänkt mig. Så naturligtvis ökar hon för att komma till den punkt där hon blir inkallad. Jag vet det. Jag hade t o m bestämt mig för att ställa henne och träna inkallning separat. Men det har inte blivit så. Nu blir det.

På eftermiddagen körde alla samtidigt och Frida gick runt. Allt-I imponerade på mig. Gick ett fokuserat fritt följ trots alla hundar och klickningar runt omkring. Man kan ju inte beskylla henne för att vara särskilt mycket störníngstränad. Sedan inriktade jag mig på krypet, skallet och saktagåendet.

Ytterligare en Endurohund dök upp. Det var Anna med Accsa kom vid lunchtid och stannade ett par timmar. Nu väntar vi på den 5 maj, då vi får veta om Accsa har några bäbisar i magen.

Eftersom jag ska till Öland på SBS-läger så var jag tvungen att åka hem en dag tidigare, dvs i dag. Jag har inte några foton från Garpengården eftersom kamerans batteri i vanlig ordning var urladdat. Men till Öland ska kameran vara fit for fight.

Allt-I's tass har läkt bra. Jag har inte märkt något alls under de här dagarna. Vi får se hur mjukt underlaget är på Öland. Kanske vågar vi låta henne gå några sträckor.

/ Allmänt /

27 april - Allt hänger i hop

Under den tid jag har skrivit på boken så har jag kommit på att mycket som händer och sker beror på något som beror på något.

För att hänga med i följande story så måste ni vakna till lite först.

I går åkte jag för att döma i Gnesta-Trosa. Kvällen innan letade jag febrilt efter kallelsen, men hittade den inte. Det var alldeles för sent för att ringa och fråga, så jag såg till att vara ute i extra god tid. Innan halv sju brukar det aldrig vara samling och det vanligaste är klockan sju. Tjugo över sex svängde jag in på GTBK. Jag blev inte alltför förvånad över att parkeringen var tom. Aha, det börjar klockan sju, tänkte jag. Jag rastade Allt-I lite snabbt, men när klockan var kvart i sju och jag fortfarande var alldeles ensam, så förstod jag ju att inte allt stod rätt till.

Var det fel dag? Kanske var det 24 maj och inte 26 april som jag skulle döma. Men så påminde jag mig om att jag sett en kallelse och hade känt igen vissa förare som skulle starta på söket. Så det måste vara denna helg, tänkte jag. Kallelsen kunde ju inte ha gått ut en dryg månad i förväg. Så slogs jag av att de kanske hade samling någon annanstans. Det är ju inte helt ovanligt.

Jag började fundera på vem i hela friden jag skulle ringa till. Så kom jag på vem jag skulle döma i hop med. Ringde 118 118, men de hittade ingen med det namnet i Gnesta. Det var då jag insåg att allt hänger i hop.

Eftersom jag är ansvarig för tävlingssektorn så får jag skriftlig information om vilka som har klarat sina aspirantprov. SBK hade gjort ett misstag när den aktuella domaren genomförde sitt prov och hon fanns inte med på den lista över godkända och icke godkända, som jag hade fått. Anledningen till misstaget var att domaren i fråga är bosatt i Stockholm och SBK hade satt upp henne på Stockholmsdistriktets lista i stället för Sörmlandsdistriktets. Så jag var tillräckligt vaken för att be operatören att kolla på 08-området. Det fanns tydligen hur många som helst med det namnet. Då kom jag på var i Stockholm hon bodde också.

På så sätt är det mycket som hänger i hop. Om inte SBK hade gjort detta misstag, så hade jag i min tur inte haft en aning om hennes adress.

Jag fick mobilnumret och med andan i halsen ringde jag. Det visade sig att tävlingen började klockan nio.....snacka om att vara ute i god tid. Men jag var väldigt glad att jag hade Allt-I med mig. Så det blev en timmes promenad i skogen. Uppletande, inkallning och framåtsändande.

Det blev en trevlig tävling i ett underbart väder.

Sedan kanske man kan undra varför jag hade slarvat bort kallelsen. Bra fråga. Men på mitt skrivbord, som är alldeles för litet, trängs just nu bokmanus, deklarationspapper, räkningar, protokoll som ska skrivas, utskrifter på jobb som ska sökas. På samma yta trängs även bildskärm, skrivare, hårddiskar mm. Så om jag inte hade hållt på med boken, så hade jag haft ett rent skrivbord och då hade jag haft sovmorgon i går...:-).

/ Allmänt /

25 april - Inte mycket att skriva om

Det var länge sedan jag hade ett så här långt avbrott från bloggandet. Men som det står i rubriken så finns det inte mycket att skriva om.

Veckan har bestått av pysslande med Allt-I's tass. Ann-Margrets tassvårdsråd har visat sig vara suveräna. Fram till i torsdags så hade jag tassen i bandage och bytte en gång per dag. Utomhus hade jag en sko över bandaget. I torsdags hade det bildats en stark hinna över det öppna såret. Så jag satte på henne en strumpa inomhus och strumpa+ sko ute. Sedan i går har hon varit helt utan strumpa och sko både inne och ute. Men då går jag bara på mjukt underlag med henne. Jag vet inte hur länge det dröjer innan det blivit nytt riktigt trampdyneskinn över såret, men jag hoppas kunna låta henne gå några sträckor nere på Öland och har dessutom anmält till en rapporttävling i mitten av maj. Nu kan det i och för sig tänkas att hon har börjat löpa då. Men i så fall får vi inrikta oss på tävlingar i juni i stället.

Någon riktig träning har det inte blivit. Jag har kört några uppletanden på gärde. Det är allt. På måndag bär det i väg till Dalarna på några dagars brukslydnadsläger. Halva styrkan är Enduro-hundar, vilket gör det extra kul även om Allt-I kanske inte kan köra allt. Jag vill exempelvis inte gärna köra inkallning med ställande och hopp eftersom det frestar på lite extra på tassen.

Veckan har mestadels bestått av att jobba in de sista ändringarna på boken. Jag tror tyvärr inte jag hinner klart innan måndag, eftersom jag varit inbokad som domare i helgen. I dag dömde jag lägre och högre spår i Strängnäs och i morgon är det sök i Gnesta-Trosa. Jag tror i alla fall inte att jag har så värst mycket kvar innan manuset ska ut till ett antal bokförlag. Jag har haft funderingar på om jag ska lägga ut den på ett internetförlag för försäljning "on-demand". Enligt ett av bokförlagen som jag pratade med så påverkar det inte möjligheterna att bli utgiven, utan det är många som gör så. Men ju mer jag funderar, desto mer lutar jag åt att vänta. Boken är trots allt ganska kontroversiell och det kan vara skönt att ha ett bokförlag "i ryggen". Om något bokförlag är intresserat så tror jag dessutom att de kan hjälpa till att höja upp den ett par snäpp och då är det bättre att det bara finns en version.


Jag spyr snart....