/ Träning och valpar /

30 september - Grattis Marianne och Ampere

Så har den sjätte Endurovalpen varit ute och tävlat. Marianne med Ampere fixade ett tredjepris på 139,5 poäng i lydnadsklass 1. Marianne talade om redan från början att hon skulle träna och aktivera hunden, men det där med tävlingar var hon tveksam till. Jag vet inte vad som fått henne att ändra sig, men jag vet att hon tycker det är hemskt nervöst. Men nu har hon i alla fall klarat sig i genom hela tävlingsprogrammet och vad jag vet så överlevde hon det, fixade ett tredjepris och kom sexa på tävlingen. Jag tror att detta bara är början...;-). För ett förstapris i lydnadsettan krävs åttor i snitt. För uppflyttning i appellen krävs 7-or i snitt. Ampere har vad jag förstått kommit ganska långt i sin utbildning i både spår och rapport. Vore synd om han aldrig får visa upp det för världen.....;.)

29111-449
Marianne och Enduros Ampere

Jag har haft en svag vecka vad gäller hundträning. Torsdag och fredag har jag varit på konferens i Stockholm, ätit på Operakällaren och bott på Royal Viking. Skybaren på hotellet var helt fantastisk. Det enda djävliga var att jag tog ett par snyggare skor som jag haft undangömda i min gardeob och drog på mig rejäla skavsår på hälarna.

Vi har haft och har fortfarande ett helsicke med Duro och löptikarna. Jag tror inte att det längre är Allt-I han skriker efter, utan nu är det Qrossa som är mest intressant. Det är i alla fall ett himla rangerande av hundar hit och dit.

I går var det regnigt och trist väder hela dagen, så det blev ingen träning. Jag storstädade sovrummet och vardagsrummet innan det var dags att åka bort på middag till bekanta. Det var en trevlig kväll, men eftersom vi kom i säng först klockan två i natt så sov vi en bra bit in på förmiddagen. Trots det så har vi hunnit väldigt mycket. Vi målade klart höförrådet och jag har storstädat hallen. Storstädning innebär i min värld att alla lister och varenda dammsamlare får sig en omgång. Alltså inte bara dammsugning, utan näst intill flyttstädning....

29111-450
Höladan till höger- delvis dolt av vinterns vedförråd - är nu färdiggrundad

I eftermiddag åkte vi till en ny rapportbana. Vi hittade den av en slump förra helgen och det visade sig vara ett riktigt lyckokast. Kanon för snabbjobb. En vandringsled som går upp och ner och svänger hit och dit. Vi skulle egentligen köra korta skick, men det blev halvlångt. Första skicket 55 sekunder, andra och tredje på 1,25 och sista på 2,10. Men jag tror det är bra att Allt-I kört lite längre sträckor inför nästa helg. Nu återstår bara platsliggning med skott med andra hundar och några skick med skott på sträckan så är vi så redo man kan vara.....Vi har fått PM och det är två lägre hundar, jag tror det var en högre och 6-7 elithundar.

Tänk om det varit som tidigare att lägre hundarna fick starta sist. Då skulle jag känna mig ganska säker. Vem i helsicke kom på den briljanta idéen att lägre ska starta först?! Sedan kan man ju undra hur vi andra kunde vara så klantiga att vi inte opponerade oss. Förmodligen för att vi inte hade någon lägre hund på G. Jag vet att man trodde att man underlättade genom att lägrehundarna inte skulle få så lång liggtid. Men det är ju bara första skicket - sedan får dom samma liggtid som med tidigare regler. Det tar ca 20 minuter att gå från A till B och 30 minuter från det man lämnat A-stationen tills det är dags att skicka. Om det dröjer 30 eller 50 minuter är ju ganska ovidkommande. Svårigheten nu blir att låta en helt orutinerad hund "dra" hela gänget. Bryta sig loss från flocken för att springa de 1100 metrarna till A. Usch vad nervös jag blir... och om hon hade haft elit och högrehundar framför sig så är jag säker på att nån måste ut på sträckan och handgripligen stoppa henne för att hon ska spricka. Tänk vad en regelrevidering kan förändra mycket. Nu känns det bara halvsäkert....fast Ove tror i vanlig ordning att det kommer att gå bra. "Vadå? Hon kan ju detta" är hans kommentar.
/ Allmänt /

26 september - I bland tror man inte det är sant....

Det var en hektisk morgon med två löptikar (kanske tre - vet aldrig riktigt om Odette löper eller inte) och en hormonstinn hanhund. Jag började med snabbrastning av Allt-I. Sedan fick hon vara kvar hemma medan jag gick en 40 minuters promenad med Duro, Qrossa och Odette. Duro fick följa med Ove till jobbet och dom andra två fick gå in och vänta medan jag cyklade en halvtimme med Allt-I.

När jag kom hem från jobbet sken fortfarande solen lite och jag sa till Ove att här gäller det att vara snabb och passa på att måla lite på höladan. Vi gjorde upp en snabb plan som gick ut på att jag skulle rasta Duro medan Ove tog ut tikarna ur hundhuset. Sedan skulle Duro få vara i hundhuset medan jag rastade dom andra. Därefter satte vi i gång med målningen. När vi var nästan klara med framsidan av höladan sa Ove att någon av oss borde gå in och sätta på ugnen så att den var varm när vi skulle in med pommes fritsen. Eftersom jag ska på tjänsteresa torsdag-fredag så skulle vi ha en "lill-lördag" med pommes frites och biff samt titta på en film. Vi kände oss väldigt nöjda med att ha hunnit grunda ytterligare en sida en vanlig vardagkväll.

När jag kom in så kände jag att det luktade väldigt konstigt från ugnen. Fasen, tänkte jag - det måste vara dags att rengöra ugnen. Men när jag öppnade ugnsluckan bolmade det ut äcklig rök och det jag såg var resterna av den plastkåpa som egentligen ska ligga i mikrovågsugnen. Vi trätte ett tag om vem det var som placerat den i ugnen och dom andra två (Ove och Sofie) påstod att det var jag. Jag har inget minne av det, men helt omöjligt är det inte så jag tog på mig skulden genom att helt enkelt inte neka. Medan plasten fortfarande var mjuk tog jag en stekspade och försökte samla i hop plastmassan. Vilken lukt det var! Prova gärna själva att lägga in en tunn plastdetalj i ugnen, sätt ugnen på 200 grader och vänta en halvtimme eller så.... Vi öppnade alla dörrar och de fönster som går att öppna och så sakteliga försvann rökmolnen ut ur huset.

Ove satte i gång med maten medan jag tänkte att det gällde att rädda ugnen så jag satte i gång med stor rengöring. Jag blev positivt överraskad av att det faktiskt gick att få bort den nersmälta plastmassan. Jag sa till Ove att man faktiskt kan steka pommes frites i en stekpanna i stället. Det visade sig dock att vi inte hade någon pommes frites hemma så alltihop var nog en undanmanöver arrangerad av högre makter för att vi skulle få vår ugn rengjord....Det blev alltså kokt potatis i stället. När ugnen var klar började jag göra sallad och sa till Ove att stackars Duro måste få komma in. Allt-I placerades i vårt sovrum och Duro kom infarandes och trampade runt i hall, kök, tvättstuga och vardagsrum. Fram och tillbaka. Fram och tillbaka. Tramp, tramp, tramp. Jag fick telefon och det var Catherina med mudin Fox som ville prata om den rapportträningshelg vi ska ha 19-21 oktober. När jag stod där och pratade så tyckte jag det luktade hundskit, men trodde att det var sviterna av den brända plasten som spelade mig ett spratt. Ove hade sannolikt känt samma sak och kom efter ett tag på att Duro hade trampat i en hundskit.....

Samtalet avslutades ganska snabbt (Ursäkta Catherina men det var kaos). Det är en sån gång man förbannar öppen planlösning. Duro förpassades in i en hundbur och jag ägnade en halvtimme åt att skura golven, medan Ove försökte hålla maten varm. Sedan fick Duro en strumpa på sin skitiga tass för att kunna ledas in i duschen utan att skita ner överallt igen...pust. Halv nio fick vi äntligen mat. Ingen svor över att den var kall - men det var den.

Vissa dagar är inte som andra dagar, men man ska ju tänka positivt. Halva höladan är grundad, ugnen blev rengjord och golven skurade. Det kunde varit värre.

I övrigt har jag hållt extra koll på Allt-I för att i framtiden veta hur jag ska kunna utröna när hon är i höglöp. Om hon fortsätter som under de löp hon haft hittills så är det inga som helst problem. Man behöver inte ens hålla koll på  dagarna. Om det skulle varit aktuellt för parning så hade jag åkt i väg i går. Några blodprov kommer aldrig att behövas med den tiken.
/ Allmänt /

24 september - Tänk att det bara smäller till...

Jag blir lika fascinerad varenda gång. Hanhundar som lever i hop med tikar är makalösa. Allt-I är på dag 12 i löpen och fram till i kväll har Duro varit helt lugn. Till och med så lugn att jag funderat på om det är nåt konstigt med löpningen.

Efter jobbet var jag ute och körde lydnad med Allt-i. Jag avslutade med platsliggning med skott i hästhagen bakom stallet (hästarna gick på framsidan och jag ville inte skrämma dom). Platsliggningen med skott gick helt utan problem. Jag ska försöka komma mig i väg och träna med andra hundar också, men det får vänta till hon har löpt klart....

I vilket fall som helst så kom "omslaget" medan jag var ute och tränade. När vi kom in skulle Duro på stackars Allt-i hela tiden - så nu har eländet börjat....Dessutom så är det väl dags för Qrossas höglöp lagom till Allt-i slutar.:-(