/ Träning /

30 oktober - Så är man på't igen...

Ja lite sån är jag efter en smått misslyckad tävling, går och funderar ett antal dagar och sedan på det igen.  Det är lite klurigt det där, men i går gick det ju kanonbra med uppletandet och dagens träning kändes också väldigt bra. Jag tränade fritt följ med mycket vänstersvängar, backningar, stegförflyttningar och vändningar på stället. Eftersom jag inte kan köra ett helt framåtsändande på "min" lilla plan så tränade jag bara att gå sakta. Krypet var helt otroligt bra (ja, allt är ju relativt, men jag menar följsamheten och att han låg nere). Jag gick rätt långa sträckor och det är rätt blött så jag kände mig nöjd. Sedan tränade vi en hel del på skallet. Eller rättare sagt övergångar mellan skall och tyst. Jag varierar att belöna tyst och att belöna bra skall. Jag avslutade med att lägga ut 4 föremål på linje och han fick lämna av dem i farten och direkt ut och hämta nästa. Belöning efter fjärde. Jag gjorde detta två omgångar och det gick kanonbra. Jag funderar på att åka tillbaka till "brottsplatsen" (dvs Strängnäs) någon gång under denna vecka och köra helvallat med fyra föremål och se om det är annorlunda. Jag kan liksom inte släppa "vad handlar detta om?". Mer nyfiken än desperat om man säger så (nåja kanske lite desperat ändå..;-)

Tränade lill-skrutten i kväll också, men batteriet i pannlampan tog slut, så det fick bli i skenet av lampan på huset. Det är rätt bra ljus i främre hästhagen, men hästarna har gått där denna vecka på grund av att det är blött i hagen bakom stallet. Så jag måste mocka hagen i helgen så att jag kan använda den för hundträning. Där får jag faktiskt ut tillräcklig längd för både framåtsändande och inkallning åt Duro.

Tillbaka till Allt-I så körde jag fritt följ, sitt-ligg, ingångar från sittande på nära håll. Eftersom jag bytt ingång, så måste jag hjälpa henne lite genom att visa med handen, men det lär hon sig snart. Så tränade vi på att ta apporten vid sidan och hålla en stund. Det var bara tredje gången, så ännu har hon inte riktigt förstått.

Ujj redan halv tolv och jag som ska upp och cykla morgon....
/ Träning /

29 oktober - Analys, stormvarning och helgträning

Vi har väntat på stormen  slutet av veckan och i fredags så vågade vi inte ens släppa ut hästarna. Det är möjligt att det var stormoväder, men i alla fall inte här. Helgen har bjudit på kyligare väder, men soligt och klart.

Det har varit lätt att skriva träningsdagbok den vecka som gått...Jag har mestadels funderat och analyserat vad jag ska ta mig till för att inom loppet av två veckor öka några odds inför nästa tävling. Jag har kommit fram till att jag inte kan göra så mycket på två veckor. Vi behöver betydligt mer tid för att fixa till ett säkert uppletande och ett bra kryp.

I onsdags tog jag Duro med mig till jobbet och tog lång lunch för att åka i väg och köra uppletande. Jag ville se om det handlade om uthållighet - inte fysiskt utan mentalt. Jag vallade hel ruta och la ut 6 föremål. Jag var förberedd på att det skulle komma ett stopp, men det kom aldrig. Jag gjorde även en övning med 8 föremål i rad i en korridor. Jag tänkte att han skulle ledsna och stanna upp. Men, nej - det gick också i full fart. Trots att jag inte belönade förrän efter sista föremålet i båda övningarna, så gav han järnet ut och det fanns ingen tempoväxling.

Så jag funderade på om det kunde vara så att han är ovan att det är annan vittring i vallningen och/eller att det står folk bakom baslinjen. Jag kan ju inte direkt påstå att jag tränar med mycket folk. Främsta anledningen är helt enkelt att jag saknar folk att träna med.

29111-214
Accsa tittar på skyddsträningen i väntan på sin tur

I går eftermiddag åkte jag till Strängnäs för att titta lite på skyddsträningen samt för att träffa Accsa med familj, som var med på lägret. Jag hade gärna varit med, men slutade träna skydds med Duro i våras då jag inte tyckte att han passade för det.

29111-215
Accsa leker med figuranterna - eller det kanske är tvärtom..

29111-216
Till matte med bytet

Förutom att träffa Accsa så tränade jag uppletande i Strängnäs sakletningsruta. Jag vet att den är rätt svår så jag tyckte det kunde vara ett bra träningsobjekt. Jag fick oväntad hjälp genom att en bekant erbjöd sig att valla rutan och lägga ut sina föremål. Han stod också och tittade när jag skulle köra. Så inträffade ett nytt fenomen. Duro gick banne mig inte över mittlinjen på rutan. Däremot drog han samma varv minst tio gånger. Eftersom föremålen låg på den yttre delen av rutan så var det helt meningslöst. Efter ca fem minuters meningslöst harvande runt i halva rutan (främre delen var väl genomsökt...;-) så gjorde vi en synretning på djupet. Jodå, han sprang ut på djupet på det föremålet, men kom ändå inte i gång att gå ut på övriga. Jag kopplade upp honom och han fck sitta uppbunden en stund och begrunda sitt öde.

Under tiden Duro vilade körde en annan hund uppletande. Duro såg den inte eftersom han satt nedanför en kulle, men han hörde ju. Sedan fick han försöka igen. Men då hade vi lagt tre föremål på rad i den vänstra delen. Han plockade två av dem, men sedan var det stopp på djupet och han drog samma varv som han kört tidigare. För att göra en lång historia kort så avslutade jag med att gå in en bit i rutan och skicka ut honom. Då till sist fortsatte han ut och tog det tredje föremålet. Mycket belöning när han kom in. Men jag kan inte påstå att jag blev så mycket gladare av denna träning.


I dag var det dags för rapportträning i Arboga. I dag började vi med Allt-I och Ikos (Puckings Vakta). Inga problem, mer än att Allt-I tjuvstartade så vi får vara lite mer uppmärksamma och se till att hon inte får den möjligheten. Duro och Rassi fick köra samma sträcka efteråt. Enkel och kort, men jag fokuserade på framföringarna så det var bra. 

Efter rapportträningen övertalade jag Ove att vi skulle stanna kvar och valla en uppletanderuta. Det var ingen enkel terräng, utan rätt mycket rotfällor och risigt. När Ove lagt ut föremålen så tog jag ut Duro. Jag var inriktad på att det skulle bli strul, men det gick kanonbra. Fyra intensiva skick i full fart. Jag får analysera vidare, men om jag tar gårdagen som exempel så kan ju inte Duro vetat att det var främmande föremål utlagda. Han var ju aldrig i närheten av dom. Och på tävlingen tvekade han aldrig att ta de två första föremålen. Det enda som återstår är att det blir konstigt med främmande människor på baslinjen. Det stämmer ganska bra med tävlingen på Värmdö BK. När jag kom till rutan så stod publiken bakom rutans högra halva. Jag började från vänster och hade fritt bakom mig. Där gick han två fina skick. När jag började skicka på den halva där jag hade folk bakom mig så kom stoppen. När jag åker till Knivsta får jag väl ge domarna varsin kikare och be alla förflytta sig minst femtio meter bort.....skojar bara. Vi får se hur det går. Kanske kan jag få i hop lite folk på lördag. Jag kan ju alltid åka runt till grannarna och säga att om dom hänger med så ska dom få se något roligt. Det funkar säkert en gång i alla fall....;-)

När Duro kört sitt upplet i dag så tyckte jag vi kämpat så hårt för väldigt lite så även Allt-I fick komma ut och leta. Hon gick kanonbra på de två första föremålen och kom direkt in och lade föremålen i min hand, men var dåligt rastad....så innan hon lämnat av det sista föremålet hade hon hunnit göra bådadera.
/ Tävling /

22 oktober - Så är man nybörjare igen

Tanken har liksom aldrig slagit mig, men efter denna dag är det bara att konstatera att vi är nybörjare "med framtiden för oss"..;-). Som tur är så vet jag av erfarenhet att skillnaden mellan succé och "haveri" är hårfin....

Det började inget vidare. Vi steg upp kvart över fyra och åkte en timme senare när vi fixat med hästar och de hundar som skulle stanna hemma (Qrossa och Odette). Min motförare sov större delen av resan mot Stockholm och när jag insåg att jag svängt av fel från motorvägen så väckte jag honom smått i panik. "Vi har åkt fel vad gör jag nu?!". Alla som åkt av fel från en motorväg i en större stad vet vad jag menar. Det är inte bara att åka vidare, vända och se till att man tar samma motorväg tillbaka åt andra hållet. Nejdå, det ena leder till det andra och efter ett tag har man gjort så många avstickare att man är helt bortkollrad och har noll koll på hur man tar sig tillbaka - ännu mindre koll på var man befinner sig. Mörkt var det dessutom - inte för att det spelade så stor roll.

När jag upptäckte att vi var på väg mot Bromma på väg 275 så försökte jag nå tävlingsledaren på mobilen, utan någon framgång. Min motförare var inte ett dugg behjälplig utan skitförbannad för att jag lurat upp honom i ottan och han var fullt övertygad om att vi aldrig skulle hitta fram eftersom jag bara åkte på måfå. Dessutom ansåg han att jag skulle kollat upp vägbeskrivningen dagen innan. Det hjälpte inte att jag hävdade att jag faktiskt skrivit ut tre olika kartor på Eniro och att jag trodde att jag visste....

Jag hittade till sist skyltar där det stod E4/E20 och tänkte att då får vi väl åka tillbaka och jag vet fortfarande inte hur jag bar mig åt, men plötsligt var vi på väg 226 som jag hade ett diffust minne av att jag sett på mina utprintade kartor. Jag gav motföraren i uppdrag att kolla på kartorna jag printat ut, men med armarna i kors så ansåg han att jag fick fixa det här själv. Vi stannade och frågade en kvinna som morgonrastade sina hundar. Fick veta att vi var på rätt väg men åt fel håll....En halvt lagvidrig U-sväng (tur att det var tidig morgon) och vi var åtminstone på väg 226 åt rätt håll. Så småningom såg vi en annan vägskylt som väckte ett visst minne hos mig. Stod det inte nåt om väg 22 mot Gustavsberg på vägbeskrivningen. Fortfarande minimal hjälp och noll engagemang från motföraren i passagerarsätet.

Vad gör man? Jo man ringer igen. Motföraren hjälpte till att slå numret till klubben. Klockan var kvart i 7 (samling 7) och jag trodde inte vi skulle hinna. Jag blev jätteglad att någon svarade, men jag fick ett skitknepigt besked. Jag fick veta att tävlingen började klockan 7 och det lät som om det var omöjligt att vänta in oss (fan nu när vi i alla fall var på rätt väg). Den som svarade sa något om att de skulle in på ett låst område. Jag trodde att de hade gjort upp med någon utomstående om att öppna grindar vid en viss tid, för så lät det. Vi körde in vid Vämdö BK en minut efter 7 enligt min klocka i bilen. Vi hann till lottningen och jag kunde pusta ut. Men jag fattar fortfarande inte att jag fick så knepiga svar. Hur många gånger har man inte fått vänta 5-10 minuter för att någon som haft svårt att hitta ringt och sagt att de är på "G"?

Vi fick göra om första lottningen pga att siffrorna, som skrivits på glatt omslagspapper på chokladkakor, försvunnit. Vi fick i alla fall startnummer fem av fem elithundar som kom till start. Det var dessutom fyra lägre och en högre.

Sedan åkte vi i väg och parkerade bilarna för att gå in i det "låsta området". Det var tävlingsledningen själva som hade nycklar så jag begrep aldrig varför det låtit så omöjligt att ge mig fem minuter.

Så satte rapporten i gång. Lägre hundarna försvann redan på första skicket. Högre och Elithundarna kom på ett pärlband. Bonnie var snabbast på 2,08. Duro hade 2,21 och det var ingen större spridning. Högre hunden sprack på andra skicket. Duro var laddad och jag tvivlade aldrig på att han skulle springa. För att göra en lång historia kort så skötte han sig bra. Han hade näst bästa tiden på 15,34 (2,21-4,44-4,00-5,29). Men vad hjälpte det när flatten Bonnie gav alla tidsnerdrag. Hon hade 11,56 så Duro var 3,38 efter. Jag trodde att han skulle få betyg 9-9, men det var fler än jag som helt överraskade fick nerdrag för pip på A-stationen. Så vi fick 8,5-9. Inte mycket att säga om. Domaren dömer, men själv hade jag inte dragit för de små visslingarna genom näsborrarna.

Efter rapporten var det dags för lunch och sedan uppletande. Positivt var att jag hade stegräknare på mig Vi fick gå en hel del. Dels när vi skulle till och från A och dels när vi skulle gå till uppletanderutan. De rutinerade bedömde uppletanderutan som svår. Endast Bonnie hade fyra föremål. Jag blev positivt överraskad av Duros två första skick. Han tog nog två föremål på ca 1 minut och jag kände att "Wow - detta går ju som tåget". Men sedan tog bensinen slut. Det blev ett par bra skick, men Duro stannade flera gånger halvvägs ut och tittade på mig. Tänk om jag begrep varför han gör så. Hans uppfödare tror att han söker stöd och att jag hjälpt honom för mycket. Det är möjligt, men varför så tvärt? Två snabba fina skick och sedan inget mer. Vi fick 0-5 och jag förstod att detta skulle inte bli de höga poängens dag., vilket jag i och för sig förstått redan efter rapporbetygen.

Slutligen var det lydnaden. Vi började med platsliggning och jag skulle ljuga om jag påstod att Duro har mycket erfarenhet av gemensam platsliggning. Men han vet att när jag tar av honom halsbandet med koppel och allt - då ska man ligga förbaskat stilla - annars blir matte väldigt sur. Duro gjorde en miss,men den såg aldrig domarna. När vi ställt upp och kopplat loss så lade han sig innan kommando. Jag hann snabbt få upp honom och han fick därför sin tia. Det är dock något att jobba på för framtida tävlande.

Till sist var det "Durres" tur att gå sin lydnad. Tyvärr fanns det inte så stor möjlighet att värma upp. De grönytor som fanns var plaskblöta, så jag struntade i det, vilket kändes på det inledande fria följet. Det är inte säkert att det varit bättre ändå, men han brukar bli bättre när man kört lite. Det enda jag var riktigt nöjd med var backningen. Det gjorde han riktigt bra. I övrigt var det ganska sega sättanden och yviga svängar. Han fick i alla fall 7-8. När det var dags för inkallningen så var jag mest orolig att farten inte skulle vara så bra. Men han kom med bra fart, gjorde ett hyfsat ställande och då tänkte jag "yes" eftersom läggandet brukar vara kanon. Men inte i dag. Han skulle till att lägga sig men tyckte det var för blött och hukade bara. Så jag fick ge ett kommando till och det blev bara 6-6,5. Synd - det är alltid lite känsla över en bra inkallning.

Jag skrev i går att framåtsändande och kryp kan bli allt mellan 0 och 9. Framåtsändandet var bra (8-9). Enda missen var att han saktade in för sent så avståndet blev något långt. Krypet nollade han....Han försökte nog, men dels var det blött så han var hög, dessutom är det inte färdigt så när det blir långa transporter stannar han till så jag får ge DK. Jag har ju kört mycket ett steg och två steg för att få till följsamheten. Nu skulle vi upp på både åtta och tio steg (kanske mer - jag hann inte räkna) och det var han inte klar för.

På skallet hade jag nog gissat att han skulle kunna få 7-8, men det tog en himla tid av ett konstigt ylande, gurglande läte innan det kom några riktiga "vov vov". Dessutom låg han kvar i gnäll under första tystperioden. Det blev bara 5-6 och inte så mycket att säga om. Möjligen att jag borde värmt upp honom med något skall innan vi ställde upp för ljudgivning. Hoppet var precis så bra som jag vill ha det. Möjligen en något avvaktande sänkning av bakdelen. Därav 9-9,5. En del skulle nog gett tian. Apporteringarna låg på 8,5-9 och det är väl där han ligger. Ganska måttlig galopp ut och halvgalopp/trav in. Den ena domaren gav 7,5 på tunga, men det det har jag redan glömt eftersom jag inte fattar det. Stegen tyckte jag också var lite tuff betgsättning med 7,5-8,5. Jag tyckte han gick bra förutom att han hoppade över sista pinnen (jag har ju struntat i det de få gånger han gått över stegen).

Vi kom alltså femma av fem hundar, varav tre är SM-hundar (Bonnie, Jena och Zoda). Jag vet att han har kapacitet för ca 100 poäng mer än de 477,25 vi fick i hop, men utan en hyfsad sakletning och med ett nybörjarkryp som varierar mellan noll och fem så går det inte konkurrera. Fartmässigt tycker jag att Duro var bättre än jag räknat med. Jag hade befarat att han skulle vara helt distanserad.

Nu kör vi Knivsta i början av november (trots att vi möter Bonnie igen) och sedan "sover vi på saken" över vintern.