28 januari - Enduros Drive friröntgad
Enduros Drive HD A, ED(0).
De har inte bara bra leder i Dunderkullen. De är supertrevliga också. Jag vet fortfarande inte när de ska mentalbeskrivas, men ser fram emot att träffa hela gänget igen.
Men just nu får A-barn,Bästa-kullen, Cuper- och Dunderhundarna ursäkta. Livet handlar om överlevnad i en vecka till.. Elitkullen börjar troppa av på onsdag, vilket jag ser fram emot med blandade känslor.
I morse ville jag äta frukost i lugn och ro, dvs utan att med jämna mellanrum springa in i köket (vi äter alltid frukost i vardagsrummet framför TV:n) och torka efter huliganerna. Om det inte är kiss och bajs, så är det vattenskålen som tömts. I vilket fall som helst så satte jag ut dem i rastgården för första gången. Det var Säpos husse som kom med förslaget och det var banne mig inte dumt.
De var ganska trötta när de kom in och vi hade en lugn förmiddag. Vid tolv-tiden åkte jag till Strängnäs BK för tävlingssektormöte. Jag kom hem vid tre och vi lastade in valparna och Allti i bilen och åkte till Kjula. Där tog vi en halvtimmes stilla promenad med de små.
Jag filmade en del, men tyvärr verkar min videokamera gett upp för gott nu. Batteriet tog slut i skogen och nu är den död trots att jag försöker ladda den.
I går chipmärktes hela gänget. Kerstin, en bekant tillika aussieuppfödare, är auktoriserad och har chipmärkt alla Endurohundar. Det är skönt att ha det gjort när man ska till veterinären och alltid lika roligt att träffa Kerstin och Sven. Jag tycker det är lite otäckt och vill inte titta, utan står med huvudet bortvänt när jag håller valpen. "Norskan", som vi börjat kalla Noomi, skrek och sjåpade sig. Essi var också lite högljudd. Error och Vilda pep till lite. Etta och Elda var helt tysta. De verkade inte känna något alls. Det enda som hördes var knäppljudet när chippet trycks in.
I morgon är inget särskilt inplanerat. Om det milda vädret runt nollan fortsätter får valparna vara i rastgården i morgon också. Ser fram emot en härlig söndag.
26 januari - Skogen är full av faror!
Allti tuktar Essi i vanlig ordning.
Gårdagens uppdatering tog sin tid. Mycket beroende på att de foton jag tog var så förbaskat dåliga. Det var snö och sol ute, vilket är skitsvårt att fotograferingsväder. Särskilt när det är kallt och man inte har lust att stå och trixa med inställningar. Jag tog dock en del foton som jag inte hann lägga ut i går. Det var på promenaden jag och Ove tog med valparna.
Man ska inte prata skit om dom som inte kan försvara sig. Men att ta ut valparna tillsammans med Ove tar på krafterna. Om han var barnsligt orolig när Josefina var liten, så är det snäppet värre med ett gäng sjövilda valpar. När Josefina var liten fick hon knappt klättra eller springa när pappa var med. Ve och fasa. Hon skulle ju kunna ramla och bryta både armar och ben.
Etta tar täten.
När det gäller valparna så var den första säkerhetsrisken att passera hästhagen. Ansåg i alla fall Ove. Hästarna går minst 50 meter bort och valparna skulle behöva forcera ganska mycket sly för att ta sig dit. Jag ville ta det lugnt och låta valparna stanna och undersöka saker. Men för husfridens skull skyndade vi oss förbi hästhagen. 
Etta och Noomi.
Vi hann inte långt förrän Ove såg nästa säkerhetsrisk. En liten sluttning där valparna kunde trilla ner. Jag orkade inte ens berätta att C-kullen rullat nerför den sluttningen åtskilliga gånger. Dessutom utgörs denna fara av ett "stup" på max en halv meter...Men det var bara att skynda sig förbi där också. Vi hann inte långt så samlades hela gänget kring en hög med frusen hästskit. Detta var naturligtvis också ett ställe vi skulle hasta förbi. Sedan en stor sten som de kunde krypa under och fastna. Ove höll en lång föreläsning om hur vi omöjligt skulle klara att få ut valparna själv. Brandkåren skulle också få problem, blablabla. 
Allti och Noomi delar på en pinne.
Noomi och Allti.
Slutligen kom vi till grillplatsen alldeles bredvid vårt hus. Valparna började äta lite kolrester och Ove tjatade om förstoppning. Jag påpekade att det skulle vara bättre att ta bilen och åka i väg till Kjula. Men se det skulle jag inte sagt. Då fick jag veta hur nonchalant jag var när valparna sprang in under bilen. För där kan de ju bli brända på avgasröret. Det var bara att ge upp och ta in valparna. Förresten, vem vet - om de hade varit ute fem minuter till så kanske de hade förfrusit sig eller åtminstone fått urinvägsinfektion...;-).
Essi käkar kolrester....men någon förstoppning har jag inte märkt av.
I dag fick vi besök av Errors blivande matte och husse. De hade laddat upp med ingredienser till en lunch av stjärnkocksklass. Kycklingfiléer med fetaost, soltorkade tomater, vitlök och grädde som åkte in i ugnen. Till detta ris och sedan efterrätt: den godaste äppelkaka jag ätit.
På eftermiddagen gick jag en långpromenad med Allti och Bolt. Jag såg fel på klockan och tog inte med mig pannlampan. Det gick bra att ta sig fram ändå eftersom snön lyser upp en del. När jag varit borta en och en halv timme ringde Ove för att höra om det hade hänt nåt. Eftersom jag inte kommit hem och det var mörkt ute. Så jag ingår också i säkerhetstänket :-).
I morgon är en tråkig dag för valparna. Då ska de chipmärkas. En bekant är auktoriserad och har chippat samtliga Endurovalpar här hemma. Men lite gråt och tandagnisslan får vi räkna med.
Jag avslutar med ytterligare ett foto från gårdagens promenad. Som synes svårt med rätt inställningar mot snön och i solen. Men jag tar med den mest för att Mikkel inte ska retas med Kerstin om vilken valp som åker på däng. Alla får sig sin beskärda del;-).
Allti tufsar till Noomi i snön.
25 januari - Bara en vecka kvar!!
Det är helt sanslöst vad fort det gått. Jag fattar inte att de redan är 7 veckor. Vart tog tiden vägen? De börjar bli ganska jobbiga nu. Men samtidigt vet jag att vi kommer att sakna dem när de försvinner. Jag har börjat se deras personligheter och tycker väldigt mycket om dem allihop.
Elda på, som nog alltid kommer att vara vår lilla Twiggy. Mjuk och go, men fattar
humör när syskonen bits för hårt. Jag kastade en boll till henne i går. Hon skuttade
efter den och kom tillbaka med den. Tre gånger i rad:-).
Epic Noomi - med sin strimma på bröstet. Hon har ett alldeles speciellt uttryck. Det ska
bli kul att se om hon behåller det. En av de valpar som bits allra hårdast. Hänger i
byxbenen när man går.
Essi Allt. Vår Styrka som var energisk från första andetaget. Var ganska anonym de
första veckorna. Men mellan fem och sex veckor hettade det till. Nu syns nästan bara
denna dam. Full fart. Bits hårt. Och ofta. Verkar vara den som snabbast får upp öronen.
Möjligen att Elda hinner före. Vi får se.
Egen Vilja. Jaja men. Tar gärna små egna utflykter när vi är ute. Ingen oro där inte.
Full fart på denna dam också. Skulle vilja säga att hon tillsammans med Noomi och Essi
tillhör dem som bits mest. Hade arbetsnamnet Gasta och kan ge i från sig en del roliga
läten i bland. Mindre roligt är det med hennes förkärlek till att tömma ut vattenskålen.
Grattis till hennes blivande matte...;-).
Vilja får ett extra foto eftersom hon är sig mer lik här.
Etta föddes som nummer fem. Men hon var den som utvecklades snabbast och låg i
framkant fram till fem veckors ålder. Nu utmärker hon sig mest med sin kombination
av fart och lugn. Oves absoluta favorit. "Titta vad bra hon är", säger han. "Hon bits inte
och håller på"..;-)
Error. En så mysig kille. Han var lite sen med vissa bitar jämfört med tjejerna. Men han
har kommit igen och har en personlighet som charmat mig. Kanske beror det på att mina
känslor är besvarade. När jag är i köket ligger han på mina fötter. Flyttar jag mig till
diskbänken, så följer han efter och lägger sig på fötterna igen. Han bits inte så mycket.
Pussas mer. Men han har ett jädrans humör när det gör ont i leken. Gurgel, gurgel vilket
adrenalinpåslag.
Jag har mer foton från dagens pomenad. Men timmen är sen och i morgon får vi besök av Errors blivande matte.En film från sista kvällsröjet kan jag dock bjuda på så länge.
24 januari - Pulserad träning
Foto från promenad i oktober 2011.
Egentligen har träningen redan börjat. I tre veckor har Allti fått följa med på de längre promenaderna. Vad är då en lång promenad. Jag för min del tycker att en långpromenad ska vara minst 45 minuter, men oftast går jag en dryg timme. Vi startar i skogsterräng och kommer sedan ut på de härliga gärdena som syns på fotot. Hundarna springer i stort sett hela tiden. I skogen har jag Bolt kopplad för att de ska hinna bli lite varma innan de idiotrusar. Men sedan springer de i väg 50-100 meter framför mig. På "Häpp häpp" (fråga mig inte varför jag använder detta uttryck, det har bara blivit så) så vänder de tillbaka till mig i full fart. Sedan i väg framåt igen. Så håller vi på en stor del av promenaden. Jag dagdrömmer emellanåt och har aldrig räknat, men gissar att de nog gör runt 50 såna ruscher under en promenad.
Mjölken verkar äntligen ha sinat på Allti och nu börjar den tuffa vägen tillbaka till tävlingsform. Juvren hänger fortfarande som påsar, men hon är i övrigt smärt i kroppen.
Jag hade bestämt mig för att börja den "riktiga" träningen i dag. Så det blev en långpromenad på en dryg timme i morse och på eftermiddagen skulle vi köra intervaller. Eftersom det är minusgrader bestämde jag mig för att låta dem värma upp genom att jag gick till den plats där vi skulle skicka. Ove tog bilen dit. Så det blev 40 minuters promenad som uppvärmning.
I dag körde vi 2 x 6 x 100-200 meter med ca 5 minuters vila mellan serierna och 15-20 sekunder mellan skicken. Totalt ca 1,8 km alltså.
Jag brukar pulsera träningen i 4 veckorsperioder. Det innebär att jag under tre veckor successivt ökar träningsmängden och går tillbaka den fjärde. Sedan stegrar jag i tre veckor igen och träningsmängden den sjunde veckan är större än den tredje. Den åttonde veckan är lätt vecka igen, men inte lika lätt som den fjärde. Vitsen med denna typ av uppbyggnadsträning är att skapa återhämtning. När det gäller all fysträning krävs återhämtning för att få ut effekt av träningen.
När vi är framme i maj kommer vi (förhoppningsvis) att vara uppe i 5-6 km i intervallträningen. På samma sätt kör vi intervallerna i bassängen. Vi börjar med 1,5 minutersintervaller och ökar upp till 5 minuter. Och likadant med backträningen. Från 800 meter backe till 2,5 - 3 km. Med avbrott för lätta veckor. Kanske det viktigaste av allt.
Som kuriosa kan jag nämna min egen idrotts"karriär". Jag tränade 8-10 pass i veckan och var under min aktiva tid konstant övertränad. Mina bästa resultat gjorde jag ungefär ett år efter det jag mer eller mindre hade lagt av.
23 januari - Första bilturen för Elitkullen
Närmast gallret syns Etta (Femman), Noomi (Strimma), Vilja (Gasta) och Error (Yes).
I dag var det alltså dags. Jag väntade några timmar efter morgonmålet och klockan elva byttes flisfällarna i bilen ut mot tidningspapper. Utifall att de skulle börja kräkas. De skrek lite i början, men när vi hade åkt en kilometer var det helt lugnt i bilen. De sov när vi kom till Kjula. Där gick vi en liten promenad med dem. De nosade i det konstiga vita, skuttade i blåbärsriset, nosade på en massa intressant. En kvart senare packades de in i bilen igen för hemfärd. Inte ett knyst sa de. Ingen kräktes och alla sov när vi kom hem igen.
Det var inte så lätt att fotografera mot den vita snön, men här kommer en liten bildserie:
Essi (Styrka) får i vanlig ordning en åthutning av mamma. Ja, det är mest hon som
tuktas faktiskt. Error tittar nyfiket på. Längst fram Noomi (Strimma) som nosar i snön.
Bakom henne Etta (Femman) som trycker ner Elda (Twiggy). Vilda (Gasta) i galopp mot
mamma.
Noomi, Essi och Vilja.
Essi åker på däng igen. Jag vet inte vad hon gör för fel, men tror att Allt-I tycker att
hon är för kaxig.
Etta, Error och Essi har varit på upptäcktsfärd i skogen.
Etta (Femman) och Error (Yes) stannar till och undersöker omgivningen.
Hela flocken.
Elda (Twiggy).
22 januari - En helt vanlig söndag
Ett tunt snölager hade lagt sig under natten. Men det var bara precis som ett puder som lyste upp lite. Vi sov till åtta dag. Valparna nattades sent i går så även dom hade vänt lite på dygnet.
Uppvaknandet följdes av de vanliga bestyren med utfodring, släppa in valparna i köket, rasta hundar, äta frukost och städa valparnas nattlya. När småttingarna racat av sig den värsta morgonenergin och somnat så gick vi ner och torkade golven i stora salen. På eftermiddagen skulle det vara julgransplundring där.
Jag har varit och skickat i väg paket till Josefina och postat en herrans massa brev för Svensk Bruksschäfers räkning. När jag kom hem tog jag ut valparna två åt gången. De fick följa med sin mamma på skogspromenad. Det var bra mycket lättare att hålla reda på dem när det bara var två ute. Det är så härligt att se de nyfikna små valparna skutta runt, stanna och undersöka, sätta full fart efter mamma, bli nermosade av henne och sedan full fart igen. Noomi kom lite på efterkälken när vi hade gått halvvägs runt den lilla slingan. Då vände hon och började springa tillbaka. Jag avvaktade vad Allti skulle göra. Hon tittade bara lugnt efter valpen och fortsatte sedan framåt. Jag bestämde mig också för att fortsätta. Dels skulle vi ganska snart vara runt och möta henne, dessutom var jag intresserad hur Noomi skulle lösa sin situation. När vi hunnit ytterligare femtio meter hörde vi hennes hjärtskärande rop i skogen. Hon hade då upptäckt att hon var ensam och hade vänt tillbaka efter oss. Men vi fanns ju inte längre kvar på den plats där hon lämnat oss. Jag gick tillbaka en liten bit och ropade. En överlycklig liten Noomi kom skuttande emot mig. Det ska bli intressant att se hur hon beter sig nästa gång vi går på promenad:-).
Sedan har jag klippt klorna på alla hundar. 162 klor med andra ord.
Middagen blev enkel. Vi kunde äta rester från i går och behövde inte anstränga oss särskilt mycket. Tre minuter i mikron. I kväll har vi sett på en bra film med Jodi Foster på Femman. Var sin godispåse från julgransplundringen hade vi också. Tur att det var många reklampauser så att jag kunde torka efter valparna emellanåt.
Nej, sluttramsat för i dag. Om vädret är detsamma i morgon ska jag hitta på något nytt med valparna. Dags att sova.
21 januari - Rapportgänget på besök och valpsäkring
Enduros Elda På (alias Twiggy). Hon har ett underbart uttryck.
Det var tänkt att kanske bli säsongsupptakt i dag. Men när vi bokade in den här dagen, vilket gjordes för över en månad sedan, skulle väder och vind få avgöra om det skulle bli rapportträning för vår del eller inte.
Det blev ingen rapportträning. För vår del av två anledningar. För det första så har Allti ammat betydligt längre än vanligt. Något som jag själv ville och jag väntade en vecka extra med att ge smakprov och gå över till fast föda. Detta har medfört att hennes juver är betydligt större än vanligt. Nu börjar hon visserligen sina och valparna har inte diat sedan i början av veckan. Visst skulle hon springa rapport med dinglande juver, men jag vill att hon ska vara fysisk form först. Hon racar bra i hop med Bolt ute på gärdena, men jag räknar med 3-4 månader innan hon är tillbaka till den form hon var i oktober. Nästa vecka är hon mogen för att starta intervallträning och när valparna är levererade börjar vi simträningen igen. Sedan går det ganska snabbt skulle jag tro. Men även om hon hade varit i bra form så var det för halt för rapportträning i dag. Övriga i rapportgänget åkte till Kjula och körde spår och uppletande. Vi stannade hemma och förberedde middag. Jag passade även på att byta ut julgardinerna och köra ett par tvättmaskiner. En långpromenad med Allti och Bolt hanns också med.
Rapportgänget kom hit klockan två och bjöds på valpgos. Sedan förfyttades de trötta valparna temporärt till nattlyan medan vi åt viltgryta med calvadossås. Nu ändrade jag friskt i receptet, så det blev nöt i stället för hjort- eller älg. Och det blev cognac i stället för calvados. Men gott var det. Våra underbara rapportvänner hade köpt med sig en present också. En vacker trädgårdslykta. Det påminner mig om att vi denna sommar verkligen måste göra slag i saken och snygga till på vår fina balkong. Jag skulle vilja ha en uteplats med "tak över huvudet" också. Kanske är detta sommaren då det blir av?
I övrigt har helgen gått åt till att fixa ett utskick för Svensk Bruksschäfers räkning. Vi satt till midnatt i går, kuverterade och satte frimärken på ca 300 kuvert. Det handlade om inbjudan till Svensk bruksschäfers årsmöte. I anslutning till årsmötet kommer Jan Gyllensten att föreläsa om mentalitet. Denna föreläsning är öppen även för icke-medlemmar, så anmäl er om ni är intresserade. Mer kan ni läsa på: http://www.svenskbruksschafer.com/protokoll/arsmote2012.doc
Sedan har kennel Enduro en fantastisk kennelpappa. Jag har satt hjärtat i halsgropen varje kull vi haft. Vid 6 veckors ålder har de fått rejäla gaddar. När de kommit på den dumma idéen att bita i kompostgallret har det i varje kull, dessutom flera gånger, hänt att de fastnat och skrikit som om de håller på att dö. Innan man hunnit fram har de lossnat själva. Inför denna kull tyckte jag det fick vara slut på detta och planerade att köpa grindar i stället. Men en uppfödarkollega sa att de kan fastna med huvudet mellan spjälorna, så det lät inget bättre och jag har fortsatt med kompostgaller. I torsdags, eller om det var i onsdags, så fastnade Noomi (alias Strimma) i gallret. Jag var på andra sidan och höll fast henne så att hon inte skulle slita sig loss. Hon skrek som en stucken gris, och Allti som hörde henne men var i ett annat rum skrek lika intensivt hon. Det tog nästan en minut innan jag fick loss henne, för jag förstod inte riktigt hur hon satt fast. Vad skulle hända om de biter sig fast och man inte är på plats? Jag tänker på den rhodesian ridgeback som mina föräldrar hade när jag växte upp. De hade en gammal SAAB och hundarna hade bitit sönder klädseln på bakluckan eller rättare sagt så var hela innandömet borta och de stag som sitter för öppning av bakluckan var blottade. Tydligen hade han fastnat med tänderna där och bröt sönder hela överkäken.
Ove var snabb med att åka till stan och köpa masonit när jag berättade om den otäcka incidenten. Så nu kan våra valpar inte fastna i gallret längre.
Duktig kennelpappa har säkrat våra kompostgaller mot vilda huliganer.
18 januari - 6 veckor och snart andra andningen
Det är mest baksidan man ser av dem nuförtiden...;-)
Samma sak varenda gång. Först är det som om man inte har några valpar. De marsvinsliknande varelserna tas om hand av sin mamma och det är mest omvårdnaden av tiken som kräver lite extra. Fler rastningar, koll på tikens temp och att valparna har det bra. När de är tre veckor är det gosigt och även fyra och fem. Men någonstans mellan fem och sex veckor händer det något. Jag läste nyligen bloggen från när vi hade B-kullen. Då kunde jag t o m sätta en dag på det. Från dag 39 var ingenting sig längre likt den gången. De grävde upp vår trädgård, for in under hundhuset och altanen. De öppnade grindarna och sprang i väg åt alla håll.
Allti trycker till Essi (Styrka).
Denna gång kan jag inte sätta någon speciell dag. Jag kan bara konstatera att de senaste dagarna varit allt jobbigare och att det snart är nedräkning som gäller. De skriker och skränar när de vaknar. Mat! Mat! Mat! Nu med detsamma!. Sedan börjar alla kissa och bajsa. Det är bara att ta upp kan man ju tycka. Men det är inte alltid så lätt. I samma ögonblick som man sänker ett papper mot golvet för att ta upp bajs eller torka kiss, så har man 6 stycken pirayor som rycker i papperet. De som inte hunnit fram till papperet, hugger i fötter och byxben. Jag försöker lura dem. Går åt motsatt håll, sätter mig på huk och skuttar sedan i från hela valpskocken och kastar mig över kiss- och bajsställen. I bland lyckas det och i bland är de där före mig.
Allti har dragkamp med Essi (Styrka).
Vi kör med tidningar. Vi har sparat i ett år faktiskt. Nu har vi bara 6 kassar kvar. På morgonen har vi lagt ut några tidningar på strategiska ställen, där de brukar kissa. Då är det prydligt och köket ser fortfarande ut som ett kök. I slutet av dagen ligger det tidningar utspridda lite här och där. Läs: I stort sett överallt. Många i lager på lager för att man inte längre orkar torka upp utan lägger en ny tidning över det blöta. Sönderrivna tidningar. Överallt.
När vet man att det är dags för andra andningen då? Jo, det är när man tycker att den näst bästa stunden på dagen är när de små flyttas över till sin nattlya och man får städa köket. Klorin är kennelmammans bästa vän, men jag lär få använda en del skurpulver för att få bort all trycksvärta när valparna har flyttat. Ett annat tecken på andra andningen är när man väntar på att de små "sötnosarna" (hmmm) ska somna så att man hinner kasta sig in i duschen innan de ställer till alltför mycket.
Om den näst bästa stunden är när de ska sussa för natten - vad är då den bästa stunden på dagen? Jo, det är morgnarna. Jag känner samma förväntan varje morgon när jag gör i ordning i köket, fixar deras mat och lägger ut nya tidningar för att sedan gå och släppa ut dem. De är häftiga hela tiden, men morgonen är något alldeles speciellt. Då försöker de inte bara att bitas. Deras vilda glädjeyttringar utmynnar i viftande svansar och en massa blöta pussar också. Mysigt, förutom det där att försöka se till att de inte springer i kisspölarna.
Error med sitt märgben.
Essi (Styrka). Har vi fått in lite Jack Russelblod i uppfödningen tro?
Epic Noomi (Strimma).
I går fick de märgben. Jag vet inte om det ska kallas gårdagens nya erfarenhet, men nåt nytt var det i alla fall. I dag har vi tagit ut dem och de känner sig tydligen rätt hemma även utomhus. Om jag kommer i håg rätt så följde såväl B- som C-kullen med som en rad ankungar efter ankmamman när de var ute med mig. D-kullen var lite sämre på det, men då var det så mycket snö att jag fick hålla mig runt huset. De hade då en förkärlek till att springa in under bilarna.
Valparna samlas runt rastgården.
Dessa huliganer lämnade oss i skogsgläntan och sprang ner till rastgården där Bolt och Allti var. Jag släppte ut Allti, men det hjälpte inte. Vissa sprang ner till rastgården och andra in i en tät grandunge där det var omöjligt att se dem. Större delen av utepasset blev att ropa på valpar som sprang åt olika håll. Allti var helt obekymrad över att valparna for i väg. Hon ville mest leka med pinnar.
Noomi (Strimma) undersöker en presenning.
Essi alias Styrka drar i väg med en stor kvist.
Tyvärr lite dålig skärpa, men en typisk Strimma..ursäkta Noomilook.
Error, Elda och Vilja.
Etta (Femman) har lagt sig under en gran för att sova. Det var inte så lätt att hitta
henne.
Så den sedvanliga bildserien vid veckouppdatering:
Enduros Elda På (Twiggy).
Enduros Epic Noomi (Strimma).
Enduros Essi Allt (Styrka).
Enduros Egen Vilja.
Enduros Etta.
Enduros Error gör en lekinvit.
I morgon har vi besök större delen av dagen. På förmiddagen kommer Linda med Clicker, Mia samt Errors blivande matte. På eftermiddagen kommer Eldas (Twiggy) blivande husse och matte.
Och här kommer filmerna
16 januari - Det händer mycket nu
Lite långt mellan uppdateringarna, men jag har två filmer på gång. Tyvärr har jag inte bara dålig uppkoppling. Dessutom ett videoredigeringsprogram som hakar upp sig i bland. Då måste jag starta om datorn och om jag inte hunnit spara så är det bara att börja om. Men båda dessa håller just nu på att laddas upp på YouTube. Jag länkar till dem i morgon. Den som inte vill vänta kan gå in på kennelenduro på YouTube.
Jag försöker i alla fall att hitta på någon ny erfarenhet åt de små varje dag. I fredags satte jag ner lite kastruller och lock på köksgolvet. De hade rätt roligt med några potatisar också. Vädret var fint så de fick sitt lunchmål ute på gräsmattan. De kan dock inte vara ute särskilt länge innan de blir frusna.
I fredags kväll fick vi besök av Mikkel från Norge. Han ska ha en av tikvalparna och stannade till söndag för att följa valparnas vardag. Han fastnade för två av valparna och på söndagen var vi överens om att Strimma var den han ska hämta om knappa tre veckor.
Så nu är det bestämt var valparna ska flytta och vad de ska heta. Jag har också beslutat att inte ta någon valp i denna kull. Detta för att kunna satsa all min tid på Allti framöver. Och ytterligare en glad valpköpare blev det på köpet.
Filmerna kommer i morgon, men namnen kommer här:
Twiggy kommer att heta Elda På och flyttar neråt Västra Götaland till Gårdsjön (tror jag det heter) och jag tror det ligger i närheten av Mariestad.
Strimma kommer att heta Epic Noomi och ska flytta strax utanför Oslo.
Styrka kommer att heta Essi Allt och flyttar till Kil. Först tänkte vi stava det Ess I Allt, men med tanke på att i:et kommer att vara stor bokstav så kommer det att se ut som en etta. Jag ångrar ju stavningen på Alltis namn. Borde skrivit Allti i stället för Allt-I. Nu tror många att hon heter "Allt i Ett"...;-).
Gasta kommer att heta Egen Vilja och flyttar till Orsa.
Femman kommer att heta Etta och flyttar till Katrineholm.
Att Yes ska heta Error har jag redan skrivit. Han flyttar till Stockholm.
I lördags kom Did It med sin matte på besök. Det var jätteroligt att se Did Its framsteg. Dels körde de uppletande och sedan tittade jag på fritt följ. Det såg jättebra ut alltihop.
I går fick valparna gå en skogspromenad och dessutom besök av några bekanta.
I dag har en hel del tid gått åt att lämna in Oves bil för att fixa AC:n. Sedan har Aqilas matte varit på besök. Aqila var tyvärr inte med, men jag får ju förhoppningsvis snart ha henne här oss på heltid under ett par månader.
I kväll har valparna racat över kompostgaller. Inte på höjden, utan det låg på golvet. Det var inte meningen, men så blev det. Kul tyckte de att det var och det får väl räknas till dagens nya erfarenhet.
Den stora synbara förändringen i dag var kampen. De har mycket kamp i sig, men har mest ruskat i varandra och dragit i byxben och annat smått och gott. I dag hade flera av dem bra gripanden och tillkämpanden i de kampleksaker jag höll på med.
Nu kommer det två besökarfria dagar och jag planerar att ägna lite tid åt dem enskilt. Det ska bli roligt.
11 januari - 5 veckorsuppdatering
Helt sanslöst att dom redan är 5 veckor. Jag hoppas jag tar rätt på dag denna gång. I dag hade jag ytterligare en valpköparepå besök och vi passade på att ta ut valparna i det fina vädret. Alla sex valparna samtidigt.
Strimma och Femman.
Gasta har inte förstått att man kan gå runt stocken...
.....men det löste hon ändå..;-).
Det var inte så lätt att fånga dem på bild eftersom de kom emot mig så fort jag
hukade mig ner. Men här var de ganska trötta. Twiggy, Styrka och Femman.
Här försöker valparna följa efter sin mamma.
Det blev inte så lång utevistelse trots plusgrader i dag. De blir trötta ganska snabbt de små. Men jag hoppas att vädret håller i sig ett tag till. Det är så fantastiskt kul att ta valpar med sig på en liten promenad i skogen.
Jag har även hunnit med min dagliga promenad med Allti och Bolt. Jag går inte så långt, ca 6 km kanske, men de springer hela tiden, så jag tror säkert det ger lika mycket som att cykla med dem. I övrigt har jag bara hunnit "mocka" i köket och hallen emellanåt. Mycket tidningar behövs, mycket papper och många sopsäckar. Ändå är detta bara början. Tre veckor kvar...;-).
Slutligen en bildkavalkad på underverken:
Lilla söta Twiggy.
Strimma - som alla kan se..;-).
Styrka.
Gasta.
En lite suddig bild på Femman.
Slutligen Error, som alltid blir bra på bild:-).
10 januari - Huliganer har invaderat vårt hem!
IKEA ja. Jag fascineras av hur många som använder helgerna till att shoppa. Själv känner jag mig väldigt obekväm med att trängas i stora varuhus. Det slog mig att det kanske är därför jag aldrig är förkyld. Samtidigt hittar man en massa som man inte ens tänkt på att man behöver och så landar det i varukorgen. Otroligt bra affärsidé. Vi skulle dit och köpa en byrå och lite förvaringsboxar åt Josefina, men fick även med oss en hallmatta, en pläd och ett par rullar med plast som man ska lägga i besticklådor och köksskåp. Jag kom faktiskt på att jag behöver det eftersom den skumgummi, som ligger i lådorna nu, bara korvar i hop sig. Om vi inte hade haft Bolt och Odette med oss i bilen så hade jag säkert haft tid att hitta fler "bra-att ha"-grejor.
I går morse åkte jag med Odette till Veterinärboden och hämtade en opererad hund med tratt på eftermiddagen. Operationen hade gått bra och jag hörde redan i receptionen att Odette stod därinne någonstans och skällde ut sitt missnöje.
Valparna sover nu utan sin mamma på nätterna och jag tror att Allti tycker det är skönt att få ligga i Biabädden bredvid min säng. Även om Odette ligger i våra sängar och morrar om Allti så bara tittar över sängkanten. Valparna äter fyra mål mat om dagen och Allti låter dem fortfarande dia emellanåt. Men bara på sina villkor.
Allti ammar sina "stora" barn.Börjar bli lite trångt i valplådan.
Något irriterat blänger hon på Bolt på andra sidan kompostgallret. "Ett steg till och det
smäller!"
I går kväll när Allti var inne i köket med valparna var jag tvungen att hämta videokameran. Det hände så väldigt mycket intressant. Vid detta tillfälle var inte Allti ett dugg intresserad av att amma sina valpar. De var fruktansvärt envisa och "på". En hel del åthutningar blev det.
Det första som slår mig är att en hundmamma inte blir mer upprörd när barnen bråkar så att den ena skriker. Samtidigt ser man i sekvensen 0:45 in i filmen att Allti blir lite orolig då Error gett sig på Twiggy. Tyvärr kunde jag inte följa med med kameran när Allti gick och nosade på Twiggy. Hon gick inte bara dit en gång utan två gånger för att kolla upp att allt stod rätt till.
Allti har till en början en ängels tålamod och tar dem bara försiktigt över nosen eller hoppar undan. 2:59 in i filmen har hon fått nog och säger till på skarpen. Efter detta så fjäskar valparna och uppehåller sig mer runt hennes huvud för att slicka och blidka henne på olika sätt. Man ser också ganska tydligt att det är diandet Allti vill förbjuda. 3:30 in i filmen biter Styrka på Alltis framtassar. Detta accepteras, men som sagt någon snuttestund är inte aktuell.
En rolig sekvens, som skulle kunna vara en del i en barnfilm om man vill förmänskliga eller som vissa säger "Disneyfiera" valparna, kommer 6:18. Jag kommer inte i håg om det hade hänt något speciellt, men Twiggy ser riktigt moloken ut när hon går förbi Biabädden för att gå och lägga sig. Det intressanta är att se hur de andra valparna, som sitter i Biabädden, följer Twiggy med blicken.
Ytterligare en rolig kommunikation kommer 6:39. Strimma verkar inse att mamma är sur. Hon skjuter försiktigt fram en pappersbit och backar sedan tillbaka. Sedan försöker hon sig på en lekinvit mot Allti. Tydligen föll den inte alls i god jord, för strax därefter går Strimma därifrån.
De börjar bli riktiga huliganer av valparna. Det är inte särskilt njutbart att sitta ner på golvet och försöka gosa med dem. Det är inte ens njutbart att stå vid diskbänken och försöka fixa mat eller vad man nu ska stå där och göra. I alla fall inte om de är vakna.
De skriker som stuckna grisar när de har flyttats till sin nattlya på kvällen. I morse öppnade Allti dörren till hallen och väckte upp de små innan jag var klar med deras mat. Vilket ylande och skrikande det var. Error lyckades "bängla" sig över det nerklippta kompostgallret och det är dags att sätta dit ett fullhögt kompostgaller samt förstärka barrikaderna.
I dag har Errors blivande matte och husse varit på besök. Vi tog ut honom och Twiggy i skogen en liten stund. Och jag tror att tycke uppstod mellan matte och Error.
I eftermiddag har jag varit ute på en långpromenad med Allti och Bolt. Det har jag för övrigt varit varje dag nu. Nästa vecka ska jag minska ner Alltis mat ytterligare och öka till två entimmespromenader per dag. Sedan dröjer det inte länge förrän vi börjar träna lite mer på allvar. Jag ser fram emot intervallträning och simningen. Det tror jag att Allti gör också.
Nu blir det en hel del valpköparbesök denna vecka. Efter helgen kommer valparna att få sina riktiga namn och den spännande fördelningen blir klar.
5 januari - Första utevistelsen!
När jag ändå var där frågade jag varför de övre hörntänderna helt plötsligt skaver så att det kan bli sårigt på underkäken. Hon har ju inte haft problem med detta tidigare och nu får jag badda och tvätta rent var och varannan dag. Det beror på att tänderna med åldern kan åka ut en aning. Jaha, så då vet jag det också. Odette hade också fått ett par fettknölar, men dem tyckte veterinären att vi kunde låta vara. Odette fyller förresten 11 år den 21 februari. Förutom vaccination och efter slagsmål med en viss elak schäfertik, så har hon aldrig varit hos veterinären.
Efter veterinärbesöket åkte jag och köpte Vom og Hundemat åt valparna. Sedan helghandlade jag och vi får se hur sen middag det blir i dag. Jag har ingen aning om när Ove och Josefina kommer. När jag kom hem tittade solen fram och jag blev sugen på att ta ut valparna i skogen. Tyvärr hade solen försvunnit när valparna vaknade, men lite bilder blev det ändå. Jag tog bara ut två åt gången eftersom jag var ensam hemma. De kändes helt otroligt att kunna ta ut valparna på det här sättet i januari. Det hade jag aldrig kunnat drömma om efter de vargavintrar vi har haft de två senaste åren.
Strimma och Styrka var först ut.
Åhh titta! Mamma har en boll med sig. Grr, svarade den goa mamman...;-).
Strimma.
Styrka.
Hua vad stort rum det här var...Inga väggar någonstans. Error och Twiggy på väg
ut i vår lilla skogsglänta.
Hallå mamma! Vänta på mig! Error och Twiggy.
Error och Twiggy.
Twiggy har fått ett litet strå på nosen.
Femman och Gasta var sist ut.
Sötnosar. Coola tjejerna.
Femman. Skärpan råkade tyvärr hamna på rishögen;-).
Gasta.
Jag har även gått en långpromenad med Allti och Bolt. För Allti var det första långpromenaden ute på gärdena på 5 veckor. Det var helt fantastiskt. Någon minusgrad, vilket innebar att hundarna inte blev skitiga trots att de racade rätt bra.
På väderleksrapporten visade de en stor sol över Sörmland i morgon. Man får njuta av varje dag utan snö, regn eller annat rusk:-).
Avslutningsvis ett par foton på Odette och Twiggy.
En ganska nyklippt Odette hälsar på Twiggy.
Men oj då! Det där tror inte jag att matte och husse tycker är någon bra idé.
3 januari - Halvtid!!
Nej, säger jag. Absolut nej. Det kan inte vara sant att det redan är halvtid. Visserligen vet jag att de fyra sista veckorna känns tre gånger så långa som de fyra första. Men detta har bara gått för fort. Samtidigt när jag skriver detta så hör jag hur valparna leker i köket. Ena stunden är det glatt och rätt vad det är har någon fattat humör och låter som en ilsken tigerunge. Eller nåt sånt...kanske björn..eller varg;-).
Det är omöjligt att säga hur en valpkull kommer att bli, men att dessa kommer att ha en kamplust utöver det vanliga råder inga tvivel om. De har också en viss portion jävlaranamma. När jag tittar på videofilmen jag tog i dag, så slås jag av två saker. Dels att detta med att greppa byte och kampa är så djupt rotat att de bara en vecka efter att de kan se och när de knappt kan hålla balansen ändå verkar prioritera leken och gripanden. Det andra jag slås av är när jag ser Alltis juver. Vi har en del jobb att göra för att komma i SM-form tänker jag med en bekymmersrynka mellan ögonbrynen. Samtidigt är jag inte särskilt orolig. När vi är ute på promenad så tittar hon på mig full med energi: När fasen ska vi börja matte?!
Man blir trött av att leka;-)
Odette älskar valpar - i alla fall när de är så här små och goa...;-). Puss på er!
I dag hade valparna besök av ytterligare en okänd. De var inte ett dugg tveksamma utan satte tänderna där de kom åt. Men det är ändå fortfarande lugnt. De sover mestadels och lekarna däremellan är korta och intensiva. Här kommer ett porträttgalleri av E-kullen 4 veckor:
Twiggy. 
Strimma. 
Styrka.
Gasta.
Femman.
Error.
Jag är lite irriterad på mig själv. Jag skulle rensa bort 2011 från hemsidan i går kväll. Råkade skriva över filen med resultaten för 2011. Hmm, så nu har min göra-lista utökats ytterligare. Jag hör hur det blåser ute. Tydligen är det oväder på gång. Bäst att skynda sig ut för sista kvällsrastningen. Ha det gott allesammans.
Tillägg: Fick nyss veta att de inte är 4 veckor förrän i morgon...fasen vad jag är dagvill..;-)
2 januari - Mycket nytt i dag
En trött Femma konstaterar att världen är mycket, mycket större än man kan tro.
Det var först i dag som vi tog in valparna i köket. Deras tillhåll ute i hallen har varit tillräckligt centralt för en massa nya intryck. De har mest sovit och bara haft korta lekstunder. I morse såg jag en tydlig förändring i deras sätt att hälsa på mig. När jag kom in till dem kom de tultande allihop och sex små svansar gick som propellrar på dem. Visst har de viftat på svansarna tidigare, men inte på det här sättet. I dag hade vi dessutom besök av Eva Bodfäldt och hon var den första främmande människan som valparna träffade. Första gången tultade de fram och nosade, men var ganska ointresserade. Det var liksom fel lukt. Men sedan tog de en vända till och upptäckte att det kan vara ganska trevligt med främmande lukter också.
Det här smakar skumt, men vi testar väl.
De har fått små smakprov av köttfärs 2-3 ggr per dag sedan i onsdags. Men i dag fick de prova på lite uppblött valpfoder för första gången. Tänk att det skiljer så mellan olika kullar. Denna kull är mer lik A-kullen. Där hade de tid att ta en tugga, sitta och filosofera, ta en sväng och kissa för att sedan gå tillbaka och äta lite till. B- och C-kullen var nog rätt lika. Åt med god aptit, men inte särskilt hysteriskt glupska. Medan D-kullen var som pirayor och skrek värre än en skock hyenor innan maten kom på plats, så det har tydligen inte med kullstorleken att göra. Nu har dessa naturligtvis inte begripit riktigt än vad det är för nåt som jag kommer med. Allti kommer att bli alltmer ovillig att ge di och då kommer intresset för mina matfat att öka.
Pass upp! Annars kan morsan bli grinig. Twiggy och Gasta har nyss fått sig var sin
åthutning.
I dag började Allti lägga in lite allvar i sin uppfostran. Och jag antar att hon vet vad de behöver. De leker mer och mer med varandra och i bland tar det hus i helvete. Då kan det komma morr och gurgel ända nerifrån magen. Man blir full i skratt av att se små valpar, som knappt är en tvärhand höga, mopsa upp sig på det sättet. De är tidiga med att ta tag i saker för at kampa och ruska med. Det är när detta något råkar vara ett nackskinn eller en svans som det hettar till i "valplådan"..;-).
Gasta ser också ganska trött ut efter en dag i köksregionerna.
I övrigt börjar jag bli ganska less på det här vädret. Hundarna blir så skitiga. Samtidigt längtar jag väl inte direkt efter det snökaos som påstås vara på väg. Men det blir betydligt ljusare när snön väl lagt sig. Ett par minusgrader vore heller inte fel.
Nej, dags att sova. I morgon har jag en gedigen göra-lista att ta itu med. Bland annat ska det bli veckouppdatering.
