21 november - En fantastiskt fin novemberdag
Hela flocken
Sovmorgon till halv tio. Otroligt välbehövligt. Frukost i godan ro och vid lunchtid packade jag in hundarna i bilen och åkte till Kjula. Där fick dom skutta runt - utan att bli skitiga - i en timme.
På hemvägen åkte jag och tittade på vår blivande bostad. Ove har ju låtit gräva ur för rastgårdarna och ville att jag skulle titta.
Här bor vi om två veckor...
Baksidan. Vi ska bo på övervåningen. Ingång den vänstra dörren.
Vi har tvättstuga och ett gästrum i källaren. Ingången till källaren syns
till höger.
Dubbelgarage.
Urgrävt för att lägga i grus. Sektioner väntar på att bli monterade.
Här ska vi har den andra rastgården.
Fönster till gästrum och tvättstuga. Dubbelgaraget sett från baksidan.
Det bästa av allt. Skog inpå knutarna.
Sedan åkte jag hem och möttes av leran....Huset syns i bakgrunden.
Lilla mamman med sin son som inte är så stor (64-65 cm)...kanske
morsan som är liten..;-)
På eftermiddagen har jag jobbat, men föreningsarbetet får vänta till i morgon eftermiddag. På förmiddagen är det spårträning. Nu är det filmtime.
20 november - Höll på att glömma
Först overallen.
Så spökena:
Bara Bestha Elsa som återstår nu. Och Bonus röntgenresultat.
I går var jag och tränade hundsim med Allt-I. Bolt och josefina var och miljötränade på Södertälje Syd under tiden. I dag fick Allt-I följa med till jobbet. Inte mycket aktivitet, men hon var med i alla fall.
Jag är så glad att det är fredag. Och ännu gladare för att vi inte har något inplanerat. Helgens timmar lär gå åt i alla fall...;-). Förutom att sova länge ska jag fixa med föreningsarbete och på söndag blir det spårträning.
17 november - Så var det Bolts tur
Jag har visat samtligas MH och kommer när jag får tid att lägga upp film på A-kullens MT (har inte tillräckligt bra filmer från deras MH) och B-kullens MH på deras sidor på hemsidan.
Bolt skiljer sig en hel del från övriga i kullen. Han har mognat sent både kroppsligt och mentalt. Ser fortfarande nästan ut som en grand danois unghund när han springer. Han är också störst i kullen. Jag var tvungen att mäta honom i helgen för att få svart på vitt om han klarar maxmåttet. Nu hade vi ingen mätsticka, men vi fick honom till 64,5 cm. Och även om det inte är helt korrekt så kan han inte vara i närheten av 68 hur man än bär sig åt.
Bolt hade leklust, kamp och hyfsade gripanden. Han löste momenten utan speciellt mycket hjälp, precis som övriga i kullen. Där han avviker är i hanteringen. Vilket egentligen inte kom som någon överraskning. Han har en social osäkerhet som inte visar sig i hälsning och lek. Han klarar även hantering på avstånd, men i närheten av sin matte får han tillräcklig stöttning för att våga avvisa. Jag funderade en hel del om jag skulle ta med hanteringen på filmen. Men hans matte tyckte att det skulle visst vara med "för då behöver ingen spekulera i hur det gick till när han fick sin etta". Vi vet att detta är en brist och kommer att lägga ner tid på att träna hantering. Även om han inte tycker om det så måste han lära sig att beteendet är oacceptabelt. Precis på samma sätt som han har fått lära sig att man inte gurglar åt andra hundar.
Bolts agerande förvånade mig på två moment. Det ena var avståndsleken där jag hade förväntat mig hotbeteenden i inledningen. I stället intar han en "tjuren Ferdinand"-attityd. Samma sak på spökena. Där trodde jag nog att han skulle stå i sträckt koppel, fullraggad och skälla av tusan. Men han gör något jag aldrig hade kunnat gissa mig till...;-).
Nej, nu väntar middag i Konsert & Kongresshuset...:-)
14 november - Black Jaja friröntgad!
Enduros Black Jaja HD A ED ua (0)
Resultatet på den sjunde valpen i B-kullen är klart. HD A ED (0). Nu väntar vi bara på Bonus resultat. Han röntgades i Ulltuna förra veckan, så det kan väl dröja någon vecka till.
Veckan som gått har det varit ont om uppdateringar. Jag har varit på tjänsteresa till Blekinge och övernattade hemma hos Duro. Han blev så klart glad över att se mig, men det märks att han trivs bra hos Bengt-Ove och Kerstin. På morgonen tror jag han kom in och slickade mig i ansiktet minst tre gånger. Jonas, som kör bevakning med Duro, var också där och berättade om träningsplanerna inför 2010. Tack B-O och Kerstin för en trevlig kväll och god mat.
På hemvägen kom jag på att det nog skulle gå snabbare att åka över Växjö och upp till Mjölby än att åka tillbaka till Kalmar och ta E22 till Norrköping. Jag vet inte om det gick så mycket snabbare, men det var i alla fall fyra mil kortare väg. När jag satt där i bilen så passerade jag en skylt där det stod Tranås och det slog mig att Jaja måste bo någonstans i närheten. Sedan såg jag en skylt där det stod "Välkommen till Aneby kommun". Jag har ju besökt Jaja för ett drygt år sedan, men kom faktiskt inte i håg exakt var de bodde. För den gången följde jag efter Helena från Tranås. Men så plötsligt tyckte jag att jag kände igen mig och när jag såg skylten Berga Gård blev jag riktigt exalterad. "Men vad tusan det måste ju ligga efter den här vägen. Ett par hundra meter längre fram såg jag huset och naturligtvis chansade jag på att någon var hemma. Och svängde in. Jag möttes av Jaja och Ronja. Jaja blev jätteglad. Hon är den av valparna i B-kullen som jag träffat mest och kommer att känna igen mig resten av sitt liv. Helena höll på att ta in hästen och när vi sedan var på väg in för att dricka kaffe, så ville Jaja in i min bil. När jag öppnade till hundburen gick svansen som en propeller och jag är säker på att det var doften av Allt-I som hon kände igen. Jaja hoppade in och gick runt och nosade på sin mammas liggunderlag.
När jag kom hem så sa Ove att Allt-I hade slutat halta. Jag har gått och funderat som sjutton på hur jag skulle göra med morgondagens planerade tävling. Det har varit en tuff inre dialog. Å ena sidan så skulle hon ju kunna göra ett kanonresultat även om det inte är så troligt den här årstiden. Å andra sidan skulle hon ju kunna slita upp hältan från förra helgen och kanske t o m förvärra den. Så i går lämnade jag återbud. Hon ska få vila en vecka för säkerhets skull och sedan kör vi i gång uppbyggnadsträning inför tävlingssäsongen 2010. Jag tror det var ett bra beslut.
I går kväll förberedde jag dagens domarkonferens. Jag satt faktiskt till klockan två i natt. Men det var en bra dag i dag. Många intressanta diskussioner och vi var klara vid halv två. Jag hade Allt-I med och efter konferensen gick vi en promenad i skogarna runt Heden i Malmköping. Körde också ett par uppletanden. Bara så att hon skulle få göra något kul.
Nu blir det god mat och film - en riktigt mysig lördag kväll. Tävlingssäsongen är över - Fy fasen vad skönt...:-)
11 november - Enduros Brave
Är på väg ner till sydligare breddgrader. Ska på tjänsteresa till Blekinge och passar på att hälsa på hos Duro med familj. Ska bli kul.
Hörde på radio i morse att Vattenfall tänker sälja ut sitt elnät. Jag tycker väl att det är lite konstigt att ett statligt företag inte vill ha kontrollen över elnätet. Det visar vilken riktning företaget tänker ta. Ta bort monopolverksamheten och investerar i vinstgivande verksamhet i England i stället. Vi får hoppas att det dröjer till nästa storm...
Hörde att Laholms kommun satsar 18000:- på tyghattar som ska användas i personalens utvecklingsarbete. Man upphör aldrig att förvånas.
Nej, jag skulle nog kunna skriva spaltmeter om mina åsikter om omvärlden, men håller mig till det som är kul i stället. Hundar.
Brave gick under arbetsnamnet "Ettan". Just för att han kom som nummer ett. Han var nästan dubbelt så stor som Blixtra vid födseln och han var störst även vid leverans. Han såg ut som en New Foundlandsvalp ungefär, medan övriga svartingar såg ut som flattar eller svarta jaktlabradorer.
Brave var en ganska dominant valp och alla lekar utmynnade ganska snabbt i slagsmål. Jag vet att han vid 4-5 veckors ålder blev åthutad av morsan, varpå han käftade emot så att hon fick ge honom en liten omgång till.
Hans lek och kamp påminner om Borkas, men eftersom Borka är smidigare i kroppen så blir det inte fullt ut riktigt samma fart. På lilla bytet hade han inte riktigt släppt kamptrasan vid första försöket och springer för att leta efter den. På andra försöket går det bättre. På avståndsleken hade vi roligt åt hur skallet förändras när figuranten börjar bolla med kamptrasan. Spökena tycker han verkligen är läbbiga. Men det ser kul ut när husse går fram till vänstra spöket. Då tycker Brave att "Ok, om du tar hand om den där så tar jag väl den andra"...;-).
Allt-I haltar inte längre men vi avvaktar fredag innan vi bestämmer oss för hur vi gör på söndag.
9 november - Sluttävlat för i år...
Jag fortsätter i stället med film från förra helgens MH. Bias var en liten och nätt valp och är fortfarande tilltalande i storleken. Han är lite frånvarande emellanåt och undrar var husse är. Husse Ola hade nämligen överlåtit allt på Bias matte. Jag tror exempelvis att Bias hade kopplat av bättre på momentet Aktivitet om husse hade funnits på plats. Momentet visas visserligen inte här, men med husse på plats så hade Bias nog fått en trea i stället för fyra på Aktivitet.
På avståndsleken sprang samtliga dit och kampade med figuranten. Men de andra sprang tillbaka till sin förare när figuranten släppte trasan. Inte Bias. Han stannade kvar och uppmanade till mer kamp. Han var den enda som hade en femma på Leklust samarbete.
På ljudet tycker jag att Eva hann gå väldigt långt innan skramlet kom. I alla fall längre än övriga. Men han löste det ju bra ändå.
Det har varit över 120 visningar av Borkas MH. Jag kommer att fortsätta och visa Brave och Bolt också här framöver. Även om allihop är bra hundar, så tycker jag att Borkas MH är något alldeles speciellt. Därefter tycker jag att Bonus på spökena och Bias på avståndsleken är något utöver det vanliga. Som jag skrivit tidigare så gjorde även Jaja ett mycket bra MH. Hon gjorde ju sitt i Tranås och jag har bara sett det på film. Jag är förvånad över att det inte har registrerats på SKK än. Jaja kommer att L-testas när hon är 18 månader och jag hoppas ha möjlighet att åka dit och titta då. Det ska även bli väldigt intressant att se Bestha Elsas MH. Hon löpte ju förra helgen och kunde inte vara med. Men det ska vara mycket till för att jag inte åker och tittar den dag hon gör sitt MH.
8 november - En himla massa Grattis!!
Ola med Bias och Helena med Black Jaja
I dag var det ju dags för Bias och Black Jaja att tävla appell spår. Dessutom på samma tävling. Helena ringde mig tidigt på dagen och berättade med andan i halsen att Jaja hade haft 10-10 på spåret. Sjukt bra hade det tydligen varit. Men jag vet att denna kull är sjukt bra i spåret...bland annat...;-).
Bias på spårpåsläppet
Helena och Black Jaja på linförigheten.
Bias på framförgåendet under gårdagens träning.
Det blev en lyckad tävling där både Jaja och Bias blev uppflyttade med marginal.
Ola och Bias kom tvåa och blev uppflyttade på 264,25 poäng.
Helena och Jaja fick också en uppflyttningsmedalj efter att ha kämpat
i hop 244,5 poäng.
Som en extra bonus på detta så fick jag veta att Enduros Alstra blivit godkänd TJH1. Det är en vidareutbildning från försvarsmaktshundscertifikatet. Bra jobbat Margoth, Kalle och Alstra.
Enduros Alstra. TJH(FM) och godkänd TJH1.
Jag skulle egentligen ha lagt in MH-filmsnutt på Bias, men det får bli i morgon. Sedan följer Bolt och Brave. Fasen, vet inte om jag klarar av att ta en C-kull....dom här valpköparna håller en ju fullt sysselsatt.
8 november - Enduros Borka
Liten blir stor och jag fascineras av att dessa 14 månader gamla "valpar" är så orädda och stabila. Borka har genomgående 5:or på leklust och gripanden, bortsett från gripandet i slutet av testen som ger en 4:a. Hans gripande på lilla bytet efter förföljande nummer två är riktigt kul att se. Att detta är en stabil kille som inte blir arg i första taget ser man på spökena. Jag ska erkänna att detta förvånade mig. Men om man inte blir rädd så behöver man inte bli arg heller.
Förmiddagen har jag och Ove varit ute vid klubben och hjälpt till att sätta upp stolpar runt appellplanerna. Vi har ju haft besök av vildsvin och ska sätta upp elstängsel för att skydda planerna. Nu väntar jag på rapport från appelltävlingen i Mönsterås där två B-kullare är och tävlar i dag. Jag återkommer förhoppningsvis senare med en rapport därifrån.
7 november - Lovat är lovat
Jag börjar med en film på Bonus som valp. Jag hade gärna behållt den hunden. Men man kan ju inte ha hur många som helst och Josefinas Bolt skulle absolut vara svart, så det var aldrig aktuellt.
Tilläggas ska att Bonus är den i kullen som är minst körd och har varit van att leka en hel del på egen hand. Det som jag imponeras mest av är hans agerande på spökena. Riktigt kul att titta på.
7 november - Ytterligare ett Cert trots allt....
Ett femte cert och snittet ligger på ungefär 585 poäng
Billiga cert brukar man prata om, men jag kan i bland fundera över hur lite det egentligen är som skiljer ett kanonresultat från ett mediokert resultat. Poängmässigt vill säga. Resultattabellerna säger ju ytterst lite om förutsättningarna.
Vi var ute i god tid för en gång skull och hade en halvtimme till godo när vi kom till samlingsplatsen i Läby klockan 07.15. Vi fick startnummer 2 och det vet man ju aldrig om det är ett bra eller dåligt startnummer.
Regnet som hade smattrat oavbrutet på rutan från det vi åkte hemifrån, avtog och vi har haft uppehåll hela dagen. Om än mulet och mörkt. På första skicket blev det smått kaotiskt när inga hundar kom. När en lägre förare, tre högre förare och två elithundsförare kallats fram till startplatsen så dök plötsligt högre hund nummer 2 upp. Sedan kom de på räls och vi förstod att det hade blivit strul och att man hade skjutit på starttiderna ute på B.
Jag var väldigt konfunderad över Allt-I's tid på första skicket. 3.01 och en halv minut efter snabbaste hund. Började på allvar att fundera över hennes vikt, som jag fick en del pikar om under MH-helgen. Och jo, hon ska nog ner något kilo. Inte lätt när man byter foder och dessutom inte kört för fullt. Ännu märkligare tyckte jag att tiden var när jag jämförde tiderna till andra skytten på väg från A till C på andra skicket. Då låg hon plötsligt med bra. På tredje skicket var Allt-I snabbast av alla. Hon sprang på 3.40 och ingen annan var under 4 minuter. Totalt visade det sig sedan att Allt-I hade snabbaste tid på 16.43. Jag har funderat väldigt mycket på vad hon höll på med på första skicket. Men eftersom jag aldrig får veta det, så är det väl bara att lägga ner.
När rapporten var klar gick jag en del av sträckan för att möta Ove och Allt-I. Det var kanonfin skog och jag fick veta att det varit så ända fram till B-stationen. Sedan hade det varit lite snårigare terräng. Ove berättade att han antagligen skulle få nerdrag på sin station. Allt-I hade varit het inför tredje skicket och dragit lite före på framföringen. Ove hade väst "Psst" så att hon rätade in sig och han fick nerdrag till en nia skulle det visa sig.
När vi kom till klubben och hade ätit var det dags för uppletande. Jag tror alltid att det ska gå bra, men det gjorde det inte alls. Allt-I kletade ett par minuter på högra sidan av rutan. Men faktiskt så var hon överallt. Även där föremålen låg, men fick inte vind. Vi fick nöja oss med två föremål och betyg 5-5. Det var bara en, av de fem elitekipage som var kvar efter rapporten, som hade tre föremål. Övriga hade ett eller två, så det var nog inte helt lätt i dag.
Optimist som man är och med Sandviken i färskt minne, så tänkte jag att det nog skulle kunna bli bra ändå. Men lydnaden blev ett riktigt bottennapp. Det var kletigt och kladdigt i mitten av planen. Allt-I satte sig inte i en halt, men fick ändå 8-8,5 på fria följet. Jag tyckte att inkallningen gick riktigt bra. Men fick bara 8-8 genom att hon hade lagt sig tillrätta. Framåtsändandet var jag själv nöjd med. I mina ögon var det ett av de bättre hon gjort på tävling. Det enda som jag skulle önskat var ett par galoppsteg till samt en snabbare inkallning vid första skicket. Där fick vi bara 7,5 - 8,5. Vilket förvånade mig ännu mer när jag såg övriga framåtsändanden. Hade nog räknat med sämst 8,5-9.
"Tjockisen" bromsar in för ett ställande på inkallning...;-)
Jag blev glad när tävlingsledaren pekade ut startpunkten för krypet. Det var vid sidan av den kletiga mitten av planen. Första "benet" gick bra, men sedan fick vi vinkla höger in i kletet i stället för vänster ut på det gröna gräset som jag hade trott. Allt-I gillade det inte alls, utan blev högre och högre ju mer gegga och mindre gräs det blev. Jag gav ett DK, men betyget blev ändå 0-5 och där rök alla planer på ett hyfsat resultat.
På ljudgivningen var det mest jämmer. Kanske kände hon vilken stämning matte var i och visade sin sympati...;-). Apporteringarna var segare än vanligt, men ingen katastrof. På hoppet blev det ett sent sättande. Vet inte vad hon höll på med, men jag tror att hon stördes av att domare och skrivare på andra sidan planen rörde sig mot oss. Så störningsträning behövs. Stegen gick som vanligt. Två´tassfattning ner och 8-8.
Att vi skulle kunna få ett cert i dag fanns inte i min sinnevärld. Så jag blev väldigt förvånad när det stod klart att vi faktiskt skulle få en gulblå lapp. Hemresan gick betydligt lättare än den hade gjort utan certet. Jag är barnsligt förtjust i de där lapparna.
6 november - Analyserar för fullt
Enduros Bonus
Jag är nog ganska analytisk och då tänker jag på B-kullens MH. Det jag framförallt funderar på är om man kan se någon koppling mellan hur valpen är under de första åtta veckorna och hur de sedan blir. Jag skulle gissa att ytterst få valpkullar är så dokumenterade som vår B-kull. Jag har åtskilliga timmar inspelade och i analysen av MH så går jag nu tillbaka och tittar på dessa filmsnuttar. Jag kan se att vissa egenskaper går igen. Det jag tycker alldeles säkert går igen är socialiteten. När det gäller leklust och gripande är jag mer benägen att påstå att hundar som inte utvecklat kamp, jakt, gripande under uppväxten också har ett handikapp när de vuxit upp. Även om de har det i grunden, så måste det få utvecklas för att vara riktigt bra. Samtidigt är det nog svårt att få det riktigt bra om det inte finns i grunden.
Jag funderar också en hel del på skillnaden mellan A- och B-kullen och huruvida jag har lyckats förstärka det jag ville förstärka. Svaret är att jag definitivt har det. Styrkan hos A-kullen kan sammanfattas med sociala, trevliga hundar med lek-/kamplust och bra gripanden. Det jag ville förstärka var Nyfikenheten och gärna ett lägre värde på Aktivitet.
Bolt undersöker overallen
Man kan alltid skylla på omständigheter och att testsituationerna inte varit desamma. Men bortsett från detta så är det ingen tvekan om att Nyfikenheten har förstärkts. B-kullen blir inte särskilt rädda och även om de blir det, så lyckas de väldigt snabbt lösa problemen vid exempelvis överraskning och spöken. De ligger i snitt på 3 i aktivitet.
Vi har alla olika syn på vad vi vill ha för typ av hund, men jag känner mig ganska trygg med hundar som är glada, positiva, balanserande och som samtidigt delar ut en och annan puss. I B-kullen är hundarna glada, positiva och balanserade, men det spretar en del vad gäller socialiteten där flera är mer neutrala än i A-kullen.
Den av de hundar jag sett som är mest lik sin mor är Enduros Blixtra. Tyvärr fick vi inte med momentet kontakt, men hon såg ut ungefär som Allt-I när det begav sig för ett och ett halvt år sedan.
I går lade jag ut film på Blixtra på leken. Här kommer lite snuttar från resten av hennes MH.
Det tar en himla tid detta. Fortsättning följer. I morgon ska jag visa ett av de starkaste ageranden jag sett på Spökena av en så ung hund....
Jag kommer så småningom och också visa en film på en hund som fick femmor på leklust, dragkamp och gripande i stort sett rakt igenom.
Borka leker
Borka med bytet
Nej, tävling i höstrusket i morgon. Sovdags nu.
5 november - Tillbaka...på ruta ett
Jag var för trött för att lägga ut några filmer i går. I kväll blir det ett litet smakprov på Blixtra med sina spektakulära hopp. Hon ser rätt kul ut när hon undersöker lilla bytet också. Fortsättning följer i morgon.
Ja, det har varit fullt upp denna vecka. Mest pga bilbekymmer. Har faktiskt tränat en del också. Om vi börjar med träningen så har det blivit intervaller tisdag, lydnadsträning i går och simning i kväll.
Värre har det varit med bilen. Motorlampa och ETS har lyst på grå Volvon. Vi lämnade in den förra fredagen på en billigare verkstad än Bilia. De konstaterade att en lambdasond behövdes bytas samt att spjällhuset måste rengöras eller bytas. Dom skulle kunna byta alltihop, men får inte programmera in ett nytt spjällhus. Det kan tydligen bara Volvo-verkstäder göra.
Så vi tyckte det var lika bra att låta Volvo/Bilia göra alltihop. Bilia sa att om vi kunde lämna in bilen på tisdag morgon och låta den stå till onsdag eftermiddag så skulle de kunna fixa det. Vi bad dom även fixa halvljuset som kan slockna rätt vad det är. I går hade de inte hunnit med vår bil, så vi hade att välja på att ta en tid nästa vecka eller låta den stå en dag till. Efter lite konfererande och planering så valde vi att låta dem ha kvar bilen.
Så i morse skjutsade Ove mig de fem milen till jobbet och kom även och hämtade mig på eftermiddagen. Vi åkte till Bilia och hämtade ut den "reparerade" bilen till en nätt summa på 4400:-. De påstod att det hade räckt med att byta lambdasonden och båda indikatorlamporna var släckta när jag åkte därifrån.
Stressade till Mälarsjukhuset för att få mitt "invaliditetsintyg" (efter olyckan för snart två år sedan). Fan tro det, men jag hann inte ens ut ur stan så lyste ETS- indikatorn. Sedan hann jag till Kjula så lyste även motorindikatorn. Vad i helvete betalade vi i så fall 4400 kronor för kan man fråga sig?!!
Som om detta skulle vara nog. När jag skulle åka från hundsimmet så fungerade helt plötsligt inte lyset på bilen. Hur kul är det på en skala...? Jag tryckte lite på instrumentpanelen och vips så lyste lamporna igen. Men det var ju för helsicke detta glapp som dom skulle åtgärda. Livsfarligt att komma i mörkret om lyset helt plötsligt bara kan slockna.
Så jag är lite fed up på Bilia just nu. Dels pengarna och dels att dom haft bilen i tre dagar medan vi har tricksat för att få allt att fungera med transporter. Tillbaka till ruta ett. Två indikatorlampor lyser och det måste fixas innan besiktning.
I går fick jag filmen från B-kullens MH. Trixade och grejade. Försökte på alla sätt komma på hur jag skulle kunna få in filmen i mitt redigeringsprogram. Det gick till sist även om alla människor blir långsmala i formatet. Hundarna blir högbenta och ihoptryckta, men man ser i alla fall vad som händer...;-).
1 november - Trött
Fem av åtta på bild
Klockan nio i morse startade vi träningen i Strängnäs. Roligt att se hur bra alla jobbar med sina hundar. Jättekul att jag fått så ambitiösa och duktiga valpköpare. Till våren är de allihopa ute på tävlingsbanorna och vi ser fram emot 2010 som ytterligare ett spännande år.
Vädret var väl inte det bästa i dag. Men vi slapp i alla fall regn.
Bias med husse Ola tränar lydnad.
Jag tränade lite lydnad med Allt-I också. Med betoning på lite...Hon har inte haft så aktiv helg, men det blir så i bland. Borka, Brave, Blixtra och Elsa åkte och tränade spår med sina hussar och mattar. Dom höll på så länge att pyttipannan hann bli bränd...så kan det också bli i bland.
Vi hjälptes åt att städa, men mest synd tyckte jag nog om Mats och Erik. Erik hade lånat nyckeln till klubbstugan i går. Genom ett missförstånd glömde jag att be om den i dag. Kom på det när dom hade hunnit till Eskilstuna. Så jag kan tänka mig att dom inte var så glada över att vända tillbaka.
Erik och Brave
Jag stannade kvar på klubben till halv sex och städade det sista. Då kom jag i håg att halvljuset inte fungerar på bilen. Det är glapp och lyset kan slockna rätt vad det är. Så jag var ganska nervös när jag åkte hemåt. Men hade tur för en gångs skull. Lyset fungerade hela vägen hem.
Nu ser jag fram emot att få MH-film från vår "kennelfilmare" Ann-Margret. Det kommer några fartfyllda klipp så småningom.
31 oktober - MH för B-kullen
Borka på spökena
Med spänning har jag väntat på denna helg. En viss försmak har jag fått genom att titta på filmer från Jajas MH och var helt klart nyfiken på hur resten av kullen skulle agera.
De flesta kom till Strängnäs BK redan i går och vi hade en trevlig kväll med lite paj, sallad och försnack. Jag sov hemma och vi bestämde att träffas på ICA Ekängen halv åtta i morse. Vi åkte i karavan till Eskilstuna OG.
Timmen är sen och jag ska sammanfatta mina intryck.
Genomgående låg hundarna högt på leklust och kamp. Stabila hundar som löste det mesta på egen hand. Bra avreaktioner. De flesta ligger på tre på momentet Aktivitet. De blir inte särskilt rädda och inte heller särskilt arga.
Sedan finns det vissa guldkorn som var extra kul att se:
- Borkas lek, kamp och gripanden där han låg på fem i princip rakt igenom. Han låg på fem även på nyfikenheten fram till spökena. Där hände märkliga ting. Vi hade väntat oss att han skulle ta fram något alldeles extra där, men han verkade tro att det var värmländska ensillagebalar som fått fötter, för han reagerade inte alls. Sedan var han mer intresserad av att kolla deras spår och husse hann gå ända fram innan Borka var klar med sitt. Det kommer en film på detta så småningom.
Borka på väg mot bytet
Borka dragkamp
- Bias avståndslek var också något alldeles speciellt. Samtliga hade bra på nyfikenheten på avståndsleken. Likaså leklusten. Men de övriga sprang en vända mot sin förare när de hade vunnit bytet och figuranten var passiv. Icke Bias. Han stannade kvar och bjöd in till kamp. Han var den enda som fick en femma på samarbetet vid avståndsleken. Väldigt kul att se. Det kommer film på detta också så småningom.
Bias vid overallen
Läskigt är det. Men jag kollar ändå, tycker Bias.
Bias vid den avslutande leken.
- Bonus på spökena var mäktigt att se. Han hade fem på både kontroll och nyfikenhet. En riktigt cool kille med tvåa på Aktivitet. Film kommer på honom också så småningom.
Nu är det bara Bestha Elsa som återstår innan hela B-kullen har mentalbeskrivits. Hon löpte ju och fick inte vara med.
I kväll har vi fortsatt ute vid klubben. Efter gemensam middag har vi tittat på filmen från dagens MH. I morgon fortsätter vi med lydnadsträning.
Godnatt.
29 oktober - Ytterligare ett A
Enduros Blixtra HD A ED(1)
Även Blixtra hade A på höfterna, dock en lindrig pålagring på ena armbågen. Inget som vare sig vi eller hennes matte är särskilt bekymrade över, men synd ändå. Nu återstår bara två till i B-kullen, så har vi det totala resultatet. Men vi vet redan nu att det är minst 75% HD A, vilket pekar på en mycket bra kull ledmässigt. Måtte det nu hålla hela vägen. Jaja ska röntgas den 6 november. Bonus vet jag inte, men ska kolla med hans matte på lördag.
I kväll har jag varit med Allt-I i Södertälje och simmat. Fick belägg för mina misstankar när Birgitta dök upp efter simningen. Allt-I har lagt på sig och är lite för rund just nu. Jag har väl tyckt det, men eftersom hon var för mager i våras så har jag inte brytt mig så mycket om det. Förmodligen färskfodret som har högre smältbarhet i kombination med att vi inte kört så intensivt rent fysiskt. Ska titta över fodergivan.
