20 maj - Endurohundar på tävlingsbanan!
Johan med Enduros Denver fixade ett förstapris i lydnadsklass 1 i fredags.
En datorfri vecka!. Vad sägs om det? Vi åkte till Piteå i måndags och eftersom Josefinas dator var stulen fick hon ta vår bärbara dator. Så under Piteåresan har jag "sluppit" både Facebook och mail..;-). Med bilen full av hundar, fyra stycken som ska rastas i tre konstellationer och där en av dem - läs Odette - dessutom gick in i höglöp, så behövdes ingen dator för att hålla oss sysselsatta.
Odette har varit hos min mamma, som bor i Piteå, under dagarna. Tanken var att hon skulle vara där även på nätterna, men min kära mor stod inte ut mer än en natt med en ylande liten tibbe. Det har gått hyfsat bra ändå. I torsdags startade Piteå BK:s bruksläger där jag och Ove skulle hålla i rapporten. Det blev tre trevliga dagar med duktiga hundar och förare.
I kväll kom vi hem efter 11 timmar i bilen. Bara avbrott för hundrastning, mat och tankning. 108 olästa mail och en massa konversationer och meddelanden på Facebook. Ärligt talat - jag orkar inte läsa allt som hänt. "Min" fotograf har börjat fotografera för rapportboken och ett antal underbara foton hade dykt ner i min inbox. Nu är det bara jag som ska få till alla texter också. Ja, ja så var det sagt. Mitt nästa projekt är en rapportbok. Kul som tusan är det att jobba med den.
Tillbaka till rubriken. I helgen har Enduros Denver debuterat på tävlingsbanan. Johan och Denver tävlade lydnadsklass 1 och fick ett förstapris på exakt 160 poäng. Det är betydligt mer imponerande än så. På grund av ett sent handtecken nollade de ställandet med koefficient 3. Grattis Johan och Denver!
Erik med Enduros Brave har tävlat elitklass spår med två certpoäng under helgen.
Erik och Brave tävlade elitklass spår både i går och i dag. Båda dagarna ytterst nära att ta hem ett cert. I går fick de i hop 574 poäng och i dag 567,5. Bra jobbat. Certet hänger i luften:-).
Linda med Enduros Clicker har blivit uppflyttade till högre klass spår.
Linda och Clicker som tidigare blivit uppflyttade till högre klass sök, fixade i dag även uppflyttning till högre klass spår. Klassvinst på 482,75 poäng med två pinnar borta på spåret. Bra jobbat!
Innan jag stupar i säng lägger jag även in ett par foton på Epic Noomi och Error. Jag vet inte om deras husse respektive matte blev inspirerad av Cash framgångar i utställningsringen, men de är rätt fina även exteriört de här Allti-barnen:-).
Enduros Epic Noomi 5,5 månad.
Enduros Error 5,5 månader
13 maj - En riktigt bra säsongsstart!
Jag ska erkänna att jag haft mina tvivel inför denna säsongsstart. Jag tycker inte att Allti haft det där riktiga trycket som när hon var i superform i höstas. Som gammal friidrottare vet jag hur det känns att vara i kanonform. Man liksom studsar fram på varje steg, känner sig som en fjäder och allt är lätt, lätt, lätt. Men å andra sidan ska hon inte vara i form nu. Vi har kört ganska tuffa fyspass från valpleveranserna i februari fram till löpet under april och jag tänker fortsätta att mata henne med tuffa fyspass någon månad till. Det är vilan som ger formen.
Hur som helst så har jag inte haft känslan av champagnekork när jag kommenderat "Marsch". Det har även synts på promenaderna. Normalt brukar Allti och Bolt härja runt på gärdena. Ge järnet 50-100 meter och sedan järnet tillbaka. Ut igen och tillbaka. Om och om igen. Men så har det inte varit, utan mer ett jämnt lufsande. Små, små skillnader, men det har känts.
Jag har satsat mest på uppletande och kryp. Kanske föregående års SM som gjort att jag fokuserat på det. Så jag bestämde mig för att dagens värdemätare skulle handla om uppletande och kryp. Kanske för att fokusera på något annat än poäng, vinst och cert.
Det var samling 07.00, så vår väckarklocka var ställd på 05.00. Men jag vaknade redan innan det ringde och trodde naturligtvis att vi hade försovit oss. Men det hade vi inte. Däremot kunde vi i lugn och ro rasta och utfodra hundar samt packa våra ryggsäckar. 05.45 satt vi i bilen. Bolt och Odette fick stanna hemma hos josefina och Allti och Drive fick följa med.
Vi var framme i god tid och hann fika innan lottningen. Ja, inte jag då utan Ove, eftersom jag inte kan äta något alls förrän tävlingen är över.
Det var ett stort startfält anmälda, men till start kom bara en högre hund och två elit. Vi drog startnummer 2 i elit, vilket jag tackar för så här efteråt. Ska samtidigt tillägga att jag tycker reglerna borde ändras. Det är helt horribelt att en och samma hund ska vara draghjälp under en hel tävling. Antingen skulle man dra i från 1-1,30 i tid på den hund som startar först eller också skulle man alternera. Om det är två hundar så skulle de starta först på varannat skick. Vid tre hundar rullar man runt och nummer ett startar först på första och fjärde. Vid fyra hundar startar man först en sträcka var. Vid fem hundar och fler slipper hund nr 5 starta först, men det blir ändå inte lika orättvist som när en och samma hund ska starta först på varenda sträcka hela tävlingen igenom. Jag tror inte att de som tagit fram reglerna förstår hur avgörande det kan vara tidsmässigt att starta som nummer ett. Om detta hade varit solklart för alla så hade vi inte under en hel regelperiod haft en startordning med lägre klassens hundar först. Jag har själv startat först i stora sammanhang, SM i Falkenberg 2009 samt Nordiska 2011. Och jag hävdar med bestämdhet att det påverkar tiden.
Nåväl, i dag hade vi tur och Allti fick draghjälp på samtliga skick. Hon var snabbast på skicken ner till A, men tappade på skicken ut. Eftersom jag tog tid till skyttarna, så vet jag att hon var snabbare på allt utom förlängningarna. Så det första jag tog till mig var att vi måste träna mer förlängningar. Med en ilsken blick mot min motförare så kan jag ju lite ironiskt tillägga: En förutsättning för att träna förlängning är att man överhuvudtaget tränar...;-).
2.05-3.50-3.04 och 5.42 var sträcktiderna. Ingen katastrof, men 53 sekunder efter startnummer 1. Med startnummer 2 ska man rimligtvis vara snabbare. Bakläxa säger jag. Vi fick i alla fall 10-10 på rapporten.
Allti såg väldigt sliten ut när hon kom in på sista sträckan och jag undrade hur resten skulle gå. Platsliggningen gick bra, men det är ju inte så krävande..;-). Sedan var det uppletande på gärde. Jag vet ju att hon är bra på att leta så länge jag är på gott humör. Men om jag tycker det tar tid och blir missnöjd, så påverkar detta mitt och Alltis samarbete. Så jag visste att A och O är att hålla nerverna i styr och att vara positiv hela tiden. Faktiskt så lyckades det. När hon hade plockat tre föremål så var jag nöjd. Jag kanske är en av få som anser att tre föremål är ok och att det fjärde är bonus. Men så ser jag det. I dag fick vi in fyra och betyg 9-9. Himla roligt även om jag hade varit nöjd med tre och 7-7.
Sedan var det lunch och jag började fundera på lydnaden. Det enda jag kunde tänka på var krypet. Jag tittade överhuvudtaget inte på några siffror. Fria följet kändes bra fram till stegförflyttningarna. De var inte optimala. Gnäll och inte alls så kanonbra som vi kan ha. Vi fick 8-9 där. På inkallningen tyckte jag ställandet tog en himla tid, men det kanske inte var så illa eftersom vi fick 9-9. Framåtsändandet var egentligen inte optimalt åt något håll. Hon galopperade ut på första sträckan, men travade många meter innan skritten kom. Åt andra hållet fick jag ur mig ett konstigt "Framåt" och det blev bara snabb trav ut och sedan skritt. Trots det 9-9 på framåtsändandet. Kanske jag som är för petig? Sedan kom då mitt "fokusmoment". Jag har bara tränat på koordination i varje start. Ändå skuttade hon i gång. Sedan vet jag faktiskt inte, men enligt Ove och ena domaren så blev det bättre och bättre. Hon fick i alla fall 8-9 på krypet, så betygsmässigt är jag definitivt nöjd med det jag inte såg..;-). På skallet startade hon jämmerligt och flyttade sig lite bakåt. Men hon höll i bra. Betyg 8-8,5. Det var lydnadens sämsta betyg och man kan ju undra varför jag inte lägger mer krut på det. Tja, dels låg koefficient, dessutom är det inte naturligt för henne att skälla. Så jag är förbaskat glad att jag har ett skall överhuvudtaget. Apporteringarna tränar jag aldrig. Jag ser dem som självbelönande för Allti. Tyvärr fick jag knappt i väg metallen och jag tyckte att tempot var urkasst. Vi fick 10-10, så domarna kanske inte visste vilket tryck det kan vara på apporteringarna..;-). På tung apporten, som jag tyckte var bättre från min lilla horisont, så fick hon 9,5-9,5. Hoppet var nog tävlingens äckligaste moment. Hon hade noll tryck fram till hindret, men tog sig över utan islag. Jag hade inte blivit förvånad om hon inte hade hoppat alls. Det kändes väldigt tamt. Men hon fick bara nerdrag för avslutet. 9,5-9,5. Tja, de kan ju inte gärna skriva att det inte såg ut som om hunden skulle hoppa nån gång. Stegen är som den är och jag fick ännu en gång 10-10 med vår fina tvåtassfattning:-).
Totalt en lydnad på 274 poäng. Vi vann och tog cert på enastående 618 poäng. Efter lydnaden var jag rätt säker på att det skulle bli över 600 poäng, men 618?!!! Sanslöst roligt. Vi har därmed ett SM-kvalresultat på 614,75 poäng. Jag tror det är lika bra att jag skickar in det. Tvivlar på att vi får till något bättre även om vi får hundvakt och kan tävla i Knivsta 3 juni.
Allti på pallen tillsammans med fina Omarsonen Balto.
Näst bästa resultatet - ever.
12 maj - Framgångar även i utställningsringen!!
Enduros Cash. Excellent, ck och BIR. Foto lånat av Trönderjyckens kennel.
Sanslöst roliga nyheter.
Jag har varit i Eskilstuna och dömt lydnad på elitklassens spårhundar i dag. På vägen hem fick jag meddelandet att Cash varit på utställning i Katrineholm. Han hade fått Excellent, fått ck och blivit Bäst i Rasen. Lite snabbt trodde jag att han hade fått cert, men de måste vara godkända i lägre klass för att få cert. Men jag är lika förvånad ändå. En Endurohund som BIR. Vem hade kunnat ana det? Men det finns faktiskt en del hyfsade Endurohundar även i exteriör synvinkel. Så jag hoppas att fler ger sig i väg och får sina hundar bedömda exteriört. Men för att vara på den säkra sidan kanske man ska vänta tills man blivit godkänd lägre...utifall att ett utställningscert kan stå på spel menar jag..;-). Utlåtandet: "Maskulint huvud. Bra öron. Korr bett. Mycket bra skuldra, rygg och kors. Välutvecklad bröstkorg. Utm päls. Bra benstomme, starka tassar. Mycket goda rörelser och bra temperament."
Fina Cash.
Strax efter meddelandet om Cash utställningspremiär fick jag ett sms från syster Cenits matte. Krister och Cenit har tävlat lägre spår och blivit uppflyttade till högre klass. Klassvinst blev det också. Stort grattis!
Krister med Enduros Cenit, uppflyttade till högre klass spår.
Cenit leker på kennellägret förra året.
Jag har även fått 5-månadersfoton från Egen Viljas matte. Viljas matte tyckte att syskonen har så mörk päls jämfört med Vilja. Lugn och fin, Vilja kommer att bli riktigt mörk. Ska påpeka att Allti var mallefärgad ganska länge innan de svarta täckhåren tog överhand. Hon blir för övrigt fortfarande ganska ljus vid fällning.
Enduros Egen Vilja. De mörka täckhåren börjar komma på ryggen.
Här kommer ett foto på Allti's färger vid 5 månaders ålder.
Allt-I vid 5 månaders ålder.
11 maj - Snart tävlingspremiär!
Han kampade tillräckligt rejält för att jag på onsdagen skulle vakna med en viss ryggsmärta. Det är bara att inse att kroppen inte är lika ung längre och att kraften, från en schäfers ryck och slit i ett kampskinn, transporteras i ilfart genom ryggraden. Det kändes som om ryggkotorna hade dragits i sär en aning.
I onsdags åkte jag till Botkyrka och tränade i hop med bland annat Errors matte. Vi pratade så mycket att vi bara hann med lydnadsträning. Annars hade jag väl tänkt mig lite uppletande också...;-).
I onsdags kväll hade jag valpkurs på kvällen och efteråt när jag var ensam kvar så gick jag bärsärkagång i klubbstugan. Jag tog med mig Drive in och vi kampade samtidigt som stolarna åkte åt alla håll. Jag ska ärligt säga att nu vet jag snart inte vad mer jag kan kolla av inför L-testen som ska göras den 4 juni. Vi har nog provat det mesta utom överraskningar. Men det kommer han ju att presenteras för vid MH:et den 26 maj. Han har heller inte utsatts för hot, men jag har sett exempel på att han har en viss attityd. Så om de tycker det är "roligt" så kan de gärna få hota honom. Jag tror faktiskt inte att han viker ner sig. Utan det jag är osäker på är om hans kamplust är tillräcklig och om dådkraften räcker till. Miljöstark är han och uthållighet i arbete finns det gott om. Jag upplever det som om han har bra nerver. Så det ska bli roligt att testa honom oavsett hur resultatet blir. Dessutom kommer han att L-testas samtidigt med en annan Endurohund. Spännande!
I helgen är det tävlingspremiär för Allti. Vi har kört två pass med snabbjobb där Bolt har varit hare. Jag vet inte om det räcker för att speeda upp henne. Mycket beror väl på om hon får starta först eller har draghjälp. Lydnaden verkar sitta på plats, men det ska bli roligt att, om inte annat, få en värdemätare på var vi står i träningen. Sedan får vi satsa på höstsäsongen. Vi är visserligen anmälda till en tävling i Knivsta 3 juni, men jag vet inte om vi lyckas få någon hundvakt. Aqila kommer ju den 26 maj och ett par veckor senare väntas F-kullen.
I dag skulle jag lämna in min bil på service och byte av bromsskivor och backar bak. Vi åkte i två bilar in till stan så att jag skulle få skjuts hem. Jag gjorde bara ett misstag. Jag lämnade in mina bilnycklar till bilverkstaden och i samma nyckelring satt nyckeln till vår bostad. Ove hade lämnat sin nyckel till Josefina, så när vi kom hem för att äta vår efterlängtade frukost var det bara att ta en ny tur in till stan och hämta nyckeln till bostaden.
I förrgår fick jag korrekturet på "I de färgblindas rike" från redaktören. Hon hade hittat en del småsaker och skrev bland annat: "Det var ett bra manus och intressant att läsa hur det går till i chefsvärlden. Jag har gjort korrigeringar och kommentarer att titta på. Det är många bra formulerade liknelser. Ett tänkvärt manus med inblick i en värld man inte känner till."
Så jag har fixat till manuset som nu går till en AD för att fixa inlaga och omslag. Om jag har tur är boken klar lagom till hängmattan.
Fyller på dagens blogg med 5 månadersvalpar...
Error 5 månader och 25 kg. Börjar växa i sina öron och tassar:-). Jag gissar att det
blir en mycket mörk och stilig kille.
Essi under rapportträning. Hon påminner en del om halvbrodern Drive i blicken.
Elda På - kan inte tro att detta är vår lilla "kackerlacka" på 218 gram..;-)
Epic Noomi även kallad norskan av oss och partysvenskan av sin husse:-).
Så om en månad föds deras halsyskon tillika kusiner. Stamtavlorna kommer att vara identiska förutom namnet på mödrarna. Det ska bli så spännande att se vilka skillnader och likheter jag kommer att få se i övrigt.
7 maj - En månad kvar...
Aqila utanför djurkliniken i Katrineholm. Hon har också fått en antidragsele..;-)
I dag har det varit lite upp och ner. Det blev bara en kort promenad med hundarna i morse eftersom jag skulle skjutsa Ove från bilverkstan där den ljusgrå skulle tillbringa dagen. Jag tänkte jobba när jag kom hem, men hann inte alls särskilt mycket innan det var dags att åka till Katrineholm. Egentligen kanske onödigt, men jag är så nyfiken av mig och skulle dessutom leverera en säck foder för dräktiga och digivande tikar. Optimist som jag är. Spänningen var stor när ultraljudet togs. Men jag såg de typiska "kraterna" direkt. Som mest såg vi fyra på samma bild, men det var väldigt svårt att fotografera.
Tre "valpar" på denna bild".
Det fåniga leendet på läpparna försvann snabbt när vi fick samtal från en uppriven dotter. Ove har ägnat en hel del tid med att fixa i ordning i hennes lägenhet i Norberg där hon ska arbeta i sommar. I dag när hon kom hem från jobbet hade det varit inbrott. Datorn stulen, men det syntes ingen åverkan på dörren utan som om någon gått in med nyckel. Vi tyckte alla tre att det var otäckt att hon skulle bo kvar om folk kan gå in i lägenheten så lätt. Det blir att bo på värdshus i natt för hennes del och i morgon åker Ove upp för att försöka hjälpa till att fixa nytt boende. Så vår inplanerade rapportträning i morgon blir inte av. Vi får försöka använda Bolt som hare någon dag i stället.
Förutom det trista med inbrottet har vi lite problem att få plats med alla hundar i bilen. Den tredje buren som Bolt ska åka i tar så stor plats att Odettes bur inte ryms. Så jag vet inte hur vi gör på söndag när vi ska och tävla. Vet inte heller hur vi ska få med oss alla hundar när vi åker till Piteå. Undrar om det är lagligt att stoppa ner ett par i takboxen?..;-)
I kväll har jag inte haft någon energi att köra slut på hundar, vilket var tanken. Vissa dagar är helt enkelt mindre bra. Kanske skulle ut och köra lite kryp i alla fall.
6 maj - En kort hunddag blev väldigt lång
I dag var det dags för MT i Eskilstuna. Tyvärr var det bara en hund ur B-kullen som var anmäld. Jag tror att de kraftigt höjda anmälningsavgifterna kommer att reducera antalet starter rejältframöver. Det känns också oroväckande med bristen på tillväxt vad gäller figuranter och svårigheter att anordna tester för hela kullar. Hur det nu är så vill jag helst se hundarnas tester live.
Blixtra var kallad till klockan 07.30 i morse, så det blev bara korta rastningar för hundarna innan jag drog i väg strax efter 07.00. Det visade sig bli en lång väntan och Blixtra fick göra sitt MT först efter lunch. Drive var anmäld till exteriörbeskrivning och den gjorde vi strax före 11.
Under dagens lopp fick jag uppdateringar om hur det gick på appelltävlingen i Katrineholm. Förutom Enduros Cash, så tävlade Annica med Äventyrs Joline. Båda blev uppflyttade. Så roligt! Stort grattis!! Extra roligt för Monica som bara haft Cash sedan i december. På den korta tiden har de arbetat i hop sig och både fixat förstapris i lydnadsettan och uppflyttning från appellen.
Monica med Cash uppflyttade till lägre klass.
Jag var lite orolig för Drives exteriörbeskrivning. Ja, kanske inte så mycket för hur han ser ut som att hantera honom utan antidragsele med en massa hundar runtomkring. Så jag gav mig ut i skogen och körde lite jaktlek med boll innan för att få bort en del överskottsenergi. Det fungerade hyfsat.
Det började med mätning. Drive är 63 cm hög, 70 cm lång och har 29 cm i bröstdjup.
Helheten var utan anmärkning.
42 tänder och korrekt bett.
Ja, ja man gör så gott man kan;-). Och jag har tränat på kommandot "Stå" under
senaste veckan.
Han kunde springa med löst koppel emellanåt..;-).
Något ljusa ögon, brant överarmsvinkel, kort överarmslängd samt något utåtvridna och veka mellanhänder och något långa tassar. Han hade också något kort kors. Vad gäller rörelserna har han något trång spårvidd bak, något lösa armbågar och handlovar. Något kort steglängd. Men han blev godkänd och ser alltså ut som en schäfer. Skönt:-).
Sedan var det äntligen dags för Blixtras mentaltest. Annmargret filmade, så film kommer så småningom. Här bara mina egna tankar.
På väg mot gripa, slita, dra på 5 meter.
Bra gripanden både på 5 och 40 meter. Däremot tyckte jag att hon var lite tam i tillkämpandena och tuggade om en del. Det visade sig också i protokollet.
Vi blev alla lite förvånade på figurraden där Blixtra valde att stanna kvar en stund och slåss lite med figurerna i skogen. Lite synd att MT är så stereotypt och Anita fick locka efter ett tag. Jag tycker att det hade varit intressant att se vad Blixtra hade gjort när hon var klar med figurerna. Hade hon gått tillbaka till publiken eller hade hon letat reda på sin matte? 
Soc-gubben tyckte hon var en kul kille.
En snabb inbromsning och sedan fram till overallen.
Släden var riktigt rolig att se. Trots några snabba ryck i linan så stod hon pall. Riktigt
förbannad och backade inte en centimeter. Snarare så att matte hade svårt att hålla
henne. Mäktigt att titta på.
Blixtra godkändes på mentaltesten och fick 468 poäng. Denna fina lilla tik på 56 cm godkändes även på exteriördelen. Stort grattis Anita och Ixa (Blixtra) till titeln Korad.
I morgon väntar en spännande dag - dags för Aqilas ultraljud.
3 maj - En riktigt bra träning i går
Jonas och Enduros Chriga.
Innan jag går in på gårdagens träning så måste jag passa på att gratulera Jonas och Chriga som klarade lydnadsprovet för att vid senare tillfälle kunna bli godkänd bevakningshund. Riktigt roligt och jag gissar att Jonas kommer att ligga på för att få göra certprovet framöver. Roligt också att hela hans grupp av elever blev godkända på lydnadsprovet. Nu är det bara att köra så det ryker.
Jag funderar en hel del på hur jag ska träna bort en del felbeteenden hos Drive. Jag har egentligen bara tränat en vuxen hund tidigare. I övrigt har jag kunnat bygga alla delar från valpstadiet, så detta är en relativt ny utmaning för mig. Det som stör mig mest är att inte kunna lita på en ovillkorlig inkallning. Om jag backar tillbaka och funderar på hur mina valpar har betett sig, så har samtliga vid något tillfälle lämnat mig för att springa till exempelvis andra hundar. Och det är bra mycket enklare att träna "frihet under ansvar" med en valp än med en vuxen hund. Jag menar att när en 4-6 månaders valp gör sina små rus, så är det väl ingen ute vid klubben som blir särskilt chockade. Men när en stor schäferhane med ragg kommer farande, om än med goda avsikter, så gäller det att ha förberett omgivningen på att detta kan hända och göra en plan för hur beteendet ska brytas. Som jag ser det så gör hunden ett val och den väljer det som den tror sig ha störst vinning av. Alltså måste umgänget med mig stå väldigt högt i kurs. Det finns inte i min sinnevärld att detta skulle kunna tränas annat än med lös hund. Koppel, lina osv - glöm det! Däremot ska beteendet resultera i att hunden fortsättningsvis väljer att stanna.
Jag har funderat en hel del på dubbelbestraffningen senast när Ann-Margret och Vinja agerade störning och jag har kommit fram till att det hade räckt med den avhyvling som Vinja och Ann-Margret stod för. Så inför gårdagens träning hade vi ändrat två saker i upplägget. Ann-Margret skulle komma ner på planen efter ca 10 minuter så att vi kunde börja jobba ostörda. Om Drive skulle rusa till dem, så skulle Ann-Margret köra bort honom. Själv skulle jag erbjuda något roligt och fortsätta jobbet.
Förutom att tacka Vinja som skötte sig utmärkt som störningshund, så vill jag som en parentes berätta att jag i dag fick det roliga meddelandet att Vinja visade sig vara dräktig vid dagens ultraljud. Nu får vi se om kennel Enduro får samma lyckosamma besked på måndag när Aqila ska göra sitt ultraljud. Enligt hennes matte beter hon sig likadant som förra gången hon var dräktig. Lugn och extra kelig. Vi får se. Lite synd att vi i så fall har valpar samtidigt som Vinja. Det innebär att jag får klara mig utan kenneltant i sommar.
Vinja, som hade en nyckelroll vid gårdagens träning.
Drive nosade och drog i kopplet och skulle revirpinka både högt och lågt på väg ner till appellplanen. När jag kom ner till planen och kopplade loss honom, hände det första intressanta. Helt klart en förändring. I stället för att springa i väg och nosa, så var hans uppmärksamhet helt riktad mot mig. Han blev helt förändrad när kopplet togs bort. Uppmärksam och förväntansfull. Vad skulle hända nu?
Jag belönade detta med en jaktlek med två bollar. Eftersom det var varmt, ville jag inte hålla på så länge. Vi har börjat träna en del fotgående med externbelöning. Det fungerar bra om jag går i riktning från belöningen. På detta sätt får jag dels bort bilden av att jag ska ha en belöning i handen. Dessutom har jag på ett helt annat sätt fått upp koncentrationen. Tidigare släppte han kontakt om belöning inte kom inom fem steg. Han kunde visserligen återta kontakt, men han måste lära sig att koncentrera sig längre sträckor utan att tappa. Nu går han och väntar på klicket och att få rusa till belöningen.
Här kommer klicket följt av mitt "Varsågod" som ger honom rättighet att vända tillbaka
och ta bollen som ligger 20-30 meter bakom oss.
Ann-Margret och Vinja höll sig till att börja med i perferin. Drive noterade dem, men valde att stanna kvar. De kom allt närmare och slog sig ner mitt på planen så att Ann-Margret kunde fotografera vår träning. Det var en helt euforisk känsla att Drive fortsatte som om ingenting hänt. Han blev snarare allt mer fokuserad ju längre vi höll på.
Vi körde även en platsliggning. Drive undrade nog om jag inte skulle utmana honom
genom att kasta i väg en boll. Han vände på huvudet vid något tillfälle och kikade på
Vinja, men mer var det inte.
Vi kör geniövningen som jag kallar "Idioten". Också en bra övning som kräver att han
koncentrerar sig.
Klick. Belöning på väg...
Jag förstår inte varför så många väntar med framförgåendet och låter det bli det sista momentet som lärs in i appellklass. Sedan jag började med targetpinne, så har jag börjat köra in det redan vid 4-6 månader. Det är ju trots allt ett moment som tar tid, dels att lära in men framförallt att generalisera så att det fungerar även på nya planer där det ser lite annorlunda ut och där hunden aldrig någonsin fått någon riktningsvisning. I filmen nedan så är Bolt bara 7 månader. Här har det varit lite vinteruppehåll och vi lägger första gången in kommandot "Före" från fotgående.
Jag har bara tränat targetpinne i ett par veckor med Drive. Nu har jag börjat ställa upp honom kopplad framför mig och belönat när han tittat rakt fram mot targetpinnen. Jag har också börjat lägga in kommandot "Före" och han går då mot targetpinnen. I bland belönar jag när han är framme och i bland var som helst där jag tycker att han går bra. Det är just detta som jag anser gör klickern helt suverän vid inlärning. Man kan frysa ett exakt ögonblick.
Jag var väldigt nöjd med gårdagens träning. På vägen tillbaka till bilen gick han lugnt och fint ända fram till bilen, så vår träning tar en del på krafterna.
1 maj - Miss av prinsessan..
Det har varit ett underbart väder. I går morse gick jag lång morgonpromenad med Allti och Bolt utan problem. Däremot så tyckte Allti att Bolt visade väl mycket intresse inomhus, så hon har även fortsättningsvis fått sova i Josefinas rum. Jag var i väg och körde spår och uppletande med Allti och Drive i går. Det gick bra för båda.
När det gäller Alltis rapportträning så finns egentligen bara två saker att verkligen träna på. Framföringar och förlängningar. I dag stod det förlängningsträning på programmet. Jag hade tänkt köra 3 x 500 meter förlängning, men det blev bara två pga tidsbrist eftersom jag skulle till Strängnäs BK och ha valpkurs.
Vid förlängningsträning tar jag med mig Allti 50-100 meter in i skogen och skickar tillbaka henne innan jag går själva förlängningen. Den första förlängningen gick genom torr skog med vitmossa. Efter hundrafemtio meter kom jag in på en fin stig uppe på en ås. Jag följde den ca 300 meter och vinklade sedan nittio grader åt höger och fortsatte hundra meter. Jag kunde se stigen från mitt gömställe och efter ca en minut såg jag Allti komma i full karriär på åsen. Hon bromsade direkt efter vinkeln, slog ett slag åt vänster, kom upp på stigen igen och tog vinkeln. Duktig tjej.
Medan Allti vilade körde vi 8 x 100-150 meter intervaller med Drive. Sedan åkte vi till ett nytt ställe för att göra ytterligare en förlängningsträning med Allti.
De första hundra metrarna gick i den här terrängen.
Jag blev lite villrådig när jag kom fram till den här vägen. Tidigare har det varit en stig
här och jag hade tänkt gå rakt över den. Men nu har de gjort en väg av sand för träning
av hästar. I stället för att korsa valde jag att följa vägen åt vänster.
Så jag följde den här sandvägen ca 150 meter innan jag vinklade höger och gick ca
100 meter in i skogen och gömde mig.
Vi hade radioapparaterna med oss så jag hörde när Allti skickades. Efter ca en minut såg jag hur hon slog i skogen ca 100 meter i från mig och efter tag ropade Ove och sa att hon var tillbaka i närheten av honom men att hon dragit i väg igen. Jag såg henne på ett nytt slag, men hon återvände till Ove.
Allti hade uppenbarligen tappat spåret och fortsatt rakt över sandvägen i stället för att vinkla vänster. Jag sa till Ove att han skulle gå ut sträckan med Allti i koppel och se vad hon gjorde framme vid sandvägen. I koppel vinklade hon vänster på vägen och spårade i sanden. Jag var väldigt glad över kommunikationsmöjligheterna och sa att han skulle följa henne och koppla loss henne om hon ville vinkla höger från sandvägen. Sedan kunde jag se dem från mitt gömställe komma tuffandes på vägen och plötsligt sa Ove: "Nu vill hon vinkla av. Ska jag släppa henne?" Jag sa att det skulle han göra. Och visst kom hon exakt i mitt spår den lilla prinsessan.
Blandade känslor naturligtvis. Kändes si så där att vi ordnat en svårighet som hon inte kunde lösa direkt. Men samtidigt hoppas jag att hon blev en erfarenhet rikare när hon till sist löste det. Det enda jag tänkte på när jag gick utefter sandvägen var att det skulle bli tungsprunget. Jag hade inte en tanke på att det skulle vara svårspårat eftersom luftvittringen var så färsk. Hur Allti resonerade vet jag inte, men jag tror att hon sprang rakt fram av bara farten.
Vi får nog också ta och fundera på förlängningar i varierad terräng med byte från skog till äng, längs vägar och att vinkla på de mest knepiga ställen. Såna här tapp tar tid även om hunden till sist löser det hela.
29 april - Ytterligare en elithund!
Anita med Enduros Blixtra uppflyttade till elitklass spår.
Förra helgen bar det inte hela vägen. Eller också är det som min mamma brukar säga om sig själv "jag har onda ögon så jag ska inte titta". Men i dag i Flen fick kennel Enduro sin femte elitklasshund. De fick i hop 519,75 poäng med full pott på upptag och spår. Stort grattis!!!
Enduros Bias certpoäng i elitklass spår på 542 poäng.
Även brorsan Bias har varit i farten i helgen och fick i hop 542 poäng i elitklass spår. Grattis till Ola och Bias. Snart sitter certet där. Grattis!!
Själv skulle jag ha provat lyckan i Eskilstuna för två veckor sedan, Nynäshamn förra helgen och Stockholm Södra i dag. Det blev som bekant inget av dessa planer på grund av löp. I stället hoppade jag in som domare på Eldprovet på Stockholm Södra och dömde både i går och i dag. Det har varit tidiga morgnar där väckarklockan ringt 04.45 båda dagarna. Jag har haft Drive med mig för att miljöträna lite. I går var det mest att ligga i bilen och att se lite andra hundar och människor. I dag hade vi ett långt avbrott i dömandet mellan klockan nio och tolv, så förutom att mingla runt hann jag ta ut Drive och låta honom titta på de andra hundarna. Man hinner inte långt om man ska vara konsekvent. Och det försöker jag vara. Jag stannar om han drar i kopplet och går inte förrän han tar kontakt. Han fick sitta och ligga en hel del när jag stod och pratade med folk också. Och jag tror att det tog en del på hans krafter. Jag körde lite framförgående mot targetpinne också.
Stackars Allti har varit särad från familjen för att få vara i fred från Bolt. Hon sover i Josefinas rum och är ute på dagarna. I dag hade Ove satt ut henne i rastgården så där har hon varit hela dagen. Till skillnad från de andra hundarna går hon in och lägger sig i hundhuset. Där finns inga fönster och bara en svag lampa, så när jag kom hem kom hon ut i solskenet och fick kisa med ögonen. Stackars lilla prinsessan. Jag tror jag satsar på en skön promenad med henne i kväll. Inte länge kvar så kan hon raca med Bolt över gärdena igen:-).
26 april - Dags att stanna upp och fundera
Besök hemma hos Blixtra (Ixa)
I tisdags hade jag planerat in en liten resa till Nyköping. Dels skulle jag besöka Anita med Enduros Blixtra och sedan skulle jag gå igenom foton som ska tas till mitt nya projekt.
Anita bjöd på fika när jag kom och sedan hade hon lagt ett spår åt Allti. Jag hade bett om ett knepigt spår med flera spetsvinklar och vinklar direkt efter apporterna. Det gick som på räls tills vi kom till ett klippigt parti. Där snurrade vi ett bra tag innan Allti hittade spåret. Vi fick ytterligare ett rejält tapp efter att ha korsat en skogsväg. Direkt efter övergången kom en apport och som vi snurrade innan hon hittade spåret som vinklade av strax efter apporten. Allti var riktigt trött då, men efter en mikropaus så rensade hon nosen och hittade rätt.
Även Drive fick ett spår och överraskade mig med att komma till mig med apporterna. Spåret vinklade strax innan en skogsväg, men Drive gick ner på vägen och tog upp ett spår där. Efter några meter på skogsvägen såg jag en kvinna med en liten tax längre fram. Drive såg dem också, men släppte detta spår och vände in i skogen igen. Där tog han upp sitt spår och fortsatte utan problem.
Efter en god lunch vallade vi en knepig uppletanderuta. Den var knepig så tillvida att den innehöll vanlig gräsmatta, ängsmark, diken, stenar, en panncentral, klipphäll mm. Både Blixtra och Allti hittade sina fyra föremål på kort tid. Drive fick synretning på föremål, ett i taget. Han behöver ingen synretning, men jag gjorde det för att han inte skulle byta fokus. Det fanns nämligen en hundgård några hundra meter bort, där det stod hundar och skällde. Nu tror jag inte att han skulle bryta ett intressant arbete för detta, men jag vill gärna ha "livrem och hängslen" när jag tränar och inte få misslyckanden som jag kan undvika.
Vi hann även träna lite lydnad med Allti och Blixtra innan jag skulle åka vidare.
Fina Blixtra.
Jag hade hoppats att jag hade missat en vecka av Alltis löp. Men så är det inte. Jag har missat några dagar, men inte tillräckligt för att löpet ska vara över nu i helgen när Eldprovet går. Så vi missar en tredje tävling detta löp. Lite synd då jag gärna skulle vilja hinna tävla lite innan valparna kommer. Om det nu finns några valpar i Aqilas mage. Men det får vi väl hoppas och tro. Intresset är stort även för denna kull, så det vore trist annars.
Jag har fortsatt träningen med Drive på samma sätt som tidigare, men ska nu stanna upp och fundera lite. Skriva ner utgångsläge och målbilder på olika områden. Det handlar ju om allt från momentlära till saker som ska fungera i vardagen och att ge honom rätt förutsättningar inför L-testen. Så jag tänkte få lite struktur på det hela. Han är förresten väldigt rolig. På morgnarna brukar vi i bland gå runt i hela skogen och i bland går jag till en liten skogsglänta där han får leka lös en stund. Jag brukar då ta en sväng runt skogsgläntan för att försäkra mig om att det inte finns något vilt som står och trycker. När han har uträttat sina behov så vill han alltid vika in på stigen som leder till skogsgläntan. Man kan ju se det som något positivt att han väljer det och inte att gå till det ställe där han dragit på råddjur två gånger. Ena gången var första veckan när jag ännu inte hade insett att han måste vara kopplad i vår skog. Andra gången var han kopplad, men han rusade i väg från noll till hundra på en tiondels sekund så jag hann inte ens försöka sluta handen runt kopplet. Den gången trasslade han in sig i kopplet och jag hittade honom som tur var bara hundra meter bort. Sedan dess har han vid två tillfällen sett vilt rusa i väg. Råddjur ena gången och en hare andra gången. Ingen av dessa gånger har han gjort någon rusning, utan bara stannat upp i kopplets längd. Jag ska som sagt fundera hur vi går vidare med de olika delarna.
I går var en riktig skitdag. Jag har tappat bort så många bollar att jag bestämde mig för att åka till Eskilstuna och inhandla nya. I "min" hundaffär fanns bara såna där gröna bollar som inte går bita sönder. De ksotade 179:- styck, så jag funderade en liten stund, men slog till.
Exklusiv boll.
Efter att ha inhandlat de två bollarna åkte jag till mitt vanliga ställe i Kjula. Det var två tjejer där och tränade sina mallar. Jag pratade en stund med dem innan jag vände bilen för att åka till ett annat ställe. Och inte såg jag stubben. Precis där jag skulle vända körde jag över en stubbe och det gick bra, men kofågaren höll på att brytas sönder när jag skulle backa tillbaka. Vi stod och dividerade ett tag om jag skulle kunna backa utan att förstöra kofångaren genom att köra upp på stubben och vrida på ratten. Men jag vågade inte testa detta, utan bestämde mig för att ringa "en vän". Det blev Ove som fick komma med motorsågen och såga bort tillräckligt mycket av stubben för att jag skulle kunna backa utan problem. Jag klarade mig från alltför mycket skäll...Vi har väl båda nått en ålder då man inser att inget blir bättre för att man lägger energi på hur saker och ting kunde hända. Bättre att lägga energin på problemlösningen i stället eftersom man ändå förr eller senare måste dit.
Jag åkte glad i hågen till ett nytt ställe och hundarna älskade de gröna bollarna. Först Drive och sedan Allti. När det var Alltis tur så såg jag vid flera tillfällen att bollarna var grymt nära vissa höga grenar. När hon var riktigt flåsig tänkte jag ge mig medan jag fortfarande hade båda mina bollar. Men tyckte att lite mer kunde hon få springa. Kände mig för lat för att orka hitta på någon mer tidskrävande konsitionsträning denna dag. Resultatet blev en högtgående boll som fastnade ca 7 meter upp i en tallgren. Det blåste en del och jag stod länge och väl och bad till de högre makter som jag ju egentligen inte alls tror på. Och mycket riktigt. Inte blåste bollen ner. Jag kommer nog att gå dit några gånger och titta till min exklusiva boll. Funderade ett tag på om Ove skulle kunna komma med motorsågen ytterligare en vända, men lade bort dessa tankar ganska snabbt...;-).
I dag har jag alltså inget inplanerat för hundarna. Men det lutar åt att jag åker till en hundaffär och köper ett par bollar. Jag har noterat att Drive måste ha två likadana bollar eftersom han annars prioriterar en av dem. Jag försökte med den gröna och en gammal blå i går efter valpkursen. Men när jag kastade den blå och hade kvar den gröna hos mig, så tittade han på mig med en blick som sa: Tror du jag är dum eller?
Jag tänkte också gå en "inte-dra-i-kopplet-promenad" med Drive.
Alltis träning då? Måste erkänna att inspirationen ligger lågt där. Fysträning tycker jag är kul, men jag har svårt att hitta rätta energin för lydnadsträningen. Det finns att plocka i de flesta moment, men egentligen är det bara krypet och skallet jag kan göra något större med. De övriga är inte perfekta, men jag sitter liksom nöjd och tycker de är tillräckligt konkurrenskraftiga. Rapportträningen då? Tja, rubriken att stanna upp och fundera gäller inte bara Drive. Det gäller Alltis träning också. Hon är motiverad och hon vet vad hon ska göra. Visst kan det vara trevligt att åka i väg och träna rapport, men jag är sån att jag måste veta vad det är jag tänker träna på.
Så kvällen tänker jag använda till att fundera på det.
23 april - Hund, hund, hund och miljöträning i brandstation
Anita och Enduros Blixtra (Ixa) har tävlat högre spår med godkänt resultat.
I lördags åkte jag ut till klubben och tittade på Anita och Blixtra. De hade bakspår och en pinne borta, så möjligheten till uppflyttning var stor. Ännu större var den när de på uppletandet plockade tre föremål och fick 8-8 där. Lydnaden inleddes med ett fint fritt följ, även om jag sett Ixa vara mer alert. Enligt matte har hon nyss löpt och är i en knepig period just nu. Inkallningen med ställande var också bra. På håll såg framåtsändandet bra ut. Visserligen stopp åt båda håll, men jag fattade ingenting när nollan kom upp. Det visade sig att Ixa hade tjuvstartat och matte hade använt momentet till att peppa upp sin vovve med glada tillrop under transporten. Nåja. En nolla kan man ju ha råd med. Men så kom andra nollan på krypet där Ixa ställde sig upp efter halten. Skallet, eller snarare svårigheten att skälla, har hon ärvt av sin mamma. Å andra sidan slipper man nerdrag för gnäll. Betyg hade de, men jag tror det blev 5-6. Tunga apporten såg bra ut fram tills hon släppte den vid mattes sida. Hoppet kommer jag inte i håg, men de fick i hop 433 poäng och blev godkända.
Efter tävlingen åkte jag hem och fick med mig Ove ut i skogen och körde intervaller med både Drive och Allti. Ove var tvungen att erkänna att Drive gjort framsteg. Inga tjuvstarter innan kommando. Sedan visade jag hur duktig han har blivit på platsliggningen där jag provocerar med att kasta boll. Jag gör överhuvudtaget mest övningar där han tvingas koncentrera sig och lyssna.
Monica med Enduros Cash.
I går tävlade Monica med Cash i lydnadsklass 1 och denna gång fick de i hop 175,5 poäng och ett förstapris. Duktigt att ha jobbat i hop sig så bra med hunden under den korta tid hon haft honom. Stort grattis!! Nu väntar vi på appellen som de ska debutera i om en knapp månad.
I går tog jag bara Drive med mig när det bar i väg till Falun vid halv nio. Fantastiskt vad bra vägen från Sala upp till Falun har blivit. Det visade sig att jag var ute i väldigt god tid.
Här kommer en liten bildkavalkad från miljöträningen i brandstationen. Första "tegelstenen", som Anna och Daniel kallade alla de nya erfarenheter som erbjuds, var en ganska lång och brant gallertrappa. Den utgjorde inga problem för Drive som älskar att gå i trappor. Sedan passerade vi ett mörkt rum innan vi kom fram till den omtalade labyrinten. Där tränar brandmännen rökdykning i smala gångar och det är en del trixande för att ta sig fram. Inte minst för en hund. Det visade sig att det låter en hel del när man går där också.
Här befinner vi oss på våning 1 av tre och Drive passerar genom ett rör.
På den här bilden hoppar Drive in i labyrinten igen efter att vi kommit ut.
På första våningen syns röret som han passerade. Efter röret ska han upp på stolen
för att ta sig genom ett hål och komma upp på våning tre.
Här är vi uppe på våning tre. Från denna våning kan man ta sig ner till våning två
genom ett hål, stort som en vägtrumma ungefär. Nedanför hålet står en pall och
Drive tvekade lite att hoppa ner eftersom det var svårt att se hur djupt det var. Men
med en liten korvbit fanns ingen tvekan. 
Här kryper jag omkring på våning två. Drive springer lite hit och dit och undersöker.
Här är vi på våning två i en del där jag kan stå upprätt.
Här håller Anna emot så att Drive inte ska göra sig illa när han ska nerför stegen som
leder ut ur labyrinten.
Drive flämtade en del inne i labyrinten, men enligt Anna och Daniel som sett många hundar därinne, så hade han inga problem. När vi kom ut så ville han in igen. Efter labyrinten fick han leka lite med Daniel.
Här hoppade han glatt upp på ett bord och kampade med Daniel.
Kamp på hala golv samtidigt som Daniel låter en prasselduk vina runt och mot Drive.
Förmodligen därför han blundar...;-).
Här ramlar det stolar under kampen...I bakgrunden gallertrappan som vi inledde med.
Drive fick vila någon halvtimme innan vi avslutade med att kolla hur han beter sig i mörker. Lokalerna var helt nersläckta och Daniel gömde sig ett par gånger. Med hjälp av en värmekamera kunde vi se Drive och vad han gjorde. Han nosade runt och när han passerade oss kunde man känna att hans svans viftade hela tiden.
Drive har en boll och det är Daniels händer som sticker fram.
Vi går i genom brandstationen. Drive är så himla nyfiken och ska nosa på allt han ser.
Som ren kuriosa får vi åka lift jag och Drive med Annas bror Anders.
Det gungar och låter. Jag som är höjdrädd...
Drive är lugn, men jag håller ett fast tag i halsbandet så han inte ska hoppa - om han
nu skulle vara så dum.
Efter det intressanta besöket på brandstationen tränade jag lite lydnad med Drive. Det var mest för syns skull. Största anledningen var att Daniel skulle komma med Accsa och jag ville se om Drive skulle försöka sticka igen. Och ja, det gjorde han ganska omgående. Sedan höll han sig vid mig ett bra tag. Men när Daniel började leka med Accsa och kasta boll, så var det klippt igen. Han fick sig en åthutning båda gångerna och sedan var det lugnt. Men det kommer att krävas mycket träning innan han lär sig att allt runtomkring inte berör honom. Vi tränar på. När jag var på tävlingen vid klubben i lördags tog jag ut Drive och han fick hälsa fint på lite folk. Jag kunde även stå med honom i koppel och påkalla hans uppmärksamhet när han sträckte upp sig då han såg andra hundar.
Dagen i Falun avslutades med god mat hos Högostas och Anna hade bakat den godaste kladdkaka jag ätit. Tack så mycket för denna fina dag och den goda maten:-).
I dag har Ove varit borta hela dagen. Jag har varit på Eskilstuna BK och hjälpt en vän med lydnadsträning. Efter det åkte jag till Kjula och tränade Drives vanliga övningar. Allti fick springa backe 2 x 10 x 100 meter.
Drives träning består huvudskligen av följande:
- Jaktlek med två bollar för att han ska få blåsa ur sig och springa av sig lite energi. Jag har mer och mer ställt krav på att han ska avlämna den boll han har innan jag kastar nästa.
- Följsamhet. Jag vill öka hans benägenhet att söka spontan kontakt och byter riktning tills han kommer in. Det går snabbare och snabbare, men drar ett antal repor innan han söker kontakt. Jag leker också en del "följa Johnövningar" med honom och belönar spontant fotgående.
- Jag tränar in handtarget och en targetpinne som jag ska använda på framförgåendet så småningom. Handtargeten har jag börjat använda för att han ska trycka in bollen i handen på mig.
- Vi kör även en valpövning, "Idioten". Drive verkar tycka den är rätt kul och bjuder på nya beteenden snabbare och snabbare. Här gäller det att växla hela tiden. De låser sig lätt vid ett beteende. Allti har fastnat för skallet eftersom det är det jag har belönat mest. Drive har låst lite vid backning, så där få jag se upp om jag vill ha fler beteenden. Men det är rätt kul lek och han är väldigt koncentrerad.
- När vi började träna platsliggning så gnällde han en hel del. Jag hade samma problem med Duro. Duro var för övrigt den enda hund jag haft som nollat en platsliggning. I lägre klass gnällde han oavbrutet på platsliggningen och kröp 15 meter innan han gick upp. Det försvann när jag började utmana honom i momentet genom att kasta bollar. Med Drive har jag varit försiktigare och inte kastat dem förbi honom utan åt sidorna. Jag varierar även vad som händer när jag kommer tillbaka. I bland får han ett varsågod på bollen jag kastat. I bland sätter jag bara upp honom och lägger honom igen. Jag kan gå ut och kasta en boll till. Första gångerna tog han för givet att han skulle få springa ut och hämta bollen, men nu lyssnar han.
20 april - Nya erfarenheter för Drive
Efter detta kördes några övningar där Drive belastades på olika sätt. Bland annat genom att hota med en skramlande plastdunk och en fodersäck. Även här hör man att Drive kan bli arg. Det blir han när Toni håller fast honom och när han slår med dunken/fodersäcken över huvudet och på sidorna om Drive.
Efter detta pass fick Drive vila en dryg timme och vi skulle avsluta med lite miljöträning. Jag hade ingen aning om vad Toni tänkte hitta på. Han sa bara att det skulle bli någon övning hämtad ur Mondioringträning. Först pratade han om att Drive skulle få angripa över ett bord, men det blev kamp på en hal plastskiva. Efter de första övningarna lade Toni in belastning även här. Vid ett tillfälle släpper Toni fodersäcken på Drive och Drive blev överraskad och gick ur bett. Men han fortsätter direkt när han inser att han blivit lurad. I de avslutande övningarna ser det ut som om Drive har bestämt sig för att hålla fast oavsett vad som händer. Varje gång Toni lyfter säcken så gurglar Drive och ruskar lite extra i ärmen. 6.22 in på filmen tar han i riktigt hårt. Tyvärr tog batteriet i videokameran slut. För den sista övningen var riktigt häftig. Då stod Drive och ruskade i ärmen och gurglade från magen varje gång fodersäcken ven på sidorna om honom. Nu ska man inte göra så på en ung hund, men jag tvivlar på att Drive hade släppt i slutet även om säcken hade landat på honom.
Det var en väldigt rolig övning som tog hårt på Drive. När han kom till bilen efteråt, så stod han och flämtade ett bra tag och det var inte riktigt samma schwung som det brukar vara när han hoppade in i bilen.
Anledningen till att jag lagt in musik är för att damerna på bänken inte kunde vara tysta..;-).
Jag har varit i Kjula och tränat mina vanliga övningar med Drive. Det går riktigt bra med allt. Så snart ska jag ta med mig Drive någon torsdag och åka tåg till Södertälje Syd där ordförande i Strängnäs BK brukar ha miljöträning varje torsdagkväll. Allti var där en gång som valp och Bolt flera gånger.
I morgon ska jag försöka hinna till klubben och titta på tävlingarna. En Endurohund är ju med i högre spår...;-). På söndag blir det miljöträning i Falun. Såvida inte det blir snöstorm som Ove tjatar om att det ska bli.
18 april - Känns som ett genombrott
Tack fina Vinja - You made my day:-)
Dagen startade med att jag åkte till spårmarkerna med Allti och Bolt för att kontrollera längd och antal markerade apporter på de spår som jag snitslade i tisdags. När jag gått ungefär hälften av mitt första spår så står det plötsligt en hund framför mig. Jag kallade in Bolt och det visade sig att en av mina klubbkamrater som också var ute och snitslade hade korsat mitt spår, så han var ute och tog ner snitslar. Vi stod ett bra tag och dividerade vilka snitslar som var hans och vilka som var mina. När vi rett ut detta blev jag osäker på antalet apporter och var tvungen att gå spåret ännu en gång. Även denna gång stötte vi ihop eftersom han fortfarande höll på att ta ner sina snitslar. När jag kom till slutet hade jag två stenar kvar i fickan. Då visste jag plötsligt inte om jag glömt att slänga en sten vid någon apportmarkering eller om jag markerat för få apporter. Så det blev att ta ett tredje varv. Denna gång var jag mycket, mycket noga med att lägga ner 8 stenar i fickan och att inte låta mig distraheras utan kasta en sten vid varje apportmarkering. Därefter kontrollgick jag det andra spåret som jag hade haft större problem med att snitsla i tisdags. Men som tur var stämde både längd och antalet apporter.
Efter strulet i skogen var i alla fall Allti och Bolt välmotionerade. Jag hann bara åka hem och slänga i mig lite flingor och mjölk och stack sedan vidare till Eskilstuna BK. Där hade jag bestämt träff med Ann-Margret och Mia. Främsta syftet var störningsträning med Drive samt att filma lite av våra övningar.
Egentligen borde vi ha filmat Drive när jag tog ut honom ur bilen och vi gick i väg till skogen och sedan en filmsnutt på när jag två timmar senare gick med honom från appellplanen. Det var banne mig inte samma hund. Jag är mycket noga med att han är fokuserad på mig innan han får hoppa ut ur bilen. Men när han fått sin godisbit eller vi har kampat med en leksak och jag inte längre är aktiv, så blir han genast utåtriktad. I dag satte jag på honom stryplänken och koppelkorrigerade några gånger på vägen till skogen. Men jag måste säga att det känns tämligen meningslöst. Så han fick i stället lägga sig ner och koppla av några gånger. Jag vägrar, vägrar, vägrar att fara som en vante efter en dragande hund. Nu har jag ju använt antidragselen en månad, men den ändrar ju inte på attityden hos hunden. Den underlättar bara så att man slipper våndan, eftersom hunden dras snett och kommer i obalans. Och jag inser att det nu måste vara dags att få slut på dragandet i kopplet. Jag vill kunna börja använda halsband på honom.
Jag inledde med att kasta boll. Eftersom han inte är lös så mycket så måste han få
blåsa ur sig. Så det blev lite jaktlek med två bollar.
Oopps! Här var jag lite sen.
Lämna en boll så kastas nästa.
När han har blåst ur sig kan vi gå till väsentligheterna...dvs kontakt.
Efter jaktlekarna tränade jag lite på handtarget, targetpinne och "Idioten". Idioten är en övning som Drive har köpt. Den går ut på att bara arbeta operant. Jag sitter ner och han står framför mig och han bjuder på betydligt fler beteenden än Allti. Hon har helt låst sig på att bara backa eller skälla. Drive sitter, ligger, backar och det kommer att gå plocka fram mer. Men det roliga är att studera hur han försöker. Ann-Margret filmade och vi får se om det är något jag vill lägga ut, eller om vi gör om det längre fram.
Jag körde även lite On/off-träning och att lära honom belöningssystem. Alltihop är övningar där han måste koncentrera sig och vi såg mot slutet att Drive blev rätt trött. Jag körde även platsliggning med belastning. Han hade en tendens att gnälla tidigare. Men sedan jag börjat denna träning som är ganska jobbig för en jaktidiot, så har han blivit tyst när han ligger. Jag lämnar honom i en vanlig platsliggning. När han legat ett tag tar jag fram en boll och busar lite med den själv. Sedan svingar jag i väg den. Hans hals blir ganska lång, men han ligger ner. I dag svingade jag även i väg boll nummer två innan jag gick tillbaka. Första gången jag gjorde denna övning med honom var för en vecka sedan och då fick jag rya i åt honom att ligga ner. Nu har jag utökat tiden från det jag kommer tillbaka och sätter upp honom innan han får ett "Varsågod" på bollen. Jag kan även köra lite "Sitt", "Ligg" först. I dag belastade jag ytterligare genom att putta lite på honom i riktning mot bollen, men han satt stenhårt.
Som sagt, denna typ av träning är väldigt tröttande och det var en hyfsat trött kille som fick lägga sig i bilen och vänta medan Mia tränade.
Mia och Greta i ett fint fritt följ.
När Mia och Greta var klara, så var det dags för dagens störning. Jag tog med mig Drive ner till appellplanen och körde lite fritt följ. Ann-Margret hade fått instruktioner att komma och gå längs med planen medan jag höll på. När Drive upptäckte dem så drog han som ett skott från mig, vilket jag var säker på att han skulle göra. Han fick göra två erfarenheter. Dels uppskattade inte Vinja att han kom rusande emot henne med full ragg. Han pep därifrån relativt snabbt. Sedan uppskattade inte hans matte, dvs jag, att han hade lämnat flocken. En snabb och tydlig korrigering blev resultatet. Jag löste upp det med att göra som i Finspång, dvs backa i från honom, berömma när han följde efter och fortsätta jobba som om ingenting hade hänt. Han blev alltså inte uppkopplad, utan vi fortsatte med vårt fria följ. Skillnaden i dag var att störningen, dvs Ann-Margret och Vinja cirklade runt oss hela tiden. De kom dessutom närmare och närmare. I slutet var de bara 2-3 meter från oss. Drive fladdrade ut lite emellanåt, men försökte aldrig springa dit.
Det häftigaste med denna träning var avslutningen. Drive fick ett frikommando "Hopp och lek" samtidigt som även Vinja kopplades loss. Jag vet inte om Drive har haft något frikommando, men vi lämnade i alla fall planen och började gå upp mot parkeringen. Fortfarande med hundarna lösa. De brydde sig inte nämnvärt om varandra och varje gång jag sa Drives namn kom han farande till mig med spetsade öron och förväntansfull blick. Helt otroligt. Och det var detta jag menade när jag skrev att man skulle ha filmat inledningen och avslutningen på dagens träning.
En lydig hund är en lycklig hund.
För Drives del var inte dagen slut med detta. Jag hade både honom och Allti med mig på kvällens valpkurs vid klubben. Jag skulle introducera kursdeltagarna i klickerträning lite kort i dag. Drive fick vara visningsobjekt. Det fungerade kanonbra. Valparna satt visserligen i bilarna, men det var mycket folk. Eftersom vi pratat en del om kroppsspråk och vikten av att röra sig från hunden, så visade jag detta med Drive. Först visade jag hur jag använder handtargeten även som riktmärke när han ska avlämna bollen och att jag alltid för handen i från honom. En kursdeltagare påpekade att hennes hund vill bli jagad och hon frågade om det var fel att jaga hunden då. Jag sa att det mycket väl kan vara en del av leken, men eftersom vi vill att hunden ska komma med saker också, så måste vi i så fall kunna vända på det. Jag bestämde mig för att visa med Drive och sträckte mig mot honom när han kom med bollen. Han vände bort huvudet direkt. Jag visade också att om jag dessutom går mot honom så vänder han. Det roligaste var när jag började jaga honom för då blev han jättelycklig och racade runt i åttor.
"Sedan kan man vända på det", sa jag och hoppades att jag skulle kunna det...hrmm. Så från att jag jagat efter Drive så vände jag plötsligt och sprang lite runt i cirklar och knuffade i väg Drive när han kom med bollen. Och han blev naturligtvis alltmer intensiv i sina anträngningar att jag skulle ta tag i bollsnöret så att han skulle få fortsätta leka. Jag tror alla kursdeltagarna blev helt på det klara med skillnaden i konsekvenser mellan att bevaka och följa efter hunden kontra att få hunden att bevaka och följa oss.
Jag är faktiskt väldigt nöjd med den här dagen.
17 april - Hundspäckad dag igen.
Vi testade också kamp på rangligt bord och i mörker, trånga utrymmen och kollade vad han skulle göra för att ta sig igenom en barriär. Jag bjuder på en filmsnutt idag.
