/ Valpar /

30 januari - En sista vecka med "guldklimparna"


Hur fasen kom de på denna idé? För övrigt kan var och en förstå att det finns en del
trycksvärta att torka bort....


Det börjar kännas och det börjar synas. Valparna hittade en spackelfläck i köket häromdagen. De hade nog ätit bort allt murbruk om vi inte kommit på hur vi skulle få dem att sluta äta murbruk. En masonitbit fick bli räddningen...Inte vackert, men i praktiken är det inte så vackert och mysigt som det låter med "uppfödda i hemmiljö"...;-). Man får inte vara pedant om jag uttrycker mig så.




Ett annat ofog står (Egen) Vilja för. Att tömma vattenskålen. Vi har därför aldrig vattenskålen fylld, vilket gör att den måste fyllas på ganska ofta. När den är tom har Error kommit på hur han ska göra för att det ska komma vatten i den. Då ställer han sig med båda framtassarna i skålen och gräver. Finns inte en chans att vi missar det.


Vilja har just vaknat. Med tassen i vattenskålen.

Vi har tagit med dem på bilturer varje dag nu. I går till Kjula igen. Det är lite mer snö där, men de skuttade på bra och undersökte allt som verkade intressant. Tuggade på mossa och pinnar och kom med kottar och frusna svampar som vi fick ta av dem.

När vi ändå var där passade vi på att köra intervaller med Allti. 2 x 6 x 100-400 meter blev det eftersom vi båda flyttade oss bakåt vid varje skick. Denna vecka ska Ove till sjukhuset, så jag fundera ut någon bra fysträning på egen hand.


Vi försöker hitta nya saker för dem att undersöka även inne. Här har de fullt upp med
en kartong.

Man ska inte överdriva. De sover i bland också. Bara det att det blir kortare och kortare sovstunder och allt längre vakenperioder.


Error sover, men med halvöppet öga.


Elda har tryckt in huvudet under skåpet.



Essi och Noomi. Noomi sover också med halvöppet öga.



Etta och Vilja sover.

I morgon ska vi till veterinären för vaccination och besiktning. Kenneltanten Ann-Margret kommer och hjälper mig. Så nu dags att skriva ut besiktningspapperen. Ett nytt påfund där uppfödaren själv skriver ut det från SKK:s Köpahund.se. Samma sak med köpeavtalen. Fördelen är att blanketterna blir ifyllda automatiskt med hundens namn, föräldrar, registreringsnummer mm.

/ Valpar /

28 januari - Enduros Drive friröntgad

Ytterligare ett Allti-barn med A-höfter. Hittills har alla Alltis barn HD A. Bara Dante som återstår att röntga nu. Ja, och de Elithundar som fortfarande inte är levererade förstås;-.


Enduros Drive HD A, ED(0).

De har inte bara bra leder i Dunderkullen. De är supertrevliga också. Jag vet fortfarande inte när de ska mentalbeskrivas, men ser fram emot att träffa hela gänget igen.

Men just nu får A-barn,Bästa-kullen, Cuper- och Dunderhundarna ursäkta. Livet handlar om överlevnad i en vecka till.. Elitkullen börjar troppa av på onsdag, vilket jag ser fram emot med blandade känslor.

I morse ville jag äta frukost i lugn och ro, dvs utan att med jämna mellanrum springa in i köket (vi äter alltid frukost i vardagsrummet framför TV:n) och torka efter huliganerna. Om det inte är kiss och bajs, så är det vattenskålen som tömts. I vilket fall som helst så satte jag ut dem i rastgården för första gången. Det var Säpos husse som kom med förslaget och det var banne mig inte dumt.

De var ganska trötta när de kom in och vi hade en lugn förmiddag. Vid tolv-tiden åkte jag till Strängnäs BK för tävlingssektormöte. Jag kom hem vid tre och vi lastade in valparna och Allti i bilen och åkte till Kjula. Där tog vi en halvtimmes stilla promenad med de små.

Jag filmade en del, men tyvärr verkar min videokamera gett upp för gott nu. Batteriet tog slut i skogen och nu är den död trots att jag försöker ladda den.

I går chipmärktes hela gänget. Kerstin, en bekant tillika aussieuppfödare, är auktoriserad och har chipmärkt alla Endurohundar. Det är skönt att ha det gjort när man ska till veterinären och alltid lika roligt att träffa Kerstin och Sven. Jag tycker det är lite otäckt och vill inte titta, utan står med huvudet bortvänt när jag håller valpen.  "Norskan", som vi börjat kalla Noomi, skrek och sjåpade sig. Essi var också lite högljudd. Error och Vilda pep till lite. Etta och Elda var helt tysta. De verkade inte känna något alls. Det enda som hördes var knäppljudet när chippet trycks in.

I morgon är inget särskilt inplanerat. Om det milda vädret runt nollan fortsätter får valparna vara i rastgården i morgon också. Ser fram emot en härlig söndag.

/ Valpar /

26 januari - Skogen är full av faror!


Allti tuktar Essi i vanlig ordning.


Gårdagens uppdatering tog sin tid. Mycket beroende på att de foton jag tog var så förbaskat dåliga. Det var snö och sol ute, vilket är skitsvårt att fotograferingsväder. Särskilt när det är kallt och man inte har lust att stå och trixa med inställningar. Jag tog dock en del foton som jag inte hann lägga ut i går. Det var på promenaden jag och Ove tog med valparna.




Man ska inte prata skit om dom som inte kan försvara sig. Men att ta ut valparna tillsammans med Ove tar på krafterna. Om han var barnsligt orolig när Josefina var liten, så är det snäppet värre med ett gäng sjövilda valpar. När Josefina var liten fick hon knappt klättra eller springa när pappa var med. Ve och fasa. Hon skulle ju kunna ramla och bryta både armar och ben.


Etta tar täten.

När det gäller valparna så var den första säkerhetsrisken att passera hästhagen. Ansåg i alla fall Ove. Hästarna går minst 50 meter bort och valparna skulle behöva forcera ganska mycket sly för att ta sig dit. Jag ville ta det lugnt och låta valparna stanna och undersöka saker. Men för husfridens skull skyndade vi oss förbi hästhagen.


Etta och Noomi.

Vi hann inte långt förrän Ove såg nästa säkerhetsrisk. En liten sluttning där valparna kunde trilla ner. Jag orkade inte ens berätta att C-kullen rullat nerför den sluttningen åtskilliga gånger. Dessutom utgörs denna fara av ett "stup" på max en halv meter...Men det var bara att skynda sig förbi där också. Vi hann inte långt så samlades hela gänget kring en hög med frusen hästskit. Detta var naturligtvis också ett ställe vi skulle hasta förbi. Sedan en stor sten som de kunde krypa under och fastna. Ove höll en lång föreläsning om hur vi omöjligt skulle klara att få ut valparna själv. Brandkåren skulle också få problem, blablabla.


Allti och Noomi delar på en pinne.


Noomi och Allti.


Slutligen kom vi till grillplatsen alldeles bredvid vårt hus. Valparna började äta lite kolrester och Ove tjatade om förstoppning. Jag påpekade att det skulle vara bättre att ta bilen och åka i väg till Kjula. Men se det skulle jag inte sagt. Då fick jag veta hur nonchalant jag var när valparna sprang in under bilen. För där kan de ju bli brända på avgasröret. Det var bara att ge upp och ta in valparna. Förresten, vem vet - om de hade varit ute fem minuter till så kanske de hade förfrusit sig eller åtminstone fått urinvägsinfektion...;-).


Essi käkar kolrester....men någon förstoppning har jag inte märkt av.


I dag fick vi besök av Errors blivande matte och husse. De hade laddat upp med ingredienser till en lunch av stjärnkocksklass. Kycklingfiléer med fetaost, soltorkade tomater, vitlök och grädde som åkte in i ugnen. Till detta ris och sedan efterrätt: den godaste äppelkaka jag ätit.

På eftermiddagen gick jag en långpromenad med Allti och Bolt. Jag såg fel på klockan och tog inte med mig pannlampan. Det gick bra att ta sig fram ändå eftersom snön lyser upp en del. När jag varit borta en och en halv timme ringde Ove för att höra om det hade hänt nåt. Eftersom jag inte kommit hem och det var mörkt ute. Så jag ingår också i säkerhetstänket :-).

I morgon är en tråkig dag för valparna. Då ska de chipmärkas. En bekant är auktoriserad och har chippat samtliga Endurovalpar här hemma. Men lite gråt och tandagnisslan får vi räkna med.

Jag avslutar med ytterligare ett foto från gårdagens promenad. Som synes svårt med rätt inställningar mot snön och i solen. Men jag tar med den mest för att Mikkel inte ska retas med Kerstin om vilken valp som åker på däng. Alla får sig sin beskärda del;-).


Allti tufsar till Noomi i snön.