/ Träning /

Lydnadsträning med Guzzi

 
Dagen startade med rådjursträning. Jag steg upp lite senare i dag och gick en lite annorlunda promenadslinga. Guzzi sprang längst fram och vi närmade oss en kurva. Hon tog pötsligt några galoppsprång framåt med högt huvud, men avbröt och galopperade full fart till mig. Jag hade ingen aning om vad hon höll på med, men utgick från att det var vilt så jag fiskade upp min baconosttub och belönade den spontaa kontakten. Sedan skyndade jag fram till kröken för att se vad det var. Jag såg den vita ändan av ett rådjur som sprang i väg. Guzzi startade på nytt, men tvärvände tillbaka på min inkallning. Längre bort såg jag ett tiotal rådjur på gärdet och jag fortsatte mot dem, utan att koppla Guzzi. Rådjuren fick syn på oss och satte i väg i fulll fart. Vi tränade ett antal inkallningar på väg mot dem. Nu vill jag ju att Guzzi ska vara som Allt-I, dvs inte starta överhuvudtaget. Men detta är en mycket bra början och jag känner mig rätt säker på min inkallning.
 
Jag har haft en bra dag. Eftersom vi just nu bara har en bil, så fick vi pussla lite. Jag hade ett lunchmöte på Stadshotellet samtidigt som Ove skulle till Systemet och köpa vin och öl till Jädersgårdens 60-årsjubileum på lördag. Det innebar att jag fick en halvtimme på stan och naturligtvis handlade jag en del. Bland annat denna träningsdagbok till Guzzi.

 
Efter lunchmötet hade jag ett eftermiddagsmöte där det nu ser ut som om jag blir helt uppbokad fr o m 1 december. Det är tvära kast att vara egen företagare. I går såg det lite mörkt ut.
 
När jag kom hem stod lydnadsträning på programmet. Utan att tänka mig för betade jag av rätt mycket och när jag kom in visade det sig att jag hållit på  nästan en och en halv timme.

Eftersom Guzzi går upp högt i aktivitet av targetplattan så började jag med den. Nu har jag utvecklat övningen till början på ett framåtsändande. Jag lägger ut plattan. Ställer upp ca 10 meter i från och skickar henne mot den med "Fram!". Klickar när hon sätter båda tassarna i plattan och belönar hos mig.

Efter detta körde vi framförgående, vilket i princip är andra halvan av framåtsändandet. Jag har börjat köra framförgående åt båda håll, men utan fotgående. Ställer upp henne mot ena targetpinnen och ställer mig bakom. Startar henne med "Före" och belönar fokuserat gående i rak riktning utan att dra. Jag kan belöna var som helst i riktning mot targetpinnen. Jag gjorde detta några gånger åt båda håll. Därefter körde vi hopp och då enbart uthopp mot targetpinne.

 
Sedan körde vi fritt följ och där tränade vi att jag skulle kuna hålla bollen i såväl vänster som höger hand. I början blev hon lite som en ostbåge när jag hade bollen hängande i höger hand, men hon köpte ganska snabbt att det lönade sig med rak position och att belöningen ändå kom på samma ställe som när jag håller den i vänster hand, dvs bakåt, utåt. Jag kastar den alltså bakom mig och över henne.
 
Vi fortsatte med att träna läggande under gång och frontposition. Nu måste jag bestämma mig om hon ska gå in runt mig eller direkt in på vänster sida. Jag hade tänkt att hon ska gå runt, men det lutar åt att det blir direkt in. Jag tror det blir snyggare. Dessutom är jag så inkörd på det själv.
 
Vi tränade stadga i sitt - stanna kvar och en platsliggning i 2-3 minuter. Apporten är med vid vare träning nu. Hon får sitta och vänta medan jag håller fram apporten och ta den på "Apport". Sedan sitta tills jag belönar. Det går framåt, men jag ska vänta ett tag innan jag börjar belasta.
 
 
Träningen avslutades med att träna skall. Vi började med anskällningar på skyddsträningen i tisdags, men skall är inte det första hon tar till utan hon vill gärna sitta i tyst koncentration. För att snabba upp processen får jag träna lite själv. Ja, inte bara för skyddet utan även för att hon ska kunna skälla på kommando på brukslydnaden. Hon försöker med att hoppa, sitta tyst, backa ut, men jag fick henne att skälla. Nu belönade jag vid första skallet och jag hoppas att hon snart fattar att det bara är det som lönar sig.
Det kändes som en bra träning, men vi har många kvar :-).
Planen är MH och appellklass i vår, Kanske BH-prov eller om vi väntar med det till hösten 2015. Nästa höst hade jag även tänkt att vi ska vara klara för lägre klass. När jag sa till Ove att det kanske blir start i IPO först våren 2016 eller hösten så skakade han på huvudet och tyckte jag hade en lång plan:
- Har du planerat 2020 också? frågade han.
Men det har jag faktiskt inte. Vågade inte säga att det kanske är dags för nästa valp då .. ;-)
 
 
 
/ Funderingar /

Denna dagen ett liv

Tja, uttrycket "Denna dagen ett liv" känner de flesta igen från farbror Melker i Saltkråkan. Astrid Lindgren hade som sjuttonåring sett uttrycket hemma hos den berömda författarinnan och kvinnosakskämpen Ellen Key.

I torsdags hade jag "fridag", dvs en dag som jag i stort sett skulle få lägga upp själv. Jag skulle visserligen vara hos tandläkaren klockan 11 och på kvällen var skyddsträning i Strängnäs inplanerad. I övrigt en dag till förfogande. Eftersom jag skulle föreläsa på Mälardalens Högskola nästa dag (i går), så var min plan att förbereda mitt föredrag om att leda förändringsarbete för magisterprogrammet inom Organisation och ledarskap. Förutom tandläkarbesöket hade jag en riktig kanondag framför mig.

Jag satte mig i bilen vid halv elva och åkte in mot stan. Redan innan jag kommit till Kjula kände jag att det var något skumt med bilen. Det var som om den hade luftbubblor i tanken. Eller som jag upplevt det när membranet varit trasigt. Vid gaspådrag en fördröjning och sedan ett skutt framåt. På 90-vägen tryckte jag gasen i botten för att se vad som skulle hända. Det hände ingentig mer än att en lampa med texten "Motorsystem service erfordras" tändes.

 
Jag körde försiktigt och var livrädd för motorstopp på knepiga ställen. Hos tandläkaren var det kö vid skärmen där man skulle knappa in att man kommit. Jag var där fem minuter i elva och kvinnan före mig i kön fick göra om sin inknappning flera gånger innan "Anmälan mottagen" kom upp på skärmen. Jag hade problem jag också så jag gick till receptionen för att anmäla mig. Jag talade om att jag haft problem vid skärmen varpå kvinnan i receptionen snäste att det kunde bli så när man inte kom i tid. Jag tittade på klockan och konstaterade att den var två minuter över elva. Jag kunde inte låta bli att fräsa tillbaka att jag faktiskt varit där fem minuter i elva, men att de före mig också hade haft problem. En liten adrenalinkick alltså.

Hos tandläkaren fick jag veta att jag dels måste dra en visdomstand och dels måte göra en rotfyllning. Det enda positiva med detta är att jag har tandvårdsavtal och betalar 200 kronor/månad oavsett vad som görs med mina tänder. Det kändes konstigt nog som om jag hade tjänat lite pengar.

Jag hoppades att bilen hade vilat sig i form eftersom Ove skulle ha den på eftermiddagen och jag skulle förbereda mitt föredrag. De enda ärenden som skulle klaras av inne i stan var att hämta ut penicillin som tandläkaren skrivit ut samt att köpa en ny bläckpatron till skrivaren.

 

Men bilen var snarare värre än på vägen till tandläkaren. Jag tackade min lyckliga stjärna för att jag har en assistensförsäkring hos Folksam. Samtidigt var jag inte särskilt intresserad av att bli stående på en smal gata inne i centrum även om det bara skulle vara att ringa bärgning. Men jag beslutade mig för att chansa och försöka skutta mig fram till Bilia och höra om de kunde ta in bilen där. När jag väl var där så ringde jag först Folksams asstistensjour och förklarade läget. Jodå, de skulle fixa fram en hyrbil åt mig. Jag påpekade att Eurocar låg alldeles bredvid så det vore bra om jag fick en bil där. Det visade sig dock att Folksam inte hade avtal med Eurocar, så när jag hade lämnat in bilen som gick som akutärende så fick jag promenera in till stan. Det är väl ca 3 km och ingen större kraftansträngning men det var snålblåst och jag hade inga ordentliga ytterkläder. Jag passade på att gå in på Okay och köpa lite grejer. Jag formligen älskar att gå omkring och titta på kontorsmaterial och allt annat roligt som de har, men den främsta anledningen denna gång var för att få värma mig en stund. 

Snälla Olle med Äventyrs Lewis såg mig när jag hade några hundra meter kvar till OK/Q8 där hyrbilen skulle hämtas, så jag fick skjuts den sista biten. Klockan var halv två när jag lämnade OK/Q8 med hyrbilen. Jag skulle få ha den fritt i tre dygn och bokade ytterligare ett dygn eftersom tre dygn innebär att den ska återlämnas på söndag. 

För att göra en kort historia extra lång, alltså tvärtemot vad man brukar göra, så måste jag gå tillbaka dryga två veckor i tiden. När Josefina var här och vi skulle till Fotograf Malmabo för att fotografera hundarna så tog bankomaten mitt betalkort. Det visade sig att de byter ut korten från Visa till MasterCard. Jag har med viss fördröjning fått tummen ur och beställt ett nytt kort. Det nya kortet var aktiverat, men jag hade aldrig använt det tidigare. Jag åkte med hyrbilen till Media Markt för att köpa bläckpatron, men När jag skulle betala så fungerade inte min kod. Jag testade två gånger, men sedan var det bara ett försök kvar så jag signerade i stället. Därefter åkte jag till Apoteket för att hämta min medicin. Där stod jag för att betala 57,60 och kunde inte ens signera. I kassan sa de att det nog berodde på att jag bara hade ett försök kvar. Men det hade ju fungerat på Media Markt?!

Jag fick i alla fall en ny adrenalinkick och ringde till banken för att kolla vad fasen som hade hänt. När jag fick kortet så stod det att man kunde använda sin gamla kod. Det visade sig att när det gamla kortet har spärrats, vilket jag inte alls begriper varför det hade gjorts, så får man en ny kod. Men normalt kommer ju koden före kortet. Arg som ett bi var jag i alla fall. Jag ringde Ove för att be honom kolla om koden till kortet hade kommit med posten. 
- Vad håller du på med? frågade han när jag ringde.
- Vad då håller på med?
- Vad har du hållit på med, du skulle ju bara hämta hyrbilen och klockan är över tre nu.
Då kunde jag hålla mig för skratt.
I vilket fall som helst så hade inte dagens post kommit ännu.
Vi kom i alla fall på att jag kunde gå in på Coop och ta ut pengar på mitt Coop-kort så att jag kunde hämta mitt penicillin.

Halv fyra kom jag hem och hade då varit hos tandläkaren, köpt bläckpatron och hämtat ut medicin. Fem timmar tog det!!

 
Jag fick hoppa över skyddsträningen och i stället förbereda mitt föredrag. Jag funderade på att inleda med att berätta om min torsdag. För precis så kan det vara att vara chef och ledare. Dagen är inplanerad i minsta detalj. Något händer och hela dagen blir något helt annat. Kanske är det sånt som gör livet spännande. Men jag vill nog att de flesta dagar ska bli som jag planerat dem.

I dag hade jag planerat att åka til Stockholm Södra och titta på IPO-tävlingen där. Men genom att jag inte får ha hundar i hyrbilen stannar jag hemma och åker på någon annan tävling längre fram i stället. Dagen kommer att bestå av en superlång höstpromenad och lite lydnadsträning med lilla G. Inte så illa det heller :-).
 
/ Träning /

Guzzi min fina Moto Guzzi

Enduros Moto Guzzi
 
Jag har inte skrivit så värst mycket om min blivande tävlingshund. Faktiskt inte så mycket om min gamla heller. "Den gamla" har verkligen blivit gammal på väldigt kort tid. Förutom att kroppsformen och buklinjen har förändrats, så har hon ett annorlunda uttryck i "ansiktet". Men hon är pigg och tjatar om mat hela tiden. Riktigt besvärlig på kvällarna då hon pockar på uppmärksamhet och när hon får den så springer hon raskt till skafferiet och står där med en förväntansfull blick.
 
När det gäller Guzzi så ligger jag efter i träningen jämfört med Allt-I vid samma ålder. Jag har tittat på Allt-I's gamla träningsdagbok så det är ingen efterkonstruktion. Att vi ligger efter beror på flera saker. I våras körde jag samma typ av träning som när Allti var valp, men Guzzi var inte lika fokuserad och förutom att hon inte orkade eller kanske inte var motiverad att hålla koncentrationen uppe någon längre tid så tyckte jag att hon var lite seg. Så jag lade ner grundövningar i lydnad och nöjde mig med miljöträning, lite spår, uppletande och rapportövningar. Men även rapporten gick si så där. Tre skick kunde gå bra och sedan sprang hon ut och ställde sig. Så vi lade ner rapportträning med uppbindning också. Det enda vi gjorde var att skicka henne mellan oss, synligt och med var sitt kampskinn i högsta hugg. Jag känner mig ändå inte särskilt stressad. Eftersom Guzzi är född i november så finns det inga appelltävlingar som hon kan delta på förrän till våren. Ytterligare en sak som har komplicerat träningen är mina tankar på att så småningom tävla IPO. För att göra kombinationen så rätt som möjligt, så att det ena inte stör det andra, har jag legat lite lågt och funderat länge och väl på ingångar och vändningar.
 
I juni såg jag en stor förändring hos Guzzi. Kampen blev mer kraftfull och hon blev betydligt mer alert. Men under sommaren fokuserade jag mest på att få Allti i tillräcklig form för att starta sitt sista SM. Guzzi fick den tid som blev över och vi nötte mest på grunder. Jag har också lagt mycket tid på on/off-övningar och tyst koncentration. Mycket target och i princip inga moment. Hon kan utföra såväl hit, fot, hopp, backa, ligg, sitt, stanna kvar och före. På inkallningsordet "Guzzi" vet hon att hon ska inta fronposition. Men hon blandar i övrigt i hop orden friskt. Sitter hon vid sidan och jag säger "Fot" så kan hon mycket väl kasta sig ner i tron att det var ligg jag menade. Om hon står framför mig och jag säger "Fot" så kan hon lika gärna inta frontposition. Så vi har lite ordförståelse att jobba med :-). Men alert är hon och snabbt går det. Jag tror det är därför som det ofta blir vad det blir. Hon vill utföra något så snabbt som möjligt och då lyssnar hon inte alltid. En underbar hund att jobba med helt enkelt.
 
Förutom stimuluskontroll så har jag nu börjat med apportering. Eller rättare sagt gripa och hålla utan tugg. Att kasta är det sista jag gör. Jag har ännu inte haft någon hund som inte jagar efter en kastad apport, så den delen är det enklaste. Jag brukar säga att betygen i apportering avgörs i en omkrets på ca 2 meter omkring mig. Därför är grunderna otroligt viktiga.

Ett moment som tar lång tid att lära in är framförgåendet. Därför börjar jag med det så tidigt jag kan. Vi har kommit ganska långt där. Jag började med en target, men i går satte jag en targetpinne i varje ände av planen. Fördelen med target är att den i sig inte utgör en belöning, utan är medlet som leder till belöning. När detta är befäst så kan jag belöna själv var som helst på sträckan. I går fick hon aldrig gå fram till targetpinnarna, utan belönade när jag tyckte hon gick bra, vilket hon gjorde åt båda håll. När hon kan fot ordentligt ska jag börja sända henne från fotgående. Just nu ställer jag bara upp henne i riktning mot target och sätter i gång henne med "Före". Så småningom kommer targetpinnarna att försvinna helt. Jag anser att detta är det absolut enklaste sättet att lära in framförgående på och en klar fördel är att man som regel inte får samma drag i kopplet som när man lägger ut en belöning. För mig är inte framförgående ett moment som försvinner och som man kan "slafsa" över. För mig är det grunden till saktagåendet i framåtsändandet. Och som alla vet så älskar jag framåtsändande lika mycket som jag hatar kryp. Ja, vi har börjat med kryp också, men mycket lugnt och försiktigt. Den här gången ska det bli bra ;-).
 
När det gäller rapporten så har vi under oktober åter börjat med uppbindning och Guzzi har fungerat klockrent. Inga stopp alls. Men det handlade bara om tre träningstillfällen, så jag var lite oviss om hur helgens träning med andra hundar skulle fungera. Petri och Emma med Enduros Diamant hade dragit i hop ett gäng på 6-7 hundar som skulle springa. Kort sträcka visserligen, men utom synhåll och med mycket störningar. Bara det att många skulle skickas innebar att liggtiderna blev längre än vanligt. Men Guzzi fixade störningarna utan problem och gick i väg utan tillstymmelse till tvekan.
Vi är på G nu.