/ Valpar /

31 oktober - Dundervalparna 2 år!

Fasen vad fort tiden går. I dag gratulerar jag D-kullen på 2-årsdagen och som vanligt flödar nostalgin när jag tänker tillbaka på mina valpar och den tid då de verkligen var mina. Bakom D-kullen finns även en annan historia. Det började med att jag träffade Yargo v Haus Veile våren 2010 och blev helsåld på denna hund.Det var exakt vad jag letade efter. En kompakt, explosiv och social hund med mycket kamplust.

Yargo v Haus Veile

Många var tveksamma till mitt val av hanhund när jag annonserade ut den planerade kombinationen på hemsidan. Av någon märklig anledning så finns det alltid folk som har åsikter om vad andra gör. Jag har varit med om att få synpunkter vid nästan varje kull. Det finns inga genetiskt perfekta hundar. Och mig veterligen finns det inte heller några helt perfekta kullar, så det är klart att någon träffar rätt till sist.

Inför parningen med Yargo fick jag bl a ett anonymt inlägg i gästboken där "Kajsa" tyckte till: "Har tittat på filmerna av Yargo - är det verkligen lämpligt att avla på en hund med så mycket rädslor vid 4 års ålder? Dåligt avelsmaterial anser jag."
Jag hade naturligtvis inte sett några rädslor. Då hade jag inte gjort valet. En sak är att man inte håller med eller konstaterar att den hanhunden hade jag aldrig valt. Men därifrån till att lägga energi på att sitta och knåpa i hop anonyma inlägg. Om man är så himla engagerad i vad andra gör, så vore det väl vettigare att lyfta telefonluren för att ringa och fråga.

Jag är inte mer än människa och en av mina svagheter är att jag tar åt mig alldeles för mycket av vad andra tycker. Jag mådde faktiskt rätt dåligt av diskussionerna på nätet. Jag menar, det spelar ju ingen roll hur bra valpar man själv tror att det blir. Man vill ju inte bli sittande kvar med 6-7 valpar. Och som snacket gick så förstår jag att en och annan valpspekulant hoppade av. Jag pratade med Ove, som normalt är den som är mest tveksam till risken att få "hela huset fullt av hundar". Jag frågade honom om vi verkligen skulle genomföra detta.
- Inte fan ska du väl låta folk på nätet bestämma vilka hanhundar du ska använda!, fräste han och plötsligt var han inte ett dugg rädd för att få hela huset fullt av hundar. Vi bestämde att om det skulle hända, så skulle vi banne mig träna upp varenda byracka i kullen själva och visa hur rätt vi hade haft. 
Ett tag såg jag med skräckblandad förtjusning fram emot att sätta i gång med projekt "träna upp en hel valpkull"....:-).
Nu blev det inte så, utan valparna var tingade innan de var födda och deras duktiga ägare har bevisat det som skulle bevisas.

 
När valparna var 2,5 vecka åkte jag till Sevilla på romanskrivarkurs. Jag visste att det skulle hända mycket med valparna under den vecka jag var borta. Skitsnacket hade påverkat mig så till den milda grad att jag hade mardrömmar sista natten innan jag kom hem. Jag drömde att jag skulle komma uppför trappan, hundarna skulle skälla och valparna skulle sitta som darrande asplöv ihoptryckta längst in i ett hörn. 
Men så blev det inte. Dessa valpar, som av kreti och pleti förutspåddes en massa rädslor, kom tultande emot mig med svansar som gick som propellrar. 
 
 
Alla Endurovalpar har varit matglada, men ingen kull har kunnat mäta sig med D-kullen vad gäller aptit. De var formligen galna... ;-). Inte nog med att de skrek innan maten sattes ner och åt snabbt som attan. De såg dessutom till att plocka upp varenda smula efter sig.
 
 
Dante 7 veckor hälsar på sin storebror Bolt.
 
Mycket snö och kallt var det också...
 
 
Längst bak: Denver, Dio och Drive. Främre raden: Dante, Did It och Diamant.


Nu har vi hunnit se en hel del av vad det blev av Dundervalparna. Denver tävlar sök och spår och är uppflyttad till lägre klass. Dio är uppflyttad till lägre klass spår. Diamant tävlar högre klass spår och rapport. Förmodligen är hon snart elithund i båda grenarna. Drive har gjort L-test hos polisen, som även köpt honom efter ett par månaders prövotid. Kanske kan han snart titulera sig polishund. Utbildningen pågår i alla fall för fullt. Samtliga har genomfört MH och jag kan lugna Kajsa med att de skötte sig bra. Inga större rädslereaktioner och faktiskt en och annan femma på nyfikenheten. Samtliga är röntgade med HD A och ED ua.

Ett stort grattis till D-kullen på 2-årsdagen! Finaste, finaste Dundervalpar <3.

Denver
 
Drive springer direkt fram till spöket.
 
Diamant går direkt fram till overallen.

Dio, som vi så småningom kommer att ta en valpkull på.
 
Did It
 
Dante
/ Allmänt /

Bahlenberg InMove



De flesta besökare är troligen intresserade av att läsa om hundar och hundträning. Eftersom det varit ont om stoff till detta har jag inte bloggat speciellt flitigt. Eller nej, inte ont om stoff. Det finns alltid något att ventilera som har med hundvärlden att göra, men de senaste veckorna har det inte legat i fokus för mig. Jag har ägnat mig åt affärsplanering, företagsregistrering och en del annat som har med uppstart av verksamhet att göra. Jag tycker nog att jag var rätt kreativ och fyndig när jag kom fram till företagsnamnet. Bahlenberg InMove.

Jag har bestämt mig för att bara arbeta med sånt som jag tycker är roligt och verksamheten kommer att bestå av tre delar:

1. Företagskonsult inom verksamhetsutveckling och förändringsarbete
2. Utbildning, föreläsningar främst kopplat till verksamhetsutveckling och förändringsarbete
3. Hundutbildning och då främst inom rapport, men även privatlektioner och valpkurser
 
In Move, som jag visserligen dragit i hop till InMove, betyder i rörelse. Och oavsett om syftet är att utveckla företag och organisationer, människor eller hundar, så handlar det om en förflyttning - en rörelse framåt. Men det är inte bara detta som är fyndigt med namnet. Det startade faktiskt med att jag lekte med våra namn. Jag heter Ingrid Margareta, vilket får stå för InM. Och Ove, ja han heter ju Ove. Därav namnet InMove. Fantastiskt att våra namn går att kombinera till In Move. Inte minst med tanke på att vi under de senaste tio åren varit i ständig rörelse. På gott och ont. De flesta ser det som omvälvande att flytta. Vi har flyttat 6 gånger på åtta år. Det kallar jag att vara förändringsbenägen i allra högsta grad... ;-).

Förra veckan hade jag även fullt upp med att förbereda en tre timmar lång föreläsning på Mälardalens Högskola, som jag höll i fredags. Det var roligt. Ingen verkade somna och det fanns en hel del frågor under den sista halvtimmen. Mer om föreläsningen har jag skrivit på min författarblogg här.



Helgen som gick har jag haft rapportläger med ett duktigt gäng från Äventyrs kennel. Vi träffades för teori klockan 18.00 i fredags här i Jädersgården. Sedan hann vi köra två pass både lördag och söndag. Det var lite blandat hur långt de olika ekipagen hade kommit, men jag hoppas att alla fick ut det de ville av lägret.

Denna vecka är det höstlov så jag har inga lektioner på Kunskapscompaniet. Jag har fullt upp ändå och ska ta en ordentlig funderare på hur jag ska lägga upp hemsidan för InMove och hur kopplingarna ska se ut mellan Kennel Enduros hemsida vad gäller hundverksamheten samt kopplingen med min författarsida vad gäller den övriga verksamheten. 

Jag kan konstatera att veckan är fullbokad. Jag har ett företagsuppdrag på torsdag som ska förberedas, hoppas kunna skriva det mesta av det som återstår på boken "Träna och tävla rapport", har ett antal prov som ska rättas och på fredag ska vi till Uppsala och hjälpa Josefina att flytta. Hon har äntligen fått en egen studentlya så det ser vi fram emot.

Högre makter har kanske förbarmat sig över mig genom att se till att Allti började löpa för snart två veckor sedan. Jag vet inte riktigt var jag skulle ha pressat in någon hundträning. Nu tror jag i och för sig inte på högre makter. Som en parentes kan tilläggas att jag är ateist. Väldigt få som brukar våga säga det. Av någon anledning vill folk som regel värna om sin inträdesbiljett till himmelen, utifall att... ;-).



Så kommer det lite om hund till sist. Trots att jag tävlat rapport sedan tidigt 80-tal. Trots att det blivit närmare 150 rapporttävlingar totalt, så kommer allt i ett annat perspektiv när man ska skriva en bok där stora delar ska innehålla fakta. Bland oss rapportförare finns en så klar bild av hur det ska gå till under en rapporttävling. En del saker är uttalade i regelboken. Andra saker är kutym, praxis. I många fall uppstår det genom att vi diskuterar och pratar med varandra, förare emellan. Att "så här beter man sig i rapportskogen", våra tolkningar har blivit sanning. Men när jag började skriva boken och läste ordagrant vad som står i regelboken, så upptäckte jag att det som jag gjort till min sanning kan tolkas på helt andra sätt. Därför har den centrala regelkommittéen nu fått ett antal frågor. Jag hoppas och tror att vi förare har rätt i våra tolkningar, men helt säker kan man inte vara förrän Regelkommittéen sagt sitt. När jag får deras svar ska jag berätta mer om de frågor som dykt upp under mitt arbete. Frågorna har alltså ingenting med att jag har problem med hur jag ska bete mig i tävlingssituationen, utan mer om hur reglerna, utan ytterligare anvisningar, kan tolkas av nya tävlande och funktionärer utan någon större erfarenhet av rapport. 
/ Träning och valpar /

21 oktober - Färdigtävlat för i år

Fnittra med sin matte - Kärlek <3.
 
Jag är inne i en hektisk period och den kommer att fortsätta fram till nästa måndag. Ja, mycket att göra har man ju alltid, men nu pratar jag om när det är riktigt hektiskt.

Denna vecka blev det i alla fall klart att tävlingssäsongen 2012 är över för vår del. Allt-I började löpa i torsdags. Men det är med glädje jag ser tillbaka på denna säsong. Om man bortser från SM, så har den överträffat alla förväntningar.
 
I torsdags kom Mikkel och Noomi på besök. De har varit på kurs hos Eva Bodfäldt och stannade hos oss till i dag. I fredags kom mina andra norska valpköpare, dvs Falco med sin husse och matte. Eftersom vi hade valpträff i går, så kom de redan i fredags.
 
Vädret kunde ha varit bättre, men vi hade en supertrevlig valpträff i alla fall. Lite kontaktövningar, budföring och uppletande hann vi med innan lunch. Efter lunchen åkte vi till Kjula så att valparna fick spåra. Falco, Fnittra och Fix It kom denna gång och Ann-Margret med sin Bozza var också med.
 
Falco på väg till mig på budföring.
 
Falco vill helst tillbaka till husse...;-).

Ann-Magret och Bozza leker.
 
Fnittra med leksak i munnen.
 
Falco ska snart få spåra.


Fix it och jag på budföring :-).


Fina Fix It.


Falco på uppletandet.


Fix It och hans matte i samspråk.


Fnittra och matte Mia myser.

Allti ska få leta grejer.

- Ge hit!! tycker hon.
 
En tapper skara i regnet. 
 
Jag tränar lite håll fast.
 
I dag har jag dömt appellklass i Strängnäs och sedan haft en lugn kväll där jag förberett lite av det som ska göras under veckan som kommer. Nu sova, sova, sova så jag orkar en mycket, mycket fartfylld vecka. Jag återkommer och berättar vad den har gått ut på.