/ Valpar /

26 juni - Tre veckor - Läbbigt!

I dag är valparna 3 veckor. Det är i och för sig inte läbbigt. Däremot tyckte de att det var lite läbbigt att lämna sin lya i valprummet och komma upp i köket. De har även fått smaka lite köttfärs, som de glufsade i sig med god aptit. Tyvärr verkar det inte fungera att lägga in filmen från i dag.Så ni får prova med den här länken.
 
Film F-kull 3 veckor
 
Sedan en liten bildkavalkad från i dag:

Lakrits 


Framåt

Donna

 
Rappa


Mjau

Nita
 
I övrigt har dagen bestått i att byta titel på min bok..tillbaka till arbetsnamnet. En liten marknadsundersökning visade att detta blev bättre.
 
 
 
Vid femtiden åkte jag med Allti och Bolt till Eskilstuna BK och tränade lydnad. Nu dags att flytta ner valparna till deras lya igen.
 
/ Allmänt /

25 juni - Midsommar passerad

 
Rubriken låter kanske lite tråkig. Och en riktigt tråkig midsommar har det varit. Inte alls så glad, som folk önskat mig. Jag har läst i någon tidning att folk blir deprimerade av att vara inne på Facebook. Anledningen ska vara att alla ger en så rosenskimrande bild av sin tillvaro. Foto på läckra måltider. Foton på den nya soffan eller det perfekt renoverade hemmet. Foton på den välvårdade trädgården, nyputsade bilen, häftiga båten...osv. Fotona kompletteras av en massa lyckliga inlägg. Det finns inte en krake på Facebook som är ensam eller har tråkigt i största allmänhet.
 
 
Så nu gott folk gör jag en god gärning. Ingen ska minsann behöva bli deprimerad av att läsa min blogg. Midsommarfirandet var skit. Ojdå, vad är det då som har hänt?
Det har inte hänt något alls. Just det, det har hänt för litet helt enkelt. Dessutom var ingen av oss särskilt väl förberedda på att det var midsommar. Nu? Redan?
Vi bestämde oss i alla fall för att åka till Idö gård, där det är knytis varje midsommar. Vi har inte varit där tidigare, eftersom vi har varit uppbokade på annat.
Jag hatar knytis. Just det. Hatar. Det slår aldrig fel. Alla andra har mycket godare saker med sig. Mycket mer och sånt som jag aldrig ens hade tänkt på att man kunde ta med. Så där satt vi med vår matjesill, våra ägghalvor, gräddfil och gräslök, medan de runtomkring dukade upp fem olika sorters sillar, skinka, prinskorv, köttbullar, Janssons frestelse, hembakat bröd och flera olika sorters goda ostar. Till efterrätt hade de med bakelser med jordgubbar och grädde.
 

Varje gång säger vi att till nästa gång då ska minsann vi ha med oss allt det där som vi satt och önskade att vi hade haft med oss. Men som alltid var vi ute i sista stund och "Äh, det räcker med det här."
När vi ätit vår matjesill och druckit kaffe, så gick vi en tipspromenad. Den handlade om Olympiska Spel.Den roligaste frågan var den som jag vet att vi hade rätt på. Frågan var hur långt Bob Beamons världsrekord var. Inte i siffror, utan man skulle gissa vilken pinne som var på rätt avstånd, Pinnar märkta med 1, X och 2 var utsatta på olika avstånd. Som gammal häcklöpare har jag mätt upp avståndet mellan häckarna åtskilliga gånger och jag vet att min fot är 25 cm. Jag visste naturligtvis att världrekordet i längdhopp var 8,90. Jag stegade eller rättare sagt fotade och hamnade jag väldigt nära pinne X när jag hade "fotat" 36 fötter. Så den frågan var säkert rätt. Resten hade jag ingen aning om.
 
 
På ett ställe utefter tipspromenaden fanns det ett kylskåp med förtäring. Kylskåpet var anslutet till träfas. Det var kul. Mindre kul var att jag körde, så jag kunde inte ta någon förtäring. Ni ser hur eländigt det var. Men det är inte slut än.

Vi kom hem vid fyratiden och jag fortsatte med min korrekturläsning. Framåt sjutiden började jag bli lite hungrig. Ingen av oss hade dock tänkt på att vi skulle behöva middag också. "Vi har ju för tusan ätit matjesill", var det en som klämde ur sig. Denna någon fick snällt steka ett par hamburgare åt oss. Det är här facebook kommer in. Inte fasen såg jag någon enda som satte ut ett foto på ett par ynkliga hamburgare för att skriva något i stil med "Vår fantastiska midsommarmiddag". Nää, och det gjorde inte jag heller. Medan foton på allehanda fina sommardrinkar avlöste varandra, insåg vi att vi bara hade ett par folköl i kylen. Glad Midsommar? Knappast gladare än en vanlig vardagskväll. Alltså, jag börjar inse att jag kanske skulle engagera mig lite mer i våra inköp..;-).
 
Midsommardagen blev delvis lite rolig. Ove hade åkt till stan i ett annat ärende och skulle handla mat samtidigt. När jag såg att maten bestod av ett paket kassler, kände jag ingen inspiration att ta tag i middagen, så det drog ut på tiden. Till saken hör att Jädersgårdens festlokal var uthyrd för bröllopsmiddag för hundra personer. De hade hyrt in en cateringfirma och personalen satt på vår yttertrappa och tog igen sig när jag kom från valprummet. Jag ställde lite artighetsfrågor och bland annat frågade jag vad de hade lagat för mat. När kocken rabblade upp huvudrätten svarade jag:
- Åhh så gott! Jag som är så hungrig. Vi har inte ätit än.
Fem minuter senare knackade köksmästaren på vår dörr och överräckte var sin tallrik med fläskfilé, rödvinsås, potatisgratäng och en grönsaksblandning med svartrot. Jag rodnade förmodligen, men tog tacksamt emot maten. Lite senare knackade de på dörren igen. Det var desserten de kom med.
Så okej. Midsommardagen var lite bättre. Men bara fram till midnatt. Dunka-dunka höll på till tio över två. De hade satsat stort på det här bröllopet. Inhyrd ljud-och stereofirma med rejäla doningar. Så rejäla att fåtöljen vibrerade när jag satt och försökte titta på en film som startade efter midnatt. Jag sprang skytteltrafik ner till valprummet för att kolla att inte Aqila blev orolig över oväsendet. Det var ingen fara.
 
Bästa dagen var faktiskt i går. En kanonbra hundträning. Spår för Bolt. Förlängningsträning för Allti och uppletande för båda. Jag kände mig mycket nöjd med prinsessan. Frömjölsbesvären är borta och hon frustade inte på uppletandet. Nosen fungerar väldigt bra. För en gångs skull bättre än Bolts. På första frispåret gick jag i öppen skog, i ett U-spår på stor yta. Jag hade lagt in vinklar, bland annat en spets. Det var jätteroligt att ligga gömd och kunna se större delen av arbetet. Hon hade bra tempo och näsan med sig. På det andra spåret passerade jag på vänster sida om en bergsknalle. Jag gick en runda på baksidan och kom fram på höger sida av berget. Där klättrade jag upp och satte mig på toppen, så jag kunde se större delen av Alltis arbete. Så häftigt! 
 
Valparna blir allt roligare att titta på. De sover för det mesta, men biter i varandra när de är vakna. Svansarna viftar och de kan ge i från sig diverse olika ljud. I morgon är de tre veckor och ska börja vara i köket på dagarna. Det ska bli roligt. Min videokamera är trasig och jag filmade med min iPhone. Kruxet var formatet, som inte alls passade mitt redigeringsprogram. Jag trixade med konvertering till mpg-format större delen av eftermiddagen och kvällen i går. Skam den som ger sig. Här kommer filmen:
 
 
 
 I dag vaknade vi till blåst och regn. Jag kände mig väldigt duktig när jag började dagen med en timmes promenad med Allti och Bolt. 
   
 
/ Träning /

21 juni - Lydnadsträning, detaljer, detaljer..


Fritt följ med Allti under gårdagens träning.

I går kändes det som en förändring i valplådan. De snuttade och bet i varandras nosar och det såg nästan lite lekfullt ut när Lakrits krafsade med tassen på brorsan Framåt. I morse när jag böjde mig ner och höll fram handen framför Framåt så började han vifta på svansen. Han blev genast min favorit, men jag misstänker att även de övriga, som för tillfället låg och sov, kan vifta på svansen de också:-).

Man ser tydligt att de använder luktsinnet. När Aqila tar en vända i valplådan sitter vissa och vädrar för att sedan svassa runt och leta efter henne.

Den närmaste veckan kommer utvecklingen i valplådan att vara explosionsartad. När jag hade D-kullen var jag i Sevilla en vecka just när valparna var mellan 2,5 och 3,5 vecka. Jag vet att jag lämnade små "marsvin" som just fått upp ögonen och kom tillbaka till nyfikna valpar som sökte kontakt och hade kommit ut ur sin "bubbla".

I går var jag i Eskilstuna och tränade lydnad. Planen var att köra i genom hela programmet och att stanna upp för störningsträning på kryp och apporteringarna.
 
Vi inledde med att träna entréer, där Allti skulle hålla kontakten oavsett vad Ann-
Margret höll på med, typ prassla med godispåse, kasta sig ner på marken osv. I det
här läget är det skönt att inte "tappa" hunden.


Jag har tränat våldsamt på rakställda sidförflyttningar. Här till vänster. Svårigheten
är att få till det mitt under ett program. Nu ser jag att jag på fotot har blicken för lågt.
 
Allti har för hög förväntan vid stegförflyttningar. Förmodligen för att jag tränar det
mycket separat med frekvent belöning. Här säger jag åt henne att hålla snattran och
hon svarar med en lugnande signal (slick om nosen).
 
Vid den första inkallningen tog Allti steg vid ställandet. Jag sa åt henne "Gör om och
och gör rätt". Hon viftade generat på svansen när vi gick tillbaka till utgångspunkten.
Sedan gjorde vi om och hon gjorde rätt...;-).
 
Läggande under inkallningen.
 
 
Framåtsändandet är nog, relativt sett, Alltis bästa moment. Men hennes galopp är
beroende av hur jag säger kommandot Framåt. Om det inte är skjuts i kommandot
kan galoppen blir dålig och då följer det med i hela momentet. Min plan är inte att lära
mig att säga Framåt på ett exakt sätt, utan att hon ska göra likadant oavsett hur jag
säger det.
 
Inbromsning från galoppen. Den skulle kunna vara distinktare, dvs mer omedelbar. Men
jag är nöjd med en kort övergång till trav innan skritten kommer.
 
Ja, så kommer den då den fina skritten.
 
 
Rom byggdes inte på en dag. Jag har kommit på att vår krypteknik förutsätter kontakt.
Så vi körde en hel del störningsträning här också. Nu går jag och sneglar på henne, 
men som sagt..Rom byggdes inte på en dag.
 
Allti har svårt att skälla, men jag borde åtminstone kunna få henne att inte flytta sig 
bakåt. Det har hon gjort här. Det är därför hon sitter snett. I går kom jag på en viktig
detalj. Det syns inte, men jag står något vänsterställd själv. Lite, lite vänd mot Allti. Jag
testade att överdriva och stå med huvudet vänt åt höger, dvs från henne när jag 
kommenderade. Det kan vara en tillfällighet, men då satt hon kvar. Och det är ganska
självklart att min vridning mot henne, trycker henne bakåt.
 
Jag tränar inte ofta apporteringar. I går inledde vi med att Allti skulle hålla kontakt när
Ann-Margret hämtade apporterna. Det var svårare för henne i går än i måndags. Det
spelar egentligen ingen roll för momentet. Men jag vill inte ha en massa störningar mellan
heller.
 
Tung apportering.
 
Hopp brukar jag inte träna så ofta pga belastningen. Men efter gårdagens träning så 
inser jag att man inte får ta något moment för givet..;-).
 
Jag blev mäkta förvånad när detta inträffade på återhoppet.
 
En liten koll på att hon tar sista steget.
 
Ja, vi har lite att träna på och tiden fram till SM går snabbare än man tror. Genom att vi har valparna, kommer jag inte att ha så stora möjligheter att åka i väg under juli för att träna på nya planer och med de störningar jag vill ha. Men en del ska vi nog kunna göra.
 
Inlagan på min bok har kommit för korrektur. Det ska vara klart här efter midsommar och förhoppningsvis har bokbinderiet öppet även under juli. I så fall är det inte länge kvar. 
 
GLAD MIDSOMMAR PÅ ER ALLIHOP!