/ Träning /

29 april - Ytterligare en elithund!


Anita med Enduros Blixtra uppflyttade till elitklass spår.

Förra helgen bar det inte hela vägen. Eller också är det som min mamma brukar säga om sig själv "jag har onda ögon så jag ska inte titta". Men i dag i Flen fick kennel Enduro sin femte elitklasshund. De fick i hop 519,75 poäng med full pott på upptag och spår. Stort grattis!!!

 

Enduros Bias certpoäng i elitklass spår på 542 poäng.

Även brorsan Bias har varit i farten i helgen och fick i hop 542 poäng i elitklass spår. Grattis till Ola och Bias. Snart sitter certet där. Grattis!!

Själv skulle jag ha provat lyckan i Eskilstuna för två veckor sedan, Nynäshamn förra helgen och Stockholm Södra i dag. Det blev som bekant inget av dessa planer på grund av löp. I stället hoppade jag in som domare på Eldprovet på Stockholm Södra och dömde både i går och i dag. Det har varit tidiga morgnar där väckarklockan ringt 04.45 båda dagarna. Jag har haft Drive med mig för att miljöträna lite. I går var det mest att ligga i bilen och att se lite andra hundar och människor. I dag hade vi ett långt avbrott i dömandet mellan klockan nio och tolv, så förutom att mingla runt hann jag ta ut Drive och låta honom titta på de andra hundarna. Man hinner inte långt om man ska vara konsekvent. Och det försöker jag vara. Jag stannar om han drar i kopplet och går inte förrän han tar kontakt. Han fick sitta och ligga en hel del när jag stod och pratade med folk också. Och jag tror att det tog en del på hans krafter. Jag körde lite framförgående mot targetpinne också.

Stackars Allti har varit särad från familjen för att få vara i fred från Bolt. Hon sover i Josefinas rum och är ute på dagarna. I dag hade Ove satt ut henne i rastgården så där har hon varit hela dagen. Till skillnad från de andra hundarna går hon in och lägger sig i hundhuset. Där finns inga fönster och bara en svag lampa, så när jag kom hem kom hon ut i solskenet och fick kisa med ögonen. Stackars lilla prinsessan. Jag tror jag satsar på en skön promenad med henne i kväll. Inte länge kvar så kan hon raca med Bolt över gärdena igen:-).

/ Träning /

26 april - Dags att stanna upp och fundera


Besök hemma hos Blixtra (Ixa)

I tisdags hade jag planerat in en liten resa till Nyköping. Dels skulle jag besöka Anita med Enduros Blixtra och sedan skulle jag gå igenom foton som ska tas till mitt nya projekt.

Anita bjöd på fika när jag kom och sedan hade hon lagt ett spår åt Allti. Jag hade bett om ett knepigt spår med flera spetsvinklar och vinklar direkt efter apporterna. Det gick som på räls tills vi kom till ett klippigt parti. Där snurrade vi ett bra tag innan Allti hittade spåret. Vi fick ytterligare ett rejält tapp efter att ha korsat en skogsväg. Direkt efter övergången kom en apport och som vi snurrade innan hon hittade spåret som vinklade av strax efter apporten. Allti var riktigt trött då, men efter en mikropaus så rensade hon nosen och hittade rätt.


Även Drive fick ett spår och överraskade mig med att komma till mig med apporterna. Spåret vinklade strax innan en skogsväg, men Drive gick ner på vägen och tog upp ett spår där. Efter några meter på skogsvägen såg jag en kvinna med en liten tax längre fram. Drive såg dem också, men släppte detta spår och vände in i skogen igen. Där tog han upp sitt spår och fortsatte utan problem.


Efter en god lunch vallade vi en knepig uppletanderuta. Den var knepig så tillvida att den innehöll vanlig gräsmatta, ängsmark, diken, stenar, en panncentral, klipphäll mm. Både Blixtra och Allti hittade sina fyra föremål på kort tid. Drive fick synretning på föremål, ett i taget. Han behöver ingen synretning, men jag gjorde det för att han inte skulle byta fokus. Det fanns nämligen en hundgård några hundra meter bort, där det stod hundar och skällde. Nu tror jag inte att han skulle bryta ett intressant arbete för detta, men jag vill gärna ha "livrem och hängslen" när jag tränar och inte få misslyckanden som jag kan undvika.


Vi hann även träna lite lydnad med Allti och Blixtra innan jag skulle åka vidare.



Fina Blixtra.

Jag hade hoppats att jag hade missat en vecka av Alltis löp. Men så är det inte. Jag har missat några dagar, men inte tillräckligt för att löpet ska vara över nu i helgen när Eldprovet går. Så vi missar en tredje tävling detta löp. Lite synd då jag gärna skulle vilja hinna tävla lite innan valparna kommer. Om det nu finns några valpar i Aqilas mage. Men det får vi väl hoppas och tro. Intresset är stort även för denna kull, så det vore trist annars.


Jag har fortsatt träningen med Drive på samma sätt som tidigare, men ska nu stanna upp och fundera lite. Skriva ner utgångsläge och målbilder på olika områden. Det handlar ju om allt från momentlära till saker som ska fungera i vardagen och att ge honom rätt förutsättningar inför L-testen. Så jag tänkte få lite struktur på det hela. Han är förresten väldigt rolig. På morgnarna brukar vi i bland gå runt i hela skogen och i bland går jag till en liten skogsglänta där han får leka lös en stund. Jag brukar då ta en sväng runt skogsgläntan för att försäkra mig om att det inte finns något vilt som står och trycker. När han har uträttat sina behov så vill han alltid vika in på stigen som leder till skogsgläntan. Man kan ju se det som något positivt att han väljer det och inte att gå till det ställe där han dragit på råddjur två gånger. Ena gången var första veckan när jag ännu inte hade insett att han måste vara kopplad i vår skog. Andra gången var han kopplad, men han rusade i väg från noll till hundra på en tiondels sekund så jag hann inte ens försöka sluta handen runt kopplet. Den gången trasslade han in sig i kopplet och jag hittade honom som tur var bara hundra meter bort. Sedan dess har han vid två tillfällen sett vilt rusa i väg. Råddjur ena gången och en hare andra gången. Ingen av dessa gånger har han gjort någon rusning, utan bara stannat upp i kopplets längd. Jag ska som sagt fundera hur vi går vidare med de olika delarna.


I går var en riktig skitdag. Jag har tappat bort så många bollar att jag bestämde mig för att åka till Eskilstuna och inhandla nya. I "min" hundaffär fanns bara såna där gröna bollar som inte går bita sönder. De ksotade 179:- styck, så jag funderade en liten stund, men slog till.



Exklusiv boll.

Efter att ha inhandlat de två bollarna åkte jag till mitt vanliga ställe i Kjula. Det var två tjejer där och tränade sina mallar. Jag pratade en stund med dem innan jag vände bilen för att åka till ett annat ställe. Och inte såg jag stubben. Precis där jag skulle vända körde jag över en stubbe och det gick bra, men kofågaren höll på att brytas sönder när jag skulle backa tillbaka. Vi stod och dividerade ett tag om jag skulle kunna backa utan att förstöra kofångaren genom att köra upp på stubben och vrida på ratten. Men jag vågade inte testa detta, utan bestämde mig för att ringa "en vän". Det blev Ove som fick komma med motorsågen och såga bort tillräckligt mycket av stubben för att jag skulle kunna backa utan problem. Jag klarade mig från alltför mycket skäll...Vi har väl båda nått en ålder då man inser att inget blir bättre för att man lägger energi på hur saker och ting kunde hända. Bättre att lägga energin på problemlösningen i stället eftersom man ändå förr eller senare måste dit.


Jag åkte glad i hågen till ett nytt ställe och hundarna älskade de gröna bollarna. Först Drive och sedan Allti. När det var Alltis tur så såg jag vid flera tillfällen att bollarna var grymt nära vissa höga grenar. När hon var riktigt flåsig tänkte jag ge mig medan jag fortfarande hade båda mina bollar. Men tyckte att lite mer kunde hon få springa. Kände mig för lat för att orka hitta på någon mer tidskrävande konsitionsträning denna dag. Resultatet blev en högtgående boll som fastnade ca 7 meter upp i en tallgren. Det blåste en del och jag stod länge och väl och bad till de högre makter som jag ju egentligen inte alls tror på. Och mycket riktigt. Inte blåste bollen ner. Jag kommer nog att gå dit några gånger och titta till min exklusiva boll. Funderade ett tag på om Ove skulle kunna komma med motorsågen ytterligare en vända, men lade bort dessa tankar ganska snabbt...;-).


I dag har jag alltså inget inplanerat för hundarna. Men det lutar åt att jag åker till en hundaffär och köper ett par bollar. Jag har noterat att Drive måste ha två likadana bollar eftersom han annars prioriterar en av dem. Jag försökte med den gröna och en gammal blå i går efter valpkursen. Men när jag kastade den blå och hade kvar den gröna hos mig, så tittade han på mig med en blick som sa: Tror du jag är dum eller? 
Jag tänkte också gå en "inte-dra-i-kopplet-promenad" med Drive. 


Alltis träning då? Måste erkänna att inspirationen ligger lågt där. Fysträning tycker jag är kul, men jag har svårt att hitta rätta energin för lydnadsträningen. Det finns att plocka i de flesta moment, men egentligen är det bara krypet och skallet jag kan göra något större med. De övriga är inte perfekta, men jag sitter liksom nöjd och tycker de är tillräckligt konkurrenskraftiga. Rapportträningen då? Tja, rubriken att stanna upp och fundera gäller inte bara Drive. Det gäller Alltis träning också. Hon är motiverad och hon vet vad hon ska göra. Visst kan det vara trevligt att åka i väg och träna rapport, men jag är sån att jag måste veta vad det är jag tänker träna på. 
Så kvällen tänker jag använda till att fundera på det. 

/ Allmänt /

23 april - Hund, hund, hund och miljöträning i brandstation


Anita och Enduros Blixtra (Ixa) har tävlat högre spår med godkänt resultat.

I lördags åkte jag ut till klubben och tittade på Anita och Blixtra. De hade bakspår och en pinne borta, så möjligheten till uppflyttning var stor. Ännu större var den när de på uppletandet plockade tre föremål och fick 8-8 där. Lydnaden inleddes med ett fint fritt följ, även om jag sett Ixa vara mer alert. Enligt matte har hon nyss löpt och är i en knepig period just nu. Inkallningen med ställande var också bra. På håll såg framåtsändandet bra ut. Visserligen stopp åt båda håll, men jag fattade ingenting när nollan kom upp. Det visade sig att Ixa hade tjuvstartat och matte hade använt momentet till att peppa upp sin vovve med glada tillrop under transporten. Nåja. En nolla kan man ju ha råd med. Men så kom andra nollan på krypet där Ixa ställde sig upp efter halten. Skallet, eller snarare svårigheten att skälla, har hon ärvt av sin mamma. Å andra sidan slipper man nerdrag för gnäll. Betyg hade de, men jag tror det blev 5-6. Tunga apporten såg bra ut fram tills hon släppte den vid mattes sida. Hoppet kommer jag inte i håg, men de fick i hop 433 poäng och blev godkända.

Efter tävlingen åkte jag hem och fick med mig Ove ut i skogen och körde intervaller med både Drive och Allti. Ove var tvungen att erkänna att Drive gjort framsteg. Inga tjuvstarter innan kommando. Sedan visade jag hur duktig han har blivit på platsliggningen där jag provocerar med att kasta boll. Jag gör överhuvudtaget mest övningar där han tvingas koncentrera sig och lyssna.


Monica med Enduros Cash.


I går tävlade Monica med Cash i lydnadsklass 1 och denna gång fick de i hop 175,5 poäng och ett förstapris. Duktigt att ha jobbat i hop sig så bra med hunden under den korta tid hon haft honom. Stort grattis!! Nu väntar vi på appellen som de ska debutera i om en knapp månad.

I går tog jag bara Drive med mig när det bar i väg till Falun vid halv nio. Fantastiskt vad bra vägen från Sala upp till Falun har blivit. Det visade sig att jag var ute i väldigt god tid.

Här kommer en liten bildkavalkad från miljöträningen i brandstationen. Första "tegelstenen", som Anna och Daniel kallade alla de nya erfarenheter som erbjuds, var en ganska lång och brant gallertrappa. Den utgjorde inga problem för Drive som älskar att gå i trappor. Sedan passerade vi ett mörkt rum innan vi kom fram till den omtalade labyrinten. Där tränar brandmännen rökdykning i smala gångar och det är en del trixande för att ta sig fram. Inte minst för en hund. Det visade sig att det låter en hel del när man går där också.


Här befinner vi oss på våning 1 av tre och Drive passerar genom ett rör.


På den här bilden hoppar Drive in i labyrinten igen efter att vi kommit ut.
På första våningen syns röret som han passerade. Efter röret ska han upp på stolen
för att ta sig genom ett hål och komma upp på våning tre.




Här är vi uppe på våning tre. Från denna våning kan man ta sig ner till våning två
genom ett hål, stort som en vägtrumma ungefär. Nedanför hålet står en pall och
Drive tvekade lite att hoppa ner eftersom det var svårt att se hur djupt det var. Men
med en liten korvbit fanns ingen tvekan.


Här kryper jag omkring på våning två. Drive springer lite hit och dit och undersöker.


Här är vi på våning två i en del där jag kan stå upprätt.


Här håller Anna emot så att Drive inte ska göra sig illa när han ska nerför stegen som
leder ut ur labyrinten.


Drive flämtade en del inne i labyrinten, men enligt Anna och Daniel som sett många hundar därinne, så hade han inga problem. När vi kom ut så ville han in igen. Efter labyrinten fick han leka lite med Daniel.


Här hoppade han glatt upp på ett bord och kampade med Daniel.


Kamp på hala golv samtidigt som Daniel låter en prasselduk vina runt och mot Drive.
Förmodligen därför han blundar...;-).


Här ramlar det stolar under kampen...I bakgrunden gallertrappan som vi inledde med.

Drive fick vila någon halvtimme innan vi avslutade med att kolla hur han beter sig i mörker. Lokalerna var helt nersläckta och Daniel gömde sig ett par gånger. Med hjälp av en värmekamera kunde vi se Drive och vad han gjorde. Han nosade runt och när han passerade oss kunde man känna att hans svans viftade hela tiden.


Drive har en boll och det är Daniels händer som sticker fram.


Vi går i genom brandstationen. Drive är så himla nyfiken och ska nosa på allt han ser.


Som ren kuriosa får vi åka lift jag och Drive med Annas bror Anders.



Det gungar och låter. Jag som är höjdrädd...


Drive är lugn, men jag håller ett fast tag i halsbandet så han inte ska hoppa - om han
nu skulle vara så dum.

Efter det intressanta besöket på brandstationen tränade jag lite lydnad med Drive. Det var mest för syns skull. Största anledningen var att Daniel skulle komma med Accsa och jag ville se om Drive skulle försöka sticka igen. Och ja, det gjorde han ganska omgående. Sedan höll han sig vid mig ett bra tag. Men när Daniel började leka med Accsa och kasta boll, så var det klippt igen. Han fick sig en åthutning båda gångerna och sedan var det lugnt. Men det kommer att krävas mycket träning innan han lär sig att allt runtomkring inte berör honom. Vi tränar på. När jag var på tävlingen vid klubben i lördags tog jag ut Drive och han fick hälsa fint på lite folk. Jag kunde även stå med honom i koppel och påkalla hans uppmärksamhet när han sträckte upp sig då han såg andra hundar.

Dagen i Falun avslutades med god mat hos Högostas och Anna hade bakat den godaste kladdkaka jag ätit. Tack så mycket för denna fina dag och den goda maten:-).

I dag har Ove varit borta hela dagen. Jag har varit på Eskilstuna BK och hjälpt en vän med lydnadsträning. Efter det åkte jag till Kjula och tränade Drives vanliga övningar. Allti fick springa backe 2 x 10 x 100 meter.

Drives träning består huvudskligen av följande:
- Jaktlek med två bollar för att han ska få blåsa ur sig och springa av sig lite energi. Jag har mer och mer ställt krav på att han ska avlämna den boll han har innan jag kastar nästa.




- Följsamhet. Jag vill öka hans benägenhet att söka spontan kontakt och byter riktning tills han kommer in. Det går snabbare och snabbare, men drar ett antal repor innan han söker kontakt. Jag leker också en del "följa Johnövningar" med honom och belönar spontant fotgående.


- Jag tränar in handtarget och en targetpinne som jag ska använda på framförgåendet så småningom. Handtargeten har jag börjat använda för att han ska trycka in bollen i handen på mig.






- Vi kör även en valpövning, "Idioten". Drive verkar tycka den är rätt kul och bjuder på nya beteenden snabbare och snabbare. Här gäller det att växla hela tiden. De låser sig lätt vid ett beteende. Allti har fastnat för skallet eftersom det är det jag har belönat mest. Drive har låst lite vid backning, så där få jag se upp om jag vill ha fler beteenden. Men det är rätt kul lek och han är väldigt koncentrerad.


- När vi började träna platsliggning så gnällde han en hel del. Jag hade samma problem med Duro. Duro var för övrigt den enda hund jag haft som nollat en platsliggning. I lägre klass gnällde han oavbrutet på platsliggningen och kröp 15 meter innan han gick upp. Det försvann när jag började utmana honom i momentet genom att kasta bollar. Med Drive har jag varit försiktigare och inte kastat dem förbi honom utan åt sidorna. Jag varierar även vad som händer när jag kommer tillbaka. I bland får han ett varsågod på bollen jag kastat. I bland sätter jag bara upp honom och lägger honom igen. Jag kan gå ut och kasta en boll till. Första gångerna tog han för givet att han skulle få springa ut och hämta bollen, men nu lyssnar han.