/ Tävling /

Med blandade känslor

                    Nu ber jag till högre makter att vi kan genomföra vår sista tävling tillsammans på ett bra
                    sätt. Och att det blir en minnesvärd och rolig upplevelse.


Regnet öser ner utanför, men jag tror på en solig helg i Nynäshamn. Kanske är regnet bara en påminnelse om att vi bör ta med oss regnkläder.

I morgon bär det i väg till vårt sista SM och det blir min och Allti's sista tävling tillsammans. Hon är 8,5 år och har dragits med lite skavanker både förra året och detta. Förra året var det en sträckning som hon fick i tricepsmuskeln när hon halkade på uppgången på stegen på en tävling. Efter tävlingen i Eskilstuna har vår SM-start varit högst osäker. Efter rapporten gick hon inte rent och när vi kom till hoppet gjorde hon en kort vägran på vägen ut, men hoppade i sista stund och tog stöd mot hindret. Jag kommenderade återhopp trots att det redan var en nolla och då klättrade hon över hindret.

 

Jag gjorde en ordentlig undersökning där allt som går att kolla med blodprov kollades. Vi röntgade höfter och rygg. Det såg bra ut. Det enda som syntes var en liten tagg mellan bröst- och ländrygg. Början till spondylos och det är med stor sannolikhet det som har besvärat henne.

                    I väntan på massage och stretching efter hundsimmet.

Sommaren har bestått av rehabilitering i form av laserbehandling och akupunktur samtidigt som jag har gjort olika övningar för att öka rörligheten i ryggen och stretchat henne dagligen. Under juli har hon fått simma i bassäng 2 gånger per vecka. I augusti har vi kört ett par bra rapportpass och även lydnad. Hoppet har jag höjt successivt ju bättre hon har blivit. Jag har hela sommaren sagt att jag inte startar SM om Allti inte klarar att hoppa veckan innan SM. I tisdags gjorde jag då min slutliga test. Och det fungerade bra. Så vi åker till Nynäshamn i morgon. 

Det är inte bara hoppningen som fungerar bättre. Hon är mycket piggare nu och från att ha lufsat på promenaderna så jagar hon runt med sin ohängda dotter. Här kommer lite foton.

                    Guzzi är en riktig fegis och går bara ut en liten bit i vattnet. Där står hon och väntar....
                     ...tills mamma kommer i på grunt vatten.
                    När vi ska till bilen är det alltid en som står kvar vid vattnet och tycker vi ska fortsätta
                    ett tag till.
 
                    De kan jaga runt på gärdena under ett par minuter i stöten. Det ser så underbart ut.
                    Tröttsamt verkar det vara också.
 
Det är med blandade känslor jag åker till SM för att tävla tillsammans med Allti för sista gången. Jag kommer i håg, jag tror det var 4 år sedan, när det började diskuteras om att ha SM i Sörmland 2014. Då undrade jag om vi fortfarande skulle vara med. Jag vet att jag också under dessa år haft en dröm om att starta ett SM tillsammans med någon av Allti's valpar. Och så blir det. Enduros Allt-I och Enduros Diamant på samma SM. Helt underbart roligt att det blir verklighet.
                    Emma och Diamant när vi var på träningsläger andra helgen i augusti.

Men tiden har gått så fort och vi har haft så roligt på tävlingsbanan i alla år. Vi har i och för sig inte tävlat så mycket. Som mest sju tävlingar under en säsong, men oftast bara 3-4 stycken. Hon har ju haft fyra valpkullar och då har vi ägnat oss åt det. Allt-I är en av de få hundar jag haft som oftast presterat bättre på tävling än på träning. Hon har liksom triggats av allvaret, adrenalinkicken eller vad det nu är. Det är bara ett enda moment som jag ser fram emot med fasa eller snarare skräckblandad förtjusning. Jag ska berätta efter SM vilket moment det är. Ja faktiskt mest med förtjusning. Jag tycker nämligen det är lite sunt att en hund på ålders höst har lite egen vilja och egna idéer om hur saker och ting ska gå till :-). Jag har faktiskt aldrig varit besviken eller arg på den här hunden. Hon har allt. Hon är ju Allt-I.

                     Min fina Allt-I.

Denna gång vet jag att vi inte har något med tätstriden att göra. Vi kommer att vara alldeles för långt efter när rapportpoängen räknas samman. För jag hoppas verkligen att vi får fullfölja. Det är det mål vi har med rapporten. Att fullfölja. Men jag vet samtidigt att vi kan gå in och göra en riktigt trevlig lydnad. Inte så alert och explosiv som för 2-3 år sedan, men trevlig, glad. Så där är mitt mål bara att göra mitt yttersta för att visa upp denna hund med denna otroliga utstrålning från sin allra bästa sida. Och att njuta.
Nu ska jag packa för vårt äventyr. 
Vi ska bo på Häringe slott och vi ska ha riktigt roligt.

                     Foto: Lena Kerje.
/ Allmänt /

Ny bloggmall

Jag och Allt-I SM 2011
 
Ja en ny bloggmall är väl det enda som jag lyckats prestera på bloggen i kväll. Det tog lite tid. Är man femtiotalist så är man. I övrigt startade dagen bra med sovmorgon till halv tio. Jag behövde det efter tre sena kvällar med fyra timmars nattsömn. I dag har jag gjort lite förberedelser inför SM. Om vi tillhör de lyckliga som kommer att få gå in och köra lydnaden nästa söndag så får ni se.

I kväll har jag varit på Strängnäs BK och tränat. Egentligen skulle jag titta på den skyddsträningsgrupp som jag och Guzzi kanske ska träna tillsammans med. Men figuranten var skadad så det blev lydnadsträning med båda hundarna samt en trevlig diskussion med en klubbkompis om regelrevideringsfrågor.

Guzzi på kennellägret.
 
 
Guzzi laddar.
 
Klockan är sen, så mina tankar om regelrevidering kanske hinns med i morgon. Vi ska ner till Framsidan så vi får se hur sent det blir. Och lördag - söndag har jag rapportkurs. Som sagt vi får se. Man måste ju sova i bland också. Tyvärr. Personligen hade jag önskat ett långt liv utan onödiga avbrott för sömn.
/ Allmänt / Tävling /

Duktiga lydnadsekipage i sommar

I går kväll tog jag en långpromenad med hundarna. Det är roligt att se att Allt-I jagar efter Guzzi över fälten. Det gjorde hon inte för ett par månader sedan. Det som är mindre roligt är att man sedan tror sig få en lugn kväll, men det är inte riktigt Guzzi's stil. Hon skuttar runt och hoppar upp mot grinden vi har i trappan. Och jag måste naturligtvis släppa ut henne. Hon kan ju vara nödig. När det upprepas för tredje gången inom loppet av en timme så brukar jag vara ganska irriterad. För när hon kommer ut tar hon bara en boll, pinne eller vad hon hittar och säger åt mig att jag ska leka med henne. Ganska sunt egentligen, men jag kanske vill göra en del andra saker också.

Enduros Egen Vilja har inte bara blivit uppflyttad till högre klass i sommar. Ett LPII har hon fixat också. Jag gissar på att vi snart har ytterligare en elithund med familjenamnet Enduros.

LP II Enduros Egen Vilja 
 

Eva och Elda.Elda har också tävlat lydnadsklass II och vunnit ett 2:a-pris.
 
Els-Marie och Etta vann en kvällstävling i Katrineholm och fick ett 1:a-pris i lydnadsklass II.
 
 
Marianne och Fix It. Förutom dessa systrar i E-kullen så har Fix It fixat ett smått fantstiskt resultat i lydnadsklass I. 193,5 poäng och ett 1:a-pris.