/ Allmänt /

24 februari - Valpträff F-kullen

Jag har haft världens träningsvärk i armarna sedan förra helgens Lek-clinic. Kanske inte hela sanningen varför jag inte tränat så mycket denna vecka. Det har även berott på arbetsbelastning. Inget ovanligt alls. Inleder med lite foton på Cross.
 
Ett underbart uttryck.
 
Jag inbillar mig att han har en hyfsad exteriör också. Vi får se vad de säger på 
exteriörbeskrivningen i maj.
 
 
Den är min!
 
Cross och jag leker.
 
Cross var med till hundsimmet i torsdags och gjorde sitt andra simpass. Det gick riktigt bra, men han behövde hjälp att komma i bassängen även denna gång. Sedan har veckan handlat om förberedelser inför valpträffen. Falco och hans husse och matte kom redan i går. Likaså Freda med matte och lillhusse. 
 
I dag klockan 11 drog det i gång. Då hade jag hunnit gå nästan en timme med Odette och Cross samt en timme med Bolt och Allt-I. Jag hann äta frukost och laga i ordning lunchen. Man får inte ligga på latsidan inte. 

Det var roligt att se alla vovvarna. Vi började utomhus med uppletande. Mycket mer hann vi inte innan lunch. Sedan var vi inomhus och tränade lite lydnad. Här kommer foton som Ann-Margret tog i dag:
 
 



Falco.








Falco med föremål.


Falco kampar med husse.


Annelie och Farah.








Farah med föremål.


Freda slappar.


Fnittra laddar på uppletandet.


Fnittra tränar lydnad.


Fnittra med föremål.


Fnittra kampar.


Fina Freda.


Freda med föremål.


Freda.


Freda på språng ut på uppletandet.


Jag har lagt ut föremål.


Farah.


Mamma Aqila är med.
 
Nu är det dags att sova. Måste ladda för ytterligare en fullspäckad vecka: Förhoppningsvis har jag hunnit få i väg rapportboken på remiss. Förutom mina undervisningstimmar ska jag förbereda en föreläsning och åka till Norrköping på B2B-mässa. Sedan har Svensk Bruksschäfer årsmöte på lördag och även det kräver vissa insatser från kassören... ;-).
Godnatt!
/ Allmänt /

18 februari - Grattis Cuperhundarna på 3-årsdagen

Grattis! Alla fina C-vovvar! Här en vecka gamla.
 
Jag börjar med att gratulera den supertrevliga Cuperkullen. Jag kommer i håg när de var fyra veckor och Josefina sa:
- Mamma, visst är det här den trevligaste kullen?!
Och ja, de var otroligt trevliga, mycket kamp och mycket pussande. Det har faktiskt hållt i sig ända upp i vuxen ålder.
 
Ove åkte in på sjukhus strax efter deras födelse och Ann-Margret trädde då in som kenneltant och avlastade mig. På följande film är de fyra veckor och Ann-Margret kommer på besök. Visst känner de igen henne :-).


 
De gjorde ett otroligt fint MH. Stor leklust och gripanden som jag avundas. De låg på 4,9 på leklusten och 4,8 på gripanden. Det var en otrolig värme denna dag, så det sjönk något på slutet, men fortfarande en bra bit över rassnittet. Däremot finns det ingen skärpa att tala om hos dessa vovvar. Genom att de är stabila så såg de egentligen nästan ingenting som hot under testen. Detta drog ner en del på nyfikenheten, eftersom det i deras värls inte fanns så stor anledning att undersöka. Mest uttalat blev kanske detta på spökena där många intog en vilande ställning under skådespelet och när matte eller husse kopplade loss så låg de snällt kvar.
 
 
 
Ett stort grattis till dessa underbara hundar från kennelmamma <3.
 
 
I går kväll hjälpte Ove mig att kuvertera 261 medlemsbrev som skulle ut till medlemmarna i Svensk Bruksschäfer. Detta utskick har jävlats med mig från början till slut. Jag köpte en ny skrivarpatron innan jag började skriva ut. Den tog slut, så det var bara att ge sig in till sta'n och köpa ett par till. När allt var utskrivet började jag leta efter kuvert. Det visade sig att jag bara hade ett trettiotal förtryckta kuvert kvar. Eftersom det tar en vecka att få hem nya från Harry Kuvert (kan rekommenderas), så fick jag åka och köpa nya på Gullbergs (kan rekommenderas). Så när detta var gjort satte vi alltså fart med kuvertering i går kväll. Sedan skulle de frankeras. Men frimärkena tog också slut... I dag åkte vi till Veterinärboden (kan rekommenderas) för att köra vattentrask med Allti. Planen var att vi på vägen hem skulle svänga ner till Strängnäs centrum och köpa fler föreningsfrimärken. Men det gick inte att få tag på. Ove fick i uppdrag att köpa i Eskilstuna när han ändå skulle dit och hjälpa en kompis. Men han ringde och sa att det inte går att sätta föreningsfrimärken på brev om man inte har avsändare på kuvertet. Det kändes inte lockande att skriva SBS c/o Ingrid Bahlenberg, Oxlöt Jädersgården, 635 05 si så där två hundra gånger. Så det fick bli ekonomifrimärken i stället. Då skulle Ove hinna hem och jag klistra på frimärken och posta innan sista postturen. Men så ringde han igen och sa att hans pappa ringt. Moblen hade gått sönder och han behövde hjälp att fixa en ny. Kära svärfar behöver mobilen bl.a. för att nås av Hemtjänsten. Så det blev frankering nu i kväll och postning i morgon i stället. Jag hatar tidplaner som spricker och det verkar mina göra hela tiden. Kanske är det mitt största fel. Jag gör upp tidplaner som aldrig håller och då känns det helt värdelöst. Kanske bättre att sätta upp en lätt tidplan som jag alltid håller och får känna flow i stället :-).
 
Vattentrask ja. I dag debuterade Allti i vattentrasken på Veterinärboden. Hon var väl måttligt imponerad, men gick snällt.
 
Något skeptisk var hon allt....
 
Fick ligga på vibbplatta efteråt.
 
/ Allmänt /

17 februari - Nu kan vi leka också :-)

Fina Cross.
 
Visst är det en hel del extra jobb med rangering av hundar. Ja, inte bara hundar förresten. Vi tar det säkra före det osäkra och sätter in vår katt Micke i Josefinas rum under de timmar Cross är inne. Jag tror det skulle gå alldeles utmärkt att låta Cross träffa katten, men Ove protesterar. Denna gång håller sig Ove dock lugn vad gäller mitt engagemang i Cross. När Drive var här och jag tränade som mest lät det så här:
- Men du tänker ju behålla honom!
- Nää, det tänker jag inte alls det!
- Joo, jag tror du lurar mig. Du tänker visst behålla honom.
- Nää, det tänker jag inte alls!
- Men du håller ju på med honom hela tiden.
- Jag måste ju för helvete göra honom säljbar...
Ja, ungefär så lät det. 
Med Cross är det lite annorlunda. Inget ont om Drive. Polisen ville ju trots allt ha honom. Men jag inbillar mig att Cross skulle smälta in var som helst. Han är otroligt lydig. Det spelar ingen roll om det är andra hundar eller rådjur eller vad det är. Han kommer direkt man ropar. Det kunde jag ju inte skryta med när det gällde Drive, där jag till sist gick med midjebälte för att jag visste att jag var chanslös om något vilt skuttade upp och drog i väg.
 
I går var hundarna ute i rastgården på eftermiddagen. Jag skulle haft en videokamera med, men det kommer väl fler tillfällen. När Bolt såg Cross i den andra rastgården sprang han fullraggad emot och gurglade. Jag tror han blev lite förvånad. Drive käftade ju emot. Men inte Cross, utan han gick lugnt fram mot gallret, vek öronen bakåt och stod och viftade på svansen. Det såg faktiskt väldigt roligt ut.
 
I dag fick Cross ta Alltis plats och följa med på Lek-clinic med Tobias Gustavsson på Hundens Hus i Stockholm. Jag trodde det var mycket större än det var och undrade hur det skulle gå med de andra hundarna. Förträffligt skulle jag vilja säga. Det var 8 hundar och kanske dubbelt så många observatörer.
 
 
Fina killen. Han satt så snällt när jag gick och hämtade kaffe.
 
Alla fick börja med att presentera sig. Sedan fick hundarna en och en göra följande övning:
Föraren skulle kasta ett föremål och sedan stå stilla. Vad gör hunden?
Alla hundarna sprang efter föremålet, men sedan var det lite olika varianter. 
Efter övningen diskuterades varje hund och vad som behövdes utvecklas. På Cross var det tugg och omtag, men det visste jag förstås redan. Obesrvatörerna fick sätta betyg mellan 1 och 10 på hur stort intresse hundarna hade för att leka. Cross fick en tia. Och det är klart att han tycker om att leka och samarbete är hans starka sida.
 
Sedan hade vi teori fram till lunch. En del saker kan vara värda att nämna. Inte för att jag inte visste, men för att man ofta glömmer det. Jo, man glömmer att leka på riktigt. Viftar lite med en leksak som belöning, tar tillbaka den och fortsätter träna. Man glömmer lätt att lek faktiskt är träning.
 
Hunden är en av få arter som regelmässigt leker med både artfränder och andra arter. Här kommer några exempel:
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag har funderat en hel del varför så många har problem att fånga sin hunds intresse. Framförallt när det är störningar runtomkring, t ex andra hundar. Tobias berättade om en studie som hade gjorts med 44 hundar som delades in i två grupper. I den ena gruppen vann hunden 20 ggr av 20. I den andra gruppen förlorade hunden 20 ggr av 20.
 
Förlorarna blev mer passiva och riktade uppmärksamheten åt annat håll medan vinnarna oftare sökte kontakt med hundägarna. Egentligen inte konstigt alls. För vad ska motivera hunden att leka om den aldrig vinner?
Det finns fortfarande en oro och tro att det är farligt att låta hunden vinna. I studien fanns inget samband mellan utfallet av kamplekar och aggression eller dominans. 
 
Man har också sett samma mönster hos andra arter, t. ex dödskalleapor som inte leker med en annan individ om den förlorar oftare än 60 %.
 
Under dagens övningar fick vi också analysera vad hundarna tyckte var lustfyllt i leken. Leksaken? Samspelet? Bita och slita? Att vinna? Vi tittade även på förväntan hos hunden när leken upphörde, kommer den tillbaka med föremålet? Hur riktar den blicken? Tugg? Avståndsreglering?
 
Det jag tyckte var intressant var Tobias tankar om stress och frustration. Jag tycker själv att dessa begrepp ofta felaktigt benämns som mycket motor, stora drifter och att det är "mycket hund". En annan sak som var intressant var att han hade samma idéer som jag vad gäller fokus och koncentration vid arbeten som ska riktas ut från föraren. Nu nämnde Tobias sök och spår, men jag har exakt samma tänk vad gäller rapporten. Vi glömmer ofta dessa övningar och vill att hunden alltid ska söka ögonkontakt för att få något. T ex när de väntar på Varsågod vid matskålen. Men det vi vill i t ex rapporten är ju att hunden ska fokusera framåt, inte på oss.
 
Det blev stora förbättringar med Cross i dag. Men det gäller att belöna, dvs släppa när han håller. Inte när han tuggar om. Mina observatörer föreslog dessutom kamp på olika höjder. Genom att hålla kamptrasan högt var han tvungen att dra neråt och Pang där släppte jag - belöning. Sedan inväntade jag rätt tillfälle att ta i trasan, dvs när han höll den stilla utan att tugga. 
 
Och vad spelar det för roll om han tuggar om då? kan man undra. I mitt fall handlar det om att jag inte tycker att leken är rolig om jag riskerar att komma mellan med fingrarna. Dessutom lär han ha tugget med sig i apporteringarna också. Så leken ska vi fortsätta att jobba med.