/ Olyckan / Valpar /

27 november - De har fått ögon!

Det har varit ett par händelserika dagar.
I förrgår upptäckte jag att det blivit ett sår på armbågen där tråden sitter från lagningen av min armbågsfraktur. Jag tyckte inte det var så farligt, men när jag berättade för Ove så så sa han att jag absolut måste till läkare för att kolla. Han vet mycket väl mitt motstånd vad gäller att boka läkartider. Det är alltid så himla krångligt med remisser hit och dit och inte vet man vart man ska vända sig. I går tog Ove saken i egna händer och ringde och bokade tid direkt på ortopeden. Jag skulle dit klockan åtta i dag. Jag återkommer till besöket i slutet av detta inlägg. För i går kväll såg jag att valparnas ögon börjat spricka upp. Men man kan nog inte säga att de ser något. Möjligen börjar de kunna skilja mellan ljus och mörker och det tar väl ännu någon vecka innan hörselgångarna öppnas.
 
Här kommer lite bilder. 
 
Först en bild på Skärnos som nog får byta namn till Storasyster eftersom nosen är svart nu. Hon ser ut som ett hängbukssvin, men det gör de alla tre.
 
En liten ögonspringa ser man, men det var inte lätt att fotografera. Jag fick hjälpa till lite så att linsen kunde fokusera. Hon har väldigt vackra färger.
 
Lillan lade jag i vågskålen för att få upp henne en bit. Man ser att även hon börjar få lite bruna ögonbryn, men inte lika tydliga färger som sin storasyster.
 
Så Granit som får en hel serie bilder i dag.
 
 
 
 
 
I går kväll ringde de från Mälarsjukhuset och ställde in min bokade tid. De hade tittat på plåtarna från 2008 och ville ha en ny röntgenbild. De hänvisade mig till Akuten. Vi var helt frågande här hemma. Det lät väldigt konstigt att behöva åka till Akuten för att få en remiss till röntgen. De hade väl lika väl kunnat ta in mig klockan åtta i morse på ortopeden och ge mig en remiss. Jag är ju liksom deras ärende. Men å andra sidan bekräftade detta det jag redan visste. Det är skitkrångligt att få sjukvård.
Men jag gjorde som min familj och mina facebook-vänner ville. Jag åkte till Mälarsjukhuset i dag. Jag tog med mig en bok för jag förstod att väntan skulle bli lång. Jag blev inkallad efter en timme och fick ta blodprov för att kolla att jag inte hade någon infektion. De kollade även temp och puls. Pulsen låg på 45-46 och det hade jag inte kunnat tro så lite som jag rört mig senaste månaderna. Sedan blev det ny väntan och vid tolvtiden blev jag inkallad på nytt. Då fick jag dra min historia igen och läkaren gav mig remiss till röntgen. Där fick jag åter vänta eftersom remissen inte hade kommit fram. Vid halv två fick jag komma in och röntga armen. Sedan fick jag gå tillbaka till Akuten och vänta ytterligare en timme. Nu gjorde inte det något alls med all väntan. Jag hade visserligen glömt att ta med mig en termos med kaffe, men boken jag läser är så bra att jag nästan blev irriterad när jag blev avbruten. Nu är det ju så att när man kallas in så får man vänta i ett undersökningsrum i ytterligare en kvart. Varje väntan fylldes med bra läsning och nu ska jag fortsätta med boken. Det är för övrigt Malin K Eriksson som jag kommer att dela monter med på Hundmässan i Stockholm 7-8 december. Vi kommer att stå i monter A:38. Kom gärna och besök oss. 
 
 
/ Allmänt / Valpar /

24 november - Oj, vad de växer!

 
Veckan har gått fruktansvärt snabbt. Jag har jobbat heltid och husse har fått se till att Allt-I har allt vad hon behöver. Helgen startade si så där. Jag uträttade lite ärenden efter jobbet i fredags och fick för mig att tvätta bilen. När jag svarat på alla frågor på panelen satte tvättmaskinen i gång. Den tvärstannade ungefär i jämnhöjd med hjulen. Det var bara att gå till Kundtjänst och så här efteråt tackar jag min lyckliga stjärna för att jag tvättade medan Bilia fortfarande hade öppet. Vi kunde konstatera att jag ställt bilen för långt till vänster. Borsten som ska rengöra hjulen hade fastnat. Det hela slutade med att ett par killar från verksta'n kom med en domkraft med hjul under och så var vi tre stycken som knuffad ut bilen åt höger samtidigt som en drog i domkraften. Himla skönt att komma loss och få åka hem och fira helg i någorlunda tid. Och bilen blev trots allt tvättad efter någon timmes problemlösning... ;-).
 
I går hade jag och Bolt en träff med Dollar och hans matte. Vi åkte till Kjula och tränade spår. Sedan hem och tittade på valparna, åt en hamburgare och avslutade med uppletande. Orkestern som skulle spela på en privat fest på Jädersgården tränade lite på eftermiddagen. Vi tyckte det lät så mycket i valprummet, så Allt-I och valparna flyttades upp till Josefinas rum. 
 
Biabädden är borttagen.
 
I dag hade jag en lång göra-lista i vanlig ordning. Det blev inte så mycket av den. Jag hann i stort sett bara åka till Tuna Park där jag köpte en extern hårddisk, skrivarpatroner och en del kläder. Jag flyttade ner valparna till valprummet igen och tog bort Biabädden. De börjar bli så stora, så risken är stor att någon kryper över kanten och inte kan ta sig tillbaka. Jag valde också att inte lägga dit någon flispläd. Valparna blir lurade av det mjuka och letar mat hela tiden. Jag tycker det är bättre med något med slät yta.
 
Sedan har det varit fotografering av valparna och TV-kväll. Det var lite svårt att fotografera eftersom Allt-I fäller och det fastnar hårstrån från henne på valparna. Här kommer i alla fall fotona:
 
 
 
Killen Granit som ökat från 555 gram till 1091 på en vecka.
 
Det ser ut som om han ler.
 
Lillan som ökat från 333 gram till 668 gram.
 
Så söt, påminner om Allt-I som liten valp. 
 
Skärnos, som inte längre har skär nos, har ökat från 464 till 878 gram på en vecka.  
 
Jag tror hon får en väldigt fin teckning. Det börjar komma vid ögonen, men det kanske det gör på Lillan också snart.
 
Ja, det var veckorapporten om valparna. Det bör kunna bli någon uppdatering framåt mitten av veckan då kanske ögonen spricker upp.

/ Valpar /

18 november - G-kullen är här!

 
I lördags var det Pubafton i Bygdegården. Ove gick ner och var med. Jag satsade på att vara hos hundarna och titta på TV för en gång skull. Vi kom i säng sent och följaktligen så vaknade vi senare än vanligt i går morse. Efter morgonpromenaden tog jag tempen på Allti. Döm om min förvåning när den låg på 37,3. Jag trodde att termometern visade fel och testade en annan. Men den visade samma. Som jag skrev i går så kan tempen variera under sista veckan, men jag var även beredd på att den varit nere under 37 och vänt. Det skulle innebära att det var dags för valpning. Allti hässjade en hel del under dagen, men följde med på en långpromenad på en timme i det fina vädret. Hon har hässjat ovanligt mycket så jag tänkte att det kanske är för varmt inne. På eftermiddagen bäddade hon och grejade i våra sängar. Jag tog tempen igen och den låg på 37,5 ena gången och 37,7 nästa. Jag jobbade en del vid datorn och Allti verkade som vanligt förutom att hon sa åt mig att ta fram lite tuggben ur skafferiet. Det gör hon genom att hoppa upp på mig och skrika lite i mina öron.

Sedan var det vår TV-kväll med Solsidan och Bron. Allti låg i en fåtölj och var ganska orolig. Hässjade och vred och vände på sig. Ove gick och lade sig och jag fortsatte med mina utskick som aldrig verkar bli klara. Vid halv elva ropade han och sa att det var lite konstigt med Allti. Jag såg att hon var orolig och hade ont. Gnydde, hässjade och trampade runt. Så vi gick ner i valprummet och det dröjde inte länge så kom den första krystvärken tio över elva. Tjugo minuter senare kom första valpen. Det var en tikvalp på 464 gram. Jag vägde henne visserligen inte då, utan ett par timmar senare. Allti vill inte att jag tar upp valparna. Då lägger hon huvudet på dem, gnyr och försöker trycka ner dem till sig. Eller också börjar hon nagga på dem.
Sedan var det lugnt fram till 00.50 då värkarbetet började igen. En liten tjej på 339 gram kom 01.20. Black & tan hon också. 01.41 startade värkarna igen. 02.10 kom "Granit", en grå kille på 555 gram. 

Jag låg på soffan i valprummet i natt och somnade väl framåt halv fyra i morse och sov från och till tills alarmet väckte mig halv åtta. Klockan nio var jag på jobbet. Nu har jag i alla fall hunnit titta på de små och fotograferat dem så gott det gick med deras nitiska mor som inte var av den uppfattningen att jag skulle flytta på dem. Så det blev som det blev. Mamma Allti får bestämma. Det är hennes valpar... ;-)
 
 
Här en bild på den förstfödda som fått arbetsnamnet "Skärnos". Hon ser svart ut men om man kollar på hennes ben och under svansen så ser man tan-färgen.
 
Ytterligare en bild på "Skärnos".
 
Här tvättas "Skärnos" av mamma. Hon har en hel del vitt på bringan denna lilla tjej. 
 
En närbild på den gråa killen som faktiskt får sitt riktiga namn direkt. Enduros Granit ska han heta. 
 
Den andra tiken, på bara 333 gram har fått arbetsnamnet "Lillan". Även hon har brunt på benen och under svansen.
 
Här en närbild av Granit och "Lillan" när de sover hos mamma.
 
Sedan tackar jag för att valparna började födas en söndag. Det blir bra mycket enklare att göra veckouppdateringar då.. ;-)