/ Träning /

25 november - Enduros Allt-I

Jag har varit i Stockholm ett par dagar denna vecka så det har inte blivit så mycket träning. I stället fick jag trösta mig med en kanonmiddag på Operakällaren. Skämt åsido så är det otroliga kontraster - från ett lugnt liv på landet och morgonpromenader i Kjula med pannlampa på huvud till att befinna sig i huvudstadens glas och betong. Jag begriper inte hur någon vill bo där och dessutom betala en förmögenhet för det.

29111-222
Enduros Allt-I

I dag hade jag bestämt mig för att åka till klubben och träna lydnad. Dessutom skulle vi filma lite. Tyvärr har jag inte riktigt lärt mig teknikaliteterna så skärpan blev si så där både på filmen och fotona. Nåja, man kan säkert fantisera i hop det som saknas..;-). På bilden ovan har jag faktiskt retuscherat bort kopplet som hängde fult och störde, men jag lovar - inget annat är retuscherat på hunden. Hon är precis så fin..;-)

Jag började med Duro och där måste jag ta mig en funderare. Han pep i princip hela lydnaden. Pigg och alert, gör allt, men piper. Vilken skillnad mellan honom och Allt-I. Hon är knäpp tyst. Till och med så tyst att jag funderar ver hur jag ska få fram något skall på henne. Men det kommer nog vad det lider. Jag har en plan....Som sagt kvaliteten på filmen är inte den bästa. Förmodligen för att vi glömde trycka in knappen som ger auto-fokus. Men sedan har jag inte begripit varför photobucket förstorar upp filmen så att upplösningen blir för dj...lig? Ärligt talat så vet jag inte vilket format man ska spara ner i för att detta ska bli bra, men jag får säkert något tips av någon som kan tala om för mig vad jag ska göra. Här är i alla fall en kort film på Allt-I:
/ Allmänt /

23 november - Fy för nya regler!


Lydnadsträningen har fortsatt med både Duro och Allt-I denna vecka. Det tar inte särskilt lång tid eftersom jag begränsar mig till några få moment varje gång. Allt-I har börjat lyssna på Fot-kommandot och jag tycker att ingångarna börjar komma även om jag hjälper henne lite genom att visa med handen Jag ska börja med att klicka fram det, men hon är inte lika duktig på att ta klickern som Duro ännu.

I kväll var jag vid brukshundklubben och tränade medan Sofie spelade basket. Jag testade att belöna klicket med leksak i stället för godis vilket innebar lite tankemöda för Allt-I. Eftersom jag inte hade den vanliga targeten med mig så tog jag bara en kona som stod på planen. Sedan stod jag där med leksaken. Allt-I satte sig framför mig och när inget hände hoppade hon upp efter leksaken. Eftersom hon inte kom åt den satte hon sig ner igen. Så tittade hon på konan och gick fram och "duttade". Klick och så kom leksaken. Jag gjorde detta några gånger och det gick allt snabbare för henne att ta sig till konan.

Varför nu detta? Jo - i går kom de nya reglerna med posten och jag hade haft klart för mig att fria följet försvinner i appellklass, men att man inför hopp-sitt redan där hade gått mig spårlöst förbi. Man kan fråga sig hur de som gjort reglerna tänker. Visst  - det går "skitsnabbt" att lära in hopp-sitt - inte alls något svårt moment. Men vill man få in det säkert och korrekt så måste man ju lära hunden att ta ut avståndet på andra sidan. Själv vill jag att hunden fortsätter full fart framåt tills jag säger sitt. Därför tycker jag att det är vansinnigt att lägga in det redan i appellklass. Risken är att de som inte tänkt till och som inte tar sig den tiden kommer att lära in hopp-sitt på 65 cm hindret och nöjer sig med att hunden hoppar över och sätter sig direkt. När hindret blir högre kommer de troligtvis (som jag gjort ) upptäcka att de vill ändra hundens position på andra sidan hindret. Det är ju också så att ju närmare hindret hunden sätter sig, desto känsligare är det om hunden inte sitter rakt framför hindret. Ju längre ut, desto mindre betydelse har det eftersom hunden har flera meter på sig att vid återhoppet komma rakt på hindret. Fy fasen att behöva börja med detta redan nu! ...Det var mycket bättre förr....börjar nog bli gammal...;-)

Eftersom Marianne med Ampe vill se lite filmer på Allt-I så ska jag försöka lägga ut det i helgen. Jag har tagit första steget genom att bli medlem i photobucket. Har nämligen insett att minnesutrmmet på hemsidan är för litet för såna "extravaganser". Vi får se om jag lyckas ta fram någon bra bildsnutt på min fantstiska vovve.

/ Träning /

18 november - Korta dagar

Jag har varit jättetrött denna vecka och "sov över" morgonpromenaden både torsdag och fredag. Ove påpekar att hundarna inte dör av att ta det lite lugnare under ett par dagar, men själv har jag grymt dåligt samvete...

I dag startade dagen med snabbrastning av hundarna eftersom jag och Sofie skulle ut och rida. Sofie rider regelbundet, men jag har inte varit ute på 28-åriga Pluto på väldigt länge. Jag ville därför rida ut så tidigt som möjligt innan all trafik kommit i gång. Tja, så värst mycket trafik är det inte här ute överhuvudtaget, men det är i alla fall lugnast på förmiddagen.

Efter ridturen så tog jag med mig Duro och Allt-I och för att träna spår och uppletande. Jag började med att lägga båda spåren. Åt Duro blev det ett ca 1000 meter långt spår med 7 pinnar + slut. Allt-I fick ett kortare spår med 3 pinnar + slut.

Medan spåren låg så vallade jag tre korridorer och lade ut 4 föremål. Allt-I fick börja och det var första gången hon fick leta utan synretning. Det var inga problem med "programmeringen", utan hon drog järnet och hittade föremålen. Till att börja med var avlämnandena si så där. Hon stannar ca fem meter i från mig och lägger ner föremålen. Med lock och pock kommer hon in med dem och jag byter mot godis. Det sista föremålet kom hon ända in direkt.

Sedan hände ett litet intermezzo när jag skulle sätta in Allt-I i bilen. Jag öppnade grinden, tog av henne halband med koppel och allt för att be henne hoppa in. På ett litet killevipp hade hon gett järnet ut i skogen och hittade sitt spår - med nosen i backen bakspårade hon snabbt till den näst sista apporten (hon kom in på spåret mellan slutet och den näst sista pinnen). Glad i hågen tog hon pinnen och kom i full fart till mig med den. Det var bara att berömma och se glad ut. Jag var trots allt glad att hon inte drog hela spåret.

Duros uppletande var också bra, men jag ska erkänna att lilltjejen är snäppet "värre" vad gäller intensiteten i letandet.

Allt-I fick därefter gå sitt spår eftersom Duros spår skulle ligga längre. Jag skippade spårlinan på båda hundarna i dag och använde i stället ett koppel i spårselen. Allt-I spårade som en dammsugare. Jag tror inte hon lyfte på huvudet mer än en gång. Hon kom på fel sida om ett träd. Tvärstannade och fortsatte på "rätt" sida.  Hon stannade vid alla apporter (de tre som fanns kvar), men tog inte upp dem förrän jag började leka med dem. Det kommer.

Duro spårade mycket lugnare och med nosen i backen när jag hade ett kort koppel i stället för lina. Det är enklare att hålla sig nära med koppel än med lina. Åtminstone jag glider längre och längre bak, så jag ska köra så här ett tag nu för att se om det blir noggrannare spårarbete och om jag kan få honom att hålla lägre tempo. Två av pinnarna gick han över, men totalt sett så var det bättre än det har varit tidigare. Nu får vi hoppas att det dröjer ett tag innan snön kommer så kanske man kan spåra även över jul och nyår.

Ja detta var väl vad vi hann denna dag. Jag ska försöka få till inbjudan till distriktets domarkonferens innan det är dags att göra sig i ordning för fest (vi är bortbjudna i kväll).

I morgon planerar jag för rapportträning och lydnad. Förhoppningsvis ska vi hinna lite jobb ute på tomten också innan det blir mörkt.