/ Allmänt /

Äntligen en uppdatering

Jag tror att jag är förlåten att mina uppdateringar har varit sporadiska. Jag vill absolut inte fylla min hundblogg med djupa utläggningar om existensiella frågor, ut skriver lite sporadiskt om min sjukdom och mina tankar kring det på min författarblogg i stället.

Endurohundarna har varit ute på tävlingsbanan och det har presterats ett antal bra resultat. Resultat med cert står dessa hundar för:
 
Linda med Enduros Clicker har nu tagit sitt femte cert i sök.

Lillemor Arthursson med Enduros Freda har tagit sitt andra spårcert.
De slog till med 614 poäng och då ska man veta att Freda fyller 3 år i dag.
 
Emma Lundgren och Enduros Diamant har tagit sitt tredje cert och kan nu titulera sig SE RPCH.
De är dessutom klara för sitt andra SM i rapport.
 
I dag fyller F-kullen 3 år. Ett stort grattis. Förutom Fredas framgångar på tävlingsbanan, så har Freck bestått IPOII, han är L-testad lämplig att prövas som polishund och arbetar som väktarhund. Fnittra och Farah är också L-testade. Fnittra lämplig att prövas som polishund och Farah som väktarhund. Båda jobbar för fullt för att starta lägre klass i år. Fix It och Falco kommer att vara med på helgens MT i Östhammar tillsammans med några hundar i E-kullen. Det ska bli roligt att se dem på MT-banan. Här några foton från 7 veckors ålder:

Freck och Freda.
 
Fnittra och Fix It.
 
Farah.
 
Falco.
 
Jag tränar på med Guzzi och det går framåt. På skyddet är det mest anskällningar, men även att belastning med softstocken. Tyvärr utsattes hon för en del dumheter med piska under en helg förra hösten bara 9 månader gammal. Jag förstår fortfarande inte varför så många är inne på aggressionsutveckling på unga hundar. Särskilt på en hund som har ett naturligt allvarspaket. Hon stod emot väldigt bra där förra hösten, men när vi kom hem så var hon plötsligt orolig i betten och visade överdrivet mycket allvar. Sedan har vi inte tränat kontinuerligt p.g.a sjukdomar och valpkull, men när softstocken kom fram ville hon gärna undvika den. Till att börja med släppte hon bettet, men det har hon slutat med. Jag ser det inte som något stort problem för Guzzi, men så himla onödigt och dum matte som inte sa i från på skarpen. IPO-spåret går framåt och hon börjar få säkra liggmarkeringar. I lydnaden måste jag ta tag i bakdelskontrollen och såväl höger som vänster om halt. Även apporteringar och framförgående ligger i fokus. Min ambition är ju att starta både appellen och BH-provet i höst. 

Förra helgen var vi på ett mycket trevligt och lärorikt IPO-läger. Här några foton därifrån.
 
Stackars Guzzi har inte fått eget halsband, utan använder mammas.
 


 
Nu ser jag fram mot ett stort antal hundevenemang i sommar. Det börjar nu i helgen med MT för E- och F-kullen. Några av hundarna i F-kullen kommer dock att göra sina MT senare på annan plats. I G-kullen är de ju bara tre hundar och då Gissa börjat löpa så blir det bara Granit och Guzzi.

Nästa helg är det andra valpträffen för H-kullen. Sedan fylls det på med diverse träningsläger. Jag ska åka på en veckas IPO-läger i Solleteå första veckan i juli. Sedan har jag ett par instruktörsuppdrg i rapport i sommar. Vecka 29, den 15-19 juli har vi kennelläger. Årets höjdpunkt skulle jag vilja säga. 

Jag önskar alla en trevlig helg. Nu kommer värmen :-)
/ Allmänt / Valpar /

H-kullen 2 veckor

 
Det har varit en vecka med underbart väder sedan senaste uppdateringen. Jag har nu tagit mig i kragen och skriver ordentlig träningsdagbok för Guzzi. Inte för att vi tränar mycket, men för att kunna följa upp det vi gör. Närmaste månaden kommer mest att handla om att bygga fysik lugnt och skonsamt. Med andra ord går vi långpromenader i obanad terräng. Med den snö som ligger är för övrigt all terräng oanad just nu. Jag har även hunnit med ett par lydnadspass och i tisdags var vi med på skyddsträningen för första gången på ett par månader. Bita kan hon fortfarande, däremot finns det en del att säga om anskällningen. Så jag måste börja träna mer på det själv hemma.
 

I dag är valparna 2 veckor. Den senaste veckan har de börjat ta sig upp på alla fyra och försöker med vingliga och hukande rörelser ta sig fram. Ögonen har börjat spricka upp och jag vet att om en dryg vecka övergår de från sitt marsvinsliknande tillstånd till att alltmer likna små hundar.

Jag har vägt och fotograferat de små. Här kommer veckopresentationen:

Ettan är en väldigt mörkt grå tik. Hon vägde 455 gram dag 2 - 633 gram vecka 1 och i dag 894 gram.
 
 Ängeln är också grå men något ljusare än Ettan och Snabba. Viktkurvan är 461 g-508 g och 761 g.
 
 Sotis är en svart tik med bruna tecken. Hon har försett sig med mat. Hon vägde 410 g dag 2 - 596 g vid en vecka och i dag 885 gram.
 
 
Snabba får två foton eftersom gäspningen var så söt. Viktkurva: 455 g - 557 g - 811 g.
 
 Nosa är en svart tik med bruna tecken. Viktkurva: 420 g- 590 g - 904 g.
 
Lillan kom som sista tik och valp nummer nio. Hon är helt grå utan något vitt alls. Den grå nyansen är ungefär som Ängeln, men med mer inslag av rött. Viktkurva: 404 g - 538 g - 820 g. 
 
Det var svårt att få någon bra bild på Farstun. Men så är han ju född i farstun också. En mörkt grå hane. Viktkurva: 384 g - 506 g - 722 gram i dag.
 
Stjärnan är en svart hane med bruna tecken och han har en vit stjärna på bröstet. Viktkurva: 430 g  630 g och i dag 898 gram.
 
Grålle är en helt grå hane. Nyansen ljusare än Farstun, men fortfarande mörk. Han får två foton genom att han satt upp på en. Han är tungviktaren i detta gäng, men då ska man komma i håg att detta gäng är lättviktare om man jämför med en normalstor kull. Viktkurva: 480 g - 597 g - 959 g.
 
 Svansen är en mörkt grå hane. Han och farstun är jämnstora. Viktkurva: 384 g - 461 g - 735 g.
 

De enda kull som jag dokumenterat ordentliga viktkurvor på var B-kullen. Dels vägdes de varenda dag första veckan och sedan en gång i veckan till 5 veckors ålder. Men då hade jag en hövåg som jag använde. Det blir svårt att fortsätta väga H-kullen med hushållsvågen. Jag roade mig med att jämföra viktutvecklingen mellan vår minsta kull (G-kullen med tre individer) och H-kullen som är den största kullen. Jag har inte tagit med alla i H-kullen, men diagrammet visar att kullstorleken definitivt spelar roll.



Gissa som bara vägde 333 gram vid födseln ökade till 1216 gram på 2 veckor. I H-kullen är det ännu ingen som väger över 1 kg. 
 
I övrigt har dagen gått till ett besök hos Josefina och Fendi i Uppsala. Nu dags för kvällsrastningarna.
 
 
 
 
 
/ Allmänt / Valpar /

Tio små ljusglimtar

 
Jag vet att många varit inne och kollat på bloggen. Av olika anledningar har den legat nere sedan i november. En anledning är att jag höll på att förlora Guzzi, som legat 17 dagar på Strömsholm och större delen av denna tid var utsikterna mycket små. Jag återkommer med ett blogginlägg där jag berättar mer om detta trauma.

Dio med Enduros H-kull.

Redan vid ultraljudet visste vi att det sannolikt skulle bli en stor kull. Dio kom hit med sin matte i början av förra veckan, men jag förstod nog att hon inte skulle gå med valparna 63 dagar. Hon var tjock som en tunna redan dag 49. Vi dräktighetsröntgade dag 52 och kunde se att det var 11 valpar. Eftersom det var så fullt med valpar så kunde det möjligen finnas någon dold bakom en annan, men minst 11 valpar visste vi att det var. Sedan har matte Annelie varit jätteduktig med att följa mina anvisningar och tagit tempen. I tisdags, dag 57, började det hända något. Tempen som legat konstant på 37,7 gick ner till 37,4 och en timme senare 37,0. Efter ytterligare en timme var den uppe på 37,7 igen. Jag tänkte att det kanske bara var hormonerna som kämpade mot varandra. Framförallt genom att Dio var så lugn. Inga hässjningar eller något gnyende som tydde på att öppningsskedet var i gång. Så vi gick och lade oss, men jag hann nog bara slumra någon timme innan Annelie ringde från valprummet och sa att vattnet hade gått. 23.10 startade krystvrkarna och 23,53 kom första valpen. Det blev en lång natt och en lång förmiddag. När nio valpar kommit tog det lång tid utan krystvärkar. Vi bestämde oss för att åka till Strömsholm, men då kom valp nummer tio. Efter smskonversation med veterinärexpertis lastade vi in Dio och valparna i bilen och åkte. Dels tyckte vi att det var långa avbrott i värkarbetet och dels ville vi säkert veta hur många som fanns kvar. Det fanns en valp kvar och den överlevde inte. Vi tyckte alla att det var skönt att veta att valpningen var klar. Dio mår bra och valparna likaså. 

I vanlig ordning har vi satt arbetsnamn på valparna och det var ett litet helsicke att kännetecken på dem alla. Här kommer en presentation av H-kullen:

Ettan - grå tik med lite vitt på bröstet.

Ängeln - grå tik med ljusa "vingar" vid skuldrorna.
 
 Farstun - liten grå hane med liten vit prick fram som föddes i farstun på väg in efter en liten promenad med Dio. Han vägde minst med sina 342 gram.

Stjärnan - svart hane med gula tecken och en vit stjärna fram.

Grålle - en stor grå hane. Vägde 480 gram, vilket var mest av alla.

Sotis - en svart tik med väldigt lite gula tecken.

 Snabba - en grå tik som kom ganska snabbt efter Sotis.

Nosa - en svart tik med gula tecken som fått sitt namn genom att hon kom ut med nosen först och utan fosterhinnor.

Lillan - Grå tik utan vitt.
 
 Svansen - grå hane som kom ut med bakben och svans först.