/ Allmänt /

19 maj - En riktig hundhelg

I fredags åkte jag och veterinärbesiktade Cross efter jobbet. På eftermiddagen kom Oskar med Freck hit tillsammans med ett par av Oskars klasskamrater. Alla tre skulle till Strömsholm på IPO-träning lördag-söndag. Nu övernattade de hos oss och vi passade på att grilla för första gången i år. Sedan gick vi ner till grusplanen och tränade lite. Ungdomarna var så duktiga med sina hundar. Jag ville bara köra lite galopper på framåtsändandet med Allti. Efteråt ångrade jag mig. Jag har verkligen något att fundera på med galopperna. Om jag står stilla och kommenderar framåt så galopperar hon ut och håller galoppen fint. Men om jag går en transport så blir det max ett par galoppsprång alternativt så travar hon ut. Inget man löser ett par dagar innan tävling.


I går var det dags för Cross att flytta till sin nya familj i Mellerud. Det kändes lite i hjärtat att skicka i väg honom. Han har varit så enkel att ha här. Visserligen har jag haft en del dåligt samvete de dagar då jag inte hunnit motionera alla konstellationer som de skulle behöva. Men det har varit en trevlig hund att ha att göra med.


Cross med sin nya husse Christoffer Bengtsson.

I går eftermiddag gick jag en långpromenad med Allti och Bolt. Det var otroligt kvavt väder. Sedan packade jag ryggsäckarna inför dagens rapportpremiär i Flen. 

Det sved i ögonen när väckarklockan ringde kvart över fem. Hm, tänkte jag, om brukshundsporten ska överleva och locka ungdomar måste något göras åt dessa fruktansvärda starttider. 07.00 en söndag, är inte lockande. Vi var ute i god tid och hann dricka en kopp kaffe innan lottningen. Jag drog startnummer 1. Jag gillar inte startnummer 1, men det är inget jag direkt hetsar upp mig för. Jag vet att det går långsammare och att vi riskerar tidsnerdrag men vi har flera gånger haft spiken utan att få tidsnerdrag också. Så jag funderade inte mer på det utan tyckte att det var rätt bra att veta att vi inte skulle kunna få strul framför oss.

Sträckan startade över ett gärde i 200-300 meter innan den gick in i skogen. Efter ytterligare ett par hundra meter på stig så blev det obanat resten av sträckan. Jag tyckte att det kändes långt till B-stationen, men det tycker jag alltid. Det som förbryllade mig var att Allti gick bakom mig hela sträckan ut. Hon brukar ligga på framåt. 

Så blev det dags för första skicket. Allti gick hyfsat på tå för att starta först och sprang i väg i bra fart ut. Full fart kunde de inte ha eftersom de var tvungen att zickzacka mellan några stenar. Vid femtiometersgränsen drog hon i väg åt höger där det gick en stig, men stannade upp och letade upp sträckan och fortsatte mot A. Men felspringningen åt höger, som hon upptäckte snabbt, innebar att hon kom av sig och jag tyckte allt att tempot var ganska makligt uppför bergsknallarna. När jag jämförde hennes tider till första skytten med de övriga så hade hon tappat 10-15 sekunder och ca tjugo sekunder till skytten närmast A. Det visade sig sedan att hon tappade en halv minut på första sträckan. Hoppet är det sista som överger en heter det. När det var dags för andra sträckan kändes det bättre. Nu var det ju förlängningssträcka och då spelar det mindre roll med startnummer 1 tänkte jag. Men även här började jag fundera på vad hon egentligen höll på med. Det kändes som en evighet och det visade sig att hon tappade ungefär en minut på de övriga hundarna. C-stationen låg exakt på samma ställe som förra året och även om banan inte var dragen exakt likadant så ger en jämförelse med förra årets tider en fingervisning om hur illa det var. Förra året hade hon 3.50 resp 3.04 på andra och tredje sträckan. I år var tiderna 4.40 respektive 4.30. Nåja, detta visste jag inte där ute i skogen. Jag visste bara att det gick väldigt mycket långsammare än normalt.Tidsnerdrag kan jag ta, men nu började jag oroa mig för om prinsessan verkligen skulle springa tredje sträckan. Det fanns inte mycket tryck i henne. Hon liksom bara gick och lullade vid sidan när vi gick fram till framföringen. Jag försökte peppa henne med "ska du gå till husse?!" men hon tittade bara dumt på mig som om jag var en idiot. Sprang gjorde hon och det var skönt att höra båda skotten. Även om jag gärna hade hört hennes skott lite tidigare. Bara fjärde sträckan kvar. Men den gick inte bättre den. Jag tror att hon tappade nästan två minuter på den sista sträckan.

När vi var tillbaka vid klubbstugan fick jag för första gången klart för mig att Allti tappat 4.33 på snabbaste hund. Det innebär betyg 8,5. Lite chockartat faktiskt. Jag kan inte påminna mig att hon någonsin haft ett rapportbetyg under 9,5 tidigare och då har det hänt tre gånger under hennes tävlingskarriär. Jag räknade snabbt ut att vi tappat 42,5 poäng. Inte ens med en Allt-lydnad på topp skulle jag klara att ta in detta. Det är då tanken slår en: är det verkligen någon mening att fortsätta. Men det är klart att vi fortsatte. Denna tävling gick ju främst ut på att kolla av var vi står. 

Efter platsligningen var det uppletande. Det gick på ett gärde upp mot en skog och med lite stenpartier i rutan. Allti letade väldigt bra. Vårt enda problem var att hon hade svårt att släppa vid ett par tillfällen. Domarna var snälla och vi fick trots det 8,5-9. Jag bävade för lydnaden, men det var bara att ge sig på den. Om jag tar de positiva sakerna så var det stegförflyttningarna som fungerade bra i fria följet där vi fick 9-9. Regelrätt inkallning med ställande och läggande har jag inte kört sedan i höstas. Det var därför ganska spännande att se hur momentet skulle fungera. Hon kom i full fart (vilket är det enda vi tränat på) och fan tro det, men hon tvärnitade på ställandet och lade sig snabbt på läggandet. Bra galopp in. Där fick hon 9,5-9,5. Nerdrag för avslutet som var lite trevande. Sedan kom då vårt "paradnummer" som hon varit så duktig på - framåtsändandet. Men jag visste att hon inte skulle galoppera ut och det gjorde hon inte heller. Men travet var i alla fall så pass att hon kom ut på godkänt avstånd innan hon saktade ner. Vi fick 7-8 på framåtsändandet. På krypet missuppfattade hon mig vid halten och var på väg att sätta sig så jag fick ge ett kommando. Där åkte vi ner till 6-7. För att göra en lång historia kort så var betygen på framåtsändande och kryp våra sämsta. Hon hade 8,5-8,5 på skallet som jag var väldigt nöjd med. I övrigt fick vi 9 och 9,5 på resterande moment och en lydnadspoäng på 260,75. 



Efter rapporten hade jag inte kunnat drömma om att dagen skulle sluta med en vinst. Men vi åkte faktiskt hem med Alltis 21:a cert. Jag har naturligtvis funderat en del på rapporten. Frågan jag grunnar på är vad hon skulle haft för tid om hon hade fått ett annat startnummer. Det får vi inte veta. Men eftersom jag inte vill vara med om en liknande rapporttävling igen så kommer vi inte att starta fler rapporttävlingar förrän framåt augusti. Risken att vi drar startnummer 1 är alldeles för stor och jag tror inte det är bra för hennes minnesbilder att lufsa sträckorna på det här viset. Då är det bättre att träna. Vad gäller framåtsändandet och att få till galoppen igen så tror jag det är väldigt svårt. Men det ser jag som en intressant utmaning. Jag har ett par moment till som har lite urspårning över sig. Intressant.
 
Enduros Clicker uppflyttad till elitklass sök.

Men det är fler Endurohundar som har tävlat i helgen. Linda med Clicker blev uppflyttade till elitklass sök. De hade smått fantastiska 561 poäng i högre sök.

Lina med Bestha Elsa har tävlat elitklass spår och kom tvåa på 560 poäng. 

Så roligt! Nu kommer de Endurohundarna. Grattis tjejer!

Enduros Bestha Elsa certpoäng i spår.
/ Allmänt /

17 maj - Drive gör karriär i yrkeslivet

 
 
Som uppfödare blir man faktiskt väldigt stolt. Visst utför våra tävlingshundar fantastiskt arbete. Men detta är trots allt "på riktigt".
/ Allmänt /

16 maj - En elithund till och andelen korade har ökat med 350 %

Enduros Diamant uppflyttad till Elitklass spår.
 
Mina egna dagar rusar fram. Det kapitel i rapportboken som mer eller mindre tagit knäcken på mig är Fysträningen. Jag är dock glad att jag har en forskare på SLU som kan verifiera mina påståenden vetenskapligt och en redaktör som inte ger upp i första taget. Snart är den klar och det kan vara mödan värt att lägga på ett extra kol. 

Förra helgen var det "Lilla Julafton". Korning för C-kullen. Samma helg som kennel Enduro utökade andelen korade hundar med 350 % så fick vi ytterligare en elithund i form av Diamant som blev uppflyttad från högre klass på 537 poäng. Snyggt jobbat!

Elisabeth med Cinza samt Christer och Anneli med Cenit kom hit redan på fredag kväll. Vi satt uppe till framåt ett och åtminstone jag var ganska trött på lördagen då det bar i väg till Eskilstuna Schäferhundklubb. Det var kallt på förmiddagen och jag hade inte tagit någon jacka med mig. De kalla vindarna gick rakt i genom min tunna fliströja. Men vad gjorde det. Samtliga deltagande hundar skötte sig otroligt bra. Cash kunde inte vara med på grund av komplikationer efter en operation. Det innebar att Drive kallades in och jag tror ingen blir ledsen om jag höjer honom till skyarna. Förutom ett imponerande MT på 565 poäng så tyckte jag framförallt att han hade vuxit på sig, var mindre fladdrig och harmonisk på något vis. Filmerna är inte klara än, så jag får bjuda på lite foton så länge. 
 
Canis Royal (Rex) sliter och drar.
 

Han är otroligt vacker den här killen.


Korad Enduros Canis Royal.


Den mörka killen med lång päls igen.


Cax på 40 meter.


Cax på figurraden.


Cax med haren.


Cax.


Cenit sliter och drar.


Cenit hälsar på dumpen.


Cenit var inte alltför överväldigad av kälken.Inte ofta man ser henne med ragg.


Clicker på 5 meter.


Cinza på kälken.


Cinza hade ett härligt fotarbete på sossgubben.


Clicker på 5 meter.


Clicker sliter och drar.


Clicker springer fram till dumpen.


Clicker på kälken.


Cross på dumpen.


Cross och jag.


Cross.


Cross på skramlet.


Cross på momentet uthållighet.


Drive (Bastian) på 40 meter.


Drive sista metern.
 
Drive reagerar direkt. Dumpen har knappt lämnat marken.

I nästa ögonblick är han framme.

Drive (Bastian).
 
Drive på kälken.Inte en tvekan.
 
Canis Royal (Rex) på hanteringen.

I ögonblicket för gripande.
 
Hela lördagen gick i ett nafs. En underbar dag med många fina intryck. Söndagen var också helt underbar. Jag och våra övernattningsgäster åkte till Eskilstuna BK och tränade lydnad och uppletande. Cenit såg jag ju för bara någon dryg månad sedan, men Cinza har jag inte sett på två år. Trevliga tikar båda två. Och det är nu klart att jag även kommer att använda även Cinza i avel.

Jag har tränat sparsamt denna vecka. Lite lydnad söndag och tisdag. Vattentrask i måndags och rapportträning i går. Det var Elda På med familj som kom och tränade med oss. Hon skötte sig riktigt bra liksom morsan. 

Helgen är fullbokad. Freck kommer hit i morgon och hans husse med kompisar ska sova över till på lördag. På lördag är sista dagen med Cross. Det är med blandade känslor jag släpper i väg honom. En så underbar hund <3.
 
På söndag är det tävlingsdebut för i år. Jag har inga stora förväntningar utan ser det som en koll var vi står. Jag tror jag vet ungefär vad som inte är så bra, men som sagt - det visar sig.