/ Valpar /

29 december - Nu har jag bestämt mig!

Så sitter jag här dan före dan. Men inte dopparedagen utan operationsdagen. I morgon ska den elaka ståltråden i armbågen förhoppningsvis åtgärdas så att den slutar sticka hål i huden inifrån. Det är en nedrans massa förberedelser där jag i dag ska duscha två gånger med 4 timmars mellanrum och använda Decutan/Hibiscrubsvampar. I morgon bitti innan avfärd till Mälarsjukhuset ska jag återigen använda det där desinficerande medlet. Det låter lite överdrivet för en armbåge, men jag antar att det handlar om att man inte ska dra in en massa skit i operationssalen. De kanske vet att jag har en valpkull som kissar och bajsar en massa, vad vet jag... ;-).
 
Guzzi.
 
Jag har funderat som tusan över vilken av tikvalparna som ska stanna här. Av det jag har sett så finns det fördelar med båda två. Jag gick på ren inutition och tror att Storasyster är den som kommer att passa mig bäst även om det är en äventyrlig tjej som sover minst av dem alla tre. Hon blir jobbig, det är helt klart.
 
 
I onsdags åkte de bil för första gången. De var så tysta och fina i bilen. Bolt och Allti fick köra lite intervaller. Vi började väldigt lugnt efter det långa uppehållet. Men det syntes att de tyckte om att komma i gång igen. I torsdags hade vi släktmiddag med kalkon och medan vi åt fick valparna vara i valphagen i hallen. Jag gav dem märgben och det fungerade ett tag innan det blev gråt och tandagnisslan. 
 
Granit med sitt märgben.
 
Gissa med sitt märgben.
 
Guzzi med sitt märgben. 
 
I dag är de 6 veckor. Helt otroligt vad tiden har sprungit fram. Jag börjar oroa mig en aning. Det gör jag varje gång vi ska utöka flocken. Då vet man att livet tar en ny vändning och aldrig blir sig likt mer igen. Det kommer att bli otroligt mycket jobb det närmaste året. Det är under det första året jag lägger ner mest tid och det kommer bli många dubbla promenader. Men så var det när Allti var liten också. Först en långpromenad med de vuxna och sedan en promenad bara hon och jag. Dag ut och dag in... hmm 2014 blir ett tufft men säkert roligt år.

Fina Farah på besök i dag.
 
Farah med familj har varit och hälsat på i dag. Vi tog ut valparna i det fina vädret och det blev veckofotografering. Jag fick t o m tillräcklig laddning på videokamerans batterier så jag kunde få i hop en liten actionfilm med valparna ute. Här kommer resultatet från fotografering och filmning.

Enduros Gissa 6 veckor.

Enduros Granit 6 veckor.
 
Enduros Moto Guzzi 6 veckor.
 
Granit tillsammans med Farahs lillmatte Andrea.
 
Granit biter på en bricka i köket.
 
 
Utöver utevistelse med mycket bus så har valparna avmaskats och fått sina klor klippta. Nu hoppas jag att Ove klarar av att sköta om dem i morgon när jag är borta.
/ Valpar /

22 december - Nu vänder det!

Det gäller att tänka positivt. Nu blir det ljusare igen. Det trista just nu är att det är så lerigt ute. Jag hoppas det snart blir några minusgrader och gärna ett lagom tjockt snötäcke. Bara så pass att det går åka skidor, men ändå försvinner snabbt framåt slutet av februari. Vi skulle behöva en riktig vår för en gång skull. Särskilt angeläget känns det nu när jag ska bli valpägare.
 
"Familjen" ute i det fina decembervädret.

Valparna ja. De blev 5 veckor i dag och de blir busigare för varje dag. Men i ärlighetens namn så sover de väldigt mycket. De var ute en kort stund i torsdags förmiddag och i dag var de ute för andra gången. Nu ska jag vara ledig fram till mitten av januari, om jag inte blir inkallad som vikarie någon dag förstås. Så nu kommer de att få vara ute varje dag hade jag tänkt och det är dags för Allt-I att börja röra sig lite mer. Hon ammar dem fortfarande några gånger per dag, men alltmer ovilligt.
 
Granit, Storasyster och Lillan.
 
I dag var Gissas matte och husse på besök. Nu vet vi i och för sig inte vem som är Gissa och vem som är Guzzi än, men någon av dem är det.
 
Granit.
 
Lillan.
 
Storasyster.
 
 
Granit nosar på sin favoritleksak.
 
Granit gnager på Ann-Margrets fot.
 
Hmm, han ser fundersam ut.
 
Lillan. Fasen att min fot skulle sticka fram... ;-)
 
Lillan biter i en kampdutt. Jag fick ljusa upp fotot lite så den skulle synas.
 
Storasyster.
 
Det blir inte lätt att välja valp. Lillan ligger lite efter i utvecklingen. Inte mycket, men ett par dagar. De äter bra alla tre. Jag försöker hinna ge dem mat innan Allt-I hinner dit och de slickar fatet rent. De har varit bra i magen hela tiden. Det var bara de första dagarna vid 3 veckor när jag började med smakportioner som de gnydde lite och jag tror att de hade lite magknip.

De börjar så smått intressera sig för leksakerna, men kampar fortfarande mest genom att bita tag i varandra och ruska. Det brukar utmynna i hjärtskärande skrik följt av ilska. I kväll har de även jagat runt efter varandra i köket. Jag klipper klorna på dem varje vecka och det har hittills gått väldigt smidigt. De är goa och glada alla tre och verkar väldigt trygga och balanserade. I går ställde jag ner lite kastruller och grytlock. De nosade lite försiktigt i början, men ryggade inte tillbaka när det skramlade. Ganska snart sprang de rakt över locken som flög åt alla håll. I dag lade jag ner en lök som de rullade lite hit och dit på golvet.
 
Storasyster spelar lite fotboll med löken.
 
I kväll läste jag ett otrevligt inlägg på Facebook om en tjej som åkte tunnelbana med en alldeles blodig hund. Hon skrek och var otrevlig, sa åt hunden att sätta sig och fotot på den stackars hunden sitter kvar på min näthinna. Fy fan, vilka människor det finns. I bland känns det som om man skulle sluta föda upp hundar. Eller om man kunde skriva något livstidskontrakt. Tyvärr kan man inte det. Man kan bara göra sitt bästa i urvalet av valpköpare och hoppas att ingen Endurohund någonsin hamnar i händerna på någon som skiter i att den är alldeles blodig efter ett hundslagsmål eller vad det nu var för skada.
 
 
/ Allmänt / Valpar /

15 december - 4 veckorsuppdatering

Lite om veckan som gått: 

Enduros Falco har röntgats och har HD A ED(0).
 
Falcos röntgenresultat är klara: HD A och ED(0). Därmed är alla Endurohundar i röntgningsbar ålder röntgade. 45 stycken alltså och alla har genomfört MH. Det tackar jag alla valpköpare för. Visserligen är avel så mycket mer än leder, men tillsammans med MH och MT är det ett av de få instrument man har för att följa upp sin avel. Jag är lyckligt lottad på många sätt. De allra flesta Endurohundar har jag kunnat följa hela vägen från födsel upp till vuxen ålder. För mig är det mycket värt. Att enbart leverera en 8 veckors valp och sedan aldrig få se den mer....det skulle inte ge mig den kunskap jag har om "mina" hundar. Ett stort tack till alla underbara valpköpare som ställt upp på mina "önskemål" om att levererad valp ska röntgas och genomföra MH. Visserligen har jag stått för anmälningsavgiften för MH, men många har åkt åtskilliga mil både för att närvara vid valpträffar och för att närvara vid gemensamt MH. 

Jag råkade halka in på denna blogg. Och jag står fast vid det jag skriver i kommentarsfältet. Genetiken har en stor betydelse, men att få ut sitt "material" till bra valpköpare är avgörande för slutresultatet. Läs artikeln om uppfödarens ansvar.Jag blev extra stolt av att läsa statistiken om andel hundar som är polishundar, tjänstehundar, tävlat bruksprov, lydnadsprov osv. Jag har fött upp 45 hundar + 3 stycken i valplådan och tillsammans med mina valpköpare så kan jag bara konstatera att vi överträffar såväl FM som referensgruppen på samtliga punkter. Tack än en gång alla duktiga valpköpare.

Under veckan som gick genomförde jag min sista jobbiga jobbvecka för året. Nu blir det halvtid nästa vecka och sedan 100 procent kennelmamma till efter nyår. Hur nästa år ser ut vet jag väldigt lite om. Men det är väl få förunnat att kunna titta in i kristallkulan och sia om framtiden. Min filosofi är att det säkert blir  bra :-).

Jag har varit lite orolig inför dagens avmaskning av valparna. Jag och Allti har inte riktigt varit i fas, om jag uttrycker mig så. När det varit dags att ge valparna mat så har mamma Allti med sina fyllda juver redan varit där och valparna har ätit skitdåligt på ren svenska. Jag klurade en del på hur jag skulle få dem att äta upp mat med avmaskningsmedel. Jag fick helt enkelt hålla Allti borta ett tag. Det fungerade bra och alla tre åt upp maten på sitt fat.
 
Alla valpar har även fått sina klor klippta. Det var lite gråt och tandagnisslan över att vara fasthållen av kennelmamma. Men 54 klor blev det. Måste erkänna att det känns väldigt lätt med tre valpar. Tänk 2010 då 162 små valpklor skulle klippas var och varannan vecka.
 
Här kommer en liten bildkavalkad på 4 veckorsvalparna:
 
Granit gäspar stort.
 
Granit vilar på Biabäddskanten bakom mamma.
 
Storasyster närmast och Lillan bredvid.
 
Granit.
 
Granit.

Granit gäspar.
 
Granit har en något annorlunda sovstil.
 
Storasyster. Det vita på tassarna försvinner alltmer.

Granit. Han hade också vitt på tassarna från början, men det har försvunnit helt.

Lillan.
 
Lillan.

Lillan.
 
Storasyster ser ut att skratta.

Storasyster.

Storasyster.