/ Valpar /

29 maj - Örnen har landat


Aqila har kommit till oss.

I går åkte jag till Katrineholm och hämtade Aqila. Hon var glad att se mig och kastade sig in i bilen. Hon är inte så där jättetjock och jag skulle gissa på 6-7 valpar. På måndag nästa vecka gör vi dräktighetsröntgen och då kommer jag att veta mer exakt.


Dag 50.

I går eftermiddag åkte jag till Lindesberg och tävlade spår. När PM:et kom blev jag lite förvånad för jag hade inte ens kommit i håg att vi hade anmält oss. Jag funderade på att lämna återbud, men tyckte det var lite kul. För 250 kronor har man allt serverat. Någon har gått ett spår och jag skulle få ett uppletande i skarpt läge. Sedan tycker jag väl inte om att "bränna" lydnaden om inget står på spel. Jag vet ju att det går alldeles för fort på spåret, men tänkte att om vi kommer runt så får jag känna efter hur det känns med uppletande och se hur krypet fungerar i skarpt läge ytterligare en gång.


Det började inte så bra. En het prinsessa tog bakspår. När jag hade vänt henne så bar det i väg i skogen väldigt fint. Efter ca 150 meter korsade vi ett fält med vall. Där slog hon flera gånger och i slutet av vallen dök hon ner och tog en apport. Sedan kommer jag inte i håg exakt men det var omväxlande terräng. Vi korsade diken minst fyra gånger. Linan fastnade i sly och prinsessan hade knappt ro att vänta när jag pillade med att få loss linan. Vi plockade ett par apporter till och det bar i väg mot ett helsikes väsen. Det verkade vara en idrottsplats där det fanns en massa ungdomar som hejade på något. Vi passerade ytterligare en vall och jag misstänker att vi tappade en apport där för hon slog som tusan. Vid ett tillfälle stannade hon upp som om det fanns en apport, men varken Allti eller jag hittade något så vi fortsatte. Vi fortsatte länge innan nästa apport och jag tror att de två vi missade var på vallen och där hon markerade utan att vi hittade. Vi kom alltså till slutet med fem + slut. Med 66 poäng borta har man ju ingen större chans och genom att vi inte hade 8:or på huvudmomentet så kunde det inte bli certpoäng hur bra än resten skulle gå. Men det var inte det som var vår grej. Det var att se hur uppletandet skulle fungera. Och på lydnaden var jag inriktad på krypet.

Uppletandet är jag väldigt nöjd med. Visserligen bara tre föremål. Men det var vindstilla och hon fick jobba för att lokalisera de hon hittade. När tiden var ute så var hon fortfarande "på".

Platsliggningen gick mindre bra. Jag såg redan på vägen fram att hon var fixerad på att äta gräsklippet som låg lite här och där. Jag funderade på om jag skulle sparka undan det gräsklipp som låg alldeles framför henne på den plats vi tilldelades. Men insåg att hon då bara skulle sträcka sig efter det. Och jag hade rätt. Hon hade "betat" gräsklipp under platsliggningen och fick bara 8,5-9,5. Jag brydde mig inte så mycket om det. Inte ofta det finns gräsklipp på platsliggningen tänkte jag.

Ganska märkligt, med 3 poäng borta på platsen så fick vi i hop en lydnad på 262,25 och jag gick av planen med en känsla av "skitlydnad". Egentligen var det de fyra första momenten som avvek från hennes "bästa-nivå. Dels var hon piggare än efter en rapport, dessutom ofokuserad. På fria följet pep hon på stegförflyttningarna och var inte så fokuserad som hon brukar. Det blev 8,5. På långa inkallningen kom hon som en raket och jag fick ställa sent, så det blev extra steg. Därfick vi 8-9,5. Jag blev lite orolig för farten inför framåtsändandet och gav ett mesigt kommando "Framåt", vilket gjorde att hon travade ut. Hon kände naturligtvis att något var fel och vände på huvudet efter gruppen där hon gick ner i skritt. Förmodligen väntade hon på att bli "felad". Åt andra hållet var det som vanligt. Men det blev "bara" 8:or på framåtsändandet. Sedan kom då momentet som jag ville testa av. Krypet. Redan när jag satte henne inför starten var hon och jag i två skilda världar. Allti satt och kollade ena domaren som slamrade med sin betygsspade. När jag kommenderade "Ligg" gnällde hon. Det har aldrig hänt förut. Om hon ska krypa bra så måste hon ha kontakt med mig. Det hade hon inte utan hon var framåtriktad och jag kände/hörde att hon skuttade. Så det blev bara 7-7,5 på krypet. Resten är inget att säga om. Bra fart på apporteringarna och tior på hopp och stege.

Ann-Margret sms:ade mig och frågade hur lydnaden gått. Jag svarade kort: "Jag behöver hjälp". Och sådan var väl känslan. Mer störningsträning eller rättare sagt tillbaka till störningsträning.

Denna dag har mest handlat om hundrastning och att städa. Ove har varit i Norberg så det har blivit lite spring med fyra konstellationer hundar. Om man säger så här: Jag behöver inte gå på gym för att få min dagliga motion...;-).

På eftermiddagen kom Ann-Margret med MH-filmen. Så nu ska jag kika på den och börja redigeringsarbetet. I morgon kommer "norskan" (Epic Noomi) med familj på besök. Spännande att få se henne igen.

/ Valpar /

27 maj - D-kullens MH


Föräldrarna till D-kullen: Yargo v Haus Veile och Enduros Allt-I.

En fantastiskt trevlig helg är snart till ända. Ska avslutas med söndagsfilm, men innan dess hinner jag förhoppningsvis få ut några foton och få ner några rader. Det sista brukar vara ganska lätt när jag väl kommer i gång.

I fredags träffades vi på Strängnäs BK. Jag handlade det mesta av maten och kom till klubben vid tre-tiden. Det blev en hel del snack allteftersom D-kullens hussar och mattar dök upp. Vid halv åtta åt vi mat och tog någon öl på altanen innan det blev tidigt sänggående vid halv elva. Jag sov ganska oroligt och tror att jag väcktes av åskovädret. Fördelen med ovädret var att vi vaknade till betydligt svalare väder i går morse. Och fint hundväder var det hela dagen.

I går morse åkte vi till Eskilstuna Schäferhundklubb i samlad tropp. Ann-Margret, som skulle filma kom strax efter oss. Filmerna är inte nedladdade och redigerade än, men jag tror att jag kan lägga ut filmerna under kommande vecka.

Summa summarum så är jag nöjd med hundarnas MH. Leklusten ligger på samma höga nivå som resten av Endurohundarna. Tillkämpandena skulle kunna vara bättre över lag enligt mitt tycke, även om de låg på 4-5 på dragkampen. Det var fler än Drive som tog till brösttoner under testen och av någon anledning är det alltid roligt att se lite kraftigare reaktioner. Jag som har svårt att negligera elaka kommentarer och dessutom älskar att ge svar på tal om jag har möjlighet, kan inte låta bli att nu med facit i handen tala om för alla som ondgjorde sig över kombinationen att vi inte fick se några alarmerande rädslor. Däremot fick vi vid några tillfällen se hundar som visade prov på ett stabilt aggressionspaket och inte hade några större svårigheter att ta sig fram till vare sig overall, skrammel eller spöken. De var förvånande lugna under momentet Aktivitet, där de kryssades 2-3.

Här kommer en liten bildkavalkad med lite kommentarer:


Denver har förstått att det nu vankas nåt kul.



Denver har dragkamp.


Lilla bytet.



Diamant har bestämt sig för att hon inte ska förlora den här kampen.


Diamant laddar på avståndsleken.



Diamant är en tjej "med alla flingorna i paketet". Ett kort stopp och direkt fram till
overallen.



Diamant på skramlet. Fick 5 på Nyfikenheten även här.


Dio på den inledande leken. En Dunderhund återstår att testa, men hittills ligger leken,
som är vårt signum, på 4,8 i denna kull. Gripandena ligger på 4 i snitt.


Aktiviteten var nog det moment som förvånade mig mest. Lugna, balanserade hundar
utan något pip och gnäll.


Dio har "hämtat" trasan hos figuranten på avståndsleken. Hon ser ut att tänka: "Men
matte är du inte glad över att jag kom för ge den till dig?"...;-). Matte hade nog helst
sett att Dio fortsatt att leka med figuranten. Ett lite dubbelt moment detta:-)



Hukar sig och stannar upp ett ögonblick...


...sedan gick hon fram och "ställde" den lee fi. Eftersom hon valde den strategin hann  
matte få order om att gå halva avståndet. Så det blev en 4:a på Nyfikenheten. Här
ser man igen att ett MH-protokoll inte berättar allt. Dio tog till hotbeteenden och valde
att kontrollera overallen. Men var egentligen förbaskat modig i det här läget tycker jag.

Ja, hur gick det då för mig och Drive? Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Men han växte i mina ögon. För det första så drog han mig som en vante när han såg folkgruppen som väntade. "Wow! här händer det roliga saker!" Han hade fixat banan utan mig. Man hade kunnat sätta in vem som helst som "ankare". Men det fanns saker som överraskade mig - dock i positiv riktning.



Haka på nu!


Jag hade rätt. Han hade inga betänkligheter vad gällde jakten på lilla bytet. Han låg på 5
på såväl leklust, dragkamp och gripanden genom hela testen.


Jag fick hålla i med båda händerna under avståndsleken.

På overallen gjorde han en undanmanöver framåt åt höger utan att vända bort blicken. Sedan gjorde han ungefär som Dio, dvs blev förbannad och ställde overallen. Jag minns att jag var helt fascinerad av trycket i honom. Till overallen sa han ungefär "Stå still din djävel". Jag vet att jag tänkte: "Men herregud ska du inte sluta skälla och nosa på overallen i stället. Det är ju det vi förväntar oss." Han skällde fortfarande när jag fick order om att gå halva avståndet och då slutade Drive skälla och gick fram till overallen. Sedan fick jag rädda overallen som han ville bita i.

Skramlet var ingenting för honom och jag såg fram emot reaktionen på spökena. Jag fick verkligen hålla i när han drog framåt. Men han var inte lika arg som på overallen.


Drive på spökena. Lite ragg fanns det.


Ser lite töntigt ut. Tror jag börjar bli för gammal för sånt här. Måste hålla med båda
händerna.


Drive går direkt fram till spökena.

Efter MH:et åkte vi till McDonalds och åt lunch. Sedan ett par timmar i Kjulaskogen där vi tränade uppletande. I går kväll grillade vi och tittade på Eurosionsschlagerfestivaeln. I dag körde vi igenom lydnaden på Denver, Diamant och Dio. De ska snart tävla alla tre och det såg riktigt bra ut.
/ Allmänt /

24 maj - Snart dags för resten av D-kullen

Under veckan har jag haft fullt upp och är inne på slutspurten vad gäller förberedelser för helgens MH. Passar på att lägga ut Did It's MH från april. I helgen är det dags för Denver, Drive, Dio och Diamant. Dante kan tyvärr inte vara med, men gör sitt MH 10 juni.
Det har blivit dåligt med träning denna vecka. Lite av allt, men jag tycker inte det känns tillräckligt. "Det gör du aldrig", skulle min man replikera och det ligger väl något i det. 

I dag har jag varit och kört lite bett-träning hos Toni Tur som är tillbaka i Sverige under ett par veckor. Vi ska dit nästa vecka igen och sedan är det bara att hålla tummarna för att L-testet går bra. En liten föraning kommer jag nog att ha efter helgens MH. Jag känner mig trygg med miljö och kampen fungerar allt bättre. Det var ju lite si och så med tillkämpandena i början då Drive studsade runt och klättrade en del. Men det är helt borta nu. Jag vet att han är ruskigt uthållig. Jag har testat torrläggning av föremål och det finns ingen avmattning efter fem minuter. Förmodligen inte efter tio heller. Det enda jag inte vet är hur han reagerar och agerar vid överraskningar. Jag har bara en känsla av att han löser det mesta själv. Möjligen en undanmanöver eller kort flykt, men jag tror att han laddar framåt ganska snabbt. Vi får se. Det ska bli spännande. Eftersom han har visat prov på att det finns ett litet aggressionspaket så ska det bli intressant att se honom på spökena. Jag tror vi får se en ganska uppblåst och pampig ung hane, men kan ha fel. Åh andra sidan är han social och trevlig så det ska bli minst lika roligt att se avreaktionen.