/ Träning /

31 mars - Förkylt!


Allt-I slickar sig om munnen

Både Josefina och Ove är förkylda. Så i dag blev vår planerade rapportträning inställd. Jag åkte i väg till Kjula och körde backträning med Allt-I och spår med Bolt. Jag ska ärligt säga att jag har varit lite slapp med träning ett tag nu. Kämpar på med de sista redigeringarna på boken. Jag hoppas att den är klar senast nästa vecka, så att jag kan göra något annat. Exempelvis redigera alla filmer från mentaltesten.


Marianne Kuismin har skickat foton. Här Allt-I vid gripande på 40 meter.


Här leker hon lyckligt.

/ Tävling /

29 mars - Vissa saker får man aldrig veta

Jag behöver inte lägga ner någon energi på bortförklaringar. Däremot kan jag inte låta bli att spekulera i varför årets första tävling fick ett sånt snöpligt slut.

Vi ställde om klockan till sommartid redan i går eftermiddag. Sedan var vi i säng innan halv tolv och ställde klockan på halv fem. Det var mörkt när vi packade in oss i bilen och drog i väg mot Läby där vi skulle samlas klockan 7.

Det var en del strykningar så till start kom en lägre, en högre och fem elithundar. Jag drog startnummer 4 och det är jag väldigt glad över. Det var bara startnummer fem som var bättre. Skulle det visa sig.

Det var fortfarande en hel del snö på gärdena och jag hoppades att det skulle vara bättre i skogen. Tiden på A-stationen gick rätt fort när motförare med hundar hade gått i väg. Tjugo över åtta var det dags för första start. Lägre hunden kom utan problem. Sedan började strulet. Vi hörde den bortre skytten för högre hunden, men ingen hund kom. Sedan hörde vi skott på såväl elithund nummer 1 och 2. Efter ett tag hörde vi något som lät som hundslagsmål en bit bort. Då blev jag nervös. Vi hörde skottet på elithund nummer 3.

Efter vad som verkade vara en evighet så anropade B. De talade om att de hade fått tillbaka högre hunden och elithund nummer 1,2 och 3. Starttiden för elithund nr 4 - alltså Allt-I skjöts fyra minuter. Då pustade jag ut. Hennes första skott kom efter 47 sekunder och jag väntade. Och väntade. Och väntade. Sedan kom första skottet på elithund nr 5. Efter ytterligare ett par minuter kom hund nr 5 in, men ingen Allt-I.

Jag tyckte det var lite skumt att inte skytten hade skjutit om hon nu hade vänt tillbaka, men vi fick lite senare bekräftat att även Allt-I hade vänt tillbaka till B-stationen.

När tävlingen var klar så gick jag banan för att möta Ove och Allt-I. Det var ganska moddigt bitvis. Den första skytten berättade att elithund nummer 1 inte hade kommit längs banan, utan den kom ut från skogen strax innan skytten och i stället för att ta sträckan ner till A, drog den i väg mot B igen. Bara en bit längre bort hade den mött startnummer 2 och det var detta råkurr vi hade hört.

Jag fortsatte mot B-stationen och träffade den andra skytten. Han berättade att Allt-I hade kommit i hög fart förbi honom. Hon hade inte reagerat på skottet utan fortsatt i full galopp. En bit efter skytten kom det ett knixigt parti. Han hade inte riktigt sett vad som hade hänt, men strax efter detta parti hade hon gjort en lov in i skogen och strukit förbi bara 5-6 meter framför honom. Hon hade inte ens tittat på honom, men fortsatte sedan tillbaka till B-stationen.

Ove berättade att högre hunden hade vänt ganska tidigt. Men sedan när han höll på med sin framföring kom de tre elithundarna som vänt in på B-stationen. Han fick då binda upp henne igen och sedan göra om hela proceduren. Vår första teori var att hon blivit störd av detta och att hon inte var fullt fokuserad även om hon drog i väg i full galopp. Men i så fall borde hon ha vänt tidigare kan jag tycka. Dessutom har jag gjort detta på träning. Det vill säga avbrutit framföringen och bundit upp för att göra om alltihop. Bara för att kolla av att hon klarar detta. I och för sig har hon aldrig sett hundar på väg in strax innan hon ska skickas.

Att hon skulle ha svårt att hitta tillbaka på en känd sträcka tycker jag låter konstigt. Särskilt med en upptrampad stig i snön. Så min ena teori är att hon följde efter där elithund nummer 1 vikit av, känt att det var fel och sedan gjort ett slag tillbaka. Det var halt i det knixiga partiet efter skytten. Om hon kom i full fart, vilket hon naturligtvis gjorde, så är min andra fundering att hon kan ha halkat eller slirat omkull och kommit av sig på så sätt. Men som jag inledningsvis skrev, så får vi aldrig veta vad det var som egentligen triggade henne att vända.

Så här i efterhand är jag i alla fall väldigt glad över att hon inte mötte de tre hundarna ute på sträckan när hon kom i full karriär. Usch! Det hade kunnat gå riktigt illa.

Nästa helg gör vi en ny start.
/ Allmänt /

28 mars - Earth Hour!

Sitter just nu i ett nedsläckt hus och lyssnar på Malena Ernman. Gåshud. Jag vet inte varför man får det av vissa låtar. Den är mäktig och förmodligen bland det bästa vi har haft med på Eurovision Contest.



Can you keep a secret? Can you keep a secret? I morgon bär det av till Tierp. Det enda som skulle stoppa oss nu är ett snöoväder under natten. Jag vet att det blir tufft med snö både i skogen och på planen, men då får vi väl se det för vad det är. Så i morgon kommer bloggen att fyllas med allehanda bortförklaringar såsom snöpulsning, halt underlag osv...;-).

Jag var i Eskilstuna och dömde lydnadsklass 1 i dag. Efteråt stannade jag och tränade lite framåtsändande och stege. Jag ville inte köra kryp i sörjan, utan det tog jag inomhus när jag kom hem. Jag började också den nya inlärningen av stegförfyttningar.