/ Olyckan /

31 januari - Piggare och alltmer gul än blå

I dag har jag inte sovit utan hållt mig vaken mellan de olika rutiner som man har här på ortopeden. Vid midnatt kommer dom in med tabletter och samma sak klockan 06.00. Klockan 08.30 ca är det frukost. Jag försöker ransonera med toabesöken eftersom det är rätt smärtsamt att förflytta sig till och från rullstolen. Att hosta till är inte heller någon höjdare, utan då känns det i hela skelettet. Dom som haft brutna revben kan nog föreställa sig hur det känns.

Sjukgymnasterna var här på förmiddagen och hade med sig en axialkrycka samt en vanlig krycka. Jag försökte gå som dom vill att jag ska göra. I dag gjorde jag tydligen rätt och fick beröm. Det drar i bäckenfrakturen när jag går, men det är väl oundvikligt. Det är bara att acceptera att jag får en smärtsam rehabilitering. Jag ska tala om när det inte gör ont längre....

Jag har stått över en del starka smärtstillande tabletter för att inte ta en massa "skit" i onödan, men nu tar jag allt som dom ger mig.

När jag tvättade mig i morse såg jag att axeln och halsen samt framsidan av vänster ben börjar bli alldeles gula. Sjuksystrarna sa att det är ett bra tecken för då börjar smärtan försvinna.

Ove var här på eftermiddagen och rullade ner mig till entréplanet så att jag skulle få se lite annat än denna avdelning. Vi hann precis tillbaka så var det dags för nytt sjukgymnastikpass. Jag fick gå på kryckor från sängen till fönstret och tillbaka. Det blev väl totalt tio meter. Tio plågsamma metrar.

Jag vet inte hur många gånger jag gått på det där övergångsstället. Vissa gånger stannar vi tills bilen vi såg där långt borta kört förbi. Andra gånger skyndar vi oss över och hinner utan att bli påkörda. Jag vet att det är ett sätt att bearbeta det hela. Jag kommer ju i håg när Fox tog sig ut genom sovrumsfönstret. Jag stängde fönstret tusen gånger efteråt....i tanken. Tänk vad korta ögonblick av obetänksamhet kan förändra mycket.

Eskilstuna-kuriren har varit här och intervjuat mig med anledning av olycksstatistiken kring den nya zebralagen. Jag hävdar dock att den nya zebralagen inte hade ett dugg med denna olycka att göra. Det hade hänt ändå. Jag sa också att jag för min egen skull kommer att åka till olycksplatsen en mörk kväll för att få klarhet i om vi gjorde en felbedömning av hur synliga vi var. Jag måste helt enkelt få se övergångsstället ur förarens synvinkel. Inte för att det förändrar nåt, men en del menade på att vi borde haft reflexer. Som jag uppfattade situationen så syntes vi ändå - förutsatt att bilföraren faktiskt tittade. Men jag kan ha fel. Även om jag upplevde att vi var upplysta så kanske det inte ser ut så från en bil. Jag letar ingen syndabock, jag vill bara veta vad som var mitt ansvar i detta.

Vi har fått middag och kvällsfika samt en blodförtunnande spruta mot blodproppar. Så nu återstår inte så mycket mer än ett plågsamt toabesök innan det är dags att sova.
/ Olyckan /

30 januari - Sofie fick åka hem

I dag (eller i går) började Allt-I löpa.

Jag har mått illa i dag och fick inte i mig nån frukost. Jag blev av med kanylen och katetern. Det var inte bara frukosten jag hade svårt med.  Jag har inte ätit just nåt överhuvudtaget.

Vid ronden blev det klart att Sofie skulle få åka hem i dag. För mig handlar det om ytterligare ett antal dagar. Hur många vet vi inte.

Så nu är jag ensam kvar, men har fått en rumskamrat som ska opereras för diskbråck. Jag har försökt gå med kryckor i dag, men jag och sjukgymnasterna var inte riktigt överens. Jag ville sätta fram kryckorna en bit för att sedan svinga fram högerbenet samtidigt som jag höll upp vänsterben. Då visade dom hur det skulle se ut. Dom gick som vanligt med kryckorna. För mig såg det ut som om dom belastade vänsterben. Jag påpekade detta. Dom sa att det gjorde dom inte alls. Sedan sa dom att det nog var svårare för mig som har ont, men att jag skulle nog komma på hur det skulle gå till. Jag tjafsade inte om det och struntar i huruvida dom sätter ner vänsterbeenet eller "har en fågelunge under foten" som dom sa. Jag förstår bara inte vad dom har emot min skutteknik.
/ Olyckan /

29 januari - Sårrevision och nytt gips

Förberedelserna inför dagens operation startade redan i går kväll med att jag fick en äckligt söt dryck som hette "Preop". Däremot skulle jag inte få äta eller dricka efter midnatt. Det har varit en seg dag i väntan på operationen. Jag fick dricka ytterligare 3 förpackningar Preop under dagen. Urk. Först vid 14-tiden började det hända nåt. Då fick jag duscha och tvåla in mig med en desinficerande tvål. Äntligen fick jag tvätta håret. Även om ett vanligt schampo hade varit trevligare.

Jag sövdes inte ner vid operationen utan dom använde lokalbedövning. Sedan klippte dom rent runt såret och sydde i hop samt lade ett nytt gips. Det blev inget rakt gips, utan det lades i 90 graders vinkel. Dom sa att det finns kryckor för reumatiker som jag ska få prova.

Vi får se vad som händer i morgon. Sofie röntgades i dag och får besked om hemgång vid morgondagens rond. Sen får vi se hur lång tid det tar för mig att komma på benen och få åka hem. Jag hoppas på att vara hemma innan helgen, men vi får se.