/ Valpar /

31 oktober - Grattis Dunderkullen på 1-årsdagen!


Dunderkullen 7 veckor

Jag har svårt att förstå att det redan gått ett år sedan de föddes. Till utseendet den ojämnaste kull jag haft. De skilde sig åt till färg, pälskvalitet och uttryck. Det de hade gemensamt var det stora intresset för mat:-). Alla kullar har varit bra på att äta, men normalt har det blivit lite smulor över till mamma att slicka upp. Men inte i Dunderkullen. De skrek och hoppade jämfota så snart det vankades mat. Sedan gick det undan och den mat som hamnat på golvet letade de upp. Faten blev väl rengjorda.

Det andra som var speciellt med Dunderkullen var att det var vår första vinterkull. C-kullen föddes visserligen en smällkall februaridag, men de hann få 2-3 veckor med långa dagar av utevistelse i det fina vårvädret. D-kullen tog jag oftast ut i omgångar om två åt gången. När jag tog ut alla samtidigt, så var de som burits ut först kalla och ville in innan de sista hunnit ut. Och det var omöjligt med daglig utevistelse när termometern gick ner mot 20-25 minusgrader.


Men när det var hyfsat väder och de blivit lite större for de omkring som ett lämmel-
tåg.

I vanlig ordning har jag hundratals foton och filmer på "mina" valpar. När jag gick i genom arkiven, så slog det mig att jag nog måste börja sortera, slänga och spara på skivor om jag ska vara säker på att ha allt kvar. Jag sparar visserligen på en extern hårddisk, men har man otur kraschar både datorns och den externa hårddisken samtidigt.


Denver och Dio 4 veckor. Jag blev full i skratt när jag såg eluttaget bakom dem.
Jag har ett nojjigt säkerhetstänkande och pillade t o m in skydd. Jag vet inte om jag
trodde att de skulle börja peta i uttagen. Men jag fortsätter nog med de där skydden..;-).



Diamant 4 veckor.



Dante 6 veckor.



Did It 7 veckor.


Drive 9 veckor.


Ett stort Grattis till er alla från oss på 1-årsdagen.!

/ Allmänt /

29 oktober - OMG vilken vecka!

Veckan har för min del varit näst intill omänsklig. Upp halv sex och rastat hundar. I och för sig unnar jag mig lugn morgon och är på jobbet först vid halv nio - nio. Sedan har det varit jobb till halv sex. Hem, rasta hundar och ätit för att sedan fortsätta jobba till en bra bit efter midnatt. Några inlägg på Facebook har jag hunnit med, men bloggen har fått vila. Förutom tiden, så har jag inte haft så mycket att berätta. Det har jag väl inte i dag heller, men jag skriver ändå;-).


Halvsyskonen (Allti-barnen) Bolt och Dio

Hundarna har accepterat en lugn vecka där det vissa dagar bara blivit rastningspromenader. Odette höglöper och stackars Bolt har det lite jobbigt. Men han är lätt att hantera och vi säger åt honom att gå och lägga sig. Då är det lugnt ett litet tag.

Allti hade problem med sitt vänstra bakben i söndags. Hon haltade inte, men ville inte trampa ner på det. När jag höll upp höger bakben, så att hon var tvungen att trampa ner, så vibrerade vänster ben. Det har i alla fall blivit koppelrastning ett par dagar. Sedan var hon som vanligt igen. Söndagspromenaden med race över gärdena och Bolt som tacklar henne kan ju ha gett henne någon sträckning.

I dag har jag haft sovmorgon. Vi steg väl upp framåt halv nio. Fasen så skönt med hundar som sover länge. Jag snabbrastade hundarna medan Ove gjorde frukost. Sedan fick alla utom Odette vara i rastgårdarna medan jag tvättade och städade. Vid tvåtiden packade jag in Allti och hennes barn i bilen och åkte till Kjula för att spåra. Medan spåren låg fick de leta föremål i en korridor. Alla tre var så duktiga. Jag var imponerad av Dio som utan problem sprang ut hämtade, lämnade av, ut igen osv. Det är riktigt tryck i den hunden. Både Ove och jag har märkt hur hon förändrats i flocken under de här drygt två veckorna. I början lite försiktig, men har hon tagit till lite attityd och försöker även sätta Bolt på plats:-).


Dio alltid först:-)

Hundarna fick var sitt spår. Allti fick ett med tre spetsvinklar efter varandra och jobbade fint. Dio missade en pinne, men hade ett knepigt spår där jag passerat över en mur två gånger. Hon tog vinklarna klockrent och murpassagerna var exakt där jag gått. Bolt var också duktig. Han slog lite i en vinkel och vid apporten efter det, så fick han ligga ett par minuter. Det fungerade bra med micropausen och han blev noggrannare igen.


I morgon är det tre veckor sedan Allti parades. Om det finns några valpar så har äggen vandrat genom äggledaren, fäst i livmodermn och börjat bilda moderkakan. När jag röntgar Dio på tisdag så ska jag boka tid för ultraljud i början av vecka 45. Jag ska dessutom låta dem ta blodprov för SLU:s forskningsprojekt om atopisk dermatit. De behöver blod från friska hundar över 5 år. Det är främst hud, öron och mage det handlar om. De vill ha blod från både friska och sjuka hundar för att jämföra generna på mikronivå. Allti har aldrig varit röd i tassarna. Jag har aldrig ens petat i hennes öron. Hon får inte ens svart gegga. Hon har heller aldrig haft problem med magen. Ingen av våra schäfrar har varit speciellt sjuka. Bowie var lite känslig i magen och vi kunde inte byta foder hur som helst. Han tålde heller inte tuggben och grisöron. Vid något tillfälle var han röd mellan trampynorna. Jag såg det aldrig som något problem, utan klippte bort håret där och pudrade med uttorkande sårpuder. Dolly hade inga problem alls och inte Fox heller. Dolly fick dock en pålagring på ena höften, trots att hon var friröntgad. På Fox fick vi ta bort halsmandlarna, det var allt. På både Qrossa och Bowie fick vi ta bort analsäckarna. Qrossa hade lite öronproblem som vi fick behandla någon gång per år och när det var fuktigt ute kunde hon bli röd mellan trampdynorna. Inget större problem, utan det var bara att se till att hålla torrt. Bolt har varit röd mellan trampdynorna vid något tillfälle. Han hade också lite röda öron i våras, men det gick bort av sig själv när jag hade torkat rent.

Man kan fundera vilka av hundarna som är att betrakta som friska. Jag upplevde/upplever alla som friska, men kraven för att delta i en sån här undersökning är sannolikt att de ska vara friskare än friskt. När det gäller atopisk dermatit, gissar jag att bara Dolly, Fox och Allti skulle kvalificerat sig för provtagning på den friska sidan.
Lite sjukt har detta allt blivit.

/ Allmänt /

23 oktober - En underbar höstdag!


Allti och Bolt på dagens promenad.

I fredagskväll kom Drive hit för att tillbringa helgen här medan hans husse och matte åkte på en lillsemester. Han sover i gästrummet i källaren och har skött sig så fint. Nu finns det inte så mycket att förstöra där. Möjligen att fortsätta bita på soffan som Bolt påbörjat någon gång då vi satt ner honom där när tikarna har löpt. Men se inte ens den fliken har Drive fortsatt med. I alla fall inte så här långt..;-).

I går fick jag väldigt mycket gjort. Jag hann med att handla, gå en massa promenader, storstäda, baka och..ja, riktigt effektiv var jag. Drive hjälpte mig att städa. Gjorde lite utfall mot dammsugaren och ville gärna bita i trasan när jag torkade av soffa och fåtöljer.


En fin förmiddag i Kjulaskogen. Här Dio på väg in med kongen.

I dag snabbrastade jag alla hundar och sedan åkte jag till Kjula där Drive och Dio fick spåra. Medan spåren låg fick de leta lite.

 
 Drive har hittat kongen som jag lagt ut.


Fina killen väntar på att få leta.


Ut och leta.


Om någon sa att detta var Allti så skulle jag inte protestera. Dottern
är väldigt look-alike. Just nu lite urfälld och ljus efter löp.
Ljusare ögon än Allti, men betydligt bättre exteriör. Kort och kompakt.


I brist på annat gömde jag kongen åt dem. Här Dio på väg in.



Eftersom snöret i kongen gick sönder fick hon leta efter den här
kepsen. Och som hon kampade om den. Både Dio och Drive har
väldigt fina släppanden. Jag är ju inte riktigt van vid lydnad där....;-).

Både Drive och Dio var duktiga på att komma med sakerna. Vi myste, lekte och kampade. De var duktiga på att komma tillbaka för förnyad kamp. När Drive letade fick han en del störningar. Dels en joggare och strax efter ett par med 5-6 vinthundar. Han brydde sig inte nämnvärt om det. Dio var lite rolig på sitt uppletande. Hennes husse har kört lite polisiärt och föremålen har kunnat vara högre upp än marknivån. När hon vid ett tillfälle inte hittade direkt, så började hon klättra upp mot trädstammarna och vindade uppåt.

På spåren hade jag bara ett slutföremål. Båda spårade suveränt fint och i lagom tempo. Dio blev lite brydd när linan slog sig runt ett träd. Den satt inte fast, men gav ett motstånd och då stannade hon upp och tittade på mig ungefär som om hon undrade om hon hade gjort något fel. Men när jag lossat linan fortsatte hon fint. Drive fick störning även på spåret. Ett gäng islandshästar var ute i skogen och deras ryttare hade tydligen någon form av orientering. Drive stannade upp och studerade dem nyfiket när de töltade förbi på grusvägen. Jag stod bara stilla för att se hur han skulle bete sig. När de försvunnit fortsatte han med sitt arbete utan problem.


Dio och Drive i rastgården.

Dio provade vara i rastgården med Bolt i går när jag städade. I dag fick både hon och Drive vara där några timmar i det fina vädret. De skötte sig jättebra. Inte ett pip från dem.


Jag undrade vad Drive höll på med när han bökade intill kanten av
rastgården. Det visade sig att han gömde ett tuggben som han fått.

Jag och Allti åkte till Strängnäs BK. Tillsammans med Lena Hjerth och Atte skulle vi fotograferas och intervjuas av Strängnäs Tidning. När jag kom tillbaka hem gick jag en långpromenad med Bolt och Allti. Vädret var helt underbart.

Mitt väl ingånga promenadstråk. Jag älskar EU-remsor..;-)...


....och det gör nog dessa två också..;-).











Söta Bolt :-).

När jag kom hem från promenaden var det dags för nya rundor med "ungdomarna". Så nu är jag ganska mör i benen ska jag säga.

Hoppas vädret håller i sig en vecka eller så. Nästa helg har jag heller inget inplanerat. Men sedan är vi inne i en spännande månad. Det börjar med Dios röntgen. Om allt ser bra ut så har hon en husse och matte som väntar på henne. Om det stått 2014 i almanackan skulle jag aldrig släppa henne, men då hade hon å andra sidan aldrig lämnat oss. Sedan är det Alltis ultraljud, som vi naturligtvis väntar på med spänning. Det finns en Endurohund som ska tävla appellrapport också. Det jag med extra stor spänning väntar på är en L-test som ska göras den 19 november. Vem vet - kanske får vi kennelns andra polishund?