/ Allmänt / Träning /

Vägen är inte alltid spikrak

Enduros Guzzi i rapportskogen.
 
Vi har ju haft lite problem med fjärde skicket genom att motivationen att springa till husse inte varit lika stor som att springa till mig. Därför har vi under en tid skippat uppbindning och bara satsat på synligt och mycket kamp. Detta har fungerat bra och vi har tyckt oss få en helt annan hund när vi åter började med uppbindning. Vi har kunnat utöka sträcklängden och varit uppe på ca 300 meter utan problem. Liggtider på 10 minuter har heller inte varit några problem. När vi testade med att träna med andra hundar i Enköping 12 oktober så fungerade det också kanonbra. Så förra helgen var det dags för gemensam träning igen. Grundsträckan var dryga 200 meter och Guzzi startade först på första skicket. Inga problem. Sedan gjorde B-stationen en förlängning på dryga 100 meter. Guzzi vände - förmodligen strax efter B-stationen. Jag tog henne med mig och passerade B och skickade sista biten av förlängningen. Tredje skicket gick fint igen. Men på fjärde fick Ove göra en synretning.
 

Ja, så här är det med rapporten och det gäller att lösa situationen där och då, men att sedan åka hem och analysera. Och det har vi gjort. Dels är det bara att konstatera att vi kört för lite förlängningsträning. Sedan blev det troligen för mycket med utökad sträcka, andra hundar och ny mark. Allt på en enda gång. 
 
Enduros Granit (Nisse).
 
Vi har hunnit vara i väg en dag och kört förlängningar. Det har fungerat väldigt bra. I Enköping förra helgen reagerade vi båda på att Guzzi inte tog i så explosivt som hon brukar, men det var full fart nu i veckan när vi körde själva. Kanske osäker i ny terräng, kanske ovan situationen. Bara att träna vidare.

I tisdags tog jag ledigt och åkte till Västerås för att titta när Freck gjorde sin L-test. Han skötte sig jättebra och blev godkänd att prövas som väktarhund och för polisiärt bruk. Oskar som veckan innan blev klar med sin väktarutbildning skulle samtidigt göra VH-provet med Freck. Eftersom Ove skulle ha bilen (vi har bara en just nu) så missade jag skyddsdelen. Men Freck blev godkänd även där. Så nu kan han titulera sig både IPOII och VH. 

IPOII VH Enduros Freck med sin duktiga husse Oskar. Foto: Hanna Ericsson.
 

Sedan kan man väl säga att det roliga denna vecka tagit slut. Jag har inte varit riktigt frisk och fick avstå två trevliga aktiviteter i helgen. Dels skulle jag till Örebro och titta på IPO-tävling och dels skulle jag döma i Nynäshamn. Men som min mamma brukar säga "ont krut förgås inte så lätt". Det känns bara så irriterande att jag nu missat två IPOtävlingar i rad. Jag får ta igen det i vår.  
 
 
I går kom Josefina och Fendi hit. Fendi hade vuxit på sig och vi tränade lite lydnad inomhus. Jag får se vad det blir i dag för Guzzi. Kanske ett kort gärdesspår utanför. Vi får se. Jag litar inte riktigt på kroppen och vågar inte ge mig i väg så långt. Här kommer en liten träningsfilm. Det var ett tag sedan sist. Det jag jobbar mest med är apportering och framförgående nu. Framförgåendet går riktigt bra och jag har stegrat med att ställa henne i riktning mot targetpinnen. När det gäller apporteringen är jag lite feg med att utöka tiden från gripandet så att hon fattar att hon ska hålla den längre. Jag får se om jag kan utveckla det mer närmaste veckan.