/ Allmänt /

Guzzi röntgad - en milstolpe

The one and only - Enduros Allt-I
 
Det har hänt en del dramatiska saker sedan sist. Förra helgen hässjade Allti så mycket att jag var tvungen att ta tempen på henne. 39,2 fick mig att åka till Strömsholm trots att det var på jourtid, vilket kostar ett par tusen extra. Deras ultraljud är nerstängt under helgerna och de röntgenbilder de tog var värdelösa eftersom hon hade så mycket mat, mossa, jord och hästskit i tarmarna samt gas i magen så det inte gick att se livmodern. Det var ju det jag misstänkte. Att det var något med livmodern. Vi fick tid för ultraljud på tisdagen och då skulle hon fasta innan. Men ultraljudet visade bara en liten förändring på ena äggstocken och en liten urinsten. Inget som kunde besvära henne. Kanske, vad vet jag, är det skendräktighet som fått henne att lura oss så. Nåja, nu är hon sig själv igen. Inget hässjande. Djäkla hund. Åtta tusen kronor gick det på....
 
Josefina med lilla Fendi.
 
Inte nog med det. Fendi hade ätit tuggben förra helgen och kräktes upp mat med småbitar av tuggbenet i. Sedan blev hon bra och var på kurs med Josefina. Dagen efter kursen, där hon säkerligen fått en och annan korvbit, så kräktes hon och hade diarré. Det blev skonsam kost, men ytterligare en dag senare ville hon inte äta. Då fick Josefina åka med Fendi till Ulltuna. Avnågon märklig anledning så måste jag blivit senil. När jag skulle leta reda på försäkringspapperen upptäckte jag att jag helt missat denna superviktiga detalj. Jag tror att det gick till så att uppfödaren hade Agria och att jag trodde att Agria skulle skicka försäkringsbrev och inbetalningskort. Det jag inte kom i håg var att jag sagt att jag hade Folksam och skulle försäkra där. Sedan när inget inbetalningskort dök upp så glömde jag helt enkelt bort alltihp. Inte mycket att göra åt när skadan väl var skedd. Naturligtvis försäkrade jag valpuschlingen omedelbart och hoppades att åtminstone lite av mina besparingar till pensionens knapra höst skulle bli kvar när notan var betald. Först och främst var jag naturligtvis orolig för valpen. De lade in henne och hon fick kontrastvätska som de skulle följa med röntgen för att se att passagen var fri. De konstaterade att det med största sannolikhet inte fanns något främmande föremål i magsäck eller tarm men genomgången av kontrastvätskan hade gått långsamt, vilket den tydligen kan göra om tarmen var irriterad. De ville behålla henne tills hon kunde äta utan att kräkas eller få diarré. På söndagen "löstes" hon ut för 11850:-. Det är tur att vi inte har några drömmar om sköna utlandssemestrar, för då hade vi just sett en sådan flaxa i väg.
 
 
Så var det äntligen gjort då. Allt-I har 23 valpar med fyra olika hanhundar. Innan G-kullen var 20 av 20 röntgade med HD A och två med en lindrig armbåge, restan u a. Så sannolikheten att även min Guzzi skulle ha fina leder var minst sagt rätt stora. Ännu större kändes det som att de blev när jag såg att två av Dragos valpar röntgats med HD A. Men A+A behöver ju inte bli A. I så fall skulle detta var skitenkelt. Jag såg redan hos veterinären att höfterna såg väldigt bra ut. Armbågar har jag sämre koll på, men jag såg inget konstigt. Jag hade faktiskt inte brutit i hop om hon hade haft ett C eller en lindrig armbåge. Jag trivs bra med min hund ändå. Visst skulle det vara roligt om jag en dag skulle kunna ta en kull på henne. Men det får vi ta ställning till om ett par år då vi vet mer om eventuella sjukdomar. Men hittills ser det bra ut på den fronten också.

Jag har hunnit med hundträning också sedan sist. Både andras och egna. Det har varit rapportkurser och i lördags hade jag träning för ett gäng trevliga boxrar som jag ska fortsätta träffa en gång i månaden ett tag framöver.

 
 
 
Guzzi har kört en del frispår och intervallpass. Vi har även hyfsat regelbundet tränat skyddsarbete en gång i veckan. Lydnadsträningen går framåt. Ett steg i taget utvecklar jag apporteringen, dvs att gripa och hålla. Jag har även utvecklat ingångarna från frontpositionen till fotposition. Hon har så bråttom, bråttom att det blir lite fort och fel i bland. Jag har börjat så smått med krypet, framåtsändandet och skallet. När jag skriver smått så är det smått jag menar. Men vi har i alla fall börjat. Skallet var jag faktiskt orolig för, men lite ljud har jag börjat få fram.

 
Ytterligare en händelse är att Dio har överraskat med att börja löpa en dryg månad tidigare än beräknat. Progesteronprov är taget i dag och låg på 7,82. Det stiger ju ganska långsamt i början och sedan fördubblas det nästan varje dag. Jag vet att när Aqila låg på 4,5 en tisdag så gjorde vi om det och då var det 9,8 på torsdagen. Men i Dios fall tror jag att det är ägglossnig i morgon och parningsdags lördag-måndag. Dio kommer hit med sin husse och matte i morgon och på fredag tar vi för säkerhets skull ett nytt prov. Det kan låta som lite slöseri, men det är svårt med en hund som man inte känner. Hade det varit Allti så hade jag tagit provet bara en gång och då på fredag då det är dag 12. Men henne känner jag ju. Sedan är det lite läropengar att se hur progesteronvärdet förändras över tid.