27 november - De har fått ögon!
Det har varit ett par händelserika dagar.
I förrgår upptäckte jag att det blivit ett sår på armbågen där tråden sitter från lagningen av min armbågsfraktur. Jag tyckte inte det var så farligt, men när jag berättade för Ove så så sa han att jag absolut måste till läkare för att kolla. Han vet mycket väl mitt motstånd vad gäller att boka läkartider. Det är alltid så himla krångligt med remisser hit och dit och inte vet man vart man ska vända sig. I går tog Ove saken i egna händer och ringde och bokade tid direkt på ortopeden. Jag skulle dit klockan åtta i dag. Jag återkommer till besöket i slutet av detta inlägg. För i går kväll såg jag att valparnas ögon börjat spricka upp. Men man kan nog inte säga att de ser något. Möjligen börjar de kunna skilja mellan ljus och mörker och det tar väl ännu någon vecka innan hörselgångarna öppnas.
Här kommer lite bilder.
Först en bild på Skärnos som nog får byta namn till Storasyster eftersom nosen är svart nu. Hon ser ut som ett hängbukssvin, men det gör de alla tre.
En liten ögonspringa ser man, men det var inte lätt att fotografera. Jag fick hjälpa till lite så att linsen kunde fokusera. Hon har väldigt vackra färger.
Lillan lade jag i vågskålen för att få upp henne en bit. Man ser att även hon börjar få lite bruna ögonbryn, men inte lika tydliga färger som sin storasyster.
Så Granit som får en hel serie bilder i dag.
I går kväll ringde de från Mälarsjukhuset och ställde in min bokade tid. De hade tittat på plåtarna från 2008 och ville ha en ny röntgenbild. De hänvisade mig till Akuten. Vi var helt frågande här hemma. Det lät väldigt konstigt att behöva åka till Akuten för att få en remiss till röntgen. De hade väl lika väl kunnat ta in mig klockan åtta i morse på ortopeden och ge mig en remiss. Jag är ju liksom deras ärende. Men å andra sidan bekräftade detta det jag redan visste. Det är skitkrångligt att få sjukvård.
Men jag gjorde som min familj och mina facebook-vänner ville. Jag åkte till Mälarsjukhuset i dag. Jag tog med mig en bok för jag förstod att väntan skulle bli lång. Jag blev inkallad efter en timme och fick ta blodprov för att kolla att jag inte hade någon infektion. De kollade även temp och puls. Pulsen låg på 45-46 och det hade jag inte kunnat tro så lite som jag rört mig senaste månaderna. Sedan blev det ny väntan och vid tolvtiden blev jag inkallad på nytt. Då fick jag dra min historia igen och läkaren gav mig remiss till röntgen. Där fick jag åter vänta eftersom remissen inte hade kommit fram. Vid halv två fick jag komma in och röntga armen. Sedan fick jag gå tillbaka till Akuten och vänta ytterligare en timme. Nu gjorde inte det något alls med all väntan. Jag hade visserligen glömt att ta med mig en termos med kaffe, men boken jag läser är så bra att jag nästan blev irriterad när jag blev avbruten. Nu är det ju så att när man kallas in så får man vänta i ett undersökningsrum i ytterligare en kvart. Varje väntan fylldes med bra läsning och nu ska jag fortsätta med boken. Det är för övrigt Malin K Eriksson som jag kommer att dela monter med på Hundmässan i Stockholm 7-8 december. Vi kommer att stå i monter A:38. Kom gärna och besök oss.
Bra! Granit ska alltid få minst en serie. (Om inte SVT kör en "special" med honom just den veckan)