Kennel Enduros Blogg

Ett långt blogguppehåll har förhoppningsvis lidit mot sitt slut. Färdigställandet av boken har tagit mycket tid, men framförallt har man ingen skrivlust efter flera timmars pillande med text. I söndags meddelade jag min layoutare att jag var nöjd efter säkerligen 20 korrekturvändor. I går gick den till tryckeriet. Nu vill jag inte ens ta upp dokumentet med boken. Jag vet att jag direkt, typiskt nog skulle hitta ytterligare meningar som kan skrivas bättre. Självklart är det så. Alla meningar kan skrivas bättre, mer kärnfulla, tydligare. Men nu är den så färdig den kan bli och ett trettiotal förbeställningar har kommit in. Roligt! 

 

Jag har haft ytterligare en rapportkurs och de önskade en uppföljning redan i augusti, så vi får se var vi kan pressa in det i almanackan. På jobbfronten kommer det annars att vara ganska lugnt under juli. Det som jag har att ta itu med är förberedelserna för kennellägret och att sätta mig in i en rad saker som en egenutgivare måste ha koll på. Bokrondellen, BTJ och kolla vad olika intresseföreningar kan ge mig för idéer.

Jag har även börjat att på allvar leta hanhund till Allti och har valt ut några som jag ska titta närmare på. Jag återkommer till vem det blir.

 

Det blev inga valpar efter Drive. Synd. Jag hade hittat en väldigt bra fodervärd och jag tror det hade blivit väldigt bra valpar. Jag har för övrigt till sist lyckats ladda upp alla MT-filmer och här kommer en film på Drives MT. Han hade 565 poäng och imponerade på testen. Ursäkta kvaliteten bitvis, men jag hade väldiga problem med det.

 

I ett tidigare blogginlägg fick jag frågan om jag kan se skillnaden mellan valparna redan innan leverans:

"Hur mycket kan man se på en 7-8 veckors valp hur den kommer bli mentalt som vuxen? Vet att hundskolan inte tyckte deras valptest gav mycket svar på hur den vuxna hunden reagerade på L-testet, men å andra sidan har jag hört från privata uppfödare att de anser sig har nytta av valptest, att man kan se vilka anlag som finns nedärvda redan som valp. Kan det bero på vilken typ av valptest man använder sig av? Såg drives MT på film, verkade vara en orädd hund med mycket kamp, kunde man se detta redan som valp på honom?"

Det har funnits några få valpar som har skilt sig från övriga i kullen på olika sätt. Men om vi håller oss till Drive, så ligger varken han eller de övriga i D-kullen i topp bland Endurohundarna vad gäller kampen. Däremot har de tillräcklig kamplust. De har dessutom en bra blandning av socialitet och jävlaranamma. Jag har ingen annan kull där så många individer visat pondus t ex vid dumpe och spöken. Det som skilde Drive från de övriga som valp var hans självständighet. Jag såg tidigt att han gärna gav sig i väg på egna strövtåg för att undersöka världen. Han var alltid den som saknades när vi skulle ta in valparna och de andra satt och huttrade då det var tio grader kallt. Drive satt vid bilarna och lekte med packad snö som ramlat från stänkskärmarna. En annan sak som jag inte hade sett i någon kull tidigare var när de fick märgben. Då brukar de kunna ligga och tugga på dem två och två eller t o m tre tillsammans. Drive tog sitt ben och lade sig bakom vattenskålen. Om någon av syskonen kom i närheten morrade han. Så att han hade skärpa och försvarslust framgick tydligt. Men han har aldrig tagit till det mot sina ägare eller varit dum på annat sätt. Tvärtom, han är en stor svansviftare, men har ett aggressionpaket att ta fram när det behövs.

En annan valp som utmärkte sig i valplådan, dvs före leverans, var Alstra. Vi kallade henne faktiskt för Annorlunda. De egenheter hon hade är dock ingenting som man märker speciellt mycket av i vuxen ålder enligt hennes matte. Så om man frågar mig så tror jag inte valptester säger så mycket om den vuxna hunden. Precis som människobarn så utvecklas valparna i olika takt. Det är min uppfattning. Men om någon hade sagt att Drive skulle bli polishund som vuxen, så hade jag nog nickat och sagt att jag kunde tänka mig det. Om man hade sagt samma sak om Dante, hade jag nog varit mycket mer tveksam. Anledningen till det är att vi har en stor sal med halt golv, där valparna fick springa av sig för att få en större yta inomhus. Det var ju en mycket kall vinter och svårt att ha dem ute. Alla i D-kullen sprang där. Men det tog tre gånger innan Dante blev bekväm med det hala golvet. De första gångerna stod han mest still och gnällde när de andra yrde omkring. Hur han är i miljöer i dag vet jag faktiskt inte, men han såg väldigt trevlig ut på den MH-film, som jag fick tillskickat mig och det fanns inte mycket kvar av den försiktiga killen. Så jag har svårt att ta till mig valptester. Om valparna i en kull är hyfsat jämna, tror jag att miljöpåverkan är den viktigaste faktorn för de skillnader vi ser på dem som vuxna. 

Däremot har jag sett skillnader mellan hela valpkullar redan i valplådan. Graden av kamp, om de naturligt kommer tillbaka med leksaker för fortsatt kamp, graden av socialitet. Det finns en gradskillnad i att vifta på svansen och vifta på svansen om jag uttrycker det så. Socialt trevligast har C-kullen varit. Övriga är också trevliga mot folk, men C-kullen är supertrevliga helt enkelt. Övriga mer neutrala. Men C-kullen blir inte arga, som tjänstehundar skulle de brista i försvarslust och skärpa och man kan se det på både deras MH och MT. När det gäller kamplust och gripande så låg hela kullen på runt 4,8-4,9 i snitt på MH:et. Man ser sällan så många hundar som gör riktiga lekinviter på sossgubben som i denna kull. Cax, Cross och Cinza var riktiga praktexemplar för att visa upp den sociala kampen. Här kommer deras filmer.

Cax:

 

 

  

Cross:

 

 

 

Cinza:

 

 

 Clicker:

 

 

 Cenit:

 

Canis Royal: