/
Valpar /
1 december - Minsta men största kullen
Så kan man också uttrycka det. Snittet på en schäferkull ligger på 5,6 valpar per kull eller något liknande. Vårt snitt låg på 7,5 innan G-kullen. Då sjönk det till 6,86. Det känns som om de håller på att ta igen det i vikt i stället. Snart räcker den till en hel kull. Jag roade mig med att plocka fram gamla viktutvecklingskurvor. Jag ska i ärlighetens namn säga att jag inte varit särskilt fanatisk på att väga. Den enda kull som jag vägt regelbundet var B-kullen. De valparna vägde jag varje dag första veckan och sedan en gång per vecka upp till 5 veckors ålder. Det var möjligt tack vare att jag plockade in vågen som vi vägde hö med till hästarna. Stackars valpar vilken traumatisk start på livet när kennelmamma sätter ner dem i en stor väska.
Här var Bestha Elsa 3 veckor när hon åkte ner i väskan....
Allt-I övervakar vägningen...
Det var i alla fall så det gick till när jag fick ett hyfsat komplett diagram med B-kullens viktutveckling:
Jag inbillar mig att det var en ganska normal viktutveckling. De vägdes inte vid födseln utan dagen efter. Vikten ökade rätlinjigt fram till 3 veckors ålder då ökningen per vecka ökade.
I dag vägde jag G-kullen. Granit vägde mer än någon annan valp gjort vid 2 veckor. Han vägde 1749. Denver, som är min största valp vid födseln, vägde 1550 gram vid två veckor. Jag har även tagit med Blixtra och Elda På. De är de valpar jag haft som vägt minst vid födseln. Elda På vägde bara 216 gram och Blixtra 318 gram efter ett dygn. Intressant är att se hur Storasyster (Skärnos), som vägde 464 gram vid födseln nästan kommit i kapp och säkert kommer att gå om Denver efter två veckor. Här ser man hur kullstorleken påverkar viktutvecklingen.
I dag har vi varit duktiga och tagit undan utemöbler innan snön kommer. Man skulle kunna säga att vi är redo för vintern nu. Men jag hoppas den dröjer så att valparna kan vara ute en del om ett par, tre veckor. I dag var det dags för avmaskning, kloklippning och fotografering. De sover mycket och kan inte beskyllas för att röra sig speciellt mycket. De lyfter knappt på huvudet annat än när de ska till mamma för att äta.Så jag flyttade över dem till en kal Biabädd för att få lite snurr på de små liven. Storasyster och Lillan blev det lite fart på, medan Granit lade sig ner med huvudet mellan tassarna och såg ut att inte bry sig nämnvärt över att ha flyttats från en varm och mjuk flispläd. De börjar nästan se ut som små hundar, men jag ser fram emot 2-3 veckor till då jag kanske får lite mer kläm på vilka de är.
Här är hon. Skärnos, som jag nu kallar Storasyster.
Så har vi Lillan som är så ruskigt svår att få något bra foto på. Hon far runt så att kameran håller på och fokusera och vägrar ta någon bild.
Slutligen Granit, killen som inom närmaste dagarna sannolikt spränger 2-kilosvallen.
Bara en vecka kvar tills de får flytta upp. Jag ser fram emot det. Nästa helg kommer jag att vara i Stockholm under lördag söndag. Jag påminner ännu en gång om att ni ska besöka mig i monter A:38 om ni åker till Hundmässan i Älvsjö.
Nisse har tydligen samma viktkurva som husse!!