Kennel Enduros Blogg

Odette och Bolt utanför vår stuga på Bödasands Camping

Jag ska erkänna att jag sett fram emot att återvända till Öland ända sedan vi var där på SBS läger 2009. Första funderingen var hur vi skulle få rum med alla hundar i bilen. Jag kom med den briljanta idéen att Odette nog ryms i vår stora kattbur. Både Ove och jag fasade för att ha henne med. Hon brukar skälla nästan oavbrutet på allt och alla när hon åker bil. Vilka protester skulle det då inte bli när vi stoppade in henne i en kattbur? Dessutom placerades gallerdörren mot stolsryggen på förarsätet. Hon skulle alltså inte kunna se något alls. När vi hunnit till Katrineholm bad jag Ove kolla om den lilla svarta saken överhuvudtaget levde. Hon hade då inte sagt så mycket som ett pip i bilen. Men hon var hur pigg som helst när vi stannade och åt lunch och rastade hundar. Att vi aldrig tänkt på kattburen tidigare!

Vad gäller träningen så hade jag egentligen bara bestämt mig för några få saker som skulle genomföras på Öland. Allt-I skulle göra tre rapportpass: ett där vi körde minst en kilometer, ett med drag på Bolt och ett med förlängningsträning. Sedan ville jag gärna gå ett spår på minst 3 kilometer, helst längre. I övrigt tänkte jag köra lite uppletande och lydnad, beroende på hur tiden räckte till.

På långfredagen åkte vi till Göte och Ann-Margret på Bödavindens kennel. Göte visade oss runt på norra Öland och på eftermiddagen träffade jag Ola och Bias.


Ola och Enduros Bias på Götes fina appellplan


Vi tränade lydnad och uppletande. När Ola hade åkt hem var jag ensam kvar i skogen eftersom Ove var på campingen. Klockan 18, skulle vi äta middag hos Göte och Ann-Margret. Jag kollade klockan. Den var halv fyra. Jag vet inte riktigt hur jag tänkte när jag lade ett spår på en kilometer åt Bolt och tre kilometer åt Allti. Jag använde Cardiotrainern i mobilen så jag kunde åtminstone inte gå vilse. Men det var ganska tungt att gå. Klockan var tjugo över fyra när jag släppte på Bolt och tio i fem när jag släppte på Allti. Båda hundarna skötte sig kanonfint på spåren. Men fasen vad jag fick slita. Dessutom kom jag inte riktigt i håg vart jag hade gått ut spåret till Allti. I brådskan glömde jag märka ut det och hon fick en stor upptagsruta om jag uttrycker mig så....Klockan var kvart i sex när jag lämnade Grankulla och drog järnet till Bödasand för att hämta Ove. Vi blev lite sena, det blev vi. Men jag hade fixat ett av de träningspass som jag hade bestämt mig för. Och jag behöver nog inte köra så mycket uthållighet i spåret. Allti hade samma intensitet efter tre kilometer som i början. Förmodligen hade hon orkat spåra lika länge till. Med de rejäla skavsår jag drog på mig så dröjer det ialla fall innan jag testar det dubbla.

Vi hade en trevlig långfredagskväll och åt god lax med stuvad potatis hos Göte och Ann-Margret. Tack så mycket!

På påsklördag var det dags för ett av mina andra förbestämda träningspass. I underbar terräng och med Cardiotrainern till hjälp kunde jag gå ut en hyfsat rak sträcka i den obanade terrängen.


Terrängen större delen mellan A och B, en sträcka på ca 700 meter.



Allti på B-stationen

Efter B-stationen såg jag vatten, så jag fick göra en nästan nittio graders vinkel. Jag gick en förlängning på ca 400 meter. När jag kom till C-stationen upptäckte jag att jag hade glömt koppel och halsband på B-stationen. Alltså - hur mycket får man slarva?


Allti på C-stationen


Det var gott det där

Allti hade kommit in lite snett på C-stationen. Det blåste ner mot vattnet, så det var inte så konstigt. Och när jag skulle skicka satt hon snett ner mot vattnet. Hon ville inte alls springa ut där jag gått, utan där hon kommit in. Jag tyckte att hon hade lusig fart ut, men som Ove säger. Om hon är så lusig som jag tycker eller inte får vi väl se i Katrineholm. Sista förlängningen gjorde jag bara 200 meter eftersom jag korsade en väg. Visserligen var det knappast troligt att några bilar skulle dyka upp. Men jag ville ändå hålla uppsikt. Allti korsade vägen utan problem.

Vi tränade lite lydnad tillsammans med Ola och Bias innan vi åkte och handlade påskmat. Affären i Byxelkrok stängde klockan två och vi hängde på låset fem minuter i...Äggen var slut, gräddfilen var slut och inga kvällstidningar fanns kvar. Men det löste sig. I kiosken bredvid hade de både kvällstidning, ägg och ett sista paket gräddfil.

När vi kom till stugan njöt vi i det fina vädret. Hundarna med tuggben. Jag med en öl och en bok. Och Ove framför TV-sporten..;-).


Odette njuter av sitt tuggben


Allti ser ut att ha somnat med sitt ben...


....Vadå trött! Jag?...


Läser en bok som jag tänkte recensera på min författarblogg någon
gång denna vecka

I går tränade vi uppletande på förmiddagen. Vare sig Allti eller Bolt gjorde några bejublade insatser. De hade letat betydligt bättre dagen innan. Däremot körde jag lite lydnad med Bolt och om inte hans matte har tid att tävla lägre med honom framåt hösten, så gör kennelmamma det själv. Vi har gjort om ingången och det gick riktigt bra att utöka avståndet med den nya ingången. Apporteringen blev fasen så mycket bättre på det sättet. Det enda moment som måste kluras på är krypet. Men det ska nog gå det också.

Efter lunchen gick vi ut bara en bit från campingen och körde 5-6 skick med Bolt och Allti. Det var bara 150 meter. Eftersom Bolt egentligen aldrig tränat rapport så kan vi inte ha så långa sträckor. Men det känns bra att försöka få upp samma tryck som på tävling så att vi vet att framföringarna fungerar. Och mycket större drag än att se matte och husse skicka Bolt kan vi nog inte få på tävling.

I går kväll var vi hembjudna till Ola och Eva (med Bias). De bjöd på en jättegod middag med lamm. Blåbärspaj, glass och grädde till efterrätt. Vi fick även kika på Kohagslyckans storpudelkull som är tre veckor. Tänk vad man lär sig. Inte visste jag att silverfärgade pudlar föds svarta.

I dag åkte vi till Hagskog för att lägga spår och köra förlängningsträning. Allti fick ett spår på 1500 meter och Bolt på ca 800 meter. Innan jag gick spåren körde vi förlängningsträning med Allti. Först en sträcka på 200 meter och sedan en på 400 meter. Allt gick bra.

På radion på vägen hem hörde vi att det var köer i Mönsterås. Eftersom vi fått stå i kö där på vägen till Kalmar, så valde vi att åka in vid Ålem över Vimmerby och vidare till Linköping. Vi trodde vi var smarta ända tills vi hamnade i en två mil lång kö på E4:an mellan Linköping och Norrköping.

Klockan var nio när vi kom hem....