/
Allmänt /
24 september - Viltrena underbara hundar
Jag har haft en trist vecka. Förkylningen slog till i onsdags kväll. Vräkte i mig C-vitamin, men har varit hängig och matt i två dagar. Tog ut semester för jag vet knappt hur det där med sjukpenning fungerar längre. Vet bara att det är krångligt.
Vi har gjort tre tävlingar i år. Inte mycket med tanke på all träning som lagts ner. Vi tänkte göra två tävlingar nu i september, men förra helgen ställde vi in pga att husse inte kände sig tillräckligt bra. Denna helg ställer vi in pga av att jag inte känner mig tillräckligt bra. Om det hade varit jätteviktigt hade jag kanske tvingat mig i väg ändå. Men det känns inte så jätteviktigt just nu. Om jag ska tävla ska jag kunna förvänta mig att min hund gör en topp-prestation. Hon behöver inte göra det. Men jag ska känna att möjligheten finns. Vi vet inte om hon har några valpar i magen, men om hon har det så tycker jag att hon i första hand ska få vara dräktig. Det är mycket viktigare än att en förkyld matte åker i väg och kanske möjligtvis gör en hyfsad tävling med en hund, som kanske möjligtvis påverkas av en massa hormoner. Så vi är hemma och tar det lugnt i morgon.
Hundarna har inte haft så kul de senaste dagarna. Normalt är jag ju väldigt noga med långpromenaderna. En timmes promenad tycker jag är minimum. Och sedan träning på det. De senaste två dagarna har det varken varit träning eller långpromenader. "Papillonrastningar" som jag kallar det när dom bara går ut för att göra sina behov. Men dom har accepterat det också.
I dag gick jag i alla fall i väg i en dryg timme med Bolt och Allti. Det var så varmt att jag kunde gå barärmad. Jätteskönt ute. Vi gick promenaden över gärdena som på filmen ovan och i vanlig ordning träffade vi på rådjuren som håller till där.
Ove och Josefina (som kom hem för några dagars höstlov i dag) orkade inte lyssna på min exalterade beskrivning av rådjuren. "Det där har vi hört redan", sa dom. Men i dag var det helt otroligt. Jag gick på "EU-remsan" mellan gärdena och såg plötsligt ett par rådjur resa sig upp bara trettio meter framför oss ute på ett klippt fält. När de såg oss så sprang de inte bortåt, vilket jag hade förväntat mig, utan de kom springande mot oss och passerade på tjugo meters avstånd. Förmodligen bodde dom i skogen bakom oss. Jag kallade in Bolt, så han stod bredvid mig och tittade på när de skuttade förbi. Allt-i är jag säker på. Hon var tio meter framför mig, men stannade bara upp och tittade på dem några sekunder. Sedan fortsatte hon framåt. Bolt släppte dem också i samma ögonblick som dom hade passerat. Så himla skönt att slippa tänka på vilt.
I övrigt har jag städat, tvättat och handlat i dag. Fixat med med manus har jag också gjort. Men ju mer jag lär mig, desto mer kritisk blir jag. Jag får hoppas att det lossnar i Sevilla...;-)
Helt underbar indexbild på AlltI
De lät inte alls roligt det här , hoppas ni kryar på er , de här med att vara sjukskriven kan jag tänka mig ä krångligt värre ja allt där man ha med f kassan att göra.
Kram på er