Kennel Enduros Blogg

Ann-Margret och Vinja

Det går lite trögt med redigeringar av mitt manus. Finns så mycket annat att ta tag i. Tiden fram till flytten komme ju att rusa fram. Piteå, rapport-special för instruktörer, Falkenberg och sedan är vi där.

I går kväll var jag och Ann-Margret i Kjula och tränade spår. Jag valde ett skogsparti som jag vet är svårt för hundarna att spåra i. Hade glömt spårapporterna eftersom dom låg i Josefinas bil. Ann-Margret erbjöd sig att låna ut sina, men jag valde att använda skogspinnar i stället. Man vet aldrig i Piteå. I bland har dom skogspinnar på sina tävlingsspår.

Jag vet inte vad det är som gör denna mark så svår för hundarna. Men jag tror att det är alla övergångar. Det börjar i blåbärsris och går sedan in i gammal skog utan vegetation. Bara jord med barr. Sedan ut i grön mossa och blåbärsris för att övergå till vassliknande vegetation. Man kan få in äng och björkskog med sly också, men jag gick aldrig så långt utan vände tillbaka in i "Trollskogen", dvs jord, barr och grenar som underlag.

Medan spåret låg körde vi uppletande. Två korridorer med två föremål i varje. Vi gömde föremålen lite klurigt bakom stockar och i skydd av trästammar. Både Allt-I och Vinja fick anstränga sig lite extra för att få in föremålen.


En gammal bild, men ungefär så här ser det nog alltid ut. Enda
skillnaden är att jag numera använder handskar....

Vinja gjorde ett bra upptag. Gick några meter åt fel håll, men vände själv. När jag hade tittat på Vinjas upptag släppte jag på Allt-I. Upptaget var bra. Jag hade gått in från vägen och släppte på parallellt med vägen, så hon hade varit ganska korkad om hon hade valt fel håll...;-). Hon stannade bara och markerade de första skogspinnarna, men ville sedan fortsätta utan att ta upp dom. Så vi stannade och lekte lite vid apporterna. Spårningen var lika intensiv som vanligt, men precis som jag hade förväntat mig så fick hon arbeta betydligt hårdare än vanligt för att hålla spåret. Många "av och på" från spårkärnan och en hel del tapp. Här ser man vad enkelt det är att lura sig själv. Köra i samma terräng och med samma apporter.

När vi kom hem låste jag upp ytterdörren för att släppa in prinsessan. Men hon hade valt att springa ner till lydnadsplanen. Där stod hon och blängde på mig. "Jag vill göra mer" sa hennes blick. Jag skrattade åt henne och gick ner och tränade lite stegförflyttningar och kryp.

I dag har vi varit och skrivit hyreskontrakt. Lägenheten är vår från 1 september, men vi kommer att ha hela september på oss att flytta över möblemanget och städa. Lägenhet och lägenhet förresten. Missförstå det hela rätt. Man skulle väl snarare kunna kalla det ett radhus på landet. Det är en lägenhet i en tvåfamiljsfastighet. Fastigheten ligger avsides några hundra meter från herrgården och med promenadstråk alldeles bakom knuten. Vi har fått klartecken att hägna in och sätta upp rastgårdar, så det blir säkert bra. När vi ändå var där och skrev kontrakt passade vi på att se oss omkring och åkte längs den tre kilometer långa skogsvägen som kommer att bli vår rastningsrunda. Det var jättefina omgivningar. Det blir nog bra detta.

Ska jobba vidare och planerar in ett fyspass i kväll. Lydnadsträning i morgon. Sedan ska vi förbereda Piteåresan.