/ Träning /

29 april - Lägerveckan har börjat bra


I brist på egna foton lånar jag den här bilden från Marianne.

I måndags bar det i väg mot Herrgården och Garpengårdens vandrarhem. Det var Amperes matte som hade ordnat lägret tillsammans med en kompis. Som instruktör hade de hyrt in Frida. Nästan halva gänget var Enduro-hundar. I alla fall 4 av 9. Det var Allt-I, Ampere, Aqila och Bestha Elsa.

Måndag kväll inleddes med middag och sedan ett teoripass om mental träning. Vi fick fundera på trygghetsmål, realistiska mål och barriärbrytande mål. Jag har kört mycket mental träning tidigare, men av någon anledning slutade jag nån gång i början av 2000-talet. Så det var en bra påminnelse.

I går körde vi en och en. Vi hann med ett pass var på förmiddagen och ett på eftermiddagen. Jag hade bestämt mig för att få hjälp med kryp, skall och framåtsändande. Så i går förmiddag hann vi med kryp och skall. På krypet tyckte Frida att jag skulle träna det framifrån. Jag tycker själv att det är bättre eftersom man ser hunden. Men om Allt-I legat framför mig så har hon försökt vrida in sig i fotposition (liggande alltså). Så jag har inte velat utsätta henne för den frustrationen, utan försökt se så gott det går ändå. Men är man på kurs så ska man ju testa. Så vi har testat framifrån och med godis framför hennes nos så kryper hon rakt. Det var bara det att jag då kom på hur dåligt tränad hund jag har. Jag har slarvat rysligt mycket med belöningarna. Så när jag har godis i handen och håller fram så är det hennes...Det innebar att jag ägnat mycket dötid de här dagarna åt att träna på att hon inte får ta godis ur min hand, utan att det är jag som ska ge det till henne. Det finns mycket att göra på den fronten. Men med nästa hund ska det vara bättre....;-).

Det var inte bara det där med godis och att jag tillåtit att hon tagit det av mig. Det är ju samma sak med boll/kampleksak. Bara med en skillnad, nämligen att hon inte har släppt. Jag har antingen tjatat, monterat loss henne eller bytt med godis. Eftersom jag hade startnummer 7 och hann se fler Enduro-hundar som inte hade en susning om vad "Loss" betyder, så skyndade jag mig att träna in ett Loss-kommando på vägen från bilen ner till plan. Jag tror att Allt-I fick en smärre chock. Direkt hon kom ur bilen bjöds hon på en boll och kampade glatt med matte. Sedan kom mattes Loss-kommando och därefter var hennes matte som förvandlad och reagerade med en blixtsnabb korrigering. Men faktum är att innan jag var nere på planen så släppte hon till och med innan Loss-kommando om jag stod blickstilla eller om jag satte ena handen hennes halsband. Det blev till en ny rolig lek. Kampa, släppa, gripa, kampa, släppa, gripa. Sedan ska jag ärligt erkänna att hon fick en del återfall när det var dags att stoppa undan leksaken. Då ville hon gärna vara där och "känna" lite på den. Men det här ska vi hålla i.

I vilket fall som helst så har krypet framifrån gått ganska bra under de här två dagarna. Okej visst kommer det ett och annat skutt med båda bakbenen, men då är det jag som har flyttat mig för långt.

I går eftermiddag tränade vi mest på skallet. Där fick jag också värdefulla tips. Dels hur jag ska "nolla" dåliga skall på ett sätt som ökar hennes ansträngning. Men framförallt bevisade Frida för mig att Allt-I var kapabel till en bra skallserie på femton skall. Värsta skallet hade dock Aqila. Inga problem där inte. I alla fall inte på skallet..;-). Nåja vi kämpar vidare.

Efter träningen i går åkte vi till Hedemora och handlade. Systembolaget och ICA blev det. På kvällen en kort tipspromenad och grillning.

I dag körde vi en och en på förmiddagen. Jag körde då framåtsändandet. Det gick bra både med galopp och att bryta av. Men efter några stegs skritt ökar hon till snabb passgång - i princip lika snabbt som ett trav. Fick rådet att gå tillbaka till grunderna, dvs saktagåendet. Vi resonerade och jag erkände att jag har kallat in och belönat mer än jag har tänkt mig. Så naturligtvis ökar hon för att komma till den punkt där hon blir inkallad. Jag vet det. Jag hade t o m bestämt mig för att ställa henne och träna inkallning separat. Men det har inte blivit så. Nu blir det.

På eftermiddagen körde alla samtidigt och Frida gick runt. Allt-I imponerade på mig. Gick ett fokuserat fritt följ trots alla hundar och klickningar runt omkring. Man kan ju inte beskylla henne för att vara särskilt mycket störníngstränad. Sedan inriktade jag mig på krypet, skallet och saktagåendet.

Ytterligare en Endurohund dök upp. Det var Anna med Accsa kom vid lunchtid och stannade ett par timmar. Nu väntar vi på den 5 maj, då vi får veta om Accsa har några bäbisar i magen.

Eftersom jag ska till Öland på SBS-läger så var jag tvungen att åka hem en dag tidigare, dvs i dag. Jag har inte några foton från Garpengården eftersom kamerans batteri i vanlig ordning var urladdat. Men till Öland ska kameran vara fit for fight.

Allt-I's tass har läkt bra. Jag har inte märkt något alls under de här dagarna. Vi får se hur mjukt underlaget är på Öland. Kanske vågar vi låta henne gå några sträckor.

#1 / / Helena & Enduros Black Jaja:

Många bra tips ! Har hört att Frida ska va jätte duktig !



Ser fram emot en uppdatering från Öland och många härliga bilder på mor och son

#2 / / Lina:

Gäsp Så var man hemma efter 6½ timmes körning (Med paus för mat och promenad.) Men vad gör det att man är trött när man har haft så bra dagar! Elsa var kanonduktig idag och vi fick massor av bra tips, nu jäklar! ;-)



Ha en bra helg nu!