/
Olyckan /
31 januari - Piggare och alltmer gul än blå
Sjukgymnasterna var här på förmiddagen och hade med sig en axialkrycka samt en vanlig krycka. Jag försökte gå som dom vill att jag ska göra. I dag gjorde jag tydligen rätt och fick beröm. Det drar i bäckenfrakturen när jag går, men det är väl oundvikligt. Det är bara att acceptera att jag får en smärtsam rehabilitering. Jag ska tala om när det inte gör ont längre....
Jag har stått över en del starka smärtstillande tabletter för att inte ta en massa "skit" i onödan, men nu tar jag allt som dom ger mig.
När jag tvättade mig i morse såg jag att axeln och halsen samt framsidan av vänster ben börjar bli alldeles gula. Sjuksystrarna sa att det är ett bra tecken för då börjar smärtan försvinna.
Ove var här på eftermiddagen och rullade ner mig till entréplanet så att jag skulle få se lite annat än denna avdelning. Vi hann precis tillbaka så var det dags för nytt sjukgymnastikpass. Jag fick gå på kryckor från sängen till fönstret och tillbaka. Det blev väl totalt tio meter. Tio plågsamma metrar.
Jag vet inte hur många gånger jag gått på det där övergångsstället. Vissa gånger stannar vi tills bilen vi såg där långt borta kört förbi. Andra gånger skyndar vi oss över och hinner utan att bli påkörda. Jag vet att det är ett sätt att bearbeta det hela. Jag kommer ju i håg när Fox tog sig ut genom sovrumsfönstret. Jag stängde fönstret tusen gånger efteråt....i tanken. Tänk vad korta ögonblick av obetänksamhet kan förändra mycket.
Eskilstuna-kuriren har varit här och intervjuat mig med anledning av olycksstatistiken kring den nya zebralagen. Jag hävdar dock att den nya zebralagen inte hade ett dugg med denna olycka att göra. Det hade hänt ändå. Jag sa också att jag för min egen skull kommer att åka till olycksplatsen en mörk kväll för att få klarhet i om vi gjorde en felbedömning av hur synliga vi var. Jag måste helt enkelt få se övergångsstället ur förarens synvinkel. Inte för att det förändrar nåt, men en del menade på att vi borde haft reflexer. Som jag uppfattade situationen så syntes vi ändå - förutsatt att bilföraren faktiskt tittade. Men jag kan ha fel. Även om jag upplevde att vi var upplysta så kanske det inte ser ut så från en bil. Jag letar ingen syndabock, jag vill bara veta vad som var mitt ansvar i detta.
Vi har fått middag och kvällsfika samt en blodförtunnande spruta mot blodproppar. Så nu återstår inte så mycket mer än ett plågsamt toabesök innan det är dags att sova.
Uschannamej... Jag är ändå skeptisk till att föraren körde så pass fort när det var mörkt, vid ett övergångsställe. Förhoppningsvis är han mer aktsam i fortsättningen...?
Här är det snöoväder nu med storm och allt! Jag som längtat efter vinter ska då inte klaga - förhoppningsvis ligger det snö kvar istället för att förvandlas till slask! Tinca är jättekass i magen, det bara sprutar ur henne stackarn. :( Hoppas det är bättre i morgon så hon kan börja äta igen, hon är ingen rolig hund när hon är hungrig.
Förresten, det måste vara väldigt skönt att kunna sitta på nätet va?