Kennel Enduros Blogg

Jag valde att gå i känd miljö, eftersom jag vet att Guzzi är mer uppmärksam på mig i okända miljöer. Eller det är i alla fall vad jag tror. Kriteriet för belöning var ögonkontakt och jag försökte verkligen variera belöningar. Jag försökte också att göra det på vänster sida, men uppenbarligen är hon van vid att belöningen ges framifrån för hon hade svårt att stanna på vänster sida, så det får vi nog ändra på. Det svåraste var signalen. Guzzi vände sig om och tittade på mig banne mig var femte meter och man kan ju fundera vad det beror på. Jag kom på mig med att vara urdålig på belöningssignaler och i vanlig ordning drog jag fram kampleksaken innan jag sagt Bus! Det var fascinerande att gå en tyst promenad och verkligen iaktta vad valpen gjorde och försöka att även ge akt på hur jag själv betedde mig. 

Jag tror att jag under alla år omedvetet tränat följsamhet. Kanske har jag inte varit så uppmärksam på att belöna spontan kontakt som med denna valp, men jag har undvikit att följa valpen och i stället sett det som en rolig lek att valpen ska vara uppmärksam på mig och vart jag tar vägen. Så hon svarade bra på signalerna, dvs sökte ögonkontakt när jag stannade eller bytte riktning. Det jag däremot blev medveten om var att jag missat belöningssignalerna. Om jag stannade så tog hon ögonkontakt, men stod hon kvar på samma ställe cirka fem meter framför mig och väntade på min nästa rörelse såvida jag inte tog fram leksaken eller började gräva i fickan efter godis. 

Så jag ger mig själv bakläxa på belöningssignaler. Däremot var jag duktig på att variera belöningar och inte bara slänga åt henne en godis.

Guzzi på perrongen.