/ Olyckan /

31 januari - Piggare och alltmer gul än blå

I dag har jag inte sovit utan hållt mig vaken mellan de olika rutiner som man har här på ortopeden. Vid midnatt kommer dom in med tabletter och samma sak klockan 06.00. Klockan 08.30 ca är det frukost. Jag försöker ransonera med toabesöken eftersom det är rätt smärtsamt att förflytta sig till och från rullstolen. Att hosta till är inte heller någon höjdare, utan då känns det i hela skelettet. Dom som haft brutna revben kan nog föreställa sig hur det känns.

Sjukgymnasterna var här på förmiddagen och hade med sig en axialkrycka samt en vanlig krycka. Jag försökte gå som dom vill att jag ska göra. I dag gjorde jag tydligen rätt och fick beröm. Det drar i bäckenfrakturen när jag går, men det är väl oundvikligt. Det är bara att acceptera att jag får en smärtsam rehabilitering. Jag ska tala om när det inte gör ont längre....

Jag har stått över en del starka smärtstillande tabletter för att inte ta en massa "skit" i onödan, men nu tar jag allt som dom ger mig.

När jag tvättade mig i morse såg jag att axeln och halsen samt framsidan av vänster ben börjar bli alldeles gula. Sjuksystrarna sa att det är ett bra tecken för då börjar smärtan försvinna.

Ove var här på eftermiddagen och rullade ner mig till entréplanet så att jag skulle få se lite annat än denna avdelning. Vi hann precis tillbaka så var det dags för nytt sjukgymnastikpass. Jag fick gå på kryckor från sängen till fönstret och tillbaka. Det blev väl totalt tio meter. Tio plågsamma metrar.

Jag vet inte hur många gånger jag gått på det där övergångsstället. Vissa gånger stannar vi tills bilen vi såg där långt borta kört förbi. Andra gånger skyndar vi oss över och hinner utan att bli påkörda. Jag vet att det är ett sätt att bearbeta det hela. Jag kommer ju i håg när Fox tog sig ut genom sovrumsfönstret. Jag stängde fönstret tusen gånger efteråt....i tanken. Tänk vad korta ögonblick av obetänksamhet kan förändra mycket.

Eskilstuna-kuriren har varit här och intervjuat mig med anledning av olycksstatistiken kring den nya zebralagen. Jag hävdar dock att den nya zebralagen inte hade ett dugg med denna olycka att göra. Det hade hänt ändå. Jag sa också att jag för min egen skull kommer att åka till olycksplatsen en mörk kväll för att få klarhet i om vi gjorde en felbedömning av hur synliga vi var. Jag måste helt enkelt få se övergångsstället ur förarens synvinkel. Inte för att det förändrar nåt, men en del menade på att vi borde haft reflexer. Som jag uppfattade situationen så syntes vi ändå - förutsatt att bilföraren faktiskt tittade. Men jag kan ha fel. Även om jag upplevde att vi var upplysta så kanske det inte ser ut så från en bil. Jag letar ingen syndabock, jag vill bara veta vad som var mitt ansvar i detta.

Vi har fått middag och kvällsfika samt en blodförtunnande spruta mot blodproppar. Så nu återstår inte så mycket mer än ett plågsamt toabesök innan det är dags att sova.