/
Valpar /
31 oktober - Dundervalparna 2 år!
Fasen vad fort tiden går. I dag gratulerar jag D-kullen på 2-årsdagen och som vanligt flödar nostalgin när jag tänker tillbaka på mina valpar och den tid då de verkligen var mina. Bakom D-kullen finns även en annan historia. Det började med att jag träffade Yargo v Haus Veile våren 2010 och blev helsåld på denna hund.Det var exakt vad jag letade efter. En kompakt, explosiv och social hund med mycket kamplust.
Yargo v Haus Veile
Många var tveksamma till mitt val av hanhund när jag annonserade ut den planerade kombinationen på hemsidan. Av någon märklig anledning så finns det alltid folk som har åsikter om vad andra gör. Jag har varit med om att få synpunkter vid nästan varje kull. Det finns inga genetiskt perfekta hundar. Och mig veterligen finns det inte heller några helt perfekta kullar, så det är klart att någon träffar rätt till sist.
Inför parningen med Yargo fick jag bl a ett anonymt inlägg i gästboken där "Kajsa" tyckte till: "Har tittat på filmerna av Yargo - är det verkligen lämpligt att avla på en hund med så mycket rädslor vid 4 års ålder? Dåligt avelsmaterial anser jag."
Jag hade naturligtvis inte sett några rädslor. Då hade jag inte gjort valet. En sak är att man inte håller med eller konstaterar att den hanhunden hade jag aldrig valt. Men därifrån till att lägga energi på att sitta och knåpa i hop anonyma inlägg. Om man är så himla engagerad i vad andra gör, så vore det väl vettigare att lyfta telefonluren för att ringa och fråga.
Jag är inte mer än människa och en av mina svagheter är att jag tar åt mig alldeles för mycket av vad andra tycker. Jag mådde faktiskt rätt dåligt av diskussionerna på nätet. Jag menar, det spelar ju ingen roll hur bra valpar man själv tror att det blir. Man vill ju inte bli sittande kvar med 6-7 valpar. Och som snacket gick så förstår jag att en och annan valpspekulant hoppade av. Jag pratade med Ove, som normalt är den som är mest tveksam till risken att få "hela huset fullt av hundar". Jag frågade honom om vi verkligen skulle genomföra detta.
- Inte fan ska du väl låta folk på nätet bestämma vilka hanhundar du ska använda!, fräste han och plötsligt var han inte ett dugg rädd för att få hela huset fullt av hundar. Vi bestämde att om det skulle hända, så skulle vi banne mig träna upp varenda byracka i kullen själva och visa hur rätt vi hade haft.
Ett tag såg jag med skräckblandad förtjusning fram emot att sätta i gång med projekt "träna upp en hel valpkull"....:-).
Nu blev det inte så, utan valparna var tingade innan de var födda och deras duktiga ägare har bevisat det som skulle bevisas.
Många var tveksamma till mitt val av hanhund när jag annonserade ut den planerade kombinationen på hemsidan. Av någon märklig anledning så finns det alltid folk som har åsikter om vad andra gör. Jag har varit med om att få synpunkter vid nästan varje kull. Det finns inga genetiskt perfekta hundar. Och mig veterligen finns det inte heller några helt perfekta kullar, så det är klart att någon träffar rätt till sist.
Inför parningen med Yargo fick jag bl a ett anonymt inlägg i gästboken där "Kajsa" tyckte till: "Har tittat på filmerna av Yargo - är det verkligen lämpligt att avla på en hund med så mycket rädslor vid 4 års ålder? Dåligt avelsmaterial anser jag."
Jag hade naturligtvis inte sett några rädslor. Då hade jag inte gjort valet. En sak är att man inte håller med eller konstaterar att den hanhunden hade jag aldrig valt. Men därifrån till att lägga energi på att sitta och knåpa i hop anonyma inlägg. Om man är så himla engagerad i vad andra gör, så vore det väl vettigare att lyfta telefonluren för att ringa och fråga.
Jag är inte mer än människa och en av mina svagheter är att jag tar åt mig alldeles för mycket av vad andra tycker. Jag mådde faktiskt rätt dåligt av diskussionerna på nätet. Jag menar, det spelar ju ingen roll hur bra valpar man själv tror att det blir. Man vill ju inte bli sittande kvar med 6-7 valpar. Och som snacket gick så förstår jag att en och annan valpspekulant hoppade av. Jag pratade med Ove, som normalt är den som är mest tveksam till risken att få "hela huset fullt av hundar". Jag frågade honom om vi verkligen skulle genomföra detta.
- Inte fan ska du väl låta folk på nätet bestämma vilka hanhundar du ska använda!, fräste han och plötsligt var han inte ett dugg rädd för att få hela huset fullt av hundar. Vi bestämde att om det skulle hända, så skulle vi banne mig träna upp varenda byracka i kullen själva och visa hur rätt vi hade haft.
Ett tag såg jag med skräckblandad förtjusning fram emot att sätta i gång med projekt "träna upp en hel valpkull"....:-).
Nu blev det inte så, utan valparna var tingade innan de var födda och deras duktiga ägare har bevisat det som skulle bevisas.
När valparna var 2,5 vecka åkte jag till Sevilla på romanskrivarkurs. Jag visste att det skulle hända mycket med valparna under den vecka jag var borta. Skitsnacket hade påverkat mig så till den milda grad att jag hade mardrömmar sista natten innan jag kom hem. Jag drömde att jag skulle komma uppför trappan, hundarna skulle skälla och valparna skulle sitta som darrande asplöv ihoptryckta längst in i ett hörn.
Men så blev det inte. Dessa valpar, som av kreti och pleti förutspåddes en massa rädslor, kom tultande emot mig med svansar som gick som propellrar.
Men så blev det inte. Dessa valpar, som av kreti och pleti förutspåddes en massa rädslor, kom tultande emot mig med svansar som gick som propellrar.
Alla Endurovalpar har varit matglada, men ingen kull har kunnat mäta sig med D-kullen vad gäller aptit. De var formligen galna... ;-). Inte nog med att de skrek innan maten sattes ner och åt snabbt som attan. De såg dessutom till att plocka upp varenda smula efter sig.
Dante 7 veckor hälsar på sin storebror Bolt.
Mycket snö och kallt var det också...
Längst bak: Denver, Dio och Drive. Främre raden: Dante, Did It och Diamant.
Nu har vi hunnit se en hel del av vad det blev av Dundervalparna. Denver tävlar sök och spår och är uppflyttad till lägre klass. Dio är uppflyttad till lägre klass spår. Diamant tävlar högre klass spår och rapport. Förmodligen är hon snart elithund i båda grenarna. Drive har gjort L-test hos polisen, som även köpt honom efter ett par månaders prövotid. Kanske kan han snart titulera sig polishund. Utbildningen pågår i alla fall för fullt. Samtliga har genomfört MH och jag kan lugna Kajsa med att de skötte sig bra. Inga större rädslereaktioner och faktiskt en och annan femma på nyfikenheten. Samtliga är röntgade med HD A och ED ua.
Ett stort grattis till D-kullen på 2-årsdagen! Finaste, finaste Dundervalpar <3.
Diamant går direkt fram till overallen.
Nu har vi hunnit se en hel del av vad det blev av Dundervalparna. Denver tävlar sök och spår och är uppflyttad till lägre klass. Dio är uppflyttad till lägre klass spår. Diamant tävlar högre klass spår och rapport. Förmodligen är hon snart elithund i båda grenarna. Drive har gjort L-test hos polisen, som även köpt honom efter ett par månaders prövotid. Kanske kan han snart titulera sig polishund. Utbildningen pågår i alla fall för fullt. Samtliga har genomfört MH och jag kan lugna Kajsa med att de skötte sig bra. Inga större rädslereaktioner och faktiskt en och annan femma på nyfikenheten. Samtliga är röntgade med HD A och ED ua.
Ett stort grattis till D-kullen på 2-årsdagen! Finaste, finaste Dundervalpar <3.
Denver
Drive springer direkt fram till spöket.
Dio, som vi så småningom kommer att ta en valpkull på.
Did It
Dante