/ Valpar /

29 maj - Örnen har landat


Aqila har kommit till oss.

I går åkte jag till Katrineholm och hämtade Aqila. Hon var glad att se mig och kastade sig in i bilen. Hon är inte så där jättetjock och jag skulle gissa på 6-7 valpar. På måndag nästa vecka gör vi dräktighetsröntgen och då kommer jag att veta mer exakt.


Dag 50.

I går eftermiddag åkte jag till Lindesberg och tävlade spår. När PM:et kom blev jag lite förvånad för jag hade inte ens kommit i håg att vi hade anmält oss. Jag funderade på att lämna återbud, men tyckte det var lite kul. För 250 kronor har man allt serverat. Någon har gått ett spår och jag skulle få ett uppletande i skarpt läge. Sedan tycker jag väl inte om att "bränna" lydnaden om inget står på spel. Jag vet ju att det går alldeles för fort på spåret, men tänkte att om vi kommer runt så får jag känna efter hur det känns med uppletande och se hur krypet fungerar i skarpt läge ytterligare en gång.


Det började inte så bra. En het prinsessa tog bakspår. När jag hade vänt henne så bar det i väg i skogen väldigt fint. Efter ca 150 meter korsade vi ett fält med vall. Där slog hon flera gånger och i slutet av vallen dök hon ner och tog en apport. Sedan kommer jag inte i håg exakt men det var omväxlande terräng. Vi korsade diken minst fyra gånger. Linan fastnade i sly och prinsessan hade knappt ro att vänta när jag pillade med att få loss linan. Vi plockade ett par apporter till och det bar i väg mot ett helsikes väsen. Det verkade vara en idrottsplats där det fanns en massa ungdomar som hejade på något. Vi passerade ytterligare en vall och jag misstänker att vi tappade en apport där för hon slog som tusan. Vid ett tillfälle stannade hon upp som om det fanns en apport, men varken Allti eller jag hittade något så vi fortsatte. Vi fortsatte länge innan nästa apport och jag tror att de två vi missade var på vallen och där hon markerade utan att vi hittade. Vi kom alltså till slutet med fem + slut. Med 66 poäng borta har man ju ingen större chans och genom att vi inte hade 8:or på huvudmomentet så kunde det inte bli certpoäng hur bra än resten skulle gå. Men det var inte det som var vår grej. Det var att se hur uppletandet skulle fungera. Och på lydnaden var jag inriktad på krypet.

Uppletandet är jag väldigt nöjd med. Visserligen bara tre föremål. Men det var vindstilla och hon fick jobba för att lokalisera de hon hittade. När tiden var ute så var hon fortfarande "på".

Platsliggningen gick mindre bra. Jag såg redan på vägen fram att hon var fixerad på att äta gräsklippet som låg lite här och där. Jag funderade på om jag skulle sparka undan det gräsklipp som låg alldeles framför henne på den plats vi tilldelades. Men insåg att hon då bara skulle sträcka sig efter det. Och jag hade rätt. Hon hade "betat" gräsklipp under platsliggningen och fick bara 8,5-9,5. Jag brydde mig inte så mycket om det. Inte ofta det finns gräsklipp på platsliggningen tänkte jag.

Ganska märkligt, med 3 poäng borta på platsen så fick vi i hop en lydnad på 262,25 och jag gick av planen med en känsla av "skitlydnad". Egentligen var det de fyra första momenten som avvek från hennes "bästa-nivå. Dels var hon piggare än efter en rapport, dessutom ofokuserad. På fria följet pep hon på stegförflyttningarna och var inte så fokuserad som hon brukar. Det blev 8,5. På långa inkallningen kom hon som en raket och jag fick ställa sent, så det blev extra steg. Därfick vi 8-9,5. Jag blev lite orolig för farten inför framåtsändandet och gav ett mesigt kommando "Framåt", vilket gjorde att hon travade ut. Hon kände naturligtvis att något var fel och vände på huvudet efter gruppen där hon gick ner i skritt. Förmodligen väntade hon på att bli "felad". Åt andra hållet var det som vanligt. Men det blev "bara" 8:or på framåtsändandet. Sedan kom då momentet som jag ville testa av. Krypet. Redan när jag satte henne inför starten var hon och jag i två skilda världar. Allti satt och kollade ena domaren som slamrade med sin betygsspade. När jag kommenderade "Ligg" gnällde hon. Det har aldrig hänt förut. Om hon ska krypa bra så måste hon ha kontakt med mig. Det hade hon inte utan hon var framåtriktad och jag kände/hörde att hon skuttade. Så det blev bara 7-7,5 på krypet. Resten är inget att säga om. Bra fart på apporteringarna och tior på hopp och stege.

Ann-Margret sms:ade mig och frågade hur lydnaden gått. Jag svarade kort: "Jag behöver hjälp". Och sådan var väl känslan. Mer störningsträning eller rättare sagt tillbaka till störningsträning.

Denna dag har mest handlat om hundrastning och att städa. Ove har varit i Norberg så det har blivit lite spring med fyra konstellationer hundar. Om man säger så här: Jag behöver inte gå på gym för att få min dagliga motion...;-).

På eftermiddagen kom Ann-Margret med MH-filmen. Så nu ska jag kika på den och börja redigeringsarbetet. I morgon kommer "norskan" (Epic Noomi) med familj på besök. Spännande att få se henne igen.

#1 / / Linda och Clicker:

Jag känner igen känslan. Men va bra då kan vi ju störningsträna tillsammans. ;-)

#2 / / Maria & Vilja:

Vad spännande att se hur många valpisar det blir den här gången.

Finns fler som behöver träna med störning men jag bor ju ``lite´´ långt borta hihihi ;-)

Hälsa Norskan från Vilja :-)

#3 / / Mia och Greta:

Störningsträning? Vad är det ;-)

En trött hund kanske fungerar också... Är väl lite olika trötthet efter ett rapportpass och ett spårpass kan tänka :-) Men "roligt" att höra att även den bästa kan "fela" Man glömmer bort att det det är djur man jobbar med ibland. (Nu tror jag ju i och för sig inte att du gör det) :-)