/ Tävling /

27 juni - Efter regn kommer sol

Återigen ett avbrott i bloggandet. Dagen före midsommarafton packade vi in oss i bilen och åkte mot Östersund. Det regnade i stort sett hela vägen. Ove kom med den fantastiska idéen att vi skulle åka inlandet Eskilstuna - Sala - Mora och upp till Östersund. Vi åkte Östersund - Sundsvall och E4:an ner till Uppsala - Enköping på hemvägen. Med facit i hand tog det ca två och en halv timme längre tid att åka inlandet. Visserligen regnade det, som sagt, men jag tvivlar starkt på att det var hela sanningen till tidsskillnaden.

Klockan var närmare halv åtta när vi träffade Denver med husse och matte. De var och tränade lydnad i regnet. Det finns de som är ambitiösa..;-).


Enduros Denver

Vi avslutade en lång resdag med te och smörgås hemma hos Denver innan det var sovdags. Jag tror att jag sov innan huvudet landade på kudden.

På midsommarafton åkte vi Östersund BK för att tävla elit spår. Jag såg verkligen fram emot att få spåra i de fina jämtländska skogarna. Jag visste just då inte hur liten del av skogen jag skulle få njuta av...;-). När det var dags för mig att släppa på var Allti riktigt taggad. Hon tog sig an upptagsrutan med hög intensitet, men vädrade lugnt och fint, smällde på spåret åt rätt håll. Det enda missödet så långt, stod jag för. Linan löpte ut vid upptaget och efter bara 5-6 meter upptäcker jag till min fasa att det blivit en knut. Det var bara att följa efter hunden i kort lina och frenetiskt försöka reda ut härvan medan jag gick. Som tur var en lös knut och det for genom mitt huvud "undrar hur mycket de drar för detta?"

Spåret gick genom fin vegetation av blåbärsris. Vi korsade en motionsslinga och fortsatte vidare i blåbärsris. Efter ca 200 meter kom vi fram till ett skidspår. Ja, det var förstås ingen snö nu. Allti fortsatte intensivt att spåra över spåret och ut på ett kalhygge med höga växter. Där fick hon tapp och började slå. Eftersom hon inte gjorde någon ansats att fortsätta genom den höga växtligheten så antog jag att det kunde vara en spetsvinkel där. Men vi kom tillbaka till samma ställe tre gånger. Jag har ingen aning om hur länge vi hade hållt på men gissar att de tre varven runt tagit ca tio minuter. Sedan vet jag inte alls hur det gick till men vid ytterligare tre tillfällen såg det ut som om hon hade ett spår och vi kom tillbaka till rutan. Efteråt förstod jag att hon bakspårade tillbaka. För att inte gå vilse så hade jag min Cardio Trainer i mobilen påslagen. När vi hade snurrat runt i en halvtimme utan att ha kommit längre än ett par hundra meter från bilen, så gav jag upp. Efteråt kunde jag konstatera att vi avverkat 1,8 km på en yta som var ca 200 x 200 meter under den tiden. Så om det möjligtvis hade funnits något spår att ta upp, så var det ordentligt avvallat - om man uttrycker det så.

Efteråt fick jag veta att spåret hade fortsatt över kalhygget.

Jag har naturligtvis funderat en hel del på vad jag gör för fel. Allti kan visst missa pinnar på träning, men att inte komma runt spåret? Det händer aldrig. Och om det nu var något fel på hennes spårning så kan man ju fråga sig varför hon inte springer bort sig på rapportförlängningar. Svaret är klart: hon har inte mig i andra änden av linan. På vägen tillbaka till klubben frågade jag Ove vad sjutton jag skulle göra. "Du måste låta andra lägga spåren på träning, så att du tvingas lita på henne." Och så är det nog. När vi får tapp på träning så styr jag nog omedvetet. På tävling hänger jag efter i alla hennes slag. Och som den rapporthund hon är, så kan slagen vara ruggigt stora...;-).

Nåja, vi ska ge oss på det igen. Vi kom med i Järvsö den 10 juni. Nu är det bara så att vi kom med i Heby samma dag. Vi hade egentligen tänkt åka på semester och tävla spår i Järvsö den 10 juni och rapport i Myckelgensjö den 16:e. Men pga jobbet så tar jag Heby och jobbar några dagar innan vi åker uppåt.

Midsommar blev regnig men trevligt med grillning hemma hos Denvers husse och matte. Vi följde med till Östersund BK även på midsommardagen för att att titta när de båda två skulle tävla sök med sina hundar. Det var en tuff bana med kraftig nerförslut på vänstra sidan och uppför på den högra. Hundarna fick alltså springa backe oavsett åt vilket håll de skickades.

Klockan var halv tolv när vi startade resan hemåt. Klockan sju var vi hemma och då hade vi stannat och rastat både oss och hundarna vid två tillfällen.

Lite low känner jag mig allt efter den snöpliga spårtävlingen. Dessutom känns det inte så roligt att sannolikt missa SM även i år. Allti har börjat fälla, så det kommer att vara på håret att hon klarar sig från att börja löpa, men det visar sig när täckhåren faller. Det jag kan hoppas på är att vi hinner tävla ett par rapporttävlingar i augusti i alla fall.

Men nu ska vi inte deppa över det. Nästa helg har vi C-kullens MH. Det blir en del att planera och förbereda, men oj så spännande det ska bli.

#1 / / Lena och Ella:

Ja nu kan jag ju skriva i kommentarsrutan, nu när jag är "känd". Har läst bloggen länge utan tassavtryck. Är glad över att du ger dej tid att skriva här och inte bara i FB som så många andra. Trevligt att kunna förena nytta med nöje, tävla och hälsa på valpköpare samtidigt.

#2 / / Ingrid:

Jodå, jag kommer nog aldrig att släppa bloggen. Tidigare uppdaterade jag en gång per vecka, men sedan har jag haft långa perioder då jag skrivit nästan varje dag. FB i all ära, men det blir ganska enahanda. Fast emellanåt får man ta del av ett och annat guldkorn, så jag blir nog kvar där också:-)

#3 / / Lina:

Han är en klok din man. :) Hoppas det är lösningen för er, för att hon kan spåra vet vi ju allihopa!



Vilken fin kille Denver verkar vara, alldeles lagom i kroppen!

#4 / / Lina:

Han är en klok din man. :) Hoppas det är lösningen för er, för att hon kan spåra vet vi ju allihopa!



Vilken fin kille Denver verkar vara, alldeles lagom i kroppen!

#5 / / anna e:

Ja det var synd att ni inte kom till slutet i spåret...men jag hoppas att ni löser det & att nästa spårtävling går bra!

Ha en fortsatt skön sommar!

#6 / / Silva Holmér:

Hej Ingrid!



Tråkigt med spåret men jag blir så förundrad varje gång folk lägger sina egna spår på träning....varför??? På tävling är det ju aldrig man själv som lägger spåren, eller hur? ;)

Tror spårfokket är lite ¨lata¨ & kastar ut egna spår av ren slentrian.....

Vi sökfolk e ju alltid beroende av en träningsgrupp & det borde spårfolket oxå försöka vara. Som du säger så styr man nog (dock omedvetet) sin hund ofta. Nix, osnitslade spår av någon annan är nog receptet, däremot kan ju spårläggaren traska med i spåret. På det sättet lär man sig både läsa sin hund & lita på den.

Hoppas vi ses på SM!



Kramen på dig!