Kennel Enduros Blogg

Jag väcktes av Josefina strax innan klockan 6 i morse. Skjutsade henne till stationen i Strängnäs och sedan har det gått i ett.

Hem och gick promenad med hundarna. Om nu någon missat det, så innebär det två promenader eftersom jag inte vill gå med Allt-i och Odette samtidigt. Sedan i väg till ICA Ekängen för att handla mat till kvällen. Som tur var kom jag på att man nog skulle köpa lite blommor också...köpte även gosedjur och en visselpipa.

Jag hann bara hem, lasta in varorna, snabbrasta hundarna, byta om innan det var dags att jäkta i väg till stationen i Strängnäs jag också. Jag hade sms-kontakt med Josefina och hon tyckte att jag tog ett för sent tåg. Hennes klass skulle "springa ut" 13.37. Mitt tåg kom in 13.09....För säkerhets skull tog jag en taxi och i taxin började jag fixa till blommorna och sätta band på dom. Jag hade faktiskt i all hast packat med mig en sax för att kunna göra detta. Till taxichauffören sa jag som det var. "Jag är ingen bra mamma och ska på skolavslutning. Jag är lite sent ute, så jag hoppas du tar den kortaste vägen. Min dotter går ut gymnasiet och jag ska fixa lite här bak, bara så du inte undrar när jag tar fram saxen". Tur att det finns taxichaufförer med humor. Jag frågade honom om han visste huruvida staniolpapperet på buketterna skulle sitta kvar eller inte. Han hade ingen aning. Inte jag heller, men lät det sitta kvar. Jag hann i tid men var rätt svettig när jag steg ur taxin 13.32 eller nåt sånt.

Väl på plats insåg jag att jag missat något som jag tänkt på till och från sedan Josefina var liten. Jag har funderat på vilket kort jag ska använda på plakatet. Det var bara det att jag inte hade fixat nåt plakat....Men snälla Josefina om jag nu hade fixat ett plakat så hade jag nog valt det här fotot. Fast det är svårt att säga...det finns tre tjocka album av supersöta foton på Josefina som liten.


Josefina 5 år

Det visade sig att jag var ute i god tid. En kvart försenade tågade klass NV07, Metapontum, ut. Ja, dom sprang inte - utan marscherade snyggt och prydligt. Stannade och sjöng för de "närmast sörjande" innan de glatt kastade upp sina mössor i skyn. 







Men trots sin slarviga mamma, som väl kanske mer varit som en normal pappa, så har denna fantastiska "unge" lyckats alldeles otroligt bra. Vi är oerhört stolta över hennes prestationer i skolan. Inte en enda gång har vi bett henne göra sina läxor. Frågan är om vi ens vetat vilka läxor hon haft....Trots det 22 eller var det 23 MVG, 8 VG och 2 G. Och vad gör man som förälder? Jo, frågar förstås varför hon bara hade G i.....Helt knäppt ju. Kan inte vara så mycket bättre. Dessutom begriper jag inte hur hon orkat. För två år sedan bestämde hon sig för att börja på Metapontum - en friskola i Stockholm där hon skulle kunna läsa inriktning mot juridik. Helt otroliga dagar med uppstigning före tuppen för att åka buss, tåg och tunnelbana till skolan. Och sena kvällar för att ta sig samma väg tillbaka. Och trista föräldrar som tjatat över hur jobbigt och dyrt det är att hämta vid stationen när busstiderna inte stämt. Ett stort Grattis till Josefina som klarat både skola och föräldrar under alla dessa år...;-).








Säga vad man vill, men jag är väldigt nöjd med valet av gosedjur..;-)


Jag formligen älskar denna text. Skulle kunna gälla så mycket mer:
"Vi lät aldrig våra föräldrar komma i vägen för vår utveckling" eller
"Vi lät aldrig våra chefer stoppa vår kreativitet" eller "Vi lät aldrig
samhället stoppa vårt engagemang" eller .... osv. Jag älskar det.



Hetsen var inte slut i och med detta. Jag missade det tåg jag tänkt åka med hem och skänker återigen en tanke till Josefina, som säkerligen med andan i halsen jäktat till T-banan åtskilliga gånger. Klockan var halv sex när jag kom hem. Gästerna skulle komma klockan 19.00. Ut med hundarna, ge dom mat och sedan börja fixa till buffén. Det tog ganska precis en timme och var i stort sett klart när gästerna kom. Ove åkte och hämtade Josefina i Strängnäs och allt blev rätt lyckat trots stressen...




Josefina och en ganska nyklippt Odette.