30 maj - Nu är det klart!
Yargo von Haus Veile
Jag har tittat runt från och till under det senaste året. Att leta efter hanhundar är roligt, men tidskrävande. Jag fick frågan: Vad tittar du på? I vilken ordning jag tittar vet jag inte, men jag har tentaklerna ute hela tiden. Jag frågar allt oftare varifrån hunden kommer. Kastar mig över Hunddata för att kolla när jag kommer hem. En del fastnar jag för när jag dömer. Tävlande har det ju inte blivit så mycket av...;-). Sedan surfar jag runt på alla tänkbara hemsidor och hade ett tag tänkt bege mig ner till Belgien för att titta närmare på en hanhund. Såg dock att linjerna på faderssidan var relativt välanvända i Sverige ett par led bak - med varierande resultat på lederna.
Helst ska kullsyskonen vara friröntgade. Något smärre fel i en stor kull kan jag acceptera, men om hanhunden inte är exceptionellt intressant av andra anledningar så väljer jag annars att gå vidare. Jag tittar på avkommorna, men denna gång hade jag mer eller mindre bestämt mig för att satsa på en hanhund som inte använts frekvent och landade med tre "kort på handen", som inte hade använts tidigare alls.
En annan viktig faktor jag tittar på är inavelsgraden. Inom bruksschäferaveln är avelsbasen i Sverige ganska liten och det är ett uppenbart hot. Lika stort hot är det när "alla" uppfödare använder samma hanhundar.
Lena på Kiragården sa till mig vid ett tillfälle när vi pratade om val av avelshanar att man måste gå en del på magkänsla. Jag förstod nästan vad hon menade. När vi hade träffat Puckings Nicke, så var det liksom ingen mening att leta mer. En hund med en underbar mentalitet. Och ett perfekt komplement till den betydligt mer "heta" Norpatorps Miss. När jag träffade Yargo förstod jag inte bara "nästan", utan jag förstod exakt vad Lena menade med magkänsla. Fram tills dess hade det varit ett ganska flummigt uttryck. Men det är kanske återigen naturvetaren och ingenjören i mig som vill att allt ska gå att mäta och att det exakta resultatet ska gå att räkna ut. Yargo är utan tvekan en av de trevligaste hundar jag träffat. Dessutom bra exteriör. Kort och kompakt. Ett litet kraftpaket. 65 cm hög och 35 kg tung.
Yargo kom till Sverige i slutet av mars. Bara ett par veckor senare gjorde han sitt MH. Social, bra leklust, gripanden och nyfikenhet. Inga kvarstående rädslor och ett stort plus i kanten för en 2:a på Aktiviteten. Han har ett HD-index på 74, vilket är lågt. I kullen på 6 syskon är visserligen 2 oröntgade, men de fyra som är röntgade har A på höfterna. Jag har även tittat på hur linjerna är använda i Sverige tidigare. Yargos farfar är far till Ängsbackens S-kull, där samtliga är friröntgade.
Inom ett par veckor ska jag åka och titta på Yargo i träning, så då kommer det förhoppningsvis mer foton och kanske en filmsnutt på honom. Sedan är det bara att hoppas att även Allt-i gillar mitt val...;-).
Veckan som gått har väl inte varit någon höjdare vad gäller hundträning. Hundsim i måndags och intervallträning i fredags. Helt beroende på att jag varit bortrest i jobbet. I går fick Bolt och Allt-i springa i en timme i obanad fin terräng i Kjula. Jag gick lite hit och dit i vitmossan medan dom härjade runt. I dag stod lydnad tillsammans med Ann-Margret och Vinja på programmet. Josefina och Bolt följde också med.
Han älskar fortfarande sin matte....blir nog aldrig riktigt stor...;-)
Vi började med att Bolt fick springa budföring med skott. Det gick bra, men visst tittade han till och undrade vad det var när första skottet kom.
"Före!".....
.....och han går och går och går...
....gör halt och....men Hallå!! Vart ska du matte? 
...Tillbaka och belönar. Hmm, tänkte väl det.
Jag körde lite fritt följ med kommendering med Allt-i. Sedan lång inkallning men utan inkallning...;-). Trist träning, men måste få ner förväntan. Det gick ju bra i Skutskär, men jag vill ju att hon alltid ska ligga still. Tror jag gick fram och tillbaka fyra gånger. Framåtsändandet är jag nöjd med. Galopperade längre i dag innan hon bröt av. Däremot lite väl snabb skritt så jag fick be henne sakta ner ytterligare. Sedan kröp hon och kröp och kröp och.. Jag fick kritik för mitt sätt att gå och det blev jag som fick träna min gångstil under krypet, så fokus lades nog mer på det än på Allt-i's krypteknik...:-).
När Ann-Margret och Vinja var klara fick Bolt ligga platsliggning med skott. Det gick hur bra som helst. Jag hade tänkt lägga Allt-i också i dag, men det får bli en annan dag. Jag ville hem och äta.
I övrigt har helgen bestått i fem-sex timmars kammande och klippning av Odette. Och bad förstås. Hon var ordentligt tovig. Fy på mig.