/ Träning och valpar /

Ytterligare ett par L-tester

Enduros Fnittra och Farah.
 
I dag har jag tittat på L-test av ytterligare ett par hundar i F-kullen. Farah började och jag kan väl tycka att hon inte riktigt kom till sin rätt. Efter den inledande hälsningen på okända personer så fick hon kampa med en kamprulle. Det skötte hon jättefint. När man sedan övergick till att titta på föremålsintresse och uthållighet så byttes kamprullen mot en liten boll. Vi såg tydligt att Farah hade svårt att släppa kamprullen som lades i gräset en bit från oss. Hon var därför ganska splittrad när hon jagade fram mot bollen som lades under en lastpall. Hon försökte komma åt den, men vid två tillfällen var hon på väg ner mot oss och kamprullen som låg i gräset. Efter detta låtsades man gömma bollen i högt gräs. Farah letade i två minuter, men var även här lite splittrad och stannade upp och tittade mot matte vid ett par tillfällen. 

När det sedan var Fnittras tur så hade de nog insett missen med kamprullen, så man bytte aldrig föremål utan använde rullen både under lastpallen och som låtsat utlagt föremål i det höga gräset. Nu har kanske Fnittra större föremålsintresse och är intensivare som hund, men så här stor skillnad hade det nog inte varit om Farah hade haft samma förutsättningar. 

Miljön skötte båda hundarna mycket bra. Farah var inte särskilt intresserad av att förfölja och undersöka en flyende person med filt över sig. Det som i gamla korningen kallades stora bytet. Hon startade halvhjärtat och stannade på halva vägen och tittade undrande på matte. Inte rädd, men ganska ointresserad. När Farah var på väg mot dumpen så sprang en hjort och ställde sig på en höjd ca 100 meter bort. Denna blev hon väldigt intresserad av. Så med denna hjort i näsan blev överraskningen verkligen en överraskning när overallen drogs upp framför henne. Hon gjorde dock bara en snabb undanmanöver och stod sedan vid mattes sida och skällde. Hon behövde dock lite hjälp för att ta sig fram. I övrigt skötte hon sig exemplariskt.

Exemplarisk var även den mer tempererade Fnittra. Båda hundarna fick omdömet nervfasta och mycket trevliga hundar. Farah fick sämre på arbetslusten och även dådkraften. Hon bedömdes har större skärpa än Fnittra, men båda bedömdes ha måttlig skärpa och försvarslust. Farah kryssades lämplig att prövas som väktarhund och Fnittra även lämplig att prövas som polishund.
Grattis till båda och tack för att jag fick följa med och se dem på banan.

Jag har fortsatt min träning av små små detaljer med Guzzi. Hålla apport och kryp är ju lite av mina käpphästar eftersom jag blir ganska otålig i just dessa moment. I framförgående och framåtsändande kan jag ha en ängels tålamod, men i just att hålla utan tugg och krypa lugnt ... nää inte min starka sida. Så därför har jag nog lite omedvetet knappt vågat börja träningen och absolut inte vågat låta henne hålla någon längre stund. Om jag har haft henne sittande framför mig och hållit fram apporten har hon rest sig samtidigt som hon tagit den på kommandot "Apport". Då försvinner liksom den där ängeln med tålamod och det är lätt att vråla "Sitt ner för helsicke!". Om jag dessutom försökt belasta lite så har hon absolut rest sig i tron att "aha, här är det tillkämpande som gäller". Men i går lyckades jag få henne att sitta hyfsat still och hon klarade belastningen med drag i apporten bra. Nästa steg måste bli ögonkontakt trots att jag har bollen i handen. Japp, så får det bli.
 


Hon är förstås inte riktigt 12 månader min Guzzi, men det kändes mer rätt att skriva så eftersom hon blir 1 år nästa vecka. Fasen vad fort det har gått.