/ Tävling /

Svenska Mästerskapen 2013

Invigning.
 
I fredags bar det i väg till årets hundfest, SM i Bruks och IPO 2013. Vi tyckte vi var ute i god tid när vi åkte kvart över åtta. Veterinärbesiktningen skulle starta klockan 11. När vi kom till Äsköping visade det sig att vägen var avstängd pga en olycka och man skulle välja alternativa vägar. Vi valde förmodligen den längsta tänkbara och kom till Katrineholm kvart i tio. Det blev lite bråttom från Katrineholm till Mantorp och fem minuter i elva körde vi in på SM-parkeringen. Allti gick i genom veterinärbesiktningen. Jag blev lite orolig när veterinären böjde och bände på alla hennes ben. Men ingen tendens till hälta. 

Efter veterinärbesiktningen åkte vi till vårt hotell, Scandic Väst i Linköping. Där hade vi tid att checka in och äta en god lunchbuffé innan vi skulle åka tillbaka till Mantorp för lottning. Jag, som hade högsta SM-kvalpoängen, hade den äran att få dra lott först. Som alltid hade jag redan innan tävlingen bestämt vilken lott jag skulle ta. Den första längst till vänster hade jag bestämt denna gång. Om de skulle ligga i rader så skulle jag tagit första raden, första lotten längst till vänster. Det var riktigt bra val. Vi fick startnummer 3. Egentligen vet man ju inte vilket nummer som är bra. Man bara vet att startnummer 1 ger lite långsammare tempo, men att man slipper strul. Man vet också att förlängningarna kan bli knepigare ju senare i startfältet man är. 

Vi stannade på SM-området för invigning och platsliggning. Platsliggningen var en riktig pärs. Här fick Allti prova på något hon aldrig gjort tidigare. De lade alla hundar i tre olika grupper med 24-25 hundar i varje grupp. De blandade alltså spår, sök, skydds och rapporthundar. När vi hade lagt hundarna skulle vi gå genom publiken och gömma oss bakom tälten. De hade två skyttar bakom hundarna som turades om att skjuta. Mäktig platsliggning med så många hundar.

Platsliggning.                                                                               Foto: Ia Weylandt
 
Vi hade i alla fall 10:a på platsliggningen, så det var en skön start. På kvällen åkte vi till hotellet och slappade, åt middag och lade oss tidigt.

Lördag morgon skulle vi samlas klockan 06.15 för utfärd till rapportbanan. Det tog ungefär en halvtimme att åka dit. Välordnat med ledarbil försedd med "saftblandare" på taket. Vi hade dessutom fått med oss vägbeskrivning i fall vi skulle kommit på avvägar. 

Sträckan ut till B var fin med någon enstaka backe. Det var huvudsakligen obanad terräng. Det var skönt när vi äntligen fick börja skicka hundarna. Ännu skönare att höra skotten längs hundarnas väg. Allti var taggad, men gick lika fin framföring som vanligt. Hon hade så bråttom i väg att hon höll på att göra en vurpa på vägen uppför en liten bergsknalle. Lite besviken blev jag över hennes tid. Men jag utgick från att hon själv valde att ta det lugnare efter incidenten i starten. En hund vände på första skicket, men i övrigt gick alla hundar bra. På andra skicket blev det mer turbulent. Allti hade lång tid även här och tappade nästan en minut mot de snabbaste. Jag tänkte att hon kanske hade haft lite problem på förlängningen. Det blev som sagt turbulent senare i startfältet där tre hundar vände tillbaka till A och några klarade ett möte med dessa utan problem. Bland annat vår träningskompis Dollar nonchalerade en lekinvit, viftade bara på svansen och fortsatte upp till C-stationen. Starkt!

Tredje skicket är det värsta. Det är då det brukar hända saker. Men alla hundarna gick i väg utan problem. Däremot en och annan som var ljudlig och en hund som inte ville sitta vid starten. Den hunden ställde sig och satte sig tre gånger under nedräkningen. Vi var flera som blev förvånade när vi senare konstaterade att hunden som stått upp en stor del av nedräkningen inte fått någon som helst betygsreduktion för detta. Det står visserligen i regelboken att hund som intar annan ställning än sittande ska ha maxbetyg 9, men hunden i fråga fick enbart tidsnerdrag och belastades sedan inte alls för att den inte satt. Nåväl, domaren dömer och det är bara att gilla läget.

Inför sista skicket började jag förstå att Allti inte tänkte springa fortare än så här. Hon höll jämna tider på alla skick, men i ett betydligt bekvämare tempo än vi har varit vana att se henne. Förlängningen fortsatte ut på en grusväg och efter ca 70 meter vinklade den snällt in i skogen. Jag räknade snabbt ut att hon fick tappa max ca 2 minuter på snabbaste hund på sista skicket om hon skulle kunna få betyg 9 på rapporten. Startnummer 2, som var Papaya, var en bra värdemätare och Allti tappade ca en och en halv minut på henne på sista skicket. 

Tillbaka på A-stationen fick vi ett härligt mottagande av en del ur Enduroklanen som var på plats. Vi åkte till Mantorp för att kolla startordningen på söndagen. Startordningen skulle vara omvänd, dvs högsta poäng från rapporten skulle starta sist på uppletande och lydnad. Arrangören lottade startorningen mellan de hundar som hade samma poäng och jag skulle starta trea från slutet.

 

På kvällen bestämde vi oss för att åka till Linköping centrum och slå på stort med brakmiddag. Vi hade en väldigt trevlig kväll tillsammans med Emma, Petri, Maria och Jonny. Som tur var avstod jag från den whiskey som jag hade tänkt ta till kaffet. Två glas rött var precis lagom för att jag skulle känna mig på topp på söndagmorgon. 

Jag var ganska nervös inför mitt uppletande. Jag vet ju hur hemskt det känns att nolla. Men Allti har ju inte haft sämre än tre föremål sedan hösten 2010, så jag försökte håla mig lugn. Vi fick in tre föremål, men hon var en hel del utanför rutan, vilket gjorde mig nervös. Det andra kom hon med när det var en minut kvar och det tredje hade hon precis avlämnat när tiden var ute. Det var väldigt fint ordnat här också. Domaren hade en mikrofon och gav öppen kritik efter varje hund. Hon gjorde det på ett föredömligt sätt med ris och ros, utan att man kände sig misslyckad. Tack snälla domaren :-). Vi fick 7-7,5 i betyg och det var jag mycket nöjd med efter alla tankar som snurrade under själva uppletandet.

Sedan var det lång väntan på lydnaden. Jag tittade på några av de första hundarna och försökte att inte bli nervös av det jag såg. Jag värmdeupp Allti i god tid och var glad att hennes ben fortfarande höll. Jag och Josefina höll oss långt från planen i skuggan och försökte prata om annat och inte kika på hur det gick för de övriga tävlande. Fria följet kändes bra under uppvärmningen. Däremot kändes krypet som rena katstrofen. Vi testade olika saker, men det var rena skiten och jag kände att vi skulle vara glada om vi fick betyg. Och för att undvika nollan visste jag att jag måste känna mig glad och nöjd. En liten vibb om att jag är missnöjd riskerar påverka min hund så att hon reser sig eller skiter i det hela. Det visste jag innan jag gick in.

Jag gick in alldeles för tidigt. Det var välordnat och trevligt även här med presentationer av hundarna. Jag skulle kanske väntat med att gå in tills snacket var avklarat. Nu tror jag inte att det hade gjort så stor skillnad. Allti var fokuserad i starten, men släppte ganska snart. På stegförflyttningarna som hon normalt gör riktigt bra, satte hon sig långsamt och tvekande. Vi fick även göra en lång transport där hon mer såg ut att gå en rapporttransport än ett fritt följ. Det ordnade upp sig en aning mot slutet och jag bestämde mig för att glömma den här känslan och betyget 7,5-8. För nu skulle hennes bästa moment komma. Långa inkallningen. Och den satte vi riktigt bra och fick 9-9. Med alla ljud runtomkring så gällde det att ropa högt. Framåtsändandet med de problem att få till galoppen fungerade riktigt bra och vi fick 8-8. Sedan kom då det där hemska krypet. För att göra en lång känsla kort så fick vi 5-5. Jag vet inte, men tror jag gick för snabbt i början så att hon aldrig kom i gång med korta steg under sig. Sedan ville jag nog ha "skiten" överstökad. Skallet 8-8,5 var klart godkänt. Hon hade lite glest i slutet av varje skallomgång, men jag kände mig nöjd. Jag önskar att jag kunde kasta metallen längre, men med min krokiga arm får jag vara glad att jag får i väg den. 8,5-9 på båda apporteringarna får jag vara nöjd med på ett SM. Sedan kom en miss som jag helt får ta på mig. Vi ställde upp för hoppet och mitt kommando blev kortare och rappare än vanligt. Allti uppfattade det inte, så jag fick kommendera en gång till. Vi fick 6-7,5, vilket jag tycker var lite hårt. Men det var ingenting som påverkade placeringen om jag utgår från ett normalbetyg på 9. Dollar hade halkat på stegen så jag var lite orolig för den. Men hon gick lugnt upp och över. Sedan nerdrag för den tveksamma nergången som hon nästan alltid har. Betyg 8,5-9. 

Vi hamnade på en fjärdeplats med knappa 8 poäng till silvret. Till en början kändes det lite onödigt med krypet och hoppet. Betyg 7 på krypet hade räckt. Men vid närmare eftertanke så har alla, som är med på ett SM, missar som de bearbetar efteråt. Som mina vänner påpekade så har vi haft en och en halv månads rehabilitering bakom oss och då måste man vara nöjd med den här prestationen. Och det är vi.

Jag har tyvärr ingen bild från prisutdelningen. Däremot en bild på ett superfint pris som vi fick.

 
Dessutom blev vi nominerade till Nordiska Mästerskapen som går i Danmark om tre veckor. Nu tror jag att Allti börjar löpa lagom tills dess. Men det är en stor ära och det kan klara sig precis.

Slutligen, innan jag tar tag i den städning som jag skulle fixa i dag, så ett stort grattis till Did It som mentaltestades på 421 poäng i helgen. Film och foton kommer så småningom.
 
#1 / / Mia o Fnittra:

STOOORT GRATTIS till er!!! Ni är sååå duktiga o det var jättekul att se er!!! Och grattis till Did It!!

Svar: Tack! :-)
Ingrid Bahlenberg

#2 / / Ingrid:

Tack Mia. Det är lite goäckligt det där med att gå in på en SM-lydnad. Det är otäckt, men samtidigt skulle man bli helt förtvivlad om någon kom i sista stund och sa att man inte fick vara med. Märklig känsla. Man både vill och inte vill... ;-)

#3 / / Annika & Papaya:

Tänk att ni levererar år efter år!! Tyckte ni var grymma med tanke på er uppladning under sommaren:-) Vi kämpar på med att komma ur vår svacka med krypet ...
Ska bli kul att ses snart igen :-)
Förresten, vi var också lite förvånade över bedömningen med tredje skicket.

Svar: Tack. Klart ni kommer ur svackan med krypet. Nog för att jag har djävlats med det i fem år....Lovade nu mig själv att inte köra något tävlingsmässigt kryp med nästa hund förrän det är klart. Samtidigt kollade jag resultaten på övriga ekipage på SM. Många hade låga betyg på krypet. Kanske beror det till viss del på att man är stel som en pinne och inte rör sig riktigt som vanligt. Hoppas nu att löpet inte kommer förrän efter Nordiska. Det såg verkligen ut att vara en trevlig plats.
Ingrid Bahlenberg

#4 / / Maria S:

Grattis! Jag håller med ovanstående, det är helt otroligt att ni ligger i toppen år efter år.

Svar: Tack, skulle nog gå lite bättre för Allti utan en nervös matte som sjabblar till det ;-)
Ingrid Bahlenberg

#5 / / Fru Dollar:

Ni Svenska Fantaster kommer att ÄGA på Nordiska... Varför???
Jo Därför att Ni Helt Enkelt är Bara Bäst!!

Efter vad jag har hört så kommer banan gå över danska sanddynor,,, så se nu till att träna på det

Vi hejjar som utav bara tusan på er....
Så Kör så det Ryker!!!!

Svar: Tack Fru Dollar, men var sjuttsingen hittar man sanddynor..? Om vi åker så får vi nog se till att träna lite på sanddynorna där nere för här finns inga...
Ingrid Bahlenberg